Himlen är öppen över Stefanus
För några år sedan orsakade neurokirurgen Eben Alexander världsrubriker genom att hävda att himlen fanns på riktigt. Han hade levt hela sitt liv med en strikt materialistisk syn på världen men så hamnade han i koma och hade en ”nära-döden-upplevelse”. När han vaknade upp igen gjorde han det med ett helt annat sätt att se på tillvaron. Han hade fått erfara det han kallar ”himlen”. En tillvaro större och bortom det vi ser.
Vägvisare till himlen
Jag har läst hans andra bok ”vägvisare till himlen” där han återger de berättelser andra som känt igen sig i hans egen berättelse berättat för honom i tro att han kunde förstå dem.
Det är en mycket intressant bok. Ibland lite utmanande för mig som kristen men som jag förstår det är det mesta han skriver ganska lätt att förena med kristen tro. Det är hur som helst väl dokumenterat att mängder av människor haft nära-dödenupplevelser eller andra erfarenheter av att stå inför en djupare verklighet.
Jag har funderat en del och kommit att tänka på en del bibelställen som är intressanta i sammanhanget. Framförallt tänker jag på vad som kan tolkas som en nära-dödenupplevelse i nya testamentet:
När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Apg 7:54-59
Det är diakonen Stefanos som är i dödsfara efter att ha vittnat om Jesu uppståndelse som ser himlen öppen innan han blir dödad.
Jag tänker också på andra tillfällen då ”himlen är öppen”. Som när Paulus möter Jesus på vägen till Damaskus, eller i den här märkliga passagen från 2 Kor 12:
Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan – om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det – han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. Och jag vet att den mannen – om med kroppen eller utan, det vet bara Gud – blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet. (2 kor 12:2-5)
Här finns ganska stora likheter med de berättelser Eben Alexander delar. Som jag förstått det så skriver Paulus, trots att han låtsas motsatsen, nog ändå om sig själv fast han försöker låta bli att skryta med sina erfarenheter.
Andliga erfarenheter förekommer visst oftare än man anar och hos de mest skilda människor. Och det finns förstås mönster i upplevelserna, de liknar varandra. Som teolog får man helt enkelt ta det som ett fakta men också påminna om att hur vi sedan tolkar våra upplevelser beror mycket på vår världsbild i stort.
Vad tänker du om nära-dödenupplevelser och andra liknande fenomen? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar