Krigspropaganda. Hur mycket är det ok att överdriva i sådan? Hur nödvändigt är det?
I samma avsnitt av 60 minuter som jag skrev om igår fick jag också höra ett citat av Jan Guillou:
”Man ska bara ljuga om man måste” (Jan Guillou)
Och det är faktiskt en väldigt intressant utsaga. Vid första anblicken ser det kanske rätt slappt ut. När det gäller moraliska frågor är det lätt hänt att vi imponeras av den som sätter ribban högst. I praktiken är det dock bara en som Jesus som kan klara att stå bakom något sådant som ”Älska din nästa som dig själv”. För oss vanliga syndare så gäller att ”snacka går ju” men vad hjälper det att orden är vackra när vi inte kan leva upp till dem? Jämför valfri skribent i media eller nån politisk ideolog som gärna strör vackra tankar omkring som om hur saker borde göras.
Om man å andra sidan tar Guillous föga poetiska ord på allvar så inser man ändå att vi faktiskt inte ens brukar leva upp till det. Vi ljuger bra mycket mer än vi måste. Det är lätt att värja sig mot en absolut utsaga som ”du ska inte ljuga nånsin” med att hävda att ibland måste man men de där gångerna man måste tenderar att bli så många att regeln sätts ur spel. Eller vad säger du?
Lämna ett svar