En herde läser herdepsalmen

herde

Nu börjar jag sent omsider få slut på bloggtankar om herdar och får men en liten grej till vill jag gärna skriva om (och sen kommer det faktiskt ännu en men det tar vi då).

Jag har, som otroligt många andra före mig, läst Philip Kellers bok ”en herde läser herdepsalmen”. Den har jag haft liggande länge men nu är den alltså läst. Denne Philip har alltså själv haft får och arbetat som deras herde, någonstans i Afrika om jag fattat rätt.

I hans ögon är ”herdepsalmen” -psaltarens 23e psalm, ”Herren är min herde”- en beskrivning av årscykeln för fåren i varma länder. Den beskriver hur herden tar sig an fåren och ser till att de får gott bete och vatten när de behöver det. Vidare får man höra om hur herden använder sin käpp och sin stav, om att herden smörjer djurens huvud med olja för att skydda från skadedjur och lindra deras plågor, om när herden för hjorden till ”dukat bord” efter en lång vandring genom de skuggiga dalarna upp till högplatåerna om sommaren. Och sedan hur herden för djuren tryggt hem igen.

Att författaren gör en del tolkningar av psalmen som jag inte givet håller med om påverkar egentligen inte att det är uppfriskande att ta del av hela herdegrejen från en med erfarenhet. Hemma i församlingen har jag också lärt mig en del om får av min kollega Gittan som också kunnat bekräfta en del saker Keller skriver om. Till exempel det där med att en del får lätt kan välta och att de sedan snabbt kan dö av gaser i kroppen om inte herden snabbt räddar dem. När Jesus talar om herdar som tappat bort ett får ligger det kanske underförstått att fåret kan ha trillat och vara i akut behov av hjälp. Såna detaljer uppskattar jag alltid mycket att få ta del av.

Har du läst boken? Skriv en kommentar!

Ett urgammalt skrivfel i Husaby

Goria.

Goria.

Var och varannan gång jag är inne i Husaby kyrka brukar jag gå till baksidan av dopfunten och titta på det som står längst ner på kanten. Där kan man nämligen se ett medeltida stavfel.

Ordet som ska stå är förstås ”GLORIA” men stenhuggaren har gjort en miss och glömt bokstaven L. Så nu står det ”GORIA”. Ovanför texten kan man se att den olycklige stenhuggaren satt dit ett L mellan G och O för att försöka rätta till sitt misstag.

Det är tänkvärt på något sätt att den där numera helt okände stenhuggarens tabbe finns kvar i århundrade efter århundrade. Den är så att säga huggen i sten. Så illa är det faktiskt sällan med dina och mina tabbar. Ganska snart är de bortglömda

Jag brukar också känna en stor sympati för stenhuggaren för på något sätt är det först när man ser stavfelet som man kommer ihåg att han var en människa som du och jag. Eller hur?

 

 

Gissa bilden del XLIII!

IMG_5752

Så var det dags igen för en ny biblisk bildgåta. Här är den förra. På bilden ser vi profeten Elia som inte dör en naturlig död utan förs upp till himlen i en vagn av eld. På marken ser vi Elias efterträdare och profetlärling Elisha som bokstavligen tar upp Elias fallna mantel (och ger oss samtidigt det uttrycket) och tar över som profet efter honom.

Läs gärna hela berättelsen i 2 Kung 2:1-18. Berättelserna om Elia och Elisha är över huvud taget fängslande och fascinerande berättelser fulla av mäktiga och märkliga händelser.

Det här hade Rosa, Stefan och Simon koll på. Förmodligen också min bror (som brukar klaga på att jag aldrig ger honom någon cred här när han svarar rätt).

Sådär en poäng var till er! Här kommer nästa bildgåta, den 43 i ordningen. Vad föreställer den här bilden? Skriv och ge mig ditt svar på valfritt sätt!

Bildkälla: söndagsskolebok i församlingshemmet.

Bildkälla: söndagsskolebok i församlingshemmet.

Vad betyder ”frälst”?

IMG_6090

Jag ble väldigt glad när jag fick tag i dessa bilder för de föreställer ett föremål som faktiskt är viktigare än man kan tro i den kristna symboliken. Bilderna föreställer en slavkrage. På mosaikbilden ovan ser vi en slav med krage om halsen servera vin till sin ägare. Undertill ser vi mer kanske en mer grovhuggen modell:

IMG_6089

Enligt uppgift är denna krage från 300-500talet och inskriftens innebörd är ungefär att ”om du hittar den här slaven så måste han ha rymt, lämna tillbaka honom till mig är du snäll”.

Jag har hört sägas många gånger att ordet ”frälst” ska ha med detta föremål att göra och har sin betydelse från ordet ”fri-halsa”. Frälst är alltså den som blir frigiven och blir av med såväl den jobbiga slavkragen som ofriheten som ägodel.

Många av den första kristna var slavar (och det är ofta i motsvarande grupper som kristen tro sprider sig även idag, till exempel bland ”kastlösa” i Indien). Det måste ha varit ett fantastiskt budskap att även om man till det yttre var slav så var man något helt annat i Guds ögon, Guds älskade barn. Inte mindre värd än någon annan. Fri från destruktiva krafter till att tillhöra Gud.

Som kuriosa så är det också så att slavkragen är ursprunget till den prästkrage jag har på skjortan var och varannan dag, fast då är det liksom bara en liten bit av kragen som sticker  ut och syns, som ett litet vitt frimärke på halsen. Prästkragen ska påminna om att den som bär den tillhör Kristus och är hans tjänare. Men med Jesus är det som bekant så att han är den ende Herre som också är en god herde.

11 blandade tankar på söndagen

Stadig bro till andra sidan.

Stadig bro till andra sidan.

Så var det än en gång dags för en av dessa härligt spretiga bloggposter. Jag har på oklara grunder valt bilden ovan som illustration till denna söndags tema: ”Vägen till livet”. Vägen till livet är kanske inte heller någon lätt väg?

Jag ska inte predika eller vara i tjänst någonstans idag, förmodligen kommer jag inte iväg till någon kyrka heller eftersom barnen inte är helt pigga. En höjdpunkt i dagens bibeltexter är annars när Jesus liknar sig själv med en födande kvinna som har det svårt men som sedan ”glömmer sin smärta i glädje över det nya livet”. DET är en riktigt mäktig bild det. Nu kan var och en fundera vidare på hur vägen till nytt liv gått genom smärta för just dig. Idag har jag som sagt ingen predikan att ge utan var och en får vara sin egen predikant.

Det är väl egentligen alltid bäst så. Att var och en brottas med tron själv. Fast vi kan ju hjälpas åt också.

Annars går jag mot slutet här i Husaby känns det som. Det är förfärligt knepigt på många sätt och många känslor åt alla håll. Jag får tänka på den där födande kvinnan och tänka att det blir bra borta på andra sidan om alltihop sedan.

En fördel är i alla fall att det blir lätt att få barnvakt så jag kan se nya starwarsfilmen.

Och så har det kommit en ny avengersfilm i dagarna, den är säkert bra också.

Här är något helt annat jag snappat upp på nätet. En pappa som gjorde denna film för att hjälpa sin dotter läsa på till sitt prov om kristendomen. Rätt basic förstås men trevligt gjort:

Sen är det mycket som händer i veckan. Jag ska hålla vårtal på liden i Husaby och berätta att våren är här (och vad säger man mer än det egentligen?). Sen är det årets bästa helg. Första maj. Riktigt lyxigt för prästen med helt sekulära helgdagar egentligen.

Sen till helgen (2-3 maj) då är det ”vårrunda” på Kinnekulle med konst och kultur i varenda buske. Min personliga insats består i att jag medverkar på en musikgudstjänst (som talare förstås) och FRAMFÖRALLT i att jag leder en medeltidsinspirerad gudstjänst i Husaby på söndagförmiddagen. Om du kommer dit får du uppleva allt från rökelse och gregoriansk sång till att se mig klättra in i den märkliga predikogluggen.

Det där tycker jag är löjligt roligt. Att grotta ner mig i hur saker gick till på medeltiden.

Här är en annan film, lite mer hardcore sådär. Den urkristna hymnen ”trishagion” (trefalt helig) på grekiska:

Nu ska jag nog inte fylla på mer i tankarna här. Hoppas att din söndag blir god på alla sätt. Vad gör du idag? Skriv en kommentar!

Hur var det egentligen med st Göran och draken?

