Det var bättre förr. Här till exempel när Gud skapar djuren och inte ens kommit till människan ännu?
”Det var bättre förr, och ju förr desto bättre”
Så säger en och annan konservativ person jag känner. I Kyrkan kan man ibland få för sig samma sak och det tänkte jag skriva om idag.
I mitt arbetslag i församlingen har vi samtalat en del om sekularisering (förvärldsligande) utifrån Magnus Malms bok ”Som om Gud inte finns”. Det säger sig själv att en del som varit med länge och arbetat i Kyrkan och har mycket erfarenhet gärna talar om hur det var längre tillbaka i tiden. Många förändringar har ju varit till det sämre vad gäller engagemang i församlingslivet och gudstjänsterna och det är något att sörja över.
Men jag har också tänkt mycket på att det verkligen inte får handla om att allt var bättre förr (och borde bli så igen). Tittar man bakåt i kyrkohistorien finns det ALLTID mängder av konstiga saker som man inte kan begripa fick förekomma. Det gäller i den nära historien och ännu tydligare när man ser på riktigt gammal historia. Hur förvärldsligad var inte Kyrkan på medeltiden när påvar intrigerade och krigade på hårresande sätt? Och hur överförandligad och kroppsföraktande har kyrkan inte varit på andra sätt.
Att Kyrkan ändå finns kvar är nästan att betrakta som ett underverk. Jag ser det som ett tecken på att Gud ändå ger den nytt liv hela tiden av sin Ande.
Historien går aldrig bakåt. Det är sorgligt men sant. Kyrkan i framtiden kommer vara på något nytt sätt som vi ännu inte sett.
Jag skrev något här i somras om (”läget i Svenska Kyrkan”) om att det vanliga församlingslivet och bönerna som bes där är mycket viktigare än allt som debatteras i media. Det låter alltid lite fromt och världsfrånvänt att säga så men det är ändå sant. Hade vi inte bönelivet så hade vi ingen kyrka heller. Det är sig likt genom tiderna.
Lämna ett svar