Bön om vackra tankar

Vad för tankar har det här ägget?

Vad för tankar har det här ägget?

Bilden föreställer nog egentligen Humpty Dumpty från den engelska barnsången, han som trillade ner från en mur och gick sönder. Numera kan man associera hans äggaktiga form till anonyma skribenter på internet (om man inte har någon användarbild på twitter får man en förinställd ansiktssilhuett som mest liknar ett ägg).

Internet har bland mycket annat hjälpt till att belysa att det finns många otrevliga sidor i människor som man inte visar i vanliga livet men som kan krypa fram då vi sitter anonyma bakom datorn.

Dagens fredagsbön får bli en bön om detta. Låt oss be:

Gud, inför dig är jag genomskinlig, du ser mina tankar, gör dem vackra. Amen

”Jag älskar dig, på mitt sätt”

Här är det inte fråga om att göra något alls på sitt eget sätt. Rätt tråkigt blir det.

Här är det inte fråga om att göra något alls på sitt eget sätt. Rätt tråkigt blir det.

Jag läser om och tänker en hel del på kärlek nu (och spelar och sjunger på en musikgudstjänst i kväll utifrån Höga visan ihop med min fru). Idag vill jag dela en tanke med dig.

”Jag älskar dig, på mitt sätt”.

Man skulle kunna tolka dem orden som att det inte är fråga om ”riktig kärlek” men tänk om det tvärtom är just det det betyder? Det är ju omöjligt att älska någon på något annat sätt än sitt eget. Det ät bara det att vi har så mycket föreställningar om kärleken. Hur den ska vara och hur den ska kännas. Många gånger går det åt mängder av möda åt att försöka avgöra om man kan säga ett äkta ”jag älskar dig”. Mycket kärlek kan gå tillspillo i den tvekan.

Tänk om vi istället kunde säga att vi älskar på vårt sätt. Att jag själv bestämmer att det här är kärlek. När det gäller kärlek sitter nog otroligt mycket i hur vi tänker eller vad säger du?

Att älska på sitt sätt. Att älska utifrån det man själv är, vill och behöver och inte utifrån idealbilderna. Att älska den andre med nyfikenhet över vem den är och inte för andra syften.

Så låt oss öva oss i att tänka så. Jag älskar dig på mitt sätt.

Som en bonus idag kan vi fortsätta att fundera på om detsamma gäller tror? ”Jag tror på mitt sätt” -vad betyder det?

Nu är jag nyfiken på vad du tänker om det här!

Det lömska med synlighet och brådska

Här ser vi en... situation som kännetecknas av  synlighet och brådska. Så att säga.

Här ser vi en… situation som kännetecknas av synlighet och brådska. Så att säga.

I vårt samhälle ska något gärna vara nyttigt för att räknas som viktigt över huvud taget. Jag har nyligen tagit del av Magnus Malms tankar om detta och han ger två faktorer han tycker kännetecknar sånt som är nyttigt/viktigt i vårt samhälle; synlighet och brådska.

Synlighet handlar här om ”syns du inte då finns du inte” och brådska om att det är det dagsaktuella som räknas.

Kyrkan är förstås besmittad av det här nyttotänkandet även om det inte borde vara så. Det är ju just i kyrkan som även det som sker i det fördolda, eller det långsiktiga arbetet borde ha ett självklart värde.

Man skulle kunna radda upp massor av exempel på kyrkliga arbeten som hyllas för att de ”når ut” eller för att de ”hänger med sin tid”. Den här bloggen gör sig väl till exempel skyldig till att försöka åtminstone med det första (särskilt aktuella saker har det nog sällan stått om här?).

Vad tänker du? Var ska vi dra gränsen för hur mycket vi som individer eller församlingar ska tänka i nyttobanor? Vad är egentligen framgång i kristen bemärkelse? Skriv en rad eller meditera över det under dagen.

Relation är ett dåligt ord

Polarfararnas ballong har landat på isen. Deras vägar är förenade nu. Bortsett från det dystra kanske ändå en bild av kärleken?

Polarfararnas ballong har landat på isen. Deras vägar är förenade nu. Bortsett från det dystra kanske ändå en bild av kärleken?

 

Relation

är ett dåligt ord

för det vi delar.

Det kan ju betyda

vad som helst.

Nån sorts koppling.

Vi står i relation

till så många.

Men en förening.

En gemensam väg.

Hur okänd framtiden än är

går vägen aldrig tillbaka

för de som blivit ett.

Gissa bilden del 50!

bild (23)

Häpnadsväckande nog är det nu den femtionde bildgåtan här på Vandra Vägen. Jag har fått in några svar på nummer 49 (tack Torsten och Rosa). Den är lite extra lurig eftersom det finns två bibeltexter som är rätt lika varandra.Den ena är från Johannesevangeliets kapitel 12:

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

Det andra bibelstället finns i Lukasevangeliets sjunde kapitel:

”En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet.Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” – ”Säg det, mästare”, sade han. ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” – ”Du har rätt”, sade Jesus.

 

Det luriga här är att det är en tolkningsfråga vilken av texterna bilden syftar på. Jag skulle själv tro att det är Lukas 7 eftersom de sitter vid ett bord och äter. Den sure intill är i så fall farisén Simon. Men det skulle också kunna vara så att det är Judas Iskariot och att det är från Johannes 12. Jag får ge rätt för båda svaren.

Det är i sig intressant att berättelserna är så lika. Har de blandats ihop på något sätt när de gått från mun till mun innan de skrevs ner?

Nu är det då alltså….(trumvirvel) dags för den femtionde bildgåtan! Jag tror den kan vara lurig för många fast det är en berömd bibeltext som avbildas. Titta, gissa, skriv ditt svar nedan eller klottra det i din busskur (jag tar tillbaka det där. Vandra Vägen tar förstås bestämt avstånd från klotter och sånt). Extra mycket ära tillkommer den som klarar av gåtor med jämna nummer förstås. Så. Här är den. Shoot!

Vad föreställer bilden?

Vad föreställer bilden?

7 blandade tankar på söndagen

Tidig elbil. Mycket klarsynt får man säga.

Tidig elbil. Mycket klarsynt får man säga.

Semestern rullar vidare. Idag ska jag fira min gudstjänst i Hössna kyrka utanför Ulricehamn och där är det också tacksägelse för en avliden släkting till mig. Kring kyrkan finns redan flera gravar i släkten och nu blir det snart en till.

Det är tänkvärt det där med tacksägelse. Det känns som att det är ganska få numera som ser det som en viktig del kring ett dödsfall men förr var det ju också en chans för hela bygemenskapen (och samtidigt församlingsgemenskapen) att uppmärksamma det som skett. Sorgen ”tillhör” kanske idag mer och mer de närmaste men så enkelt är det ju aldrig i verkligheten.

Som präst brukar jag tycka det är väldigt fint med tacksägelser. Jag brukar försöka formulera det mer som en bön än som ett offentliggörande och tacka för allt gott i den avlidnes liv och allt gott han eller hon betyder för andra. Och så be för alla som sörjer. I princip brukar lutheraner inte be för de avlidna själva, de är i Guds händer nu, men rent mänskligt så blir det förstås ofta så ändå.

Det är åttonde söndagen efter trefaldighet och temat är ”andlig klarsyn”. Jesus säger att det är på frukten man känner trädet. Goda människor är de som handlar gott, inte de som ha bra image. Det där känns nästan löjligt aktuellt i vårt land idag?

Om man vill ha något att fundera mycket på så kan man ju alltid fundera på bilköp. det gör vi nu. Väldigt mycket.

Det är svårare och svårare att komma på många tankar ju längre in i semestern man kommer verkar det som. Jaja. Då får man göra som de stora tidningarna och lägga in roliga grejer från internet. Här är en kul film till exempel:

Vad gör du idag? Skriv gärna en rad!

Extrovert versus introvert

Dagens bloggpost är en gästbloggpost av min fru Jenny Jarvid. Den är publicerad tidigare på en blogg vi haft tillsammans men eftersom skambeläggningen av introverta människor nog inte direkt blivit mindre sedan dess så förtjänar den att gå en vända till. Skriv gärna en kommentar med dina erfarenheter i ämnet. Ordet till Jenny:

Extrovertintrovert

Har ni gjort ett bildsök på orden extrovert och introvert? Det har jag gjort och skrattade lite åt resultatet. Orden har kommit upp i något sammanhang under terminen och jag har länge tänkt skriva något om det eftersom jag tycker att man ibland feltolkar orden och använder dem på ett lite felaktigt sätt.

Bildsöket visade i alla fall att en introvert person är blyg, avvaktande, gömmer sig bakom sitt hår, sitter med pannan i djupa veck, står för sig själv vid sidan om, är ensam och ser begrundande ut… En extrovert person däremot har en öppen kroppshållning, ler jättestort, ser ut att vara väldigt fylld av energi och initiativ, ofta tillsammans i stora sällskap, hörs, syns och verkar framgångsrik…

Ja, vem skulle man helst vilja vara, vilken typ verkar mest positiv?

Slår man på orden i SAOL får man resultaten att introvert betyder sluten och inåtvänd och extrovert betyder utåtriktad och utåtvänd. till viss del är detta sant men jag tycker att det saknas några parametrar i det hela.

Jag tänker att det rör sig om olika personlighetstyper. Vilken man är är nog delvis medfött och jag tänker att det mest av allt handlar om hur man hanterar den information och de intryck man hela tiden får bara genom att leva. En introvert person behandlar detta genom att begrunda, reflektera, tänka, en process som sker inåt. En extrovert person däremot hanterar det genom att tala, tänka högt, prata med andra om det, en process som sker utåt.

Det jag reagerar på är när det kopplas samman med uttrycker social kompetens. Jag tror att det finna en bild av att en extrovert person är mer social kompetent medan en introvert person inte har denna kompetens. Snarare skulle jag vilja påstå att social kompetens handlar om förmågan att läsa av olika sociala sammanhang, se processer och sedan förstå hur man bör agera utifrån det man registrerar. Något både extroverta och introverta personer kan vara bra på. Social kompetens blir i sämsta fall ett mått på hur bra man är på att kallprata, vilket en extrovert person i högre grad kanske är bättre på.

