Riktigt humorlös och eländig syn på kristen tro. I serieform. Ur ”Chick tracts”
Jag lyssnar en del på Kalle Linds pod ”Snedtänkt” om allehanda obskyra ämnen. Nyligen hörde jag honom tala om superhjältar i ett gammalt avsnitt. Som du som följt Vandra Vägen ett tag vet så är det ett ämne som alltid engagerar mig så det var förstås roligt att höra. Kalle själv var ganska skeptisk mot superhjälteserier och hade aldrig läst några som barn så han fiskade många gånger efter om hans samtalspartner Jimmy Wallin VERKLIGEN tyckte serier var roligt och häftigt eller om även han kunde inse att det ibland var ganska larvigt och töntigt.
Jimmy svarade då att han givetvis också kunde se att det var rätt märkliga och löjliga saker som försiggick i seriernas värld men att han ändå älskade dem högt. Det gjorde liksom inget, hans kärlek till serierna var för stark och grundmurad så den tålde att han blev lite töntig som serieläsare.
Plötsligt drämde han till med en liknelse vid bibeln. Han sa något i stil med att han kanske läste serier ungefär som en troende läste bibeln. Han höll dem så högt att han kunde bortse från mycket underligheter. Typ så. Jag tyckte det var en intressant bild för det sätter fingret på några saker kring bibelläsande.
1. Även inbitna bibelläsare kan (tvärtemot vad många kanske tror?) ha förmåga att se hur märkliga och underliga många saker är i bibelns värld. Ser man det inte som något hot så kan det hända att det bara blir roligare att läsa bibeln tack vare dem.
2. Många som är mer skeptiska till bibeln kan nog anta att mer inbitna bibelläsare missat att tänka på en hel massa problematiska saker som rör motsägelser i bibeltexten, omöjligheter i berättelserna eller vad det nu kan vara men jag tror det brukar vara tvärtom. Att ju mer man fördjupat sig, desto fler stenar har man vänt på. I alla fall om man vågar ha en öppen och ärlig inställning till sin bibelläsning.
2. Man skulle kanske kunna säga att man kan älska bibeln, tolka sitt liv utifrån den och hålla den väldigt högt men ändå ha ett avslappnat förhållande till den. Kanske rentav skämta om den personerna i den. Och kanske är det över huvud taget inte ens någon motsägelse i det. Det kanske snarare är en del av att älska den?
Så tänker jag. Hur tänker du?
Lämna ett svar