Gud planerade en stor fest

Världens fest?

Världens fest?

Den stora festen

Herren Gud ville fira en stor fest och bjöd många gäster.

Förberedelserna var många,

ur intet skapade Gud festplatsen.

Ur utstrålningen av Guds värmande leende kom en grund att bygga den på.

Ur mörkret trädde miljarder efter miljarder galaxer fram.

Gud gladde sig över världarnas kosmiska dans.

Gud gladde sig över partiklar och energistormar.

 

Festen hade redan börjat men Gud ville bjuda fler

Ämnena sammanfogades på enastående sätt.

Till berg. Och till vatten. Till att frambringa liv på vem vet hur många världar.

Fler kom till festen.

Gud gladde sig åt livet. Varje skapat väsen var kärlek som blivit materia.

Sist bjöd Gud in oss.

Vi var hedersgäster men ändå inte. I detta gigantiska knytkalas fick alla bidra med sitt.

 

Som envisa barn förstörde vi festen med vårt bråkande.

Förstörde för en del andra gäster (fast inte så många som vi tror)

men mest för oss själva.

Det är vår egen glädje vi förstör. Vår egen fest.

 

Kan Människosonen lära oss

att glädja oss tillsammans?

Mänsklighetens andra chans.

 

Luk 14:15-24

Vad föreställer bilden, del XXXI

bildgåta 3

Förra bildgåtan såg ut så här. Den föreställer följande händelse från lukas femte kapitel:

”Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!”  Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.

Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem.  Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?”  Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.  Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.” Luk 5:27-32

 

Rätt svar kom framförallt Simon in med men Rosa identifierade i alla fall surkarterna till Fariséer i dörrposten och att Jesus äter med syndare. Poäng för det.

Här kommer en ny bildgåta. Kanske ganska mycket enklare? Skriv ditt svar på ett frankerat kuvert eller helt enkelt i svarsfältet nedan. Den som gissar rätt får uppmuntrande tillrop och erkännande i nästa del av följetången!

Vad föreställer detta:

 

IMG_5152_2

Nattens jägare och anteckningar från Jerusalem

 

Nattens jägare av Mattias Lönnebo. Läst på skärm.

Nattens jägare av Mattias Lönnebo. Läst på skärm.

Ibland brukar jag tipsa om böcker här på Vandra Vägen. Nu har jag två på en gång som jag kan rekommendera. Den ena är den senaste boken av Mattias Lönnebo (vars böcker jag brukar skriva om här så det gäller att hålla stilen), den andra är en tegelstenstjock seriebok om ett år i Jerusalem.

Först lite om Mattias Lönnebos bok ”Nattens jägare”. Som du ser på bilden har jag testat att läsa den på telefonen. Det är kanske ingen höjdare men då jag läste högt för min fru så stördes jag nog mindre av det än jag hade gjort annars.

”Nattens jägare” är en spännande historia för ungdomar där en handling som kretsar kring nynazism och personligt mod vävs ihop med en märklig drömsyn och mystiska krafter. Jämfört med författarens tidigare böcker tycker jag att han tagit ett steg framåt i sitt berättande. Språket är bra och jämnare än tidigare och den mystiska drömsynen är riktigt fängslande. Slutet är i min mening väl våldsamt och det hade nog varit bra om skurkarna hade fått en mindre svartvit framtoning. Jämfört med tidigare böcker är det också svårare att hitta regelrätta bibelparalleller (vilket ju är en sport för bibelnördar som jag förstås) eller se tydliga kristna teman men det har kanske å andra sidan gjort berättelsen mer mångtydig. Många saker i berättelsen (såsom den mystiska amuletten huvudpersonen bär på och våldet som utövas i det godas namn) öppnar upp för vidare tankar om gott och ont eftersom det inte är så helt självklart om de goda handlar gott helt igenom.

Ta och läs boken eller tipsa en ungdom.

Anteckningar från Jerusalem av Guy Delisle.

Anteckningar från Jerusalem av Guy Delisle.

När jag stötte på ”Anteckningar från Jerusalem” av Guy Delisle på biblioteket i Lidköping så insåg jag nästan genast att jag läst flera serieböcker från samma penna tidigare. Delisle har tidigare skildrat livet i en av Kinas största exortindustriorter i boken ”Shenzhen” och i ”Pyongyang” gjorde han en kuslig beskrivning av hur det var att vara utländsk arbetare i kommunistiska Nordkorea. Hans tecknade dagboksstil gör att man kommer nära vardagen i landet och får se på tillvaron där med hans ögon.

