Luthers bordssamtal for dummies

(Playmobil-)Luthers bordssamtal.

”Luthers bordssamtal” är en bok som jag hört mycket talas om genom åren. Ofta när någon velat berätta om hur rolig Luther kunde vara. Nu har jag då till slut läst en liten tunn volym med några utdrag från saker Luther sagt mellan skål och vägg vid sitt matsalsbord därhemma.

Det där med ”bordssamtal” är verkligen bokstavligen sant för det rör sig om sådant bordsgästerna (studenter och andra som bodde längre eller kortare tid i Martin och Käthe Luthers hushåll i det gamla augustinerklostret i Wittenberg) skrivit ner för att komma ihåg. Man kan gärna se framför sig hur unga män satt och sög i sig varje ord från Luthers mun för vid det laget var han ju en vida berömd man. Det finns i själva verket ett enormt stort material med Lutherord om allt möjligt och det jag läst är alltså ett urval.

Luther uttalar sig alltså om allt från de dramatiska händelserna kring honom själv och reformationen, till att tala illa om påven, turkarna, Erasmus av Rotterdam, andra kända personer och en hel del vänner och medreformatorer. Till slut kommer han in på äktenskapet (som han håller oerhört högt men utan att blunda för hur svårt det kan vara) och en hel del ganska spridda tankar om både det ena och det andra. Det är inte allt som är riktigt sådär roligt som jag föreställt mig men så är det ju också framförallt en intressant inblick i en annan tid.

Jag ska inte skriva jättemycket mer om detta utan plockar helt enkelt några citat ur boken som belysande exempel på hur det kan låta när Luther talar. Som detta allmänna visdomsord:

”En lögn är som en snöboll. Ju längre man rullar den, desto större blir den”. (okt-nov 1532)

Eller när han likt Jesus ser på himlens fåglar och tar det som utgångspunkt för att fundera på oss människor och Gud:

”En kväll kom två småfåglar flygande och byggde sitt bo i doktorns trädgård. Men de skrämdes ständigt bort av dem som gick förbi. Då sade Luther: ”Herr Schlaginhaufen, fåglarna tror inte, att jag av hjärtat unnar dem att bo här och att jag inte vill göra dem något illa. På samma sätt tror vi inte på vår Gud, som unnar och ger oss allt gott. Han vill inte förgöra oss, han som gett ut sin son för oss” (11 juni 1532, Johannes Schlaginhaufen)

Att håna de ”påviska” teologerna är förstås en favoritsyssla. Här gör han det på ett rätt dråpligt sätt:

”Jag är rikare än alla påviska teologer i världen, ty jag är nöjd. Dessutom har jag tre äkta barn. Det har inte någon påvlig teolog.” (mars-april 1532)

Sista exemplet får vara det här där han talar om astronomin. Som du märker tänker han sig att allt snurrar kring jorden (läs mer om detta under ”den egocentriska världsbilden”, en gammal favoritbloggpost):

”Därpå talade Luther om den trefaldiga himlarörelsen: Den första är urrörelsen och svängningen av himmelssfären, som en ängel kanske sätter i en sådan snabb rörelse. På 24 timmar vrider sig hela himlamaskinen i ett nu ungefär 1000 mil. Det är underligt, hur firmamentets väldiga maskin svängs runt på så kort tid”.

 

Läs gärna bordssamtalen om du får tillfälle. En lättläst liten bok som kanske på många sätt är ganska märklig men också väldigt fascinerande.

Har du läst boken? Skriv gärna en kommentar vare sig eller!