9 blandade tankar på första adventssöndagen

Tågen möts sedan tåglinjerna genom hela nordamerika vuxit samman. Ankomstglädje!

Tågen möts sedan tåglinjerna genom hela nordamerika vuxit samman. Ankomstglädje!

Det nya är här. Kyrkoåret alltså. Vi firar Jesu ankomst till jorden även om det idag sker genom läsningar om åsnor och intåg. Jag ska förhoppningsvis fira gudstjänst i Ledsjö kyrka med en småtting. Förra året ledde jag den gudstjänsten (och talade om Jesus, Barack Obama och en åsna). Det är alltid speciellt med advent.

En kul grej jag aldrig kommer genomföra men som är lite kul i teorin är att man skulle kunna dela ut en bingobricka till gudstjänstfirarna. Den kan innehålla typiska saker som händer eller sägs just denna dag och så får vi se vem som ropar bingo först. Förslag på innehåll i rutorna kunde vara: ”prästen berättar vad advent betyder”, ”Någon hinner gissa högt att det betyder väntan och gör bort sig”, ”blåsinstrument hörs i gudstjänsten”, ”Någon ovan råkar applådera efter en psalm” och så vidare.

En grej man kan ägna sig åt om man tycker det är roligt att märka ord och så är att vara noga med att påpeka att dagen heter ”första söndagen i advent” och inte ”första advent”. Det finns förstås bara en ankomst (som alltså är det ordet betyder).

Bästa adventssångerna är förresten ”den heliga staden” och ”gör portarne höga”. Bara så ni vet.

Så här års när mängden utebelysning ökar lavinartat kunde man göra en rolig ordvits på att det finns en psalm som är en hyllningssång till LED-lampan. Nämligen psalm 275 ”LED milda ljus, i dunkel dimfylld värld, led du mig fram”.

HA! Den var ju jättekul. Den ska jag använda så ofta jag nånsin kan. En ordvitsande vän har förklarat att ordvitsar inte måste vara nya eller roliga bara man kan upprepa dem tillräckligt många gånger. Kanske ska köra på det?

Min bokrecension till ”Helgelsens filosofi” är inskickad. Jag kan lugnt återgå till att skriva som det faller mig in här på bloggen.

Och kanske klämma ut två tre bloggposter av kloka grejer jag tar med mig från den boken.

En sak jag dock tyckte var lite skum i boken är följande. Karin Johannesson skriver att det är en farlig vanföreställning att ”…den mest andliga människan, det fromma idealet, är en pilgrimsvandrande ensling med skägg och klassisk uppbyggelselitteratur i ryggsäcken”. Jag håller ju med och så. Det är bara det att det är läskigt mycket en beskrivning av mig? Nu vet ni i alla fall att ni ska akta er för att försöka vara som jag.

 

Den heliga duvan och Noas ark

En duva släpps ut ur arken.. tanken. Det är den som räknas.

En duva släpps ut ur arken.. tanken. Det är den som räknas.

Den heliga Anden brukar avbildas som en duva. Det finns några bibelställen med duvor i, bland annat det att det klart och tydligt sägs att den heliga Anden kommer ner över Jesus som en duva när han döps i Jordan. Annars borde historien om Noa och arken kunna vara ett viktigt skäl till att duvan fått bli bild för Anden.

När jag var konfirmand präntade prästen noga i oss att det visserligen är så att om man får frågan i skolan så är duvan en symbol för fred men i kyrkan så är rätta svaret den heliga Anden. Det är emellertid så att symbolerna går ihop. FN-duvan bär ju en olivkvist i näbben och det är ju just det duvan Noa sänder ut från arken gör. Snabb resumé:

Vattnet har sjunkit undan efter den stora översvämningen och Noa är (efter många långa dygn i en stinkande osanitär ark med mängder av djur i) otålig att få veta om vattnet sjunkit undan tillräckligt för att de ska kunna lämna arken snart. Han skickar ut en duva och till slut kommer den tillbaka med en olivkvist i näbben. Nästa gång han skickar ut den kommer den inte tillbaka.

Berättelsen om duvan talar starkt till mig. Jag tänker mig att duvan (liksom Anden) bär budskap om hopp och en framtid. Någonstans därute väntar en framtid utanför den sunkiga arken. Den bär bud om nytt liv efter katastrofen. Den heliga Anden är den som kan hjälpa oss att hålla hoppet vid liv och modet uppe mitt i vardagsslitet.

Kom helige Ande och förnya vårt hopp och vårt livsmod.

Hjälp oss att lita på dig när det är svårt att göra det.

Amen

Vad föreställer bilden del XXVIII

Vad föreställer bilden?

Vad föreställer bilden?

Härmed gjuter jag nytt liv i min serie med bildgåtor. Den senaste var visst i skiftet september oktober. Förra året alltså. Men nu är det äntligen dags!

Vad föreställer den här bilden? Skriv en kommentar nedan eller skriv ett vykort eller skicka flaskpost. Den som kommer med ett rätt svar har ära att hämta (och just inte mer än så men det är väl heller inte så illa va?)!

 

Skapelsens frälsning och fyra sanningar

Umgänge syskon emellan. I väntan på att skapelsen ska befrias.

Umgänge syskon emellan. I väntan på att skapelsen ska befrias.

Jag har nyligen skrivit rätt många bloggposter om skapelseteologi här på Vandra Vägen. Det är alltså teologi som fokuserar på det faktum att Gud är Skaparen av oss och allt och vad det innebär.

Nu återkommer jag till ämnet från en något annan infallsvinkel. I mitt föräldralediga tillstånd har jag nu lyckats läsa ut ännu en bok som legat länge, nämligen ”skapelsens frälsning” av Per Larsson (Tack för presenten Stefan om du läser detta). Jag känner författaren en smula och är sedan tidigare imponerad av hans engagemang. Den här boken är en bred överblick över både teologihistorien, vår tids utmaningar och vad som är Kyrkans särskilda uppgift i allt detta. Det räcker alltså till inspiration till några bloggposter.

Först ut är fyra punkter jag funderat kring under läsningen.

Skapelsens frälsning av Per Larsson.

Skapelsens frälsning av Per Larsson.

Idag tänker jag bara på några enkla saker som hela vår kultur lyckats förtränga men som det är mycket nyttigt att påminna sig är följande sanningar:

-Vi står inte över den ekologiska väven utan är själva en av myrorna i stacken. Trots vad vi vill tro är vi kraftigt begränsade som art.

-Detta vårt tänkande känner vi igen redan från bibelns berättelse om syndafallet. Visst är det (bland annat) en berättelse om hur människan vägrade acceptera några begränsningar i sitt förhållande till skapelsen?

-Såsom myror i stacken har vi inte rätt att förhålla oss till skapelsen eller dess delar som ett  det, ett ting vi kan göra vad vi vill med. Skapelsen är något vi måste stå i relation till som ett du.

-Orden ekologi och ekonomi som så ofta framstår som motsatser i vårt tänkande är egentligen inte det. Båda orden betyder ju mer eller mindre samma sak. Läran eller lagen om huset, det vill säga den värld vi lever i. Det har påpekats att den enda tillväxt som är riktigt verklig är den som sker i fotosyntesen. Tanken på att det skulle kunna vara klok ekonomi att betrakta jorden som en oändlig resurs är befängd. Det handlar om att ta hand om vårt enda hus.

Har du tankar om detta?

Gandalf och Jesus Kristus

 

Nej det här är ju inte Gandalf egentligen. Men jag tror att det är mer ok med rättigheterna på den här än med någon filmbild. Rätt likt ändå?

Nej det här är ju inte Gandalf egentligen. Men jag tror att det är mer ok med rättigheterna på den här än med någon filmbild. Rätt likt ändå?

Lagom till advent tänkte jag påbörja en länge sedan påtänkt serie bloggposter med koppling till JRR Tolkiens trilogi om härskarringen. Vi ska titta närmare på tre gestalter som påminner märkligt mycket om Jesus Kristus. Jag har förresten skrivit om ”Saurons ring, den onda makten” också en gång för länge sedan.

Tolkien själv var uttalat mot tanken på att hans böcker skulle handla om något annat än det de handlade om. Det är ingen förtäckt kristen historia även om Tolkien var katolik. Däremot är det förstås så att allt man gör är självporträtt så Tolkiens syn på världen kommer förstås till uttryck i hans böcker.

Nu till Gandalf. Gandalf är en mäktig trollkarl även om man inte riktigt får grepp om hur han använder sin magi. Den är inte våldsamt aggressiv som Saurons. Gandalf kommer som en grå vandrare genom Midgård med ständigt mycket att hålla ett öga på. Enligt vad jag förstått har Gandalf ett slags gudomligt ursprung vilket gör att det finns likheter med den kristna inkarnationstanken.

Det mest iögonfallande är kanske att Gandalf faktiskt dör och återuppstår. I Morias gruvor offrar han sig för sina vänner och går i strid mot avgrundsvarelsen Balrog. Han försvinner i djupet men återkommer på märkligt vis och som förvandlad. Gandalf är nu Gandalf den vite och mäktigare än någonsin. Sarumans, som utger sig för att vara den vite men som blivit förvriden (en bild av antikrist?), makt över honom är bruten.

