Hövdingen talar. En annan slags dräkt på en annan sorts ledare.
Igår skrev jag en liten bloggpost om ”Jesus med kejsarens titlar”; om det märkliga i att Jesus tilltalades med de titlar kejsaren hade (såsom ”världens frälsare”). Kanske som en slags skrattspegel och ett sätt att visa att Guds makt fungerar på ett helt annat sätt än det världsliga maktsystemet.
Jag tycker verkligen det är hur coolt som helst att man gjorde så. ”Inget är vad det ser ut att vara, det är den här avrättade snickaren som är världshistoriens centrum. Men jag tror också att det var början till en hel massa problem.
När det nu stod alla dessa maffiga titlar på Jesus i skriften och när Kyrkans ställning gentemot makten förändrades så (gissar jag) började man läsa titlar allt mindre ironiskt. Istället blev det nog alltmer så att bilden av Jesus och bilden av kejsaren smälte samman. I sammanhanget brukar man framförallt peka på hur det gick till när kejsar Konstantin gjorde kristendomen till romersk statsreligion på 300-talet.
Det måste ha varit oerhört svårt att värja sig för att tänka sig Jesus ungefär som en vanlig kung fast i kosmiska proportioner när han ju faktiskt hade såna titlar i nya testamentet! Undertonerna av kritik mot makten står ju mellan raderna och då är det ju lätt hänt att de betydelserna glöms bort när sammanhanget man lever i förändras.
Jesus förhållande till makten. Det måste vi fundera mycket på i vår tid.
Lämna ett svar