Två länkar och en film om påskens innebörd

my_tombstone-3 Idag vill jag dela en liten film jag hittade med fem historiska fakta vi på något sätt måste hantera när vi tar ställning till detta med den första påsken. Uppstod Jesus? Här är fem skäl att tro det (på engelska).

Som förbytt

När jag ändå är igång och delar med mig av material som andra producerat vill jag passa på att dela den här fina artikeln om hur ”Mötet med Gud blev slutet på gangsterlivet för Daniel Webb”. Fantastiskt. Även detta är ett argument för uppståndelsen kan man säga, fast som ”vittnesbörd” som vi säger i kyrkan.

 

Kollegas blogg

Och så kan jag dela en bloggpost från min kollega Tobias Bäckström. Han skriver om CS Lewis och ”det stora miraklet” – om att evangeliet om Jesus är det som får allt vi vet om världen att falla på plats.

 

Hoppas du har glädje av tittandet och läsandet av dessa!

En präst ser på ”gympaläraren”

 

Träning. Back in the days.

Träning. Back in the days.

Som väldigt många andra följer jag programmet ”Gympaläraren” på svt. Kort kan man säga att det handlar om en känd träningsprofil som besöker sitt gamla högstadium för att se om han kan förbättra gymnastikundervisningen och uppmuntra eleverna till ett rörligare liv. Det väcker många tankar både om min egen skolgång och om pedagogik och sådant.

Jag tycker som sagt att programmet är roligt att följa men inser förstås också att det är en tv-produktion som följer sina egna förutsättningar så det kan säkert framställa lärare och andra på ett orättvist sätt ibland. En sak tycker jag dock att jag tar med mig personligen, nämligen följande.

Programledaren Kalle gör en hel massa mer eller mindre misslyckade försök under programmens gång. Han testar grejer på gympalektioner som inte alls slår ut som han tänkt sig, han gör vällovliga försök att nå elever som inte vill delta men det har också ofta slutat i att de blir rädda och drar sig undan än mer.

Det här kan jag känna igen mig i från mina egna försök som pedagog, till exempel som konfirmandledare eller samtalsledare eller vad det nu kan vara i min vardag. Det är så attans svårt att få till det ibland och man står där och fumlar och famlar. Och rätt ofta känner man sig dum eller dålig när det inte ”lyfter”.

Jag tycker det är storartat i programmet att Kalle bjuder så mycket på sina misslyckanden och att vi får se hur han försöker lära sig av dem. Det inspirerar väldigt mycket för att det stämmer med min egen erfarenhet. Det är så det verkligen är, och det är skönt att se att det är så för fler. Till och med för riktigt duktiga.

DET kan en präst lära sig av att se på gympaläraren.

Vad tänker du om detta? Skriv gärna en kommentar!

En överlevare som ger hopp

 

Brigitta Klasson och jag. Foto Bengt Larsson

Brigitta Klasson och jag. Foto Bengt Larsson

Idag vill jag dela med mig av något som hände i min församling igår. Vi hade besök av Brigitta Klasson från Lerum som först träffade våra konfirmander med föräldrar och sedan allmänheten för att berätta om sina erfarenheter av att överleva koncentrationsläger och sedan ändå leva ett gott liv och vara till glädje för många andra tack vare sina erfarenheter.

Brigitta bär sina 85 år väl och är en fantastisk historieberättare som vet att knyta ihop trådarna i sin berättelse på ett suveränt sätt. Historien är också fantastisk. Från mörkaste mörker då hon berättade om de övergrepp hon och andra fått utstå i ryssarnas koncentrationsläger, till hur hon fick livet åter och vad hennes tro spelat för roll i hennes liv.

Mitt emellan föreläsningarna ledde jag annandagsmässa i Dalstorps kyrka och predikade om lärjungarna som fick se Jesus. Det var starkt att få ha Brigittas föredrag just i påsken. Det är ju en berättelse om hur det goda segrar i en fullkomligt hopplös situation. En sådan berättelse som inte viker för det mörka men som ändå kan ge hopp. Finns det något viktigare?

10 blandade tankar på annandagen

Kul kul med påsk!

Kul kul med påsk!

1. Idag är en annandag. Det är visserligen inte en söndag men på sätt och vis är det ju det ändå så det passar bra med lite blandade tankar idag. Om inte annat för att jag måste latblogga lite för att hinna med.

2. Det har varit en rolig påsk hittills med min första långfredagspredikan någonsin och mina första påskgudstjänster i Dalstorp. Det är alltid lite extra ansträngning när man kommer till stora helger för första gången i en ny församling  men andra året brukar man ha lite mer koll. Ser man det så tycker jag att det gått riktigt bra redan i år.

3. Igår talade jag om hur budskapet om uppståndelsen spreds och till slut nådde ända till kalla nord. En rolig ny påsksed är att se hur mycket det går att fylla de digitala flödena med påskbudskap. Redan 2013 skrev jag om detta om när ”Jesu uppståndelse trendade”, Denna påsk fick det ordentlig fart och påskropet ”Kristus är uppstånden” trendade på twitter i över 12 timmar. Roligt.

4. Idag ska jag jobba på en hel del igen med gästföreläsare i församlingen i omgångar och med annandagsmässa emellan. Det blir nog väldigt bra!
5. I morgon ska jag ta semester. Också väldigt bra.
6. Jag trodde nog att annandag påsk alltid handlade om lärjungarna på väg till Emmaus. Så dålig koll hade jag. Jaja. Man lär sig hela tiden.
7. En av de roliga sakerna med att blogga så flitigt är att för en gångs skull så känner jag mig som en som inte bara snackar om att man borde sprida budskapet utan också gör det. Det känns fint. Tills jag kommer på att bloggandet i och för sig mest består i att babbla det också.
8. För ett tag sedan bad jag om låttips på Facebook om en låt att spela för ungdomar när man vill återge känslan i påskdagens budskap. Då föreslog någon följande låt av Laleh. Visst är det mycket påsk över detta?
https://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw
9. Meh, funkade den länken eller? Borde det inte dykt upp ett fönster där med filmen? Äh.
10. Vad gör du denna annandag? Skriv gärna en rad!

Allt strålar samman på korset

Jesus på korset

Jesus på korset

Idag är dagen efter katastrofen och dagen före miraklet. I går predikade jag på långfredagsgudstjänsten i Hulared och där sade jag följande ord om vad Jesus var med om på långfredagen. Hoppas det kan vara till tröst och glädje.

Långfredagen 2016, korset

Det vi firar idag är en av de märkligaste dagar som världen någonsin sett. Början på den stora vändpunkten i mänsklighetens historia.

Men det märkliga är att ingen förstod det. Ingen som var med förstod alls vad det var som hände, utom kanske Jesus men han är mitt i det som sker. Han som ropar ut att Gud har övergett honom. Inte ens han kan vara helt säker på hur detta ska sluta. Det finns tjocka drivor med tolkningar av innebörden av det vi får höra om idag men det är också så att ingen kunde ana hur det här skulle sluta. För det här var ju redan ett slut.

Men för att ändå försöka hålla oss i det vi kan förstå oss på någorlunda så får vi fundera lite på vad Jesus var med om den här dagen för så länge sedan.

Det som är mest påträngande är nog smärtan. Lidandet i kroppen. Berövad sömn och vila utsätts Jesus för det ena värre än det andra. Slagen, vacklande under korsets tyngd, och så smärtan efter spikarna och kampen för att få luft i lungorna där på korset.  Vi sjunger att ”såsom Jesu smärta var, aldrig någons varit har” men på våra olika sätt har vi erfarenhet av hur det är med kroppsligt lidande. Det här kan vi förstå.

Han har blivit dömd som brottsling fast han inte gjort något ont. Det vet vi också hur det känns. Orättvisan i att få lida för något man inte gjort. Det bär Jesus med tålamod och att det inte är lätt vet vi.

Korset är också en skampåle.  Vi är vana att se bilder av Jesus på korset där han åtminstone har något om höfterna men han fick hänga där naken. Uthängd och upphängd. Uttittad och utskrattad och hånad. Utan att kunna komma undan glåporden på något sätt. Också detta känner vi till på våra egna sätt.

Jesu vänner har svikit. De som han ägnat så mycket kärlek åt har flytt och övergett honom. Judas har förrått, Petrus har förnekat att han känner honom. Vid korsets fot ser han sin egen mor och Johannes som redan börjat ta avsked och bereda sig på ett liv utan honom. Själv vet han att tiden rinner ut och han avslutar sitt ansvar för dem och lämnar dem åt varandra. Smärtan i relationer som sviker eller tar slut, det känner vi också alla på vårt sätt till.

Jesus står förstås inför döden. Han är vid fullt medvetande och vet att döden kanske bara är timmar bort. Det kan skrämma vem som helst när den blir riktigt verklig. Inte ens Jesus kan VETA ännu vad som väntar honom när döden kommer till honom.  Den rädslan delar han med oss, vi som så ogärna tänker på döden eller låtsas om att den en dag ska komma.

Jesus är med om allt detta samtidigt. Det säger oss något om vad korset står för. Där samlas på något sätt allt som förstör livet. Det strålar samman kring Jesus. Bit för bit känner vi igen det från våra liv, alltsammans är sådant som vi alla lider av ibland. Allt det vi utsätter varandra för, det lider nu Jesus av.

Till slut ropar Jesus ut ”Min Gud, min Gud , varför har du övergivit mig!?”. Det är ord som han känner från sin barndom från psaltarpsalm 22 och bett många gånger. Nu handlar det om honom själv. Han är ett med alla som lider och där ingår också Guds tystnad. Han som drivits av en stark kännedom om Guds vilja, nu står han ensam och darrar inför om det här han satsat på verkligen håller. Även detta delar Jesus med oss. Vårt tvivel på Gud och Guds godhet, vår existentiella ensamhet.

När vi bär våra kors i livet, tvingas möta det svåra, frivilligt eller av nödtvång, då är det gott för oss att vi inte måste vara frommare eller tapprare än Jesus själv. Han ger uttryck för sin smärta och sin ångest. Det får vi också göra.

Ibland framställs det som hände denna dag som ett uttryck för hur grym Gud det är vi tror på. Att Gud kräver ett blodigt offer för att kunna älska världen och oss människor. Korset var under de första generationerna i urkyrkan så fruktansvärt anstötligt att man inte avbildade det, många hade själva stått vid kors och sett hur fruktansvärt det var och för dem blev det alldeles för magstarkt att avbilda Jesus på korset. Men de missförstod inte. De visste att Gud inte är som Kajafas som sa att det är bäst att en människa dör för folket, Gud finns denna dag på korset. Jesus är ju Gud som blev människa. Det är inte mänsligheten som ger ett sista offer åt Gud här, utan Gud som ger sig själv för oss. Vår mänsklighets sämsta sidor är det som dödade Jesus. Som dödade Gud.

Så visade Gud sin kärlek att han gav oss sin ende son för att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv.

 

Fredagsbön på långfredagen

15 GALLEGO THE FLAGELLATION SALAMANCA

Idag är det långfredag och jag leder gudstjänst i Hulared klockan 11.00. Faktiskt min första långfredagsgudstjänst i tjänst. Det har på något sätt alltid varit andra som tjänstgjort då. Idag får vi be:

Kristus, du som på korset gav himmel och jord en mötesplats för försoning, gör mitt liv till en helhet.

Jag tecknar korset över mitt hjärta med en bön om att ditt lidande på korset ska vara mig till läkedom,

att din övergivenhet ska öppna kärleken för mig,

att du som förlorade ditt hopp ska föda mig hopp

och att din död på korset ska väcka livet i mig.

Amen

 

(Bönboken tradition och liv nummer 316)

I hjärtats telefon

15 ANGELICO THE DEATH OF CHRIST MARIE MA

Det är skärtorsdag idag och det hoppas jag du uppmärksammar på något sätt, till exempel genom att fira gudstjänst i kväll där du befinner dig. Här på Vandra Vägen är det poesi idag. En dikt jag plötsligt hittade att jag skrivit för tre år sen eller så.

 

I hjärtats telefon

är det upptaget

och han har inte tid

att öppna för den som knackar på

många ting pockar på

först när de visat sitt ansikte av aska

hör han signalen

Kyrkan och företagen i sociala medier

DSC_0116

Eftersom jag ju använder mig en hel del av sociala medier i kyrkans tjänst så faller det sig naturligt att jag hela tiden läser på för att lära mig använda kanalerna bättre. Jag hittade den här boken på biblioteket i Ulricehamn, ”#BliDigitaltSmart” hette den. Nu har jag också läst den och funderat lite på vad vi i kyrkan kan ta med oss från den.

Boken går en efter en igenom de största sociala kanalerna, såsom Facebook, twitter, Youtube och så vidare och deras respektive förutsättningar och vad man måste tänka på för att nå framgång där. Det mesta var nog sådant jag redan snappat upp här och där under åren men det fanns en del nytt också förstås. Jag ska inte gå vidare in på det konkreta innehållet i boken utan snarare frågan:

Vad vill Kyrkan uppnå med sociala medier?

”Konvertering” är medieordet för det man vill uppnå när människor kommer till ens hemsida. Att de ska köpa något, ladda ner något, gilla något, prenumerera på något etc. Ordet sätter fingret på frågan om vad vi vill att det vi gör på internet ska leda till.

Den luriga frågan för mig är förstås på vilket sätt Kyrkan kan tänka som företagen på sociala medier och var det skiljer sig åt. För det mesta vill vi ju inte sälja något? Det skulle i så fall vara sälja in evangeliet då.

Likheterna är dock stora. Företagen håller som bäst på att lära sig att vi i mångt och mycket mentalt sållar bort ”säljiga” reklamgrejer. Vi låter inte lura oss så lätt. Istället handlar social medier mer om att odla relationer och engagemang.

Jag har talat en del med en internetvän som säger att hans församling fått mer gudstjänstfirare sedan de började lägga ut mer material på Facebook. Detta som en följd av att de visar mycket bilder just från sina gudstjänster. Det är ju roligt både för den som brukar gå i gudstjänst ofta och för den som gör det mer sällan men känner varmt för sin församling. Och den som aldrig går dit får i alla fall en positiv bild av hur det skulle vara att gå dit. Men poängen är att det inte räcker att bara lägga ut gudstjänsttider och snygga planscher (tror jag i alla fall) och information. Det krävs ett innehåll som kan engagera och främja relationen till gudstjänstgemenskapen i fråga.

Jag startade nyligen en facebooksida för Dalstorps församling och tänker just nu att precis som man håller kontakten med gamla vänner och ser vad som händer i deras liv (och stärker vänrelationen även om man inte ses så ofta) så kan relationen till församlingen stärkas om man märker av den i sitt flöde då och då så att man har anledning att tänka på den lite oftare. Man blir mer engagerad. Relaterar till den oftare än man annars skulle göra. Den blir en viktigare del i ens vardagsliv (vare sig man brukar vara med i alla som händer i församlingen eller mer sällan).

Nu ska jag inte skriva längre. Du kan vända dig till grannen nu och diskutera kort om vad det är vi vill med de sociala medierna i kyrkan. På kort sikt och på lång sikt. Eller skriv en kommentar. Jag är idel öra.

Han som kommer

En ankomst som märks.

En ankomst som märks.

Jag har också en dikt som hör ihop med palmsöndagen som varit. Den får bli dagens bloggpost.

 

Välsignad är han som kommer

hans vars namn finns dolt i hosiannaropen

han som kommer för att rena templet

visa Guds sanna boning

och göra skaran där större

 

Jag bryter ner det i mig som stolt strävar upp

och böjer mig för att nå ner

att lägga det för att ära dig

jag är rädd

men välkomnar dig

gör allting nytt