Det här går delvis i det jag skrev igår om ”Vad gör Gud i Ruts bok” och de kopplingar till nätverskvetenskap jag talade om i den predikan. Häng med, det här är en sån där stund då trådar knyts ihop från gamla fina bloggposter.
I min predikan i söndags fick jag alltså tillfälle att återvända till det jag skrivit om då jag läste boken ”connected” (som jag också bloggade om under ”nätverket och frälsningen”). Jag har också kommit att tänka på något annat jag skrev om för ganska länge sedan.
I bloggposten ”Gud talar i min hjärna” skrev jag om olika sätt att utifrån en naturvetenskapligt präglad världsbild ändå fundera på vilka möjligheter Gud har att påverka händelseförlopp genom sådant som ser slumpartat ut.
Utifrån fysiken har jag förstått att på en mycket grundläggande partikel och strålningsnivå så ter sig materia och energi väldigt kaotiskt. Man skulle kunna tänka sig att Gud handlar genom att göra väldigt små förskjutningar i kaoset som i slutänden kan få stora konsekvenser på mer synliga nivåer. Om vi tänker oss att Gud har möjlighet att förutse precis vad en sådan liten, icke för oss spårbar, manipulation skulle få för konsekvenser så har Gud möjlighet att verka även inom fysiken som vi känner den.
Jag fick samma tanke när jag läste om hjärnan. Hjärnan är också ett svåröverblickat virrvarr av signaler som skickas hit och dit. Av allt som försiggår i hjärnan är det en bråkdel som når vår medvetna nivå i form av tankar eller medvetna sinnesförnimmelser. Elektriska signaler stoppas på vägen eller förstärks av andra så att de till slut kan nå vårt medvetande. I bloggposten om hur Gud kan tala till oss spekulerade jag i att det skulle kunna vara så att Gud med mycket små förstärkningar av signaler kan se till att tankar ”går fram” till oss vid rätt tillfälle. Återigen är det då omöjligt att se en yttre agent mitt i allt kaos i hjärnans elcentraler.
Slutligen då detta som jag skrivit om utifrån nätverkstänkande. Mänskliga nätverk kan också beskrivas som extremt komplexa system där vi hela tiden påverkar varandra på olika sätt. Vi smittas av glädje och ilska, av slarv och osjälviskhet. Hela tiden är mänskligheten som ett böljande hav av påverkan oss emellan. På samma sätt som i mina två andra punkter kan vi mycket väl tänka oss att Gud kan handla fördolt i förlopp i den mänskliga historien genom att ytterst diskret förstärka eller försvaga något steg i den mänskliga interaktionen. Till exempel låta en tanke få spridning snabbt i stora grupper.
Jag vet inte riktigt hur hållbart det här är eller riktigt vilka slutsatser man ska dra om det ligger något i att Gud handlar i atomkärnorna, hjärnornas virrvarr eller i folkvimlet. Jag tycker bara det är en väldigt fascinerade tanke. Och i alla fall så långt jag kan se nu så rimmar den bra med kristen teologi om att Gud är verksam och engagerad i sin skapelse och i vår historia och talar och leder människor på olika sätt.
Vad tänker du? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar