Glad reformationsdag!

Grattis Luther!

Grattis Luther!

Idag, den 31 oktober är det 499 år sedan Luther spikade upp sina 95 teser om missförhållanden i kyrkan (om han nu spikade på riktigt vilket är omtvistat). Det är det nog ingen som missar när det är så stort pådrag kring det ekumeniska mötet i Lund och allt.

Vandra Vägen vill förstås vara med och fira på ett hörn. Jag har ju hållit på ganska länge med mina bilder från Luthers liv (?) här på bloggen och jag ska försöka göra något mer under det år som börjar nu.

Jag ska tillägga att jag verkligen, verkligen gläds över alla ekumeniska framsteg de senaste hundra åren och känner samhörighet med alla som bekänner sig till Kristus även när vi inte alltid tänker lika. Det finast tänkbara sättet att ”fira” reformationsjubileet är om det kan föra oss närmare samman.

9 blandade tankar på söndagen

Schweizisk arméspade? Väldigt märklig och blandad bild.

Schweizisk arméspade? Väldigt märklig och blandad bild.

1. Glad söndag min vän och bloggläsare!

2. Idag är det ledig söndag för min del. Det är väldigt skönt att få lite sammanhängande tid hemma. Jag räknar med att lyckas komma till kyrkan med familjen men kanske inte i Dalstorp så där får jag hänvisa till min kollega Ulf som sköter gudstjänsterna. Gudstjänst i Ljungsarp 11 och så framåt kvällen är det musikgudstjänst i allhelgonatid med många fina medverkande.

3. Temat för dagens texter i kyrkan är ”förlåtelse utan gräns”. De senaste dagarna har jag funderat en del på det utifrån olika människor med psykiska sår av olika slag. Det är svåra frågor vad förlåtelse är när skuldfrågorna är svåra att reda ut.

4. För svar på allt om detta hänvisar jag som sagt ill Ulf :0)

5. Nästa vecka har de höstlov i skolorna och mina barns förskola är stängd (i alla fall för dem) så jag ska försöka hålla mig hemma så mycket jag kan. Förutom en enorm mängd minnesgudstjänster på allhelgonahelgen då…

6. Det och att Timmelekörens Ukuleleorkester ska gästa Dalstorps församlingshem på tisdagens öppna cafeträff. Missa inte detta gott folk!

7. Jag har med mycket möda lyckats baxa in utemöblerna på minsta möjliga platskrävande sätt i garaget. Jag tänker INTE be om ursäkt för att jag inte gjorde det mellan 2 och 3 i natt. Galenskaper.

8. När jag var helt ny i Dalstorp åkte jag runt på vägarna med min företrädare Jösta och han berättade vilken som var bästa vägen mellan alla möjliga platser. Ofta fanns det olika alternativ för ”om man nyss tvättat bilen” eller inte. Nu har jag testat att välja väg tvärtom. Det var dumt.

9. Vad gör du idag? Skriv gärna en rad!

Dina ord och mina

Samspel. Ingen får dricka för fort.

Samspel. Ingen får dricka för fort.

 

För en dryg vecka sedan hade jag en bön av Lena P som fredagsbön här på Vandra Vägen. Jag gör gärna om det. Här är en dikt i bönform som jag läst och som stannade kvar i mina tankar. Kanske talar den till dig också?

Dina ord och mina

Våra ord möts på mitten, Herre.

Jag läser dina,

och jag berörs djupt.

Jag skriver mina ord

från djupet av mitt hjärta.

Våra ord möts på mitten,

och de färgar av sig på varann.

Ibland lånar jag ett ord av dig,

men du får alltid minst ett tillbaka av mig.

Våra ord möts på mitten

och färgar av sig på varann.

Mina ord är inte längre mina.

Trygga innanför Guds mur

Trygga bakom murarna föds lovsången på nytt och livet kan fortsätta.

Trygga bakom murarna föds lovsången på nytt och livet kan fortsätta.

I söndags fick jag predika om Nehemja (känd för en bibelbok med samma namn i gamla testamentet). I samtal med kyrkvärdarna före så kom det fram att de tyckte det var en ovanligt obegriplig text att läsa i gudstjänsten men efter gudstjänsten när alla hade sammanhanget klart för sig så blev också berättelsen väldigt gripande. Vare sig du nu är bevandrad i Nehemja eller inte så tror jag att det här kan ha något att säga både dig och mig.

Predikan 22a efter trefaldighet 2016, Grimsås

Nehemja bok är en av de böcker som få har särskilt mycket koll på. Men snart har i alla fall alla vi här bra koll, det ska jag se till. Israels folk hade blivit besegrat av babylonerna och förda bort i exil i främmande land (och där utspelar sig Daniels bok och Esters bok och så). En liten stackars spillra av folket hade blivit kvar i hemlandet men alla som var någon sorts ledare var borta. Nu har små gruppen ändå fått börja återvända hem, en som heter Esra och är präst har fått resa hem och börja bygga upp templet igen och så. Och nu har några kommit från Juda till Babylon och de talar med Nehemja, som är munskänk hos kungen Artaxerxes. De berättar om vilket eländigt skick staden Jerusalem fortfarande är i efter kriget och hur stadens skyddande murar är helt förstörda.

Kungen ser att Nehemja är ledsen och frågar vad som hänt. Nehemja ber en snabb bön om hjälp och vågar sig sedan på att berätta om sin sorg. Och han vågar sig på att be att få resa hem och bygga upp staden. Och han får det. Själv tycker han närmast att det är ett mirakel, ett tecken på att Gud är med dem.

Nehemja är ute på natten och ser  hur raserade murarna är.

Nehemja är ute på natten och ser hur raserade murarna är.

Så far Nehemja dit, får med sig folket och bygger upp muren. Hela folket får förstås hjälpas åt med olika mursektioner. Ledarna för de andra folkgrupperna som finns i området blir jättearga och gör allt de kan för att med våld eller list eller skrämsel få israeliterna att avbryta bygget. De känner att deras maktövertag försvinner om israeliterna plötsligt kan ha en trygg mur att söka skydd bakom. Men Nehemja vägrar ge sig. Han står själv med på byggnadsställningen så gott som dag och natt och skriver:

”varken jag eller mina närmaste eller mina tjänare eller min livvakt var ur kläderna på hela tiden och alla hade vi våra vapen i handen.”

Och muren blir klar. Sedan bygger Nehemja och Esra också upp folket därinnanför. Rättar till orättvisor, läser upp moselagen och tar till sig Guds löften till folket och lovsjunger Gud för allt han gjort i deras historia och för att de själva fått uppleva Guds trofasthet.

Nu vet ni i stora drag vad Nehemjaboken handlar om. Det skulle lika gärna kunna utspela sig idag. Allt detta med krigsdrabbade folk som har en till synes hopplös situation kan vi lätt känna igen. Då behöver man först och främst trygghet. De där murarna står för det. Sedan kan man fortsätta med sitt liv och liksom börja om. Jag tänker mig att var och en som arbetar för samma sak idag också utför Guds verk, kanske utan att veta det. Nehemja hade känt Guds maning och han behövde nog be många böner om hjälp på vägen. All hans vilja och allt hans mod behövdes. Jag tänker också på små barn. De behöver först och främst trygghet, det går före allt annat. Ett barn kan vara hur hungrigt som helst, det behöver i alla fall först hitta sin mamma eller pappa, det går före allt. Sen när det är i trygghet så kan det fortsätta med att äta och lära sig saker och allt sådant.

Jesus ger en liknelse om en man som sått utsäde och sedan går nätter och dagar och skörden växer av sig själv. Plötsligt kommer det upp strån och med tiden blir det färdig skörd. Av sig själv. Det är en bild av Guds rike som växer i världen. Kanske utan att man kan se det alls för det går så sakta och gör så lite väsen av sig men det är en väldig kraft som verkar i det fördolda. Och liknelsen talar om att det ska bli skörd, det ska liksom bli färdigt. Guds rike ska bli fullbordat en dag. Guds vilja sker i världen.

Ibland så får vi vara med och hjälpa till. Folket i Jerusalem fick ju vara med och bygga upp muren tillsammans, och hjälpa varandra att inte ge upp när det var svårt. Och bidrar vi till det goda så arbetar vi tillsammans med Gud. När människor får skydd och trygghet till exempel.

Ett symboliskt sätt att tänka om Nehemja kan vara att tänka att han är en förebild för Jesus. Hur Gud ser det bedrövliga tillståndet människorna var i och bad för dem och kom till dem för att hjälpa dem till trygghet. Vi får söka skydd hos honom och vända oss till honom.

Stadsmurarna återkommer i slutet av bibeln. Där kommer det himmelska Jerusalem ner från himlen, från framtiden. Murarna är 144 alnar höga. Lika långa som stadens lånsidor.
Det är en konstig bild på många sätt men poängen måste vara att ”här kan ingen fiende komma in” –här finns Guds beskydd. Det får vi lita på i våra liv nu men det går än så länge aldrig riktigt att komma ifrån det onda och farliga. Men en dag ska Gud bli allt i alla. Det får vi lita på.

 

10 blandade tankar på söndagen

foto-2016-10-22-21-59-24

1. Glad söndag önskar jag dig! Innan jag skriver något om dagens tema eller nåt vill jag berätta något väldigt konstigt som hände mig igår:

2. Jag var ute och lekte i bäcken nära mitt hem med barnen och låtsasfiskade där. Verkligen mitt inne bland husen. Då fick jag plötsligt se en stor vit mink som kollade in oss från kanske 7 meters håll. Den var inte rädd av sig utan plaskade runt där och spanade nyfiket. Sen stack den iväg uppåt bäcken. Redan detta var väldigt konstigt.

3. Efter en stund hade jag den plötslig intill fötterna. Den tittade ut under en sten en halvmeter från mig och kollade in barnen. Jag fick peta på den rätt hårdhänt med ena dotterns ”metspö” innan den till slut gav sig iväg neråt bäcken.

4. Jag vet inte mycket om minkar. Den kan ju ha rymt någonstans ifrån och vara helt orädd för människor. Eller så var den galen på något sätt och kunde bitas. Eller så trodde den på allvar att banen lyckats fiska något som den kunde ta. Mycket skumt.

5. Annat som hände igår var att jag vigde ett brudpar. Det är alltid gripande att stå så nära alla de starka känslorna. Och så träffade jag på en gammal parallellklassare från gymnasiet. Det tog lång tid att minnas henne helt men minnet funkar ju så att man ändå på något sätt lyckas få fatt i fler och fler minnestrådar.

6. Idag är det den 22a söndagen i trefaldighetstiden och jag ska predika och leda mässan i Grimsås 9 och sen är det familjegudstjänst med barnbibelutdelning 11 i Dalstorp. Det blir nog jättefint!

7. I Grimsås ska jag predika om Nehemja. Inte ofta det händer får jag säga så det känns också kul. Predikan kommer i vanlig ordning upp här rätt snart.

8. Den här veckan är jag faktiskt uppe i 5 bloggposter. Nästan som i gamla glansdagar. Och det känns genast mycket roligare med bloggen när det blir lite snurr på den och kommentarer kommer in och allt sånt.

9. Notera den coola löpsedeln jag lyckats göra. Också som i fornstora dar.

10. Vad gör du idag? Skriv en kommentar och berätta!

 

Blås liv i mig, en bön om ny kraft

Ett plötsligt möte med den uppståndne.

Ett plötsligt möte med den uppståndne.

Jag blev väldigt glad att min bloggvän Lena fått några av sina dikter publicerade i den här boken som jag brukar köpa och dela ut till kyrkvärdarna i församlingen. (Du kan också läsa sådant Lena skrivit på hennes blogg). Nu har jag hunnit läsa hennes publicerade dikter och även fått lov att lägga upp några här. Idag får en av dem tjäna som ”fredagsbön” här på Vandra Vägen. En återkommande bloggpostsgenre som tyvärr legat nere den senaste tiden. Här är i alla fall en bön jag gärna ber med dig idag. Låt oss be.

