Pilgrimslivet, boken alltså

Boken "pilgrimslivet"

Boken ”pilgrimslivet”

Jag har läst en pilgrimsbok. ”Pilgrimslivet” är en stor och tjock bok med en hel massa olika texter i. Det är också många och vackra bilder så känslan är att det framförallt är en kaffebordsbok (det borde heta så på svenska va?). Den kommer förmodligen också bäst till sin rätt om man läser den lite i taget. När man som jag försöker plöja den från början till slut innan bibliotekarierna blir arga så blir det lätt att man hastar förbi en del saker och så är det ju inte tänkt. Sen är det kanske inte en sorts bok jag brukar läsa heller så jag vet nog inte riktigt hur man ska göra antar jag.

Jag tycker hur som helst att det finns många bra saker med boken. Den ger en känsla av vilken stor och brokig rörelse pilgrimsrörelsen är. Det är väldigt olika människor och väldigt olika pilgrimsmål som figurerar i boken. Det är också en blandning mellan praktiska tips, dikter, sånger, berättelser om möten längs vägen och, mot slutet, några fascinerande beskrivningar om den inre resan i pilgrimsvandringen.

Boken är strukturerad utifrån pilgrimens sju nyckelord och materialet kommer både från välkända kyrkliga företrädare och mer ”vanliga” vandrare, vilket ger en fin blandning.

 

 

ger känslan av att vara med i en stor rörelse

nyckelorden

 

Palmsöndag i ditt och mitt hjärta

 

Kungen kommer.

Kungen kommer.

Här är min text till palmsöndagen från boken ”tankestund”. Det är egentligen så att vi läser från johannesevangeliet denna påsk men idag får vi hålla tillgodo med Lukas:

 

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” Luk 19:37-40

Jesus rider in i Jerusalem. Han rider in som en kung och möts av folkets jubel. Många hyllar honom som en befriare medan andra är mer tveksamma. En del är öppet fientliga och vill tysta ropen.

På ett sätt är staden Jerusalem en bild av ditt och mitt hjärta. Dit vill Jesus komma och rida in. Han kommer som fredsfurste men ändå som en furste. Han vill upprätta sitt rike i världen och i oss. Är han välkommen? Det fanns människor i staden Jerusalem som längtade efter befrielse och upprättelse och som satte sitt hopp till att Jesus kunde ge det. Så är det också med oss. Han kommer inte låta saker vara som de alltid har varit. Det är vårt hopp.

Det fanns också människor i Jerusalem som hade alltför mycket att slå vakt om för att kunna ta emot honom helhjärtat. Så är det också med oss. Vad händer med min tillkämpade status och min position när kungen kommer? Är mina ambitioner förenliga med hans? Han kommer inte låta saker vara som de alltid har varit. Det är hotfullt för många av oss.

I varje hjärta har Jesus en allierad och i varje hjärta har han en fiende. När Jesus väl kommit in i staden ser hans fiender till att få honom dödad men han förblir inte död. Lovsången till honom kan i längden inte tystas.

10 blandade tankar på palmsöndagen

Visst är det roligare med en kristen påsk ändå?

Visst är det roligare med en kristen påsk ändå?

Idag är det palmsöndagen. Nu börjar stilla veckan med de sista dagarna fram till påsken. Dagens tema är Jesu intåg i Jerusalem (jo det stämmer att det är det på första advent också).

Bilden ovan kan du se som lite propaganda för att en påsk med Kristus i centrum är roligare och gör oss gladare ;)

Jag är ledig idag men ska försöka gå till en kyrka med något av barnen. Det är dessutom den minstas dopdag idag (om man räknar efter söndagar i kyrkoåret och inte efter datum men det gör vi väl hellre?) så det kanske får bli henne.

I morgon lägger jag alltså inte upp någon predikan på bloggen men jag tänkte skrälla lite och för en gångs skull lägga upp en riktigt genomarbetad text jag skrivit till palmsöndagen i annat sammanhang. Bara ni inte blir kräsna av det.

I min föreställningsvärld är palmsöndagen en av de stora dagarna i kyrkoåret men jag tror inte det gäller för särskilt många nuförtiden. Jag minns i alla fall att det bästa med palmsöndagen förr var när vi fick hänga med pappa kyrkvärden och öppna och räkna kollekten i alla fastebössorna (och se om man hittade några tusenlappar, vilket hände). Bössorna är också i stort sett borta idag.

Vänta nu här! Jag är inte gammal nog för att skriva ”det-var-bättre-förr” glimtar!

Just det ja! Det var ju något med den här dagen och att man måste ställa fram utemöblerna? Tur man bor på landet så ingen kollar.