Längre fram talar Pippin med Beregond i Minas Tirith och berättar om Gandalfs många rynkor av de bekymmer han dras med men också om den djupa glädje han anat därunder. Han säger också något mycket intressant med koppling till det kristna hoppet. Han medger att hoppet nu inför Saurons härars snara ankomst inte är stort men säger samtidigt att han minns hur hopplöst det känts innan Gandalfs återkomst. Då hade allt känts förlorat. Nu när Gandalf så mirakulöst återkommit kändes det inte som att något kunde vara riktigt hopplöst. En bra beskrivning av hur den kristne kan tänka på Jesu uppståndelse.

Det finns många fler spännande paralleller. Kanske kommer du på något du vill tillägga? Skriv en kommentar!

 

10 saker Jesus aldrig sagt

Nu är det verkligen kört?

Nu är det verkligen kört?

Det här är en lista jag hittat på internet och försökt översätta på ett bra sätt. Tio saker Jesus aldrig sagt till någon såvitt jag vet.

1. Du är så dålig att du är bortom räddning.

2. Jag är så besviken på dig.

3. Det här skulle inte hända om du var en bättre kristen.

4. Man måste inte älska alla människor.

5. Alla borde tro och handla som du gör.

6. Allt kommer an på dig.

7. Du behöver inte förlåta dem som verkligen sårat dig.

8. Du har missat min vilja med ditt liv.

9. Jag har gett upp om dig.

10. Det här är ett kors du måste bära ensam.

 

Har du fler punkter att lägga till?

Fotobloggpost från Björsäters kyrka

Björsäters kyrka, exteriör

Björsäters kyrka, exteriör

Det har hänt några gånger nu att jag fått med mig kameran när jag farit till ”nya” kyrkor. Nu har jag för andra gången i livet kommit till Björsäters kyrka på mässa.

Altaret i Björsäters kyrka.

Altaret i Björsäters kyrka.

(Även) Björsäters kyrka är en vacker kyrka. Det är vackra valv som höjer sig därinne. De har jag inte lyckats fånga på bild. Däremot ser det ut såhär framme vid altaret. Ganska ovanlig altartavla som nog haft fler bilder tidigare i historien.

Mattan innanför altarringen.

Mattan innanför altarringen.

Kyrkan fick för övrigt gott betyg av småbarnsfamiljen. Det blev en ovanligt osvettig gudstjänst eftersom jag kunde sätta de små och pyssla vid borden under läktaren. Gott om plats och rätt mycket roliga saker att hålla på med. Jag hörde i stort sett hela predikan. Kors i taket.

Lustig detalj på predikstolen. En ängel? Vilde? Ovanligt med mustasch i vilket fall?

Lustig detalj på predikstolen. En ängel? Vilde? Ovanligt med mustasch i vilket fall?

Den här figuren är förbryllande. Är det en vilde? En faun? En ängel? Varför har den mustasch?

Lock till dopfunt.

Lock till dopfunt.

Det står en medeltida dopfunt nära ingången i kyrkan. Därframme finns en vacker träfunt med lock som används numera. Med kors på locket påminner det om jordklotet med korset rest i centrum?

Ännu en lustig ängel. Ser lite ut som en av hoberna i Sagan om ringenfilmerna?

Ännu en lustig ängel. Ser lite ut som en av hoberna i Sagan om ringenfilmerna?

Avslutningsvis tyckte jag att det här var en fin bild. Helt uppenbart är mannen i familjen präst men man kan ju undra annars om allihop förutom frun tillhör barnaskaran. I så fall har de tolv barn!

Stor prästfamilj på tavla längst ner i kyrkan.

Stor prästfamilj på tavla längst ner i kyrkan.

Har du varit i Björsäters kyrka? Skriv en kommentar i så fall!

 

9 blandade tankar på (dom)söndagen

Mycket blandad bild. Freud och Jung på psykologsemenster med gänget.

Mycket blandad bild. Freud och Jung på psykologsemenster med gänget.

Igår fick jag se och vara ute i solen en stund. Det var riktigt fint det. Jag hade annars tänkt citera en fyndighet från twitter här idag om att när Leonard Cohen skrev sin berömda rad (citerad av samtliga predikanter i landet tror jag?) ”there´s a crack in everything, that is how the light gets in” så hade han inte sett en svensk novemberhimmel.

Jag hade till och med slagit vad med mig själv om att jag inte skulle få se solen under resten av veckan. Jaja. Jag kan ta den smällen.

Jag har förresten hittat en ny jättekälla till gamla märkliga svartvita bilder från förr på internet så nu kan jag blogga på i några år till.

