Nu börjar jag sent omsider få slut på bloggtankar om herdar och får men en liten grej till vill jag gärna skriva om (och sen kommer det faktiskt ännu en men det tar vi då).
Jag har, som otroligt många andra före mig, läst Philip Kellers bok ”en herde läser herdepsalmen”. Den har jag haft liggande länge men nu är den alltså läst. Denne Philip har alltså själv haft får och arbetat som deras herde, någonstans i Afrika om jag fattat rätt.
I hans ögon är ”herdepsalmen” -psaltarens 23e psalm, ”Herren är min herde”- en beskrivning av årscykeln för fåren i varma länder. Den beskriver hur herden tar sig an fåren och ser till att de får gott bete och vatten när de behöver det. Vidare får man höra om hur herden använder sin käpp och sin stav, om att herden smörjer djurens huvud med olja för att skydda från skadedjur och lindra deras plågor, om när herden för hjorden till ”dukat bord” efter en lång vandring genom de skuggiga dalarna upp till högplatåerna om sommaren. Och sedan hur herden för djuren tryggt hem igen.
Att författaren gör en del tolkningar av psalmen som jag inte givet håller med om påverkar egentligen inte att det är uppfriskande att ta del av hela herdegrejen från en med erfarenhet. Hemma i församlingen har jag också lärt mig en del om får av min kollega Gittan som också kunnat bekräfta en del saker Keller skriver om. Till exempel det där med att en del får lätt kan välta och att de sedan snabbt kan dö av gaser i kroppen om inte herden snabbt räddar dem. När Jesus talar om herdar som tappat bort ett får ligger det kanske underförstått att fåret kan ha trillat och vara i akut behov av hjälp. Såna detaljer uppskattar jag alltid mycket att få ta del av.
Har du läst boken? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar