Det är fredagsbön på Vandra Vägen. En modern och felplacerad variant av helgmålsbön typ. Idag vill jag dela flera böner som har med tid att göra. Om att ta vara på tiden, finna ro mitt i allt och liknande. Sådant som bara är alltför aktuellt i vår kultur idag. Två väldigt korta och en lite längre bön. Låt oss be.
Herre, lär mig att lägga min tid i dina händer. Amen
och
Gud, hjälp mig finna stillheten i tiden. Amen
och
Käre Herre, tiden är din gåva. Det är det ögonblick som jag ska ta väl vara på. Hjälp mig leva i nuet.
Jag är så tacksam för allt vad jag har fått av dem som levat före mig, alla människor som burit det kristna namnet långt innan jag såg dagens ljus.
Men nu är det min tid, min kallelse att vara kristen. Ingen upplever samma situation som någon annan.
Låt mig inte drömma om det som varit och inte kommer tillbaka, inte heller försjunka i grubbel över hur det ska bli i framtiden. Du behöver mig nu.
Du kallar mig till arbete i din värld. Hjälp mig att svara ja på din kallelse, gå med glädje och ge dig frukten när tiden är inne. Amen
(bön 1-3 i bönboken tradition och liv).
Lämna ett svar