Sitter i samma… är det en cykel eller?
Jag har stött på en spännande artikel om relationer. Jag är rätt säker på att Brené Brown hänvisar till den i sin bok ”mod att vara sårbar” (som du helt klart ska läsa). Det är ett forskarteam som kommit fram till de allra mest fundamentala aspekterna för att en parrelation ska klara sig över tid. Håll i hatten, här kommer något viktigt!
Vänlighet och generositet.
Forskarna hävdar att de till 97% säkerhet kan förutse huruvida ett par kommer fortsätta att ha en god relation lång tid framöver genom en enkel analys av parets beteende mot varandra.
Det de undersöker är enkla meningsutbyten där den ena parten vill berätta något, visa något, fråga något och så vidare till den andre. Forskarna kallar en sådan inbjudan till samtal för ett ”bud”. Så fort vi får ett ”bud” kan vi välja mellan att vända oss till eller från varandra. Vi kan alltså antingen svara (i ord och kroppsspråk) med något i stil med ”berätta mer” eller ”vad roligt” eller så kan vi snäsa av den andre, muttra något och fortsätta titta ner i tidningen. Du fattar. Antingen ger man den andre bekräftelse på det den vill visa upp eller så avvisar man budet. Det viktiga är förstås inte exakt vad man säger utan hur man gör det.
Forskarna såg i uppföljningsstudier av par de undersökt att de par vars relation några år senare slutat i skilsmässa var de par med väldigt låg grad av att ”vända sig mot”. I de paren brukade man i snitt vända sig mot den andres bud 33% av gångerna. I de mer framgångsrika paren där man fortsatte ha det bra tillsammans var siffrar istället 87%.
Det här är fascinerande eftersom det är så enkelt. Det kräver inget omöjligt av någon egentligen. Bara att man visar med handling att man bryr sig om den andre genom att lyssna på det den vill säga och bjuda till lite. Det handlar sammanfattningsvis om vänlighet och generositet. De flesta av oss har förstås redan formats in i ett färdigt beteende som är mer eller mindre bra men det är heller inte alls omöjligt att öva sig i att bjuda till lite mer.
Det handlar inte alls heller om att hålla med varandra eller bli utslätad som person eller så. Det går bra att tycka olika med en vänlig ton eller lyssna på något man inte håller med om utan att bli otrevlig. Vänlighet och generositet kostar rätt lite mot vad man får i utbyte. Goda relationer. På samma sätt kan man tycka i det korta perspektivet att det är skönt att inte engagera sig alltför mycket men då kommer också kylan med tiden lägga sig över relationen.
När jag tänker vidare så är det förstås så att det här gäller i alla slags relationer vi står i. En god relation är förstås en relation där man för det mesta relaterar till varandra på ett positivt sätt. Sånt man själv åtminstone delvis kan påverka. Inte magisk personkemi som mer liknar ödestro ibland.
Ännu en spännande sak om framkommer i artikeln är att det visserligen är viktigt att finnas där för den andre när livet är tufft men att det kanske är ännu viktigare för relationen att man kan ”ta emot” på ett bra sätt när någon kommer med goda nyheter. Jag tror det är fullt logiskt. Den som verkligen blir glad när det går bra för mig vill ju tydligen att det ska gå bra för mig. Vem som helst känner väl med den som drabbats av något svårt men då finns också ett element av att få vara den starkare i mötet. Den som kan unna den andre en framgång är nog vänlig och generös på riktigt!
Hemläxan på detta blir att vi får fundera på om vi kan tänka vidare på Guds relation till oss i de här termerna. Hur många ”bud” (guds gåvor) svarar vi an positivt på egentligen och så vidare.
Lämna ett svar