Pandora, Zeus och bibelns Gud

dsc_0561

Jag skrev nyligen en bloggpost om ”När Aton skapade himmel och jord” där jag jämförde en Egyptisk skapelsemyt med bibelns skapelseberättelse. Faktum är att jag sitter på en till liknande bloggpost. Även den utifrån en barnbok som väckt associationer. Denna gång en serieversion av myten om ”Pandoras ask”. På vilket sätt liknar den/skiljer den sig från de kristna tankarna?

Man kan säga att berättelsen börjar i paradiset. Människorna var odödliga, hade inga sjukdomar eller plågor och levde gott tillsammans. Männen alltså. Några kvinnor fanns inte då enligt myten.

Saker förändras när Prometeus stjäl gudarnas eld och ger åt människorna. Zeus blir vrålarg och hämnas på olika sätt. Det där är en historia för sig. När Prometeus slipper ur hans första fälla gillrar han en andra mot människorna.

Han skapar kvinnan. Den första kvinnan Pandora.

Och han ser till att de andra gudarna ger Pandora en massa fantastiska egenskaper som gör henne oemotståndlig för män. Han ser också till att hon blir väldigt, väldigt nyfiken. Och så får hon en man och livet är alltjämt perfekt, även för det första äkta paret.

Men så är det den där asken. Zeus har sett till att hon får en ask mot löfte att hon aldrig, aldrig ska öppna den. Det är förbjudet. Pandora blir förstås nyfiken på innehållet och hon kan också höra röster inifrån (eller inifrån sitt huvud?) som ber henne öppna den. Men hon står emot, hon sätter stora kedjor på den för säkerhets skull och gräver ner den.

Den lämnar henne ändå ingen ro och till slut faller hon för frestelsen att öppna asken. Och så slår Zeus fälla igen! Ut kommer alla möjliga plågor över världen. Hat och krig och sjukdom som förpestar livet för människorna. Som tur är kommer till slut även något gott ut ur lådan. Hoppet.

 

dsc_0563

 