Idag latbloggar jag (nej, inte MATbloggar fåniga rättstavningshjälp, det har jag nog aldrig gjort) några korta rader men det finns ändå en del att tänka på i detta.
Jag har nyligen läst vad jag uppfattar som en skolbok om bön för barn i en judisk församling eller skola ”Judisk bön, så här går det till”. Den på bilden ovan. Som kristen i en väldigt sekulariserat samhälle är det slående vilken gedigen böneundervisning barnen tydligen får. Allt ifrån bönens grunder och vad bön kan göra för skillnad till kännedom om en hel del judiska gudstjänster och böner ingår.
Det andra som slår mig är att det nog är så att det jag läst känns tankeväckande och på något sätt ”vuxet” (eller som att läsaren behandlas som en vuxen kanske) eftersom det är skrivet med hjälp av så många berättelser. Istället för att ge teologiska svar på varför det är på det ena eller andra sättet med någon sorts filosofisk prägel så serveras det ofta istället en berättelse. Som man kan fundera vidare på och tugga på framöver. Så får man på något sätt komma på svaret själv om vad den betyder.
Jo det är förstås också härifrån det där med att ”be med kavana” kommer som jag bloggat om.
Jag vill avsluta med ett märgfullo citat som kommer i slutet av boken.
”Våra böner är inte avsedda att föra oss bort från denna värld till Guds värld. De är till för att föra Gud in i vår värld.”
Lämna ett svar