Idag blir det många frågor på bloggen. Om tid. Förhoppningsvis får vi något att fundera vidare på tillsammans i kommentarsfältet.
Vi har många klockor men ont om tid i Sverige. I andra länder har de ont om klockor men tid för alla de möter. Vi är vana att se tid som en bristvara men det är inte givet att det är så. Egentligen är det omöjligt att veta om man har mycket eller lite tid om man inte vet vad man ska använda tiden till.
Att vi har ont om tid beror kanske på att vi inte riktigt vet vad vi vill göra med den. För tid har vi väl egentligen? Å ena sidan stressar vi, å andra sidan ägnar vi oss åt tidsfördriv. Det vi tycker är riktigt viktigt brukar vi på något sätt hitta tid till. Visst är det märkligt?
Man kan lära sig mycket om sig själv och sina drivkrafter genom att fundera på hur man använder sin tid. Vad är det som gör att jag så sällan täljer fast jag tycker så mycket om det?
Det kristna förhållningssättet är ju faktiskt rent bokstavligt det vi ibland säger ”som om vi har evigheten på oss”. I trosbekännelsen står det att vi tror på ett evigt liv. Hur skulle vi leva om vi verkligen på allvar såg det på det sättet? Samtidigt talar den kristna tron mycket om att inte missa de tillfällen som dyker upp för det som är verkligt viktigt. Det är nog bra att inte vara alltför upptagen så att man missar den där slagne mannen i diket på väg mot Jeriko?
Jag tänkte först jag skulle fått ihop en klok tanke av det här men det verkar som att jag inte har några svar att ge på de här frågorna. Men jag vill gärna tänka tillsammans med dig. Skriv vad du tänker om vårt förhållande till tiden så ser vi var vi hamnar!
Lämna ett svar