Blås liv i mig, min Gud.

Jag är din gåva, och du är min.

Blås liv i mig så jag kan leva

och ge av mig till dig.

Ja, ge av dig till andra.

Det finns så mycket jag vill göra,

men orken fattas mig.

Så blås liv i mig, min kära,

så jag kan älska dig.

För det krävs ork och mod.

Bördan kan vara nog så tung att bära.

Blås liv i mig. Blås liv.

Amen

 

Världen Gud skapade var inte perfekt

Gud (som vanligt misstänkt likt Jesus på avbildningen) skapar världen.

Gud (som vanligt misstänkt likt Jesus på avbildningen) skapar världen.

Idag vill jag skriva om en viktig teologisk insikt. Jag har spetsat till rubriken medvetet och jag står för den men kanske inte på det sätt som det ser ut vid första anblicken. Jag tänker inte skriva något som står i motsats till bibelns teologi här, snarare skulle jag våga säga att det blir ett förtydligande av vad bibelns säger och inte säger.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Så börjar våra biblar. Gud skapar alla möjliga saker i skapelsen och varje gång något är färdigt står det att ”Gud såg att det var gott”.

I en barnbibel jag läser ur hemma står det något annat. Det står ”Gud hade skapat en perfekt värld”.

Fundera lite på skillnaden mellan de båda. Jag har själv fått lära mig att Gud skapade världen perfekt och det har säkert du också fått med dig. Men det står ju inte så i bibeln och det spelar nog större roll än man kan tro.

Jag har skrivit en del bloggposter om hur den kristna tron ju föddes ur den judiska men tidigt utmanades av mötet med den grekiska tankevärld som rådde i stora delar av den då kända världen. I det här fallet kan man känna igen tanken om det perfekta i till exempel Platons tanke om idévärlden där det finns perfekta förebilder till allt som här på jorden är fult av olika sorters brister. Jag har letat frenetiskt runt på bloggen efter en gammal bloggpost som borde finnas någonstans. Hursomhelt handlade den om att vi lätt kan läsa om Platons ”himmelrike” och tänka att ”är inte det där väldigt likt den kristna synen på saken? Vad spännande!” när det egentligen är tvärtom. Att vår bild av det kristna synsättet på världen blivit så färgat av grekisk filosofi att vi inte ens märker att vi läser in det i vad vi läser i bibeln.

Jag har också skrivit om liknande saker när jag skrivit om ”lycka eller glädje som mål i livet”. En av mina bättre bloggposter så läs gärna den.

 Vad spelar det för roll då, om världen är skapad god eller perfekt från början? Det kan väl gå på ett ut? Konsekvenserna blir stora, inte minst för vår syn på oss själva.
Om skapelsen var perfekt från början går det egentligen inte att göra något med den utan att den blir sämre av det. Det går inte att förbättra det perfekta, bara förstöra. Och det rimmar egentligen väldigt dåligt med att människan får som uppdrag från Gud att råda över skapelsen. Vad finns det att göra om allt är perfekt?

Istället får vi tänka oss en annan bild. Där Gud skapat en värld som är god men också rymmer en massa potential för sådant som kan bli. Och Gud vill ha med människan som medskapare för att utveckla livet här tillsammans. Sedan går det visserligen åt skogen i och med att människorna lyssnar på ormen istället för på Gud men målet med människan har hela tiden varit att vi ska använda vår kreativitet och bidra till denna värld. (Läs också gärna den här gamla bloggposten om att ”det börjar med en trädgård och slutar med en stad” om bibelns början och slut.

Tankar, frågor eller synpunkter på det?

Uttittad på tröskeln

2501-f4f1e

Jag fortsätter att leva med söndagens predikotext om Sackaios. Här är en ganska vild association i diktform.

