Ännu en fredag med en väl vald bön på Vandra Vägen. Dagens bön är mer berömd än de tidigare veckornas och säkert inte ny för alla. Dock väl värd att vi ber. Varför inte just nu?
Bönen tillskrivs ofta den helige Franciskus men jag har förstått det som att han förmodligen inte är upphovsmannen. Den har följt mig ganska länge. När jag tänker på den tänker jag på devisen ”att inse att man är en del av problemet så att man kan bli en del av lösningen”. Och så tänker jag att det är ett perspektiv som ingår in väldigt många böner; att be om något är att själv förbinda sig att verka för det (”ske din vilja, inte min” som Hammarskjöld skriver). Nog babblat. Det viktiga är inte vad man tänker om en bön utan att man ber den.
Franciskus bön
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.
Amen
Lämna ett svar