Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Tankar kring en märklig huvudlös kropp

Vad föreställer egentligen den här bilden?

Vad föreställer egentligen den här bilden?

Det är många av er som uppskattar bilderna här på bloggen. Det gör mig förstås väldigt glad. Idag har jag en riktigt märklig bild som föreställer en kropp med avhugget huvud som ligger på någon bädd men en blåklädd man bredvid som ser bestört ut. Bilden kan mycket väl föreställa Holofernes från Judits bok i apokryferna men jag har en annan tanke.

Jag tänker att det är kyrkan som ligger där på sängen.

Kyrkan är ju enligt Paulus en kropp där Kristus är huvudet och vi olika kroppsdelar. Här är uppenbarligen en kropp utan koppling till huvudet. Då är det inte mycket med den. Utifrån min läsning av Magnus Malms senaste bok om ”som om Gud inte fanns” så tänker jag att det här egentligen är en fantastiskt träffande och lite läskig bild av sekularisering.

Att försöka motverka sekularisering i kyrkan är INTE att säga att allt var bättre förr, det har jag blivit uppmärksam på flera gånger under våra samtal om boken i arbetslaget. Det är inte heller några enskilda sorters verksamheter eller så som är flummiga som är problemet utan just detta att kyrkan lufsar på utan att vänta sig eller vilja ha särskilt mycket hjälp från huvudet. När kyrkan klarar sig lika bra vare sig evangeliet skulle vara sant eller inte, då är den sekulariserad, den dricker inte från de dolda källorna längre.

Kyrkans framtid består i att sluta bete sig så huvudlöst. Helige Ande, hjälp oss.

 

Vad tänker du om detta? Skriv gärna en kommentar!

Kommentarer

6 svar till ”Tankar kring en märklig huvudlös kropp”

  1. Profilbild för Simon
    Simon

    Helige Ande, hjälp oss.

  2. Profilbild för Markku
    Markku

    Om Kristus är huvudet och det är borthugget, har kyrkan tappat sitt kristocentriska tankesättet då?Bilden funkar verkligen som allvarligt kritik mot vissa strömningar i Kyrkan.
    Men reaktionen kommer väl? Kyrkan ( och den romerska kyrkan son det bästa exemplet)har alltid kunnat återhämta sig från ”förfall”. Alternativt är att lokala kyrkorna har kluvit sig till olika väckelserörelser. En del av dom har stannat inom kyrkorna en annan del har blivit nya kyrkoformationer.
    Jag tycker mig att höra ganska ofta on den inre sekulariseringen i SvK . Om det stämmer , då undrar jag vad som skulle råda bot på det?
    Det cirkulerar många förslag i media, men jag tror att det är den personliga hållningen och tolkningen hos präster och andra aktiva, som är helt avgörande hur kyrkoaktiva människorna upplever kyrkan som sitt andliga hemvist.
    Vill man ha levande församlingar då är det primära att vårda dom egna och deras andliga välfärd.
    En levande församling har en dragningskraft . Låt människorna komma dit. Man missar stort om man försöker att anpassa sig till världen alltför mycket. Vem vårdar kyrkans eget folk då?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jo en väldigt svidande bild, för mig själv också. Poängen är ju också att vi inte kan lösa det själva, det kan bara ske med Guds hjälp.

  3. Profilbild för Markku
    Markku

    Jg tror inte att någon organisationsförändring kan åstadkomma detta att kyrkan skulle finna dom delar av sin själ som det påstås att ha förlorat. Kyrkan lever på mininivån i församlingar inte på makronivån på Kyrkostyrelse vad massmedia och Kyrkostyrelsen själv påstår.
    Den kristna andliga livet är primärt för människorna . Det finns visserligen strukturella synder som hela samhället måste göra bot på och det är bra om även kyrkan ryter till ,men samhället har också egna metoder att åstadkomma detta.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Amen till allt detta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.