Vi har nått den sista delen i Kristian Hjerténs serie gästblogginlägg med tankar från vandring på pilgrimslederna i Spanien. Han har tidigare skrivit om förundran och tillit. Varsågod för sista gången Kristian:
Del 3 av 3: Vägledning
Många gånger under vandringen fick jag känslor av hemlängtan men kanske framför allt en längtan efter att få komma fram till Santiago de Compostela
Då det vandrar flera tusen per år till Santiago så är leden utmarkerad med gula pilar som pekar i den riktning som man ska eller den karakteristiska snäckan som antingen kan vara målad någonstans eller vara gjuten ner bland gatstenen i en stad.
Det hände flertalet gånger att jag gick fel väg och fick gå ett antal kilometer extra än vad jag hade väntat mig de dagarna för att jag inte riktigt litade på vart pilarna pekade. (Dessutom var det svårare på en del ställen då jag inte hade införskaffat varken guidebok eller karta innan.)
Hur som helst, i de flesta av fallen visade det sig att om jag hade följt vägen som pilarna visade och inte försökt leta efter en egen väg så hade jag gått rätt. Det var som att de inte orkat sätta ut fler pilar än nödvändigt.
Jag tänker att det är lite det samma med Gud. Han har sina pilar som vi antingen kan välja att följa och se var de leder eller försöka hitta på egen hand. Blir vi då vilsna är det bara att backa till senaste pilen för att komma på banan igen.
Pilgrimsvägens pilar äro outgrundliga!
Hur ser dina pilar ut?
Lämna ett svar