Trygga innanför Guds mur

Trygga bakom murarna föds lovsången på nytt och livet kan fortsätta.

I söndags fick jag predika om Nehemja (känd för en bibelbok med samma namn i gamla testamentet). I samtal med kyrkvärdarna före så kom det fram att de tyckte det var en ovanligt obegriplig text att läsa i gudstjänsten men efter gudstjänsten när alla hade sammanhanget klart för sig så blev också berättelsen väldigt gripande. Vare sig du nu är bevandrad i Nehemja eller inte så tror jag att det här kan ha något att säga både dig och mig.

Predikan 22a efter trefaldighet 2016, Grimsås

Nehemja bok är en av de böcker som få har särskilt mycket koll på. Men snart har i alla fall alla vi här bra koll, det ska jag se till. Israels folk hade blivit besegrat av babylonerna och förda bort i exil i främmande land (och där utspelar sig Daniels bok och Esters bok och så). En liten stackars spillra av folket hade blivit kvar i hemlandet men alla som var någon sorts ledare var borta. Nu har små gruppen ändå fått börja återvända hem, en som heter Esra och är präst har fått resa hem och börja bygga upp templet igen och så. Och nu har några kommit från Juda till Babylon och de talar med Nehemja, som är munskänk hos kungen Artaxerxes. De berättar om vilket eländigt skick staden Jerusalem fortfarande är i efter kriget och hur stadens skyddande murar är helt förstörda.

Kungen ser att Nehemja är ledsen och frågar vad som hänt. Nehemja ber en snabb bön om hjälp och vågar sig sedan på att berätta om sin sorg. Och han vågar sig på att be att få resa hem och bygga upp staden. Och han får det. Själv tycker han närmast att det är ett mirakel, ett tecken på att Gud är med dem.

Nehemja är ute på natten och ser hur raserade murarna är.

Så far Nehemja dit, får med sig folket och bygger upp muren. Hela folket får förstås hjälpas åt med olika mursektioner. Ledarna för de andra folkgrupperna som finns i området blir jättearga och gör allt de kan för att med våld eller list eller skrämsel få israeliterna att avbryta bygget. De känner att deras maktövertag försvinner om israeliterna plötsligt kan ha en trygg mur att söka skydd bakom. Men Nehemja vägrar ge sig. Han står själv med på byggnadsställningen så gott som dag och natt och skriver:

”varken jag eller mina närmaste eller mina tjänare eller min livvakt var ur kläderna på hela tiden och alla hade vi våra vapen i handen.”

Och muren blir klar. Sedan bygger Nehemja och Esra också upp folket därinnanför. Rättar till orättvisor, läser upp moselagen och tar till sig Guds löften till folket och lovsjunger Gud för allt han gjort i deras historia och för att de själva fått uppleva Guds trofasthet.

Nu vet ni i stora drag vad Nehemjaboken handlar om. Det skulle lika gärna kunna utspela sig idag. Allt detta med krigsdrabbade folk som har en till synes hopplös situation kan vi lätt känna igen. Då behöver man först och främst trygghet. De där murarna står för det. Sedan kan man fortsätta med sitt liv och liksom börja om. Jag tänker mig att var och en som arbetar för samma sak idag också utför Guds verk, kanske utan att veta det. Nehemja hade känt Guds maning och han behövde nog be många böner om hjälp på vägen. All hans vilja och allt hans mod behövdes. Jag tänker också på små barn. De behöver först och främst trygghet, det går före allt annat. Ett barn kan vara hur hungrigt som helst, det behöver i alla fall först hitta sin mamma eller pappa, det går före allt. Sen när det är i trygghet så kan det fortsätta med att äta och lära sig saker och allt sådant.

Jesus ger en liknelse om en man som sått utsäde och sedan går nätter och dagar och skörden växer av sig själv. Plötsligt kommer det upp strån och med tiden blir det färdig skörd. Av sig själv. Det är en bild av Guds rike som växer i världen. Kanske utan att man kan se det alls för det går så sakta och gör så lite väsen av sig men det är en väldig kraft som verkar i det fördolda. Och liknelsen talar om att det ska bli skörd, det ska liksom bli färdigt. Guds rike ska bli fullbordat en dag. Guds vilja sker i världen.

Ibland så får vi vara med och hjälpa till. Folket i Jerusalem fick ju vara med och bygga upp muren tillsammans, och hjälpa varandra att inte ge upp när det var svårt. Och bidrar vi till det goda så arbetar vi tillsammans med Gud. När människor får skydd och trygghet till exempel.

Ett symboliskt sätt att tänka om Nehemja kan vara att tänka att han är en förebild för Jesus. Hur Gud ser det bedrövliga tillståndet människorna var i och bad för dem och kom till dem för att hjälpa dem till trygghet. Vi får söka skydd hos honom och vända oss till honom.

Stadsmurarna återkommer i slutet av bibeln. Där kommer det himmelska Jerusalem ner från himlen, från framtiden. Murarna är 144 alnar höga. Lika långa som stadens lånsidor.
Det är en konstig bild på många sätt men poängen måste vara att ”här kan ingen fiende komma in” –här finns Guds beskydd. Det får vi lita på i våra liv nu men det går än så länge aldrig riktigt att komma ifrån det onda och farliga. Men en dag ska Gud bli allt i alla. Det får vi lita på.