Välkommen i Överlida kyrka

IMG_6945

Om man jobbar i ett geografiskt sett väldigt stort pastorat som jag så kan man ibland åka riktigt långt hemifrån och ändå vara inom gränserna. Häromveckan var jag på präst och diakonmöte i Överlida kyrka. Lokalerna har nyligen gjorts iordning även om jag inte vet exakt vad det är som är nytt och vad som varit så här ett tag.

 

IMG_6948

Utvändigt ser kyrkan ganska säregen ut. Jag gissar att tanken är att formen ska påminna om ett tält, sådana förekommer ju ofta i bibeln och har mycket symbolik i sig. Utsidan verkar det hursomhelst inte vara så att man har putsat på på ett tag men insidan var fin.

 

IMG_6944

Jag kallar bloggposten ”välkommen i Överlida kyrka” för jag tycker rummet och många av föremålen i det förmedlade just ett välkomnande. Så här ser koret i kyrkan ut sett från min bänkplats. Högt däruppe kommer ljuset in genom en ”tältglugg”:

 

IMG_6940

Altartavlan (det här måste vara Eva Spångbergs verk) visar hur Jesus bryter brödet med Emmauslärjungarna.

 

IMG_6938

Maria står drottninglik med krona, badande i ljus uppifrån taket. I famnen har hon en konung (det här måste också vara Eva Spångberg).

IMG_6939

Mycket varmt uttryckt scen.

IMG_6941

En lite udda detalj är den i dessa trakter obligatoriska golvklockan som hör hemma i en annan tid och ett annat rum men som i alla fall står där i ett hörn och uppehåller traditionen.

 

IMG_6946

 

Slutligen denna skylt från källaren. ”Välkomna alla Jesusbarn”, stod det på en tavla i barnlokalen. Lite dubbeltydigt formulerat får man säga men det var fint att läsa det när vårt präst och diakonmöte handlat om flyktingfrågor. Jesus, vår Herre, var ju själv ett flyktingbarn. Kanske kan vi välkomna flyktingar med devisen från barnvåningen?

En stad ovan molnen

IMG_4060

Jag har suttit på bilden ovan ganska länge. Den är fascinerande på något sätt med sina skyskrapor som sticker upp över dimman.

Mina tankar går förstås till sången ”En stad ovan molnen”. Vi dras alla med mer eller mindre genomtänkta bilder av livet efter detta. I skämtteckningar ser det kanske ofta lite luddigt och molnigt ut som på bilden men hur är det egentligen? Bibeln talar i i bildspråk om gator av guld (finaste tänkbara?) och det himmelska Jerusalem som har milshöga murar (dit kommer ingen fiende in!) och man försöker på så sätt fånga något av det vi egentligen inte kan veta så mycket om.

Men det kan vara bra att fundera på det ibland. Lyssna gärna lite på Viktor Klimenko och meditera över detta och skriv sedan en kommentar om vad du tycker om bilden ovan, vad som är dess svagheter och eventuella förtjänster och hur bilden borde se ut enligt dig!

”Jag såg Lasaros igår”

Jesus uppväcker Lasaros

Jesus uppväcker Lasaros

I veckan efter söndagen med läsning i kyrkorna om hur Jesus uppväcker Lasaros, och med allt som händer i flyktingsituationen runtom i världen blev jag väldigt drabbad av denna dikt av Åsa Molin som publicerats i tidningen Dagen. Jag såg en uppmaning att sprida den så jag gör det och hoppas att det är ok med författare och andra. Det här är strålande bibelutläggning.

 

Jag såg Lasaros igår.

Han kom vacklande ut ur graven, fyra nätter på Dödens hav.

Jag såg Lasaros i tidningen.

Han stod på knä vid stenstranden och kysste Europas mark.

Jag såg Maria, hans syster, häromdagen.

Hon var på en motorvägen utanför Wien.

Hon lutade sig dubbelvikt mot en lastbil

och sa så tyst att jag knappt hörde:

”Herre, om du hade varit här hade de inte dött.”

Jag såg Maria på facebook.

Hon bar en liten kropp.

En pojke med röd tröja utan liv.

Hon ropade: ”Herre, om du hade varit här…”

Jag såg Jesus i torsdags.

Han gick längs med stranden,

som om han letade efter en vän.

Han föll i gråt.

Jag såg Jesus efterföljare på tv.

De skrev VÄLKOMNA med röda bokstäver på banderoller.