Idag är det domsöndagen och jag och barnen ska åka på gudstjänsten min fru leder i Björsäters kyrka. Jag hoppas lite på att det ska bli en fotobloggpost efteråt för där har jag bara varit en gång tidigare.

Domsöndagens namn är tungt. På många håll i världen är dagen istället känd som ”Kristus konungens dag” – ett namn som helt klart flyttar dagens fokus till att handla om Guds slutgiltiga seger och upprättande av hela skapelsen. Glad Kristus konungens dag önskar jag dig alltså!

Idag är en sådan dag då det är fint om så många predikanter kan få med en gnutta skapelseteologi i det de säger. Det har historiskt sett varit väldigt lite sagt om det där med hela skapelsens upprättelse.

Om jag hade predikat idag hade jag nog hittat på nån klurig koppling mellan den efterlängtade solen och den efterlängtade sonen. I alla fall om jag hade predikat på engelska (fast det har jag ju aldrig gjort). Då hade det ju låtit likadant i uttalet sun-son.

Fast å andra sidan kanske man ska ta det lugnt med predikantfyndigheterna. Risken är att man låter alldeles för belåten över de fyndiga ordvändningarna. Och så är vi ju inte i England heller.

Jag vill såhär avslutningsvis tipsa om den här fantastiska hemgjorda filmen där spindelmannen (spider man kallas han visst i Sverige också numera) jagar bovar på gatorna i Falun.

 

 

Den store miljövännen

En strandad vansinnig dröm av stål.

En strandad vansinnig dröm av stål.

Dagens bloggpost är en dikt. Eller kanske snarare en bön. En ganska sorgsen sådan men ändå aldrig utan hopp.

 

Den store miljövännen

Du är den store miljövännen.

Du som älskade skapelsen till existens.

I varje art, i varje ras, i varje unik varelse finns en unik avspegling av dig.

Du som lade allting på våg och fick biosfärens ekosystem i balans.

Du som skapade den första solcellen och gav liv åt allt genom klorofyllets magi.

Du som med solens strålar sänder vindar och strömmar runt jordens yta.

När vi ser att det är gott ser vi på skapelsen med dina ögon.

 

Herre, förbarma dig.

Du som är med när varje sparv faller till marken. När varje art utrotas. När varje vattendrag smutsas.

Du som är med våra tallösa syskon i ekosystemen när de utnyttjas, kränks. När broder dödar broder.

Du som ger oss hoppet att även om mänskligheten går mot sin långfredag

-och drar med sig så mycket i sitt fall-

så är det inte omöjligt för dig att låta långfredag följas av påskdagsmorgon.

 

Boktips -”Det händer när du vilar”

 

Vila och eftertanke. Och lite avkopplande läsning.

Vila och eftertanke. Och lite avkopplande läsning.

Det finns ett starkt ideal i vår kultur om att arbeta hårt och mycket och vilan står inte högt i kurs. Vi tänker oss lätt att vila är ett slöseri med tid. Att inget blir gjort.

Då är det fascinerande att tänka på att Thomas Sjödin, under den viloperiod han hade kring bokens tillkomst, faktiskt har åstadkommit något storartat. En av de allra viktigaste böcker jag sett de senaste åren. Det är också den enda bok jag sett om vila tror jag. Möjligen med undantag för någon av Tommy Hellstens böcker.

Det händer när du vilar” är en enda lång hyllning till vilan och onyttigheten. Thomas Sjödin skriver om sina egna erfarenheter, om sina studier av den judiska sabbaten och de tankar och ritualer som omger den, om vänskap och kärlek som sånt som får rum först när man vilar. Till slut skriver han gripande om att vila från de som man älskar, till exempel om man vårdar en anhörig.

Jag tycker du ska läsa boken om du inte redan gjort det (eller hans roman ”tusen olevda liv finns inom mig”). Se det som en introduktion till ett ovanligt bortglömt område i vår kultur.

Man kan få upp ögonen för en hel del saker under läsningen (eller lyssningen, författaren har själv läst in boken strålande). Man kan, som jag försökte göra i inledningen, ifrågasätta vad som är effektivitet egentligen. Är det verkligen att rusa på i blind fart utan eftertanke? Man kan också, rätt sorgset, läsa boken och tänka att jojo. Vila är allt bra. Synd bara att hela vårt samhälle är så uppskruvat. Man får inte direkt någon yttre hjälp med att ta tid för vila och rekreation.

Rekreation är förresten ett intressant ord Sjödin tar upp. När vi vilar återskapas vi. Det är vackert!

Har du läst boken? Vad har den burit för frukt för dig efter läsningen? Skriv en kommentar!