Sackaios

 

Jag känner mig uttittad

där jag står på tröskeln

och tittar in

Varför är jag här?

Vill de ha mig här

dessa rättfärdiga?

Jag har hört av tullare som jag

om honom som äger huset

men var är han?

Då räcks jag en psalmbok

och en vänlig liten dam

ser upp mot mig

Välkommen in

idag firar vi måltid tillsammans

När Jesus genomskådade både Sackaios och folket

Kom ner därifrån Sackaios!

Kom ner därifrån Sackaios!

Här är som utlovat min predikan från i söndags. Framförallt utifrån evangelietexten med Sackaios som klättrar upp i trädet för att se Jesus. Jag tycker själv att det här var en ganska svår predikan att få till och ibland är det så att det är då det blivit riktigt bra. Ibland motsatsen. Det får du bedöma, jag dröjer hur som helst kvar i tankarna kring en del av det jag sagt och funderar vidare på det. Hoppas det här blir till glädje för dig.

 

Predikan 21 efter tref 2016, samhällsansvar. Mässa i Nittorps kyrka

Det här är en väldigt välbekant berättelse som man kanske lärt sig i söndagsskolan och så och då får man ibland vara lite extra på sin vakt så att man inte gör det för lätt för sig utan även försöker vara en vuxen när vi hör i Sackaios.

Sackaios har ett namn som människorna i staden måste uppfattat som ren ironi. Det betyder ”rättfärdig” –en som har ett liv enligt Guds vilja. Och så var det verkligen inte med Sackaios. Han var nog på alla sätt personen som de andra i Jeriko älskade att hata. I och för sig var det nog också så att man kunde vara hemligt avundsjuk på honom för hans rikedoms skull men det var också så att han var någon att se ner på. Dels för att han var en dålig människa. Han var någon slags chef över tullindrivarna i Jeriko och som det varit i många länder i större delen av människans historia så förstår man att den som sitter på en sådan position är en korrupt person. Som gör sig rik på sin position. Och så fick man också se ner på Sackaios för att han var så kort. Det här tänker jag mig tog fram några av de mindre goda egenskaperna hos folket i staden. Här var någon som man hade anledning att se ner på moraliskt och känna sig bättre själv i jämförelse, och att han sedan också hade en rikedom att vara avundsjuk på gjorde nog att det var ännu roligare. Då kan man ju se ner på någon och låtsas att det är av moraliska skäl och dölja de där lite mindre smickrande anledningarna som avund och så. Och att han var kort var ju perfekt för alla som ville se honom som en löjlig figur. Nu var nog verkligen inte Sackaios Guds bästa barn heller och han förtjänade nog en hel del kritik. Om någon hade sagt till stadsborna att ”om 2000 år kommer miljarder människor känna till en person från den här staden, gissa vem?” Då hade noll röstat på Sackaios. De hade nog också blivit väldigt arga och tyckt att det var orättvist om de hade vetat.

Sackaios själv. Tyckte nog inte heller så mycket om Sackaios misstänker jag. För han tar faktiskt ganska stora risker för att förändra sitt liv. Han vill se Jesus. Rika människor tänker ju i regel en hel del på sin värdighet och Sackaios gör ju något rätt ovärdigt. Han klättrar i träd för att se Jesus. Kom nu ihåg att en sådan som Sackaios, om vi ska vara ärliga, nästan inte kan göra något rätt. Vad han än gör så är det något folk kan vrida och vända på och kritisera honom för, helt enkelt för att de inte vill tycka om något han gör. Självklart riskerar han att bli hånad om han blir upptäckt. Och sedan kommer folk aldrig glömma utan fortsätta häckla honom. Men han gör det han gör ändå.