Nu har Delisle levt ett år i Jerusalem. Medan hans fru arbetat för läkare utan gränser har han passat barnen och tecknat.

Jag har själv aldrig varit i Jerusalem men jag har hört en och annan berättelse därifrån. Nu efter att ha läst boken känns det nästan som att jag varit där. Man får följa vardagslivet mellan bosättningar, religiösa grupperingar, heliga platser, våld och aggression, avkoppling och zoohäng med barnen, muren, religiösa högtider och mycket annat. Vare sig man varit i Jerusalem eller inte, vare sig man har särskilt intresse för staden av religiösa skäl eller inte så tror jag att den här mycket tjocka serieboken har något att ge var och en.

Även den här boken vill jag alltså rekommendera, och kan du få tag i hans bok om tiden i Nordkorea så är den också ett måste för en sällsynt inblick i livet i världens slutnaste land. Jag har nu också förstått att han tecknat en bok om Burma men den återstår än så länge för mig att få tag i.

Det var dagens boktips. Håll tillgodo.

9 blandade tankar på söndagen

Humpty dumpty satt på en mur?

Humpty dumpty satt på en mur? Blandad bild.

Det är söndagen efter jul och dessutom menlösa barns dag (värnlösa barns dag heter den egentligen nuförtiden). Temat för söndagen är ”Guds barn”. Inget dåligt tema det och tänkvärt att det alltså hamnar i samband med en evangelieläsning om hur oskyldiga barn far illa i världens ondska.

Jag är ganska nöjd med juldikten men jag hade verkligen fel om julvädret. Äntligen lite ljus och snö istället för det grå. Jaja. Jesus kanske ändå föddes en grå dag?

I går satt jag uppe för sent och såg för första gången filmen ”den goda viljan”. Det var verkligen en mäktig film som man kan tänka på länge. Sen handlar den ju om en präst också vilket gör att det på något sätt känns som min historia.

En annan film jag sett som jag verkligen gick igång på och som också känns som en del av min historia är den här filmen. Helt grym journalfilm från 20talet där västgötar gör träskor och pinnstolar med grym hantverksskicklighet. Tror jag är bättre på att predika än på att tälja men vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser av det.

Väl inne på filmspåret så hade jag tänkt kommentera upplösningen på julkalendern med en bloggpost men jag orkar nog inte.

Grejen var att en jag följer på twitter tyckte att barnen gjorde fel som gjorde sig av med kikaren som uppfyller drömmar med motiveringen att de kunde använt den till att göra mycket gott. Utifrån ett kristet perspektiv tror jag att de gjorde rätt. Dels för att det verkar som att människor med onda motiv verkar vara beredda att gå över många lik för en sådan pryl, dels för att man berättigat kan fundera på sina egna motiv. Är mina händer goda händer för en sådan mäktig sak? Och så kan man tänka på Saurons ring.

En annan sak jag tänkt skriva om men inte mäktat med är tioårsdagen av Tsunamin.

Den absoluta majoriteten av allt mänskligt lidande (för att inte tala om skapelsens) i världen beror tveklöst på människan och hur vi är mot varandra. Även många naturkatastrofer är vid en närmare titt människors fel. Den ondskan är på något sätt inte lika svår att ge en förklaring till som kristen än när det gäller rena naturförlopp som jordbävningar och tsunamis. De kan väl inte rimligtvis förklaras med människans synd?

Det bästa svar jag fått är att det kanske är omöjligt att skapa en värld där orsak och verkan råder utan att det också ibland händer att slumpmässiga händelser drabbar och skadar.

Det blev långa tankar idag. Vad gör du denna dag?

Fotobloggpost från Tidavads kyrka

Landet kring Tidavad. Vackert och platt, som det ofta är i dessa trakter.

Landet kring Tidavad. Vackert och platt, som det ofta är i dessa trakter.

Annandag jul firade vi högmässa i Tidavads kyrka en lång bit rakt ut på landet utanför Mariestad. Tidavad verkar vara en by som till 90% består av jättefina hus och ligger där den ligger på grund av att det varit ett bra ställe för att ta sig över Tidan, numera medelst bro.

En exteriörbild ska man ju ha. Lägg märke till nunan på klockstapeln.

En exteriörbild ska man ju ha. Lägg märke till nunan på klockstapeln.

En lustig sak med Tidavads kyrka är att klockstapeln ser ut lite som en konstig gubbe med spetsig hatt. Kyrkan är förresten väldigt fin och får även riktigt högt betyg för lekhörnan för barn.