Om man kan sluta sig till att ett enkelt bildsök kan avslöja något om hur man generellt ser på de båda personlighetstyperna blir bilderna ganska stereotypa och förmodligen inte heller sanna. Det är inte sant att en introvert person helst av allt sitter hemma och en extrovert person är ute och festar hela tiden. Det kan förmodligen vara så att den extroverta personen söker sig till sådana sammanhang i högre utsträckning men det är dumt om det läggs en värdering eller generalisering i detta.

Introvert länkas vanligtvis samman med blyghet, vilket ibland säkert kan stämma men inte alltid, och i det finns också bilden av den extroverta personlighetstypen som ”mer lyckad och framgångsrik”.

Vem är stolt över att vara blyg?

Jag tycker naturligtvis, som tillhör den introverta skaran, att man ska komma från dessa bilder och att man dessutom bör sluta att skambelägga blyghet. Vi är olika som människor, det är det som gör oss alla fantastiska och unika. Dessutom behövs olika personlighetstyper för att det ska bli en bra balans här i världen! Det där med att man kompletterar varandra och kan lära sig saker av varandra…

Bön om att bli fri inifrån

När systemet lämnar systemet kanske det ser ut såhär?

När systemet lämnar systemet kanske det ser ut såhär?

Det är fredag och här på Vandra Vägen är det fredagsbön.

Dagens bön är kort och koncis. Jag översätter den från engelska men vet annars inte vem som är den förste som bett den.

Som en kyrklig företrädare så kan jag känna igen mig i den som ett uttryck för det som är besvärligt i kyrkans sammanhang och det är nog också så den en gång är skriven men ”systemet” går förstås så mycket utöver det. Systemet kanske kan vara alltifrån våra egna svagheter till världens bortvändhet från Gud? Hur som helst är grundtanken den att om möjligt inte fly problem utan be Gud om hjälp att stå fri gentemot dem.

Nog talat. Nu ber vi:

Gud, ta mig inte ut ur systemet.

Ta systemet ut ur mig.

Amen

Vi vill tro det är för att vi är så smarta

bild (36)

Det här är en oerhört talande bild. En hårt arbetande kvinna och orden (i översättning):

”Om rikedom var den oundvikliga följden av hårt arbete och driftighet skulle varje kvinna i Afrika vara miljonär” -George Monbiot

Det är förstås talande eftersom det sätter fingret på de väldigt olika grundförutsättningar vi har i livet beroende på de omständigheter vi föds i och på andra sätt inte kan påverka.

Det är också talande eftersom det säger något inte så smickrande om oss människor. Man har kunnat belägga det i olika försök och jag har själv sett det i olika sammanhang. Hur orättvisa förutsättningarna än är från början vill den som lyckats bra intala sig själv att det var genom ens egna smarthet och hårda arbete som den lyckats.

Jag har till exempel ordnat riggade spel med konfirmander för att belysa orättvisorna i världen och märkt att en del inte riktigt kan förstå att spelet faktiskt inte kunde slutat annorlunda. Det var avgjort samtidigt som de fick grundplåten. Ändå vill man se det som att man varit sin egen lyckas smed.

Som kristen bör man vänja sig vid att se tvärtom på det man har i livet. På ett eller annat sätt är ALLT jag har (och allt jag är och allt jag kan) gåvor. Och är de inte det i direkt mening så är de det i alla fall indirekt: ytterst sett är ju hela livet en gåva. Jag har inte gjort något för att finnas till eller för att ha hälsan. Och så vidare.

Tacksamhet. Är det receptet mot självförhärligande? Skriv gärna en kommentar!

Svenska Kyrkans bästa reklamkampanj?

Trygghet och tröst?

Trygghet och tröst?

Jag har haft de här båda vykorten i min bibel sedan år 2000 ungefär. Jag har länge tänkt på det som svenska kyrkans fiffigaste reklamkampanj. Det är ett kontokort som det står ”trygghet” på och en chokladkaka som heter ”tröst”. Vänder man på korten står det ”letar du på rätt ställe?” undertecknat Svenska Kyrkan.

Letar du på rätt ställe?

Letar du på rätt ställe?

Fiffigt gjort och snyggt (och på den tiden kanske folk blev lite mer imponerade när någon fejkade ihop bilder såhär?) och ett bra budskap.

Nu är jag tyvärr lite mer (men inte jättemycket) tveksam till det hela. Det ligger förstås i sakens natur att man måste locka med något när man gör reklam. ”Köp det här så får du den här fördelen”. Men funkar det egentligen så med Gud? Säger det oss att vi ska söka Gud för det vi själva får ut av det? Om Gud är Gud så är det väl viktigt oavsett vilka fördelar det ger mig?

Samtidigt är det ett snyggt sätt att knyta an till Augustinus oneliner än en gång: ”Sök det du söker men inte där du söker det” (läs ”behov och begär”).

Så. Nu får ni diskutera i bikupor eller skriva en kommentar om vad just du tänker om det här!