Sackaios måste vara nyfiken på Jesus. Vad han hört om Jesus vet vi inte men vi kan gissa att han hört ett och annat just om Jesus och tullindrivare. Det har hänt flera gånger tidigare i evangeliet att Jesus får kritik för att han är i ”dåligt sällskap” av tullare. Han har visst en gammal tullindrivare bland sina lärjungar till och med. Och han har berättat liknelser där en tullindrivare kunde bli rättfärdig inför Gud. Sackaios var ett hopplöst fall i de flestas ögon. Kanske också i sina egna för det är inte lätt att leva med att vara avskydd av så många. Jag tänker mig att han till slut tyckte han hade mer att vinna än han hade att förlora på att försöka lära känna denne Jesus.

20-illustrated-bible-jesus-in-the-home-of-zac

Vi vet inte om det är folkhopen eller Jesus som ser honom först däruppe. Det vi kan vara säkra på är att Jesus ser mycket. Han genomskådar Sackaios, ser vad som ligger bakom det han gjort. På något sätt vet han vad Sackaios heter så någon har nog viskat till honom. Jesus genomskådar också folkhopen. Han vet att de inte kommer tycka om det här, de tycker ju inte om Sackaios. De vil nog ärligt talat inte ens veta av att han bättrar sig, då har de ju inte rätt att hata honom lika mycket sedan.

Och Jesus bjuder in sig till Sackaios. Och det händer underliga saker.

Inte långt före det här i lukas evangelium står det en annan berättelse om en annan rik person som kommer till Jesus. Den andre är en ung man som skijer sig från Sackaios på så sätt att han är en mycket bättre människa efter vad man kan se. Han följer Guds bud i allt. Jesus säger till honom att det fattas en sak. Han ska sälja allt han äger och ge till de fattiga och sedan följa Jesus. Och då står det att den rike ynglingen går bort bedrövad för han ägde mycket.

Sackaios är någon slags motsats till honom för han går motsatt väg. Han har gjort så mycket ont i livet men mötet med Jesus får honom att helt självmant ge hälften av allt han äger till de fattiga och ge igen fyrdubbelt till de som han lurat på pengar. Jag funderar fritt igen här men jag tänker mig att Sackaios är mycket äldre och har hunnit genomskåda sin egen rikedom. Han har ägnat många år åt att klättra uppåt och bli rikare för att få ett gott liv men till slut har han märkt att stegen han klättrat på står mot fel vägg. Det han verkligen vill ha och behöver finns inte att hämta i rikodomen och makten. Han behöver klättra ner. Få ett annat sätt att leva. Och Jesus är den som visar oss vägen.

Det där med att ge fyrdubbelt igen finns på ett ställe i Toran, moselagen. Om man kommit över något på orätt sätt ska man ge tillbaka det plus 50% av värdet i ”böter” eller vad man ska säga. Men om man stulit boskap så ska man ge igen fyr eller femdubbelt. Sackaios visar att han nu betraktar det han gjort tidigare som stöld. Jesus talar ju också och säger att :

”Idag har räddningen kommit till detta hus. Han är också en son till Abraham och människosonen har kommit för att söka det förlorade och rädda det.”

Sackaios har omvänt sig. Han följer Guds vilja igen. Inte för att alla folkets försök att få honom att skämmas fungerade utan för att han mötte Jesus. Mötte en som ville honom väl. Han har fått sin verkliga värdighet som människa återupprättad.

Det här är förstås en berättelse om Sackaios behov av att omvända sig och vända åter till ett sätt att leva som är gott och rättfärdigt. Det finns nog många av oss som kan känna igen sig i det. Att vi måste klättra ner från olika höga hästar, sluta sträva efter sådant som vi tror vi ska få lyckliga och meningsfulla liv av men som inte funkar och istället sträva efter att visa generositet och omtanke och tilltro och gästfrihet mot alla. Omvända oss till Jesu väg och tro att vi möter honom därnere snarare än någonstans uppe.