De tog sina fiskebåtar, gummibåtar,

kanoter och fartyg och gav sig ut.

De öppnade sina hem på vid gavel.

De sa: Ni är våra egna.

7 blandade tankar på söndagen

Rikedom?

Rikedom?

Jag tycker på något sätt att den här bilden kan representera rikedom. Kanske inte för att det är så eftersträvansvärt att ha en stor mängd papegojor och en stor grammofon men mannens ansikte utstrålar finurlighet och glädje.

Rikedom är denna söndags tema. Rättare sagt ”rik inför Gud”. Det är något annat det än vad vi oftast jagar efter.

Samla inte era skatter på jorden utan i himlen. Så säger Jesus i dagens evangelietext. Och så dessutom det fantastiska insiktsfulla citatet om att ”ingen kan tjäna två Herrar”, Gud och Mammon. Riktigt märgfullt och utmanande.

Och så den gammaltestamentliga texten om hur Aron kom att göra en guldkalv åt folket. Där finns mycket att fundera vidare på. Jaja. Jag tar itu med det om tre år om jag predikar då. Idag blev det inga djupdykningar i texterna här. Idag är nämligen en *ledig* söndag!

Andra saker som hänt i veckan: Jag har farit hit och dit i vårt jättestora pastorat, sjungit för PRO och tagit nya roliga (?) kort på playmobilluther.

Bäst på Vandra Vägen den här veckan är för övrigt bloggposten om mangahjälten Naruto. Den har jag funderat på väldigt länge. En annan jag funderat länge på men ännu inte publicerat är den om alla lärdomar jag fått från bloggen.

Jag fortsätter för övrigt min bana som den motvillige bloggaren. Jag känner att jag borde driva frågan om att använda sociala medier mer i min församling men har skjutit på det hittills för att jag tycker det är lite töntigt att vara engagerad i sånt. Coola präster gör andra saker. Tror jag. Undrar vad de gör egentligen? Skriv en kommentar om du vet!

Hur har du det idag? Skriv en kommentar!

Jo, kärleken vill bestå för alltid

my_tombstone Jag läste om en annan spännande sak i kärleksboken. Någonstans skrev författaren om den vanliga uppfattningen att kärlek i regel inte kan bestå över tid. Det är något paradoxalt över det eftersom det ofta innebär att man samtidigt håller kärleken väldigt högt som något av det viktigaste i livet och samtidigt egentligen inte tror att den finns på riktigt mer än som en tillfällig känslodusch som är dömd att klinga av.

En sida är förstås att vi blandar ihop kärlek med förälskelse. Endorfinerna och nyhetens behag kommer förstås klinga av men å andra sidan måste vi också kunna tänka oss att förälskelsen faktiskt finns där för att få till stånd en permanent relation som består.

Efter läsningen av boken tänker jag nu att kärleken i sig vill bestå. Den syftar till att föra oss samman och fortsätta att binda oss samman. Kärleken är på det sättet att betrakta som en process, ett ständigt pågående utbyte mellan de älskande. Inget kommer förstås någonsin förbli precis som det är men vi kan följas åt genom det omväxlande livet genom att hela tiden fortsätta att relatera till varandra (det måste ju vara det som en relation består i, eller hur?).

Författaren menar också att det ofta är helt andra saker som ställer till det för oss och gör det svårt för kärleken att bestå. Vi kan tappa sugen av många olika anledningar, eller kanske bli för bekväma. Att fastna i olika roller är förstås en sådan sak. Gör man det så kommer man kanske framförallt i grund och botten att tröttna på sig själv, den man är genom relationen till en annan. Och så ser man ingen annan råd än att avsluta relationen. Ser man det som ett rollproblem så går det förstås att försöka prata sig ur det istället, själva eller med hjälp utifrån, och försöka hitta en väg framåt då man är mer fri att utvecklas och växa.

Lätt sagt men svårare gjort gäller alltid när det handlar om kärleksrelationer. Vad tänker du om det jag skrivit? Stämmer det med din erfarenhet? Skriv en kommentar!

Bön vid ljuständning

DSC_0873

I Sankt Mikaels kyrka (gårdagens bloggpost) hittade jag denna vackra bön att bes vid ljuständning (nere i dunklet på bilden ovan). Här är en fri översättning från tyskan av mig själv. Idag får vi alltså ta fram varsitt ljus innan vi ber dagens fredagsbön. Har du hämtat ett nu? Ok, jag väntar lite till. Nu då? Bra, då ber vi.

