Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

9 blandade tankar på måndagen

Tysk hiss. Notera att det inte är rökförbud på alla våningarna...

Tysk hiss. Notera att det inte är rökförbud på alla våningarna…

Om någon går och oroar sig över min hälsa och undrar om det hänt mig något när det nu plötsligt inte blev någon bloggpost på Vandra Vägen igår (äsch, inte måste ni oroa er så för lilla mig…) så kan jag lugna er med att jag bara varit utanför internet.

Rättare sagt utanför Sverige så att jag inte kommit åt internet. Jag har i dagarna tre varit på resa med förtroendevalda och anställda i församlingen till Hamburg och tillbaka.

Det ska bli mig en glädje att publicera en lite svulstigare fotobloggpost än vanligt någon dag snart. Jag hade även med mig lille playmobilluther men det blev faktiskt inte av att ta fram honom för fotografering i hans hemland.

Det har varit ett väldigt bra tillfälle att spendera sammanhängande tid med ganska många av mina nya församlingsbor och även avtacka min företrädare Jösta (igen).

Det har också varit väldigt märkligt att vara såpass långt borta från familjen såpass länge. Det är väldigt skönt att vara hemma igen.

Jag har förresten hittat en väldigt givande pod. ”Aten och Jerusalem” är en teologisk pod med mestadels frikyrkliga teologer i vilket är roligt som omväxling. Lyssna gärna på den.

Det är oundvikligt att vara på bussresa med kyrkan utan att berättelsen om prästen och busschauffören kommer upp: Prästen och busschauffören kom till himlen men där var det bara chauffören som fick komma in. Prästen undrade varför och fick svaret att ”När du predikade satt alla och sov men när han körde buss, då bad de!”

Det där är ju inte mycket till teologi förstås så jag tycker inte så mycket om den berättelsen. Om det inte vore för att jag hört den berättas av en präst på Filippinerna som hade fattat galoppen och börjat kombinera sitt prästarbete med att köra buss. Då blev det med ens väldigt roligt.

I tisdags hade vårt Café besök av en överlevare från koncentrationslägren. Det är nog första och sista gången jag fått boka in en sådan för nu är de sista väldigt gamla. Det var gripande att höra hans berättelse och minst lika gripande när han berättade hur han såg på Sverige; som ett unikt land i världen med att verkligen ta sig an människor på flykt. Må detta vara sant både om dåtid och nutid och framtid.

Vad gör du denna måndag? Skriv en kommentar!

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.