Jag kom på något häpnadsväckande i veckan. Lille Skutts fri Nina Kanin har ett namn som blir likadant framåt som bakåt. Det hade du inte tänkt på va? Kanske därför hon inte ville byta till att heta Skutt?

Jag hade en idé om att skriva lite bloggposter utifrån vanliga googlesökningar om kristen tro men när jag testade visste jag inte vad jag skulle göra med det. Det såg ut så här:

Skärmavbild 2015-03-26 kl. 21.02.39

Fast andra halvan av googlingarna är ju väldigt vackra, särskilt den sista.

Jag önskar dig en glad och god palmsöndag! Vad gör du idag? Skriv en rad!

Gissa bilden del 40!

IMG_5804

Sedär, då var det dags för bildgåta nummer 40. Jämnt och snyggt. Det har gått ett tag sedan sist men nu har Marcus H gett mig en spark i baken och frågat om det inte är dags snart. Jo. Nu är det dags.

Förra bildgåtan ser ut som ovan. Rätt svar har kommit från Simon och även från Rosa, Torsten och Marcus. Simon fick stå först för de andras svar var visserligen inte fel men de kan stämma in på flera händelser. Det finns fler tillfällen då Jesus botar folk på Sabbaten, och det finns en berättelse under andra omständigheter där Jesus uppmanar en lam att ta sin bädd och gå (han som firas ner genom taket du vet).

Snyggt jobbat hur som helst. Här är bibeltexten som illustreras. Jag fetmarkerar lite viktiga delar och kommenterar även lite i texten:

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.  Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar,  och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta.

 

Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.  Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”  Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” (min kommentar: de trodde alltså att om vattnet började svalla så skulle den som först hann ner i det bli helas)  Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.”  Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

 

Men det var sabbat den dagen,  och judarna sade till honom som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.”  Han svarade: ”Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.”  (Joh 5:1-18)

 

Lite personlig kuriosa om detta är att det här var den första text jag predikat över offentligt. Det skedde i EFS-kyrkan i Askersund under första studieåret i teologi. Jag tror det gick bra men jag fick höra efteråt att man kunde tolka det jag sa framgångsteologiskt så det kanske det inte var ändå.

Hur som helst är det väldigt gripande och märkligt att Jesus ändå frågar mannen om han vill bli frisk. Jesus verkar aldrig tvinga sig på. Jag har ruvat på en bloggpost om det i bortåt tre år nu så rätt som det är kanske den kommer.

Sådär. Nu kommer alltså den fyrtionde bildgåtan!

Vad föreställer bilden?

Vad föreställer bilden?

Vad föreställer bilden?

Bön om ett öppet hjärta

Väldigt svårt att komma fram här.

Väldigt svårt att komma fram här.

Det är fredag idag och av (ganska ny) tradition betyder det att dagens bloggpost är en bön.

På söndag firar vi att Jesus rider in i Jerusalem. En del tar glatt emot honom, andra ser honom som ett hot. Den kluvenheten inför Jesus finns nog i oss också, vare sig vi vandrat länge på vägen eller precis börjat ana den. Här är i alla fall en mycket kort och enkel bön vi kan be mot ett stängt hjärta för andra eller Gud:

Gud, mitt hjärta är stängt,

öppna det med din kärleks nyckel.

Amen

(nummer 265 ur bönboken tradition och liv)

Tänk om du inte har ont om tid?

IMG_5732

 

Idag blir det många frågor på bloggen. Om tid. Förhoppningsvis får vi något att fundera vidare på tillsammans i kommentarsfältet.

Vi har många klockor men ont om tid i Sverige. I andra länder har de ont om klockor men tid för alla de möter. Vi är vana att se tid som en bristvara men det är inte givet att det är så. Egentligen är det omöjligt att veta om man har mycket eller lite tid om man inte vet vad man ska använda tiden till.

Att vi har ont om tid beror kanske på att vi inte riktigt vet vad vi vill göra med den. För tid har vi väl egentligen? Å ena sidan stressar vi, å andra sidan ägnar vi oss åt tidsfördriv. Det vi tycker är riktigt viktigt brukar vi på något sätt hitta tid till. Visst är det märkligt?

Man kan lära sig mycket om sig själv och sina drivkrafter genom att fundera på hur man använder sin tid. Vad är det som gör att jag så sällan täljer fast jag tycker så mycket om det?

Det kristna förhållningssättet är ju faktiskt rent bokstavligt det vi ibland säger ”som om vi har evigheten på oss”. I trosbekännelsen står det att vi tror på ett evigt liv. Hur skulle vi leva om vi verkligen på allvar såg det på det sättet? Samtidigt talar den kristna tron mycket om att inte missa de tillfällen som dyker upp för det som är verkligt viktigt. Det är nog bra att inte vara alltför upptagen så att man missar den där slagne mannen i diket på väg mot Jeriko?