Men den här gången när jag återvänt till Sackaios för vem vet hur mångte gången så tänker jag ovanligt mycket på den där folkhopen. Den som inte ville väl egentligen. Där står vi också ofta många av oss och hittar fel hos andra och tycker det är mysigt att känna sig åtminstone bättre än någon. Och det är inte något bra. Hade inte Jesus kommit dit hade sackaios aldrig förändrats eftersom ingen egentligen brydde sig om honom. Även till oss i folkhopen går det ett skarpt ord om att vi måste omvända oss och ta Jesus som följeslagare och förebild. Sluta hålla varandra nere. Börja hålla varandra uppe.

Episteln idag handlar om att inte göra skillnad på människor. Men att det där inte är någon teoretisk grej om vilka ”värderingar” vi har eller så utan handlar om hur vi faktiskt gör mot varandra. I gammaltestamentliga läsningen stod det om att inte glömma de fattigaste utan påminna sig om att ”mina förfäder var ju faktiskt slavar i Egypten” eller om man säger så: det kunde lika gärna varit jag.

Omtanke om de svaga går som ett rött garn genom hela bibeln. Jesus påminner oss om att det finns många sorters människor som behöver en chans. Det blir svårare om det är någon vi inte alls tycker om eller kan önska välgång åt men Jesus släpper oss inte av kroken så lätt. Han säger att även skurken Sackaios är barn till Abraham. Även han är älskad och viktig och behöver upprättas.

Dagens rubrik är ”samhällsansvar”. Frågan om vad som är den kristna kyrkans uppgift i samhället är stor och svår men visst måste det hänga ihop med att ta Jesus som föredöme. Se värdet i varje människa. Och för vår del misslyckas med det, sätta oss på höga hästar, komma ner igen när Jesus kallar oss till att äta med honom. Vid nattvardsbordet alldeles snart möts alla människor som jämlikar. Bordsgäster  som alla är lika efterlängtade. Där, i gemenskapen med Jesus, finns den kraft kyrkan kan ha att bidra till det goda i vår trakt, vårt land och vår värld. Där fick syndaren Sackaios namn tillbaka sitt rätta innehåll. Genom det Jesus gjort blev han en rättfärdig. Det blir vi också. Vi står i rätt relation till Gud.  Sen får vi försöka leva efter det.

 

9 blandade tankar på söndagen

Nättroll? Kanske en bra bild av hur folk såg på Sackaios. Jesus såg mycket mer i honom.

Nättroll? Kanske en bra bild av hur folk såg på Sackaios. Jesus såg mycket mer i honom.

1. Glad söndag kära läsare!

2. Idag ska jag leda gudstjänst med mässa i Nittorps kyrka klockan 11. Kommer du dit så ses vi. Jag ska också döpa ett litet barn på eftermiddagen.

3. Det är en lite svår dag att predika på. Temat är samhällsansvar och evangelietexten handlar om Sackaios i trädet. Såna gånger kan det vara en utmaning att hitta en annan nivå än söndagsskolenivån på vad berättelsen vill säga oss.

4. Min dator vet tydligen inte mycket om bibeln för den vill ändra Sackaios till sackaros.

5. Även de andra bibeltexterna har mycket att säga. Dels en påminnelse om att ta hand om de fattiga eftersom israels folk själva varit fattiga slavar i Egypten. Och så ett bibelord som funkar rätt mycket som slagord i svenska kyrkan uppe i Stockholmstrakten. ”Gör inte skillnad på människor”. Det är från jakobsbrevet och brevets författare är egentligen ute efter att påminna läsarna om att verkligen leva som de lär och behandla alla lika. Det är lätt att bara snacka om allas lika värde. Då som nu tydligen.

6. Det är en bra fråga att fundera på, på vilket sätt kyrkan ska ta sitt samhällsansvar. Det ska jag försöka säga något om i predikan när jag betat mig genom berättelsen om Sackaios. Den kommer väl upp här någon dag snart.

7. Jag har också börjat planera för min halvtidsföräldraledighet efter jul. Det ska bli riktigt fint att plocka russinen ur prästkakan och ha mycket tid hemma.

8. Jag tror att vår kära gamla saab börjar nå sitt slut. Hoppas den rullar på genom vintern också bara.

9. Vad gör du idag? Skriv gärna en kommentar!