IMG_6110

I förrgår, den 23 april, var det Görans och Georgs namnsdag. Att det är det beror från början på att det är helgonet st Georg/Göran/riddar Örjans helgondag.

Jag har aldrig riktigt fått någon kläm på den där Göran även om jag förstås känner igen motivet med den drakdödande riddaren. Därför tänkte jag ägna dagens bloggpost dels till att lägga upp fina bilder på drakstrider här på bloggen, dels försöka bena ut vem han var.

IMG_6019

Berättelsen om st Göran börjar för mycket länge sedan. Han föddes någon gång mellan år 275 och 280 i Kappadokien, Turkiet.

Han tjänade som romersk soldat i Palestina och som officer hade han kontakter ända in i kejsarhovet. Han var emellertid kristen och bidrog med sitt inflytande till att kejsarinnan Alexandra också blev det. Kejsaren hette Diocletianus och han är mest känd för sina grymma förföljelser av kristna. En del menar att han blev provocerad av kejsarinnans omvändelse. Vem vet. Hur som helst blev både Alexandra och Göran avrättade år 303.

IMG_5856

Bemålat krigsplan.

 

St Göran är ett av de helgon många vänder sig till för hjälp när de är i nöd och han räknas in bland de ”14 stora nödhjälparna”. Han är skyddshelgon för många länder och hålls även högt av scoutförbunden som brukar fira hans dag.

Men hur var det med draken?

Det finns lite olika versioner av legenden men grunden är att Göran kom till ett land plågat av en drake. För att hålla draken nöjd var folket tvungna att ge den en ungmö att äta med jämna mellanrum och just vid detta tillfälle hade lotten fallit på kungens dotter.

 

 

 

IMG_6064

 

St Göran skyndade sig iväg för att rädda prinsessan. Gjorde det heliga korstecknet och fällde sin lans till anfall. Han besegrade draken och tog med sig den och prinsessan tillbaka till huvudstaden. Och alla människor såg det som ett tecken på Guds nåd som hjälpt dem i denna riddares gestalt.

Om du vet något mer värt att påpeka om st Göran så skriv en kommentar!

Bön om klarsyn

Här ser man verkligheten som den är. Fast det gör man inte. Fast det gör man.

Här ser man verkligheten som den är. Fast det gör man inte. Fast det gör man.

Det är fredag igen och det betyder som vanligt miniandakt för dig och mig vid varsin skärm. Här är än en gång en bön jag hittat hos den vise brittiska jesuiten Gerard Hughes. En bön om förmåga att se klart med vår inre blick. Låt oss be:

Fräls oss, Herre, från de destruktiva områden i vårt tankeliv där mörkret skingrar allt ljus,

där anklagelserna härskar och gör oss blinda för godheten. Rena våra hjärtan och sinnen så att vi alltid kan avgöra vad som är av dig i oss själva och i varje situation.

Detta ber vi genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Den gode läraren

Jesus som herde. Fast lärare skulle kanske funka bra som motsvarande bild?

Jesus som herde. Fast lärare skulle kanske funka bra som motsvarande bild?

På vår gudstjänstverkstad för ett tag sedan talade vi om Jesus som herde och hur man möjligen skulle kunna översätta den bilden till något motsvarande i vår kultur, där herdar är ovanliga.

Det förslag som kom upp var ”lärare” eller kanske ”förskollärare” lite beroende på hur man vrider och vänder på bilderna. Nu tror jag inte att det är väldigt originellt det här. I veckan har jag stött på många andra som kör med samma bilder, till exempel i den här dikten:

"Du är min dagisfröken" av  Ulrika Ljungbladh

”Du är min dagisfröken” av Ulrika Ljungbladh

Bilden av Jesus som lärare är i alla fall intressant eftersom han ju säger att han är ”den gode herden” och vem som helst av oss har säkert liknande erfarenheter av att det finns både goda och dåliga lärare. Förmodligen minns du fortfarande vad du tyckte om dina lärare från att du var liten även om det var länge sedan. En bra lärare är förstås en skicklig pedagog och kunnig i sitt ämne men för att dra lite mer mot herdebilden så kommer det kanske framförallt an på hur engagerad man är i sina elever. En lärare som genuint bryr sig om sina elever och försöker hjälpa dem att lyckas kan betyda livet för en hel del av sina elever. Jämför det Jesus säger om sig själv som herde:

”Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd”

Joh 10:10

Jesus säger också att ”jag är den gode herden, den gode herden ger sitt liv åt fåren”. Det är förstås väldigt sällan som någon måste ge sitt liv för vare sig får eller elever i vårt land men jag tänker att även detta i grunden handlar om engagemanget. Den som ger av sig själv, av sin tid, sitt lyssnande och så vidare, ger väl också sitt liv. Ger ut av sig själv för att andra ska frodas. Det kostar kanske oftare tårar och svett än blod men annars kanske inte skillnaden alltid är så stor mot herden som kastar sig mot det anfallande rovdjuret?

Slutligen är det också väldigt roligt att tala om Jesus som ”den gode läraren” eftersom han faktiskt ofta kallas just det. I evangelierna är det mycket vanligt att människor tilltalar Jesus ”lärare” (didaskale på grekiska) men det ser vi inte i våra svenska översättningar där man i regel väljer att skriva ”mästare” istället, vilket för mig har lite mer upphöjd klang.

Vad tänker du på när du ser tillbaka på dina lärare och funderar på hur Jesus är? Skriv en kommentar!

Superhjälten Jesus och annat kul

 

En ridgris. Den som hade en sån. Bilden saknar helt  koppling till resten av bloggposten.

En ridgris. Den som hade en sån. Bilden saknar helt koppling till resten av bloggposten.

I efterskalven efter gårdagens bloggpost om att vara som ett får (och för att jag är trött och inte hinner skriva något vettigt) kommer här några andra märkliga/roliga/svängiga filmsnuttar jag stötte på i samma veva. Den första är rätt spektakulär, även om jag inte tycker det är någon bra bild av Jesus: Jesus är min superhjälte.

Här är några mupparnafår som sjunger en fin gammal kristen dänga. Det här tyckte jag egentligen bättre om:

Det här kanske är lite mer avancerat men jag tyckte det var kul. Två tjuriga irländska bönder diskuterar med Richard Dawkins:

I morgon ska jag skriva något vettigare (tror jag själv i alla fall) igen men visst var det här rätt kul? Skriv en kommentar och vilken film som var bäst eller annat valfritt ämne!

Jag vill bara vara ett får

Vill ju bara vara ett får

Vill ju bara vara ett får

Idag blir det en tramsig men också tänkvärd låt på Vandra Vägen. Digga loss till den här :)

I söndags var det alltså ”den gode herden”:s söndag. I bibeln kryllar det av herdar och får i alla möjliga situationer. Jag hade tänkt lägga upp min predikan här idag (och jag tror jag börjar få ordning på ljudet också!) men det får vänta till en annan gång. Istället tar vi en liten fårsång.

Och fundera gärna lite på hur det skulle vara att vara ett får. Vad säger den liknelsen om oss? När jag sökte efter texten till sången såg det ut så här hos google:

Skärmavbild 2015-04-20 kl. 12.02.37

Själv tror jag faktiskt att det är betydligt bättre att vara ett av Jesu får än att vara rockstjärna men det här sätter fingret på en hel del om vad det är för önskningar vi går med i våra dagar. Eller vad säger du?

(hjälp med texten: fariséer och sadducéer var två olika grupperingar som Jesus bråkade mycket med).

I just wanna be a sheep
Baa, baa, baa, baa
I just wanna be a sheep
Baa, baa, baa, baa
I pray the Lord my soul to keep
I just wanna be a sheep
Baa, baa, baa, baa,

Verse 1
Don’t wanna be a goat…nope
Don’t wanna be a goat…nope
Haven’t got any hope…nope
Don’t wanna be a goat…nope

Verse 2
Don’t wanna be a hypocrite
Don’t wanna be a hypocrite
‘Cause they’re not hip to it
Don’t wanna be a hypocrite

Verse 3
Don’t wanna be a Pharisee
Don’t wanna be a Pharisee
‘Cause they’re not fair you see
Don’t wanna be a Pharisee

Verse 4
Don’t wanna be a Sadducee
Don’t wanna be a Sadducee
‘Cause they’re so sad you see
Don’t wanna be a Sadducee

Verse 5
Just wanna be a child of God
Just wanna be a child of God
Walkin’ the same path He trod
Just wanna be a child of God