Maria sörjer sin son.

Maria sörjer sin son.

I kyrkan hittade jag flera mycket vackra konstverk. Här en pietá med Maria och hennes son, nyss nedtagen från korset. Mycket gripande.

Lite dunkelt när lyset släkts men stämningsfullt blev det.

Lite dunkelt när lyset släkts men stämningsfullt blev det.

Sådär, nu kan ni slå upp psalmerna också och se vad vi sjöng.

Maria med barnet.

Maria med barnet.

Det fanns även en vackert huggen Maria med Jesusbarnet. Lite lustig är den allt också i detaljerna.

Frostigt glas.

Frostigt glas.

Näst sist en ängel från altaruppsatsen. Jag tyckte först att han var skallig men han har i alla fall rätt högt hårfäste för en ängel. Det är fint att se att de kan se ut så också.

Skallig ängel?

Skallig ängel?

Och som avslutning hade visst kråkorna byggt sig en egen kyrka i trädet utanför. Bjässigt fågelbo. Har du varit i Tidavad någon gång? Skriv en kommentar!

DSC_0552

Julkunskapslektion

 

IMG_5207

Herdar vaktar på fälten utanför Betlehem!

Det finns mycket att säga om julen. Det finns också mycket som man ofta säger som självklarheter vare sig de är sanna eller inte. Jag vill gärna tipsa om några spännande länkar, åtföljda av dessa fascinerande foton från Betlehemstrakten under det gångna århundradet.

IMG_5135

 

Först en artikel som går till botten med julens datering. Kan det i själva verket vara så att Jesus faktiskt trots allt är född den 25 december, precis som vi firar det?

Därefter en artikel av samme författare om hur det egentligen var med den där skattskrivningen. Har den ägt rum? Ibland sägs det ju att det bara är legend.

Slutligen något väldigt roligt! En bloggpost om JRR Tolkiens alltmer vildvuxna sagor om tomten och isbjörnen som han skrev som fiktiva tomtebrev till sina barn.

Där har du lite mellandagsläsning. När det gäller dateringslänkarna så har jag själv inte mycket kunskap i ämnet men det är spännande med nya perspektiv.

En herde utanför Betlehem för sådär 80 år sen. Kunde varit 2000?

En herde utanför Betlehem för sådär 80 år sen. Kunde varit 2000?

 

Juldikt en grå och mulen jul

Genom leran

Genom leran

På årets gråaste dag

Två grader varmt och regnet hänger i luften.

Vad är det för julväder?

Var är den rena snön och himlen som öppnar sig mot stjärnorna?

Jesus Kristus föddes på årets gråaste dag.

Kanske vägens lera gjorde fötterna tunga för Maria och Josef?

Ett tröstlöst väder att vända tillbaka ut i när värdshuset var fullt?

Den gråaste dagen är dagen då du kom nära Herre.

Då det var tydligast hur jag behöver dig.

Gud med oss

som mer längtar efter än anar solen.

 

(Nej det här var inte det väder vi hade till julen här hos oss, och kanske inte hos dig heller. Mot alla odds blev det plötsligt vitt på marken. Men men, dikter talar ju sanning på ett annat sätt än det bokstavliga)

God jul från Vandra Vägen!

IMG_5051

Jag vet inte om någon läser bloggar en dag som denna men jag gissar att du kanske ändå gör det om du tillhör Vandra Vägens allra mest hängivna läsare. Och då känns det ju desto mer viktigt att ge just dig som läser detta en julhälsning.

Jag önskar dig och de dina en god och glädjerik jul. Hur den än ser ut och hur du än firar den, vare sig den är vacker och instagramvänlig eller om det finns förluster och annat som gör sig påmint just denna dag och gör den svår.

Här är en fin liten film med barn i. Den tycker jag om så den delar jag här idag. Vi hörs igen i morgon!

 

Hundra år sedan julfreden

 

Julförberedelser i skyttegravarna. Pyntet gör sig inte riktigt.

Julförberedelser i skyttegravarna. Pyntet gör sig inte riktigt.

I kväll är det precis hundra år sedan en av de märkligaste och härligaste historiska berättelser jag känner till. Julfreden vid västfronten under första världskriget.

På bilden ovan kan man se hur soldater tappert gör sitt bästa för att fira jul i skyttegravarna. Tydligen fraktade man julgranar i stora mängder ut till fronten på den tyska sidan för att höja moralen hos trupperna.

