Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Att bli färdig med sig själv

Karta för upptäcksresande?

Karta för upptäcksresande?

Jag kom att tänka på en kurs jag var på en gång i tiden när jag var folkhögskoleelev. På slutet av kursen fick alla prata om sina tankar för framtiden. Av de yngre deltagarna ar det många som hade olika tankar om vad de skulle jobba med men de sade också att:

”Jag ska bli klar med mig själv först” (ungefärligt citat)

Någon av de äldre deltagarna med livserfarenhet påpekade att de nog inte skulle räkna med att bli färdiga med sig själva särskilt snart. Hon hade i alla fall ännu inte ens kommit nära att vara klar med sig själv…

Nu är jag en bra bit längre in i vuxenlivet än då och jag kan nog hålla med båda. Å ena sidan är det förstås så att man aldrig blir färdig. Vi är alltid på väg. Å andra sidan tycker jag på något sätt att jag faktiskt fått ganska färdiga konturer. Det ligger också en hel del i vad de yngre sade också. Det händer mycket under åren som ung vuxen.

Sen kan jag lite allmänt fundera på hur det fungerar att skjuta upp det riktiga livet till senare. Jag hörde att många idag till exempel kan se livet nu som ganska provisoriskt. ”Just nu späker jag mig så att jag ska komma ner två storlekar så att jag kan vara vacker på mitt bröllop.” Man tränar och förbereder sig men måste man alltid det? Vad finns det som jag kan ta itu med redan nu? De frågorna är nog svårast för att de sätter fingret på att jag kanske inte riktigt vet vad jag egentligen vill?

Det här är som du ser mest lösa funderingar kring detta med att bli färdig. Att se sig som ett projekt. Hur ser du själv på det i ditt liv? Skriv en kommentar för jag är nyfiken!

Kommentarer

5 svar till ”Att bli färdig med sig själv”

  1. Profilbild för Geddfish

    Intressant tankeväckande inlägg.
    De finns de som hela tiden flyttar runt och väntar på att äntligen komma dit de ska.
    Och de som hela tiden ”bantar”, väger sig varje måndag och det går upp och det går ner.
    Tror en gång i tiden att jag sa att det och det ska jag göra när jag blir pensionär.
    Men kom på att det kan jag göra tidigare och började beta av.
    Nu skjuter jag inte upp, för en pensionär har inte all tid i världen. Och kanske inte heller orken.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Förr eller senare måste man sluta skjuta upp. Helst förr tror jag. Tack för din kommentar Gerd!

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Som barn hade man illusionen att vuxenlivet är något slags ”platå” man uppnår runt myndighetsåldern. Väls där inser man att så är inte fallet och så småningom att det aldrig blir så. Snarare en berg-och dalbana och insikten om att vissa förmågor minskar med stigande ålder. Så bäst att inte fundera för mycket över detta, men försöka (det är svårt, det vet jag) att leva här och nu och göra det bästa av situationen.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det ligger mycket i det du skriver tror jag.

  3. Profilbild för Alma-Lena

    Finns det inte någon slags lagiskhet hos en del också (hos mig iaf), detta med späkelsen en del bantar andra väntar på att vara tillräckligt perfekta. Klok gammal kvinna, vi kan inte bli fullkomliga med vår ”diagnos”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.