Herre, låt detta ljus som jag nu tänder vara ljus av ditt ljus. Visa mig i all min ofullkomlighet

en väg genom alla livets svårigheter.

Låt ljuset från detta ljus påminna mig om din kärlek

som förtär all ofullkomlighet och värmer mitt hjärta. Arbetet och vardagsplikterna gör att jag inte kan stanna här länge så må detta ljus fortsätta lysa på sin plats.

Hjälp mig Herre att hitta min väg genom dagen

genom ditt ljus.

Amen

Ängeln Mikaels kyrka

DSC_0861

Jag lovade er en fotobloggpost från Hamburg. Jag har ju fotograferat en och annan kyrka för bloggen så på sätt och vis fortsätter jag på den vägen nu. Samtidigt är kyrkan för dagen lite annorlunda än den genomsnittliga kyrkan på den västgötska landsbygden. Här är nu ”Hauptkirsche Sankt Michaelis” i bild.

DSC_0856

”Michel” ligger nära hamnen i Hamburg och tornet syns lång väg. Inte långt därifrån ligger för övrigt också Svenska Kyrkans utlandsförsamling i Hamburg som vi också besökte.

 

DSC_0868

Altaruppsatsen är verkligen anslående. I centrum har vi den uppståndne Kristus och däröver Jesus på korset och Anden.

DSC_0869

Jag fick inte riktigt ihop det först eftersom det inte stämde med mina fördomar men ”Michel” är alltså en luthersk kyrka. Trots det har den alltså uppkallats efter ett ”helgon” (det är inte helt korrekt eftersom St Mikael är en ängel).

 

DSC_0865

Predikstolen är en imponerande och lite lustigt snäckformad konstruktion.

 

DSC_0866

Och högt uppe på dess topp står en ängel med skriften. A och O står det i.

 

DSC_0870

Det var middagsbön i kyrkan när vi var där och ”Herr musikdirektor” som kantorn kallades gjorde  sitt bästa för att få hela kyrkan att skaka då han spelade Back på den här jätteorgeln.

 

DSC_0871

Framför altaruppsatsen står ett runt (!) altare.

 

DSC_0874

Och i ett hörn hittade jag något jag tyckte såg väldigt katolskt ut. Denna staty av Ängeln Mikael som kastar ut Satan ur himlen.

 

DSC_0875

Närbild på Satan.

 

DSC_0882

 

Slutligen denna bild på kyrkans nya kyrkklocka som väntar på att tas i bruk. Kyrkklockor har ofta budskap som man tänker att de ropar ut från sina torn. Denna klocka hade det mycket kärnfulla ”VATER VERGIB” -Fader, förlåt. Säkert hämtat från Jesu ord ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör” men orden är nu öppna för många tolkningar. Mycket gripande i sin enkelhet.

Mangaevangeliet enligt Naruto

 

Ett och annat tydligt uttryck för tro förekommer...

Ett och annat tydligt uttryck för tro förekommer…

Jag har nu under ganska lång tid läst mangaserien om den unge ninjan Naruto. Jag har också mycket långt kvar att läsa för det är precis hur många pocketar som helst. Man kan för övrigt läsa hela serien på nätet här.

Jag har länge tyckt mig se en hel del paralleller mellan Naruto och Jesus och de har bara blivit tydligare allteftersom handlingen fortskrider.

Naruto är som sagt en ung ninja. Han kommer ur ett utanförskap i sin by men är fast besluten att bli ”hokage”, ledare för byns ninjor, i framtiden. Han är till att börja med inte särskilt stark man han är oerhört envis och har dessutom slumrande mäktiga krafter inom sig.

Naruto slåss förstås en hel del men trots det följer han en annan livsfilosofi än många andra ninjor. Likheterna med Jesus (och den här bloggen) går i dagen eftersom han talar om det som sin (ninja)väg. Naruto är oerhört fäst vid sina vänner och gör vad som helst för dem. Han vägrar kompromissa med sina övertygelser för kortsiktig vinning (som makt eller att uppfylla sina mål genom ”genvägar”). Han ser också det goda som finns i andra och på något märkligt sätt lyckas han bli vän med motståndare efter motståndare. Jag tänker på något som kan sägas om såväl Kristus som om Abraham Lincoln och som är tydligt i ett citat av den senare:

”Visst förgör jag väl mina fiender? Jag gör dem till vänner!” (ungefärligt citat)

 

Naruto himself

Naruto himself

I takt med att Naruto blir starkare blir det allt tydligare att han har en roll att spela när världens öde står på spel. Här kan man se likheter mellan ”världens sätt att se” som Paulus kunde kallat det, och ett annat synsätt som Naruto står för:

”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.” (Rom 12:2, som jag helt säkert citerat många gånger förut här på bloggen).