Jag tänkte först jag skulle fått ihop en klok tanke av det här men det verkar som att jag inte  har några svar att ge på de här frågorna. Men jag vill gärna tänka tillsammans med dig. Skriv vad du tänker om vårt förhållande till tiden så ser vi var vi hamnar!

Att vara i sitt esse

Något säger mig att den här smått knäppe mannen med sin flygdräkt är i sitt esse. Vackert tycker jag!

Något säger mig att den här smått knäppe mannen med sin flygdräkt är i sitt esse. Vackert tycker jag!

 

Jag tycker mycket om uttrycket ”att vara i sitt esse”, typ detsamma som att vara ”som fisken i vattnet”.

Mitt latin är väldigt svagt men visst måste det betyda typ ”att vara i sitt varande” vilket ju är en konstig mening men ändå talande. Som kristen tror jag att vi var och en i grund och botten är skapade till att vara just sådana vi är med våra olika egenheter. Ibland får man chansen att leva på ett sätt som passar med ens sätt att vara och då, tänker jag mig, är man i sitt esse.

Det är inte helt självklart det där. I vår tid tänker vi oss gärna att våra liv och identiteter helt och hållet är något vi konstruerar men själv tänker jag mer att det handlar om att upptäcka än att uppfinna sig själv.

Vad tänker du? När är du i ditt esse? Vad säger det om dig? Tänk själv eller skriv en kommentar ;)

Den efter vilken allt har sitt namn

Marie Curie. Också Guds avbild.

Marie Curie. Också Guds avbild.

Lite poesi på Vandra Vägen. Håll tillgodo (och läs kanske Ef 3:14 till).

Den efter vilken allt har sitt namn

Jag vill falla på knä för Vännen, efter vilken allt vad vän heter i himlen och på jorden har sitt namn.

Jag vill falla på knä för den Älskade, den Älskande, efter vilken allt vad älskare heter i himlen och på jorden har sitt namn.

Jag vill falla på knä för Modern, efter vilken allt vad mamma heter i himlen och på jorden har sitt namn.

Jag vill falla på knä för Barnet, efter vilken allt vad barn, son, dotter heter i himlen och på jorden har sitt namn.

Jag vill falla på knä inför det i mig som liknar dig och hålla det heligt. Det är min framtid.

 

(Ef 3:14f)

Gud är med oss (i Skälvum)

Gabriel kommer i full fart med sitt budskap!

Gabriel kommer i full fart med sitt budskap!

Här är min predikan från förmiddagsgudstjänsten igår i Skälvums kyrka på jungfru Marie bebådelsedag. Jag hade ett lite mer utvecklat slut då jag talade om Jesus namn också men det har jag skrivit om någon annan gång här på bloggen så jag har kapat ner lite. Det jag skriver om namnet Maria är kanske tveksamt, det verkar vara ett väldigt gammalt och svårtytt namn men hittar man en så här bra uttydning så är det svårt att inte köra på den ;)

Gud är MED oss.

Idag får vi höra om något som går helt tvärt emot hur vi tänker oss att det fungerar. Nu tänker jag INTE på jungfrufödseln faktiskt, även om det nog är så med den också. Nej, det handlar om en djup sanning om tillvaron där vi får ta del av något fantastiskt.

Ett av Guds namn avslöjas. Och i bibeln så är inte namn bara namnetiketter utan de säger alltid något om den som bär dem (Gabriel betyder till exempel ”Guds kämpe”). Vad är det då för namn vi får höra om? Jo, ett barn ska födas och få namnet Immanu El.

Gud. Är. MED. Oss.

Vi tror inte på det nämligen. Redan i berättelsen om Adam och Eva i paradiset blev människan lurad att tro motsatsen. Ormen viskade i Evas öra och sa ”har Gud verkligen ert bästa för ögonen när han säger att ni inte ska äta frukten? Är det inte så att Gud bara vill undanhålla er en massa bra saker? Kan ni verkligen lita på Gud?

Ni får fundera på det här nu och under dagen och så och fundera på om ni tycker det stämmer för er men för min del tänker jag att det är så med oss människor att vi har tillitsproblem när det gäller Gud. Vi lever med en kluven gudsbild där vi visserligen utåt säger att Gud är kärleksfull och god men samtidigt tror vi att det inte riktigt gäller för alla. Inte de vi inte tycker om. Vågar vi tänka lite längre ändå, men det kanske vi inte gör för det gör ont att tänka tanken klart, så tänker jag nog långt inne i hjärtat att Gud inte riktigt tycker om mig. Att jag borde vara någon annan, att jag borde göra bättre ifrån mig, vad det nu än kan vara. Ormen har lurat Eva men den har också lurat mig. Och dig också tror jag. Vi vågar inte lita på att Gud vill oss väl.