Så hände det något mirakulöst på kvällen den 23e. En helt stilla kväll hördes plötsligt en klar röst sjunga ”Stille nacht” så att det hördes till andra sidan. Sång följde på sång och de olika sidorna svarade med sina respektive julsånger. Trevande kom några sedan överens om att inte skjuta på varandra och så hände det något oerhört. Man träffades i ingenmansland och tog varann i hand, trots livsfaran. Man lade ner kriget under julen. Alla var trötta på kriget. Ingen ville slåss.

Läs mer i denna fina understreckare från för några år sedan. Man trodde tydligen länge att historien om julfreden var en skröna eftersom de med makt såg till att den hölls utanför historieskrivningen men sedan har man hittat bevis som visar att den faktiskt ägt rum.

Fredlig fotbollsmatch.

Fredlig fotbollsmatch.

De som skulle kriga spelade fotbollsmatcher mot varandra. I brist på präster ordnades det gemensamma begravningar för soldater från båda sidorna. Om inte de högre befälen till slut förstått situationen och reagerat med krafttag så vem vet om kriget alls hade kunnat fortsätta?

Etikern Hauerwas ska ha sagt att om bara kristna kunde vara överens om att inte döda varandra så skulle vi vare en bra bit på väg mot fred på jorden. Invändningen mot en ickevåldsfilosofi brukar vara att vad skulle man då göra mot en Hitler men jag tänker ändå inte att det är givet att pragmatikerna har rätt. Låt oss komma ihåg att Hitler ställde upp kristna soldater för att utföra sina krig. Hur kunde han lyckas med det? En annan attityd från kyrkans håll till våld så hade kanske historien inte alls sett ut som den gjort?

När jag tänker på julfreden som varade några dagar för hundra år sedan så rör det vid hjärtat. Tänk om allt kunde vara annorlunda ändå? Tänk om striderna aldrig tagit fart igen? War is over if you want it? Borde det inte vara så med oss som bekänner oss till fredsfursten?

Vad tänker du?

Skapelseteologi i Mordor

Järn smitt till dödliga vapen. Sarumans väg?

Järn smitt till dödliga vapen. Sarumans väg?

 

Jag har egentligen avslutat min lilla bloggserie om kristusgestalterna i trilogin om härskarringen men som jag nu hållit på och skrivit bloggpost efter bloggpost om vad vi brukar kalla ”skapelseteologi” så har tankarna malt på lite i den riktningen också.

Religion är egentligen inget som förekommer i Tolkiens Midgård, i alla fall inte under den tredje åldern då berättelsen om ringen utspelar sig, ändå skiner det ofta igenom att det är mycket som sker efter vad man på kristet språk skulle kalla ”Guds försyn”. Osynliga krafter styr världshändelserna framåt och det goda segrar trots mycket dåliga odds.

Det finns två platser i Midgård som jag särskilt associerar till kristen skapelseteologi. Den ena är alvernas Vattnadal som genomgående beskrivs som ett paradis. Alverna har genom sin samverkan med naturen fått naturen att fulländas till en enastående vacker och omväxlande plats, men också en plats där ondskan inte har nämnvärt mycket spelrum. Alverna framstår över huvud taget som en slags idealbild av den goda förvaltaren, nästan som änglar.

Den andra platsen är den motsatta. Mordor. Saurons mörka rike. Där är naturen fullkomligt förrödd på grund av ondskan i landet. Vi får veta att Sauron inte själv har kraft att skapa något gott. Orcherna och andra onda väsen har blivit till genom att alver och andra varelser torterats och förvridits.

Också Saruman förstör skapelsen där han drar fram. Kring Isengård har han huggit ner träden i Fangorn för att bygga krigsmaskiner. Saruman förlitar sig i hög grad på teknologi vilket tydligen lett honom bort från det nära förhållande till naturen han en gång haft innan han blev fördärvad. När hobbitarna kommer tillbaka till Fylke har Saruman drivit detta drag så långt att han verkar ha byggt anläggningar enkom för att förstöra vattendragen och fälten för långa tider. Lyckligtvis lyckas Sam återställa mycket av det som förstörts just genom helande alvmagi.

Återigen finns det säkert mycket annat att tillägga men det här tycker jag är slående paralleller till hur man som kristen bör se på skapelsen. Inte som något man kan förbruka och använda som ett medel till egna mål utan något vi är en del av och får brukar varsamt och glädja oss åt.

Har du fler exempel? Skriv en kommentar!

Sauron kan bara förstöra