Den mörka hemligheten

”Den mörka hemligheten” av Egil Linge och Dan Josefsson

Du som läst ett tag här minns kanske att jag skrev om boken ”hemligheten, från ögonkast till varaktig relation” för ett tag sedan. Det var mycket givande läsning om vad som kan ligga i bakgrunden när vi har svårt att få nära relationer att fungera. Boken tolkade relationsproblem utifrån anknytningsteorin och det är något som återkommer i denna uppföljare jag nu vill skriva om.

”Den mörka hemligheten” handlar om det som inte tas upp i ”hemligheten”, nämligen de utmaningar man ställs inför om vuxit upp med verkligt bristfällig anknytning. De vars problem behandlades i den första boken var ju trots allt i stort sett väl fungerande personer, i den andra boken handlar det om människor med en desorganiserad anknytning. De som till exempel haft en skrämmande och våldsam förälder att ty sig till eller föräldrar som varit oförutsägbara på grund av missbruk eller sjukdom. Det är inte någon liten grupp vi talar om här även om det är svårt att säga riktigt hur många. Det är inte heller säkert att det stämmer med våra fördomsbilder av hur en problemfamilj ser ut.

Huvudbilden som författarna använder är att vi kan tänka oss att vi har två personer inom oss. Dels ”överlevnadpersonen”, den som rycker in och reagerar med ”reptilhjärnan” när vi ställs inför hotfulla situationer, dels ”vardagspersonen” som hör ihop med vårt medvetna reflekterande jag. Grovt förenklat tänker jag att den ena står för känslolivet och den andra för det medvetna resonerande i oss.

Jag tänker också på en bild jag tror kommer från psykologen Rollo May: våra jag är som en båt som behöver både fungerande roder och segel för att kunna navigera i tillvaron. Seglen är känslolivet, rodret reflektionen. Har vi inte tillgång till båda så står vi ofta hjälplösa. Det är i alla fall så författarna också beskriver vår personlighetsutveckling. Från barndomen är vår uppgift att försöka integrera de båda sidorna av oss själva i varandra så att vi både lyckas tämja känslolivet och slippa kastas runt av dess nycker, och samtidigt ha tillgång till känslorna när vi behöver dem som hjälp att förstå våra egna behov.

Personer med desorganiserad anknytning har svårt att få ihop det eftersom de i princip alltid behövt vara vaksamma mot faror i en otrygg tillvaro. Samma sak gäller i viss mån också den som varit med om ett trauma senare under uppväxter eller senare i livet men det är inte lika svårt att komma tillrätta med.

Precis som den första boken kommer det en rad övningar på slutet. Jag tror dock att man kan ha stor nytta av att också vända sig till en psykoterapeut om man känner igen sig i någon av personporträtten i boken.

Det var mycket tänkvärd läsning även denna gång. Jag rekommenderar dig gärna att läsa boken antingen du tror det an vara till hjälp av personliga skäl eller mer av intresseskäl.

Skriv gärna en rad om du läst boken!