Enda lösningen på vårt tillitsproblem är egentligen att Gud tar initiativet och söker upp oss. En ängel kommer till Maria. Den säger samma sak som vi fått ana från namnet Immanuel i profetian. ”Var inte rädd Maria, Herren är med dig”. Gud är med oss. Inte mot oss. Vi kan titta lite på Marias namn också när vi ändå är igång med namn. Namnet Maria kommer förmodligen från egyptiskan från början och det ger oss ännu en ledtråd i vår berättelse för Maria betyder ÄLSKAD.

Du högt benådade. Så säger ängeln till Maria men vi får våga oss på idag att tänka att ängeln skulle säga detsamma till dig och mig. Du Guds Älskade. Var hälsad.

Gud är inte mot oss. Gud är med oss, Gud vill oss väl och vi är Guds älskade. Livet skulle se helt annorlunda ut om vi kunde förstå det. Vi kanske kan ana det ibland i alla fall?

Så börjar ängelns möte med Maria. Med att hon får veta hur Gud ser på henne. Sedan får hon ett uppdrag. Hon ska föda en son som ska kallas den högstes son. Gud blir människa genom henne. Ordet blir kött.

Vi har också uppdrag från Gud. Det har alla människor. Vi har människor omkring oss som vi får finnas till för, det finns situationer som vi står i där det finns saker som behöver göras och så vidare. Ofta är det ganska oansenliga saker vi kan göra för Guds rike men så tänkte kanske Maria också när hon bytte den 1000e blöjan eller så.

När vi tänker på att vi liknar Maria på det sättet att vi har uppdrag från Gud i stort och smått så fastnar vi lätt i vad det är vi ska göra eller så men vi får komma ihåg att det inte startade där för Maria och inte för oss heller. Maria behövde inte vinna Guds kärlek genom att göra ett bra jobb. Hon var redan Guds älskade. Det hade hon alltid varit, det kommer hon alltid att vara. Hon kanske inte visste om det eller hade förstått det fullt ut men det var så. Och så är det med oss också; DU är Guds högt benådade.

Kärleken är den enda verkligt skapande kraften i världen. Det är talande att det är ur kärleksmöten som nytt liv uppstår. Den nya skapelse som bibeln talar om kan vi inte själva åstadkomma, den kommer av sig själv när Guds kärlek når oss på djupet. Det viktigaste en kristen kan göra är att öppna sig för den heliga Andens verk i oss så som Maria gjorde.

9 blandade tankar på söndagen

Inte så kul när storken kommer. Väldigt blandad bild.

Inte så kul när storken kommer. Väldigt blandad bild.

Idag är det jungfru Marie bebådelsedag. Jag ska predika och leda gudstjänst i både Skälvum och Ledsjö. På ena stället blir det mässa, på det andra våfflor. Inte illa någotdera.

BIlden ovan kan väl kanske vara en slags illustration av dagens tema. Det är med både ett barn och en stork så det kan föra tankarna till att få barn. Fast i evangeliet ska det ju vara Guds Ande så en duva hade passat bättre?

Jag har skrivit en massa på bloggen tidigare om den här dagen, till exempel här om dagens ikon. Det får räcka som utläggning för idag. Det kanske kommer upp lite från predikan i morgon istället.

Jag ska i alla fall försöka vara ovanligt kreativ och tvinga upp lite folk till spontandrama i predikan. Sällan jag gör sånt.

Nu har jag förresten läst ut en bok jag nämnde 21 dec 2012 att jag tänkte läsa. Det tar inte alltid så lång tid… Den handlar om ”Tomaskristna”. Ledordet för såna är tydligen ärlighet inför sig själv och andra med sin tro. Det är bra med ärlighet tycker jag.

Igår pratade jag med folk som inte kände till Jesu liknelser. Jag blir alltid lika förvånad av sånt. Det antyder att jag alltid förutsätter alldeles för mycket förkunskaper när jag talar och skriver. Hmm….

Det där är så svårt att veta. Och folk brukar sällan vilja visa för prästen om de inte förstår. Eller för någon annan heller för den delen.

En annan grej som är svår att förstå är att inte alla människor tycker teologi och kristen tro är totalt fängslande jätteintressant. Jag har fått för mig att inte alla gör det va? Skumt.

Och så har det varit rockasockdagarna för att uppmärksamma barn med downs syndrom. Det tycker jag är bra. Hoppas det inte bara är en tom gest utan att många tänker till om hur vi värderar människor i vårt samhälle.

Vad gör du idag?