 

 Har du läst Naruto eller har andra tankar om det jag skrivit här? Skriv en kommentar så pratar vi vidare om det!

Luther + Jesus = sant

 

Luther och Jesus allena

Luther och Jesus allena

I denna lilla serie om Luther har vi nu kommit fram till en av huvudpunkterna i Luthers teologiska program. ”Jesus allena”. Människans ställning inför Gud är i grunden hopplös på grund av synden men genom Guds nåd och det Jesus gjort på korset får vi fritt del i Jesu rättfärdighet.

Luther tänkte sig det hela ganska mycket i domstolstermer så att vi blir friade från våra brott eftersom Jesus tar vårt straff. Det där är nog inte helt lätt att förhålla sig till utan att man får en ganska konstig bild av vem Gud är: Älskar inte Gud oss om inte ett straff utmäts av någon först? Jag tror att det finns många viktiga kompletterande saker att säga om detta och det försöker jag också skriva om här med jämna mellanrum. Det vi måste komma ihåg är i alla fall att den kristna tron säger att Jesus är Gud som blivit människa. Det är Gud som ger av sig själv på korset, älskade har vi alltid varit.

Poängen med ”Jesus allena” är också att det bara är det Jesus gjort som har någon betydelse. Våra försök att göra oss förtjänta av Guds kärlek med egna meriter är bara som att försöka lyfta sig i håret, vi sitter fast och behöver någon som hjälper oss.

Jag tycker den här illustrationen blev väldigt bra (om man tål den här Jesusdockans uppsyn utan att tycka den gränsar mot att vara hädisk); Luther sitter i Jesu trygga famn och det är den grund han står på i sitt liv. Så får vi också ha det. För Jesu skull.

9 blandade tankar på måndagen

Tysk hiss. Notera att det inte är rökförbud på alla våningarna...

Tysk hiss. Notera att det inte är rökförbud på alla våningarna…

Om någon går och oroar sig över min hälsa och undrar om det hänt mig något när det nu plötsligt inte blev någon bloggpost på Vandra Vägen igår (äsch, inte måste ni oroa er så för lilla mig…) så kan jag lugna er med att jag bara varit utanför internet.

Rättare sagt utanför Sverige så att jag inte kommit åt internet. Jag har i dagarna tre varit på resa med förtroendevalda och anställda i församlingen till Hamburg och tillbaka.

Det ska bli mig en glädje att publicera en lite svulstigare fotobloggpost än vanligt någon dag snart. Jag hade även med mig lille playmobilluther men det blev faktiskt inte av att ta fram honom för fotografering i hans hemland.

Det har varit ett väldigt bra tillfälle att spendera sammanhängande tid med ganska många av mina nya församlingsbor och även avtacka min företrädare Jösta (igen).

Det har också varit väldigt märkligt att vara såpass långt borta från familjen såpass länge. Det är väldigt skönt att vara hemma igen.

Jag har förresten hittat en väldigt givande pod. ”Aten och Jerusalem” är en teologisk pod med mestadels frikyrkliga teologer i vilket är roligt som omväxling. Lyssna gärna på den.

Det är oundvikligt att vara på bussresa med kyrkan utan att berättelsen om prästen och busschauffören kommer upp: Prästen och busschauffören kom till himlen men där var det bara chauffören som fick komma in. Prästen undrade varför och fick svaret att ”När du predikade satt alla och sov men när han körde buss, då bad de!”

Det där är ju inte mycket till teologi förstås så jag tycker inte så mycket om den berättelsen. Om det inte vore för att jag hört den berättas av en präst på Filippinerna som hade fattat galoppen och börjat kombinera sitt prästarbete med att köra buss. Då blev det med ens väldigt roligt.

I tisdags hade vårt Café besök av en överlevare från koncentrationslägren. Det är nog första och sista gången jag fått boka in en sådan för nu är de sista väldigt gamla. Det var gripande att höra hans berättelse och minst lika gripande när han berättade hur han såg på Sverige; som ett unikt land i världen med att verkligen ta sig an människor på flykt. Må detta vara sant både om dåtid och nutid och framtid.

Vad gör du denna måndag? Skriv en kommentar!