Om man jobbar i ett geografiskt sett väldigt stort pastorat som jag så kan man ibland åka riktigt långt hemifrån och ändå vara inom gränserna. Häromveckan var jag på präst och diakonmöte i Överlida kyrka. Lokalerna har nyligen gjorts iordning även om jag inte vet exakt vad det är som är nytt och vad som varit så här ett tag.
Utvändigt ser kyrkan ganska säregen ut. Jag gissar att tanken är att formen ska påminna om ett tält, sådana förekommer ju ofta i bibeln och har mycket symbolik i sig. Utsidan verkar det hursomhelst inte vara så att man har putsat på på ett tag men insidan var fin.
Jag kallar bloggposten ”välkommen i Överlida kyrka” för jag tycker rummet och många av föremålen i det förmedlade just ett välkomnande. Så här ser koret i kyrkan ut sett från min bänkplats. Högt däruppe kommer ljuset in genom en ”tältglugg”:
Altartavlan (det här måste vara Eva Spångbergs verk) visar hur Jesus bryter brödet med Emmauslärjungarna.
Maria står drottninglik med krona, badande i ljus uppifrån taket. I famnen har hon en konung (det här måste också vara Eva Spångberg).
Mycket varmt uttryckt scen.
En lite udda detalj är den i dessa trakter obligatoriska golvklockan som hör hemma i en annan tid och ett annat rum men som i alla fall står där i ett hörn och uppehåller traditionen.
Slutligen denna skylt från källaren. ”Välkomna alla Jesusbarn”, stod det på en tavla i barnlokalen. Lite dubbeltydigt formulerat får man säga men det var fint att läsa det när vårt präst och diakonmöte handlat om flyktingfrågor. Jesus, vår Herre, var ju själv ett flyktingbarn. Kanske kan vi välkomna flyktingar med devisen från barnvåningen?
Lämna ett svar