Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Om du var konfirmand

Nehemja bygger upp templet. Lite som en konfirmandledares uppgift.

Nehemja bygger upp templet. Lite som en konfirmandledares uppgift.

Det är något så ovanligt som dagar då jag får ge upp idén att hinna blogga. Jag ska på konfirmandläger i morgon och tror ni kommer få klara både fredag, lördag och söndag utan bloggpost härifrån. Dagens bloggpost är ju också mycket senare än vanligt.

Idag vill jag i alla fall ta tillfället att fråga dig om du skulle vilja skicka en hälsning till mina konfirmander. Skriv en rad om vad du skulle önska att femtonåringar fick veta som kan ha betydelse för dem. Be gärna en bön för dem också.

Eller så kan du skriva en rad om vad du tänker är det viktigaste som konfirmandtiden borde ge åt unga.

Om det här blir bra ska jag vidarebefordra det som kommer in (med urskiljning förstås) så kanske det kan bli ett spännande samtal med ungdomarna.

Så: shoot!

Kommentarer

13 svar till ”Om du var konfirmand”

  1. Profilbild för Geddfish

    När jag var yngre önskade jag att jag var fjorton år. När jag fyllt fjorton åkte jag på en ensamresa till utlandet, mycket medveten om den ansvarsfulla tilliten, som mina föräldrar gav mig. Jag vårdade det ömt.
    När man är femton, då är man ännu mer vuxen. Konfirmandtiden är växa och lära.

    Jag ska snart åka iväg tillsammans med konfirmander och ledare, till Taizé. De är också femton år. Men jag åker som privatperson.
    Där ska jag tänka på er och be för er.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Du var en tuffing Gerd!

  2. Profilbild för Lanclin

    När jag var 15 reste jag tillsammans med en svensk konfirmationsgrupp med ungdomar från hela Sverige på konfirmationsläger till Malta i en månad. Nästan inga kände någon sen innan och vi bodde i maltesiska värdfamiljer, det blev en enormt lärorik tid. Under den månaden lärde jag mig att jag faktiskt klarar mig utmärkt själv med hjälp av de kunskaper och erfarenheter jag faktiskt hade. Vuxna var inte längre nödvändiga för min överlevnad (nja, ekonomisk försörjning undantaget då kanske). Året efter flyttade jag hemifrån men det var kanske lite extremt och inte att rekommendera faktiskt 🙂
    Jag tänker att tiden kring konfirmationen är en period då man står med det självständiga benet ute i världen och det vuxenberoende benet hemma. Ibland står man på ett av benen och vinglar förtvivlat och ibland står man med båda benen i backen men med mer tyngd på den ena. Ibland hoppar man upp och vet inte vilket ben man ska landa på. Jag skulle vilja att alla ungdomar förstår att det reder till sig med tiden och att det som känns vingligt, nervöst och självklart och kaxigt på samma gång är helt okej. Sitt still i båten och prata om hur allt det lite röriga känns så lugnar det sig förr eller senare.
    Många hälsingar Linnea i Bayern

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack för de orden Linnea! Jag ska hälsa dem!

  3. Profilbild för Simon
    Simon

    ”Var snälla mot era ledare. De gör så gott de kan.”

  4. Profilbild för Malin
    Malin

    Kära femtonåriga jag. Du var skolans ”plugghäst” med insikten att du aldrig skulle få jämnåriga kompisar och aldrig någon att älska och bli älskad av. Du åkte på konfaläger och visste inte hur man gjorde när man tog av sig den där masken, den som ni symboliskt gjorde av gips och sedan, under lägret, bar fram till altaret. Den var din sköld varje dag, vem var du om den försvann? Alla var lättade efteråt utom du, för du klarade inte av att bära fram den. Istället hade du den med dig hem från lägret, och den finns fortfarande i garderoben. Men älskade femtonåriga jag, det blir bättre snart! Om tio år har du vänner som har valt dig, du bor i lägenhet som är ganska fin och du har en sambo! Du har fått nytta av de betyg som utgjorde mobbningsgrunden och är på det hela taget nöjd med tillvaron.
    Och vet du vad? Efter många år och många tårar har du kunnat säga i ditt inre att du förlåter dem som gjorde ont mot dig under högstadiet. Du förlåter dem, och svedan i hjärtat har läkt. Man får vara arg, det har man rätt att vara, men det är ändå skönt när det arga övergår i en förlåtelse och såret i bröstet blir ett ärr med fint läkta kanter som inte ömmar annat än vid kraftig beröring. Masken av gips ska vid tillfälle skickas i paket till den kyrka där den borde burits fram för tio år sedan, för nu klarar jag mig utan den.

    Älskade femtonåring. Du är ett Guds barn även om det ibland inte känns så. Man måste inte tro benhårt hela tiden, man får tvivla. Jag kallar mig kristen, men inte sjutton har jag slutat tvivla. Men jag tror fast och säkert på att Gud klarar mitt tvivel. Kramar från mitt tjugofyraåriga jag

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack så mycket för de orden Malin! Jag ska återberätta lite av det du skriver för ungdomarna, det här är viktiga saker och starkt berättat!

  5. Profilbild för Lena P

    Njut av ungdomen och försök inte att bli vuxna för snabbt!

    Och avfärda inte Gud för lättvindigt!

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Amen! Det ska jag hälsa!

  6. Profilbild för Rosa
    Rosa

    Du är mer älskad än du tror.

  7. Profilbild för Alma-Lena

    ”Den första nattvardsgången är inte din viktigaste utan den andra.” så sa min konfirmationspräst till mig. På den tiden var det inte vanligt att man deltog fullt ut i nattvarden innan man blivit konfirmerad. Jag förstod precis vad han menade när jag tog beslutet att på ett kyrkans unga-läger ett halvår senare bestämde mig för att gå fram till nattvarden för första gången sedan konfirmationen. Där och då mötte Gud mig mycket påtagligt. Jag hörde en röst som tydligt sa: ”Jag har kallat dig vid namn, du är min.” Ingen människa sa det, prästen som delade ut bröd och vin sa bara de vanliga orden om Kristi kropp och blod. Först långt senare fick jag veta att det är ett Bibelord ur Jeremia bok. Men just där just då var det ett kärleksbevis från Gud själv till just mig. Och hela mitt tonårsjag svarade med en galen förälskelse som aldrig riktigt lagt sig.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Väldigt fint! Tack för delandet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.