Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Väckelserörelser och framsteget

Uppfinnaren Tesla. en framstegets man.

Uppfinnaren Tesla. en framstegets man.

Jag har tänkt lite igen. Tidsmässigt sammanföll många av de kyrkliga väckelserörelserna på 1800-talet med det vi kallar ”modernismen” -en tid av utvecklingsoptimism och tron på att människan kunde lösa det mesta bara hon använde förnuftet.

Det jag tänkt på är att det fanns en utvecklingstanke även i många av dessa kyrkliga rörelser. ”Helgelseförbundet” till exempel, eller ”metodismen” -man ville se en utveckling hos den troende mot större helighet.

Det var inte direkt något nytt i kyrkans värld men visst verkar det ändå som att man förmodligen ganska omedvetet kom att betona växandet i tron för att det var en kristen tro som appellerade mer till den tidens människor?

Den här tidens rörelser har format mycket av vår tids syn på kristen tro. Jag vet att jag ibland varit ganska stressad över detta med att man borde utvecklas mer och växa i tro. Kanske helt i onödan? Det kanske inte alls är något man borde betona så mycket?

I vår tid ser vi kanske istället på hela oss själva som projekt. Mer än någonsin finns det en genklang i vår samtid kring att utvecklas och förändras. Det kanske är värt att vara tveksam till sådana tendenser, inte för att de nödvändigtvis är helt fel utan för att det får helt fel proportioner? Vi får minnas att i helt andra tider har kristen tro setts som grund för att mena att livet och vi själva är ganska statiska. Någonstans måste vi nog söka en balans här.

Vad tänker du om det här? Skriv gärna en kommentar!

Kommentarer

9 svar till ”Väckelserörelser och framsteget”

  1. Profilbild för Rebella undrar

    Jag kan ha fått allt om bakfoten här – vilket tillfälle att få det utrett, i så fall.

    Jag har uppfattat det som den katolska ståndpunkten att det är människans uppgift att bli – se till så man blir – alltmer helgad, alltmer lik Jesus. Medan för protestanten sker alltihop i själva frälsningen, och sen förväntas människan vara – inte syndfri, men undvika alla stora farliga hemska synder. Därav syndakataloger och liknande.

    Är jag ute och cyklar?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det tror jag inte du är. I ortodoxa kyrkan talar man till och med om ”gudomliggörelse” som vårt mål. Man kanske hellre kan se det som att protestanter återupptäckte de här sakerna på 1800talet efter en alltför stel syn under den lutherska ortodoxin?

      Som protestant får man hela tiden ta med i ekvationen att det där med att sträva efter fullkomlighet så lätt slår över i gärningsrättfärdighet medan katoliker inte brukar uttrycka det så. I sak är vi säkert överens numera dock.

      Frågan är också på vilket sätt vi själva medverkar till denna helgelse. Rätt svåra frågor får man säga.

      1. Profilbild för Alma-Lena

        ja svåra frågor, men jag tror du talar profetiskt här. Vi ska alltid misstänka en trosdogm som för mycket liknar de senaste trenderna. Vi ska naturligtvis alltid pröva allt och behålla det som är gott, men vaksamhet är av nöden, kanske en dos Kalvin skulle göra nytta för nog är den världsliga självhjälpstrenden oerhört tung och lagisk. Tänk vilken befrielse att bara behöva följa tio guds bud och inte miljoner bud om dieter, träningsupplägg, meditation, mindfulness, själv-coachning etc. etc.

      2. Profilbild för Rebella undrar

        Just, den ortodoxa gudomliggörelsen. Lite bisarrt att vi så ofta tar RKK som avstamp att jämföra med. Det är väl logiskt med tanke på varifrån lutheranismen knoppades av men ändå märkligt. Ortodoxin verkar på många sätt intressant. Sen är den ju på många sätt väldigt bakåtsträvande men det har nog mest att göra med de länder som den hör ihop med.

        Hmm. Du menar att när jag säger ”protestantism” menar jag egentligen ”Luther”, vars lära sen har modifierats av diverse senare rörelser.

        Tanken att man inte kan medverka till sin egen helgelse är ju absurd. Konsekvenserna blir bisarra. Det är stor skillnad på att kunna medverka till, och helt ha ansvaret för.

        1. Profilbild för Alma-Lena

          Du ahr rätt. jag tror de där föregångarna , som Luther och Kalvin tex alltd blir överdrivna, var det inet Luther själv som sa att vi alla är som prästens lilla kråka som vingar än hit och dit från ett dike till ett annat. Konsten är att gå mitt på vägen.

          En prediaknt som kunde utvecklas och se helheten, tycker jag, var min morfars favoritförfattare Frank Mangs som på gamla dagar tog avstånd från sin tidigare , som han sa, alltför lagiska ”självhjälps”-teologi. Nåd och helgelse hörde för honom, i slutet av livet, mycket tätt samman.

          Ja, ortododoxin har många sympatiska inslag som vi protetstanter missat. Fast här har vi inte så långt till ortodoxa gemenskaper det finns till och med en ortodox kyrka i Överkalix.

          Den ortodoxa kyrkan har dock varit starkare kopplad till kejsaren/politisk makt genom att Östrom bestod i tusen år efter att Västroms politiska makt brutits. Men även ex.vis Etiopien, som inte låg i Östrom, har haft denna starka koppling kejsaren/kyrkan.

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Mycket bra analys, i både bloggtexten och kommentarerna. Att göra tron till en stress av ständig utveckling, till ett livsprojekt – det kan vara vettig till en viss gräns, men sedan måste man också få vila och stå stilla, även stå ut med att det går baklänges ibland.
    Kul bild med Tesla, han hade många järn i elden!

  3. Profilbild för Lena P

    Jag tror att det här med att växa i tron men även mycket annat har fört oss in i en självcentrering som inte är sund. Vi behöver varandra, för det är faktiskt i gemenskapen tillsammans med andra som man kan växa i tron. Man kan göra det utan att det är så mycket fokus på just växandet. Det kommer som en bieffekt av det andra, tror jag.

    1. Profilbild för Alma-Lena

      Helt sant! Tillsammans är nyckelordet.

  4. Profilbild för Tomas Jarvid

    Tack för alla dessa kloka inpass. Jag har haft fullt upp men jag har följt inläggen allteftersom de kommit in. Jag är så glad åt att få ha denna lilla plats på nätet med vänliga samtal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.