Fredagsbön på Vandra Vägen. En påskbön, oavsett hur mycket man har upplevt det som att Guds hand rört vid en. Bilden är ännu en gång en pelikan. Låt oss be:
Herre, din hand har rört vid mig och ditt ansikte har lyst över mig och jag har fått erfara att du vandrar vid min sida. När jag tvivlar -hjälp mig att hålla fast vid dig.
När jag är ensam och vilsen -sök mig, du som är Herden. När jag inte längre orkar bedja -bed för mig du. Djupet av din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn självklart öppnar sig för sina föräldrars kärlek,
så öppnar jag mig för dig, min Herre och min Gud. Amen
(Bönboken tradition och liv nr 362)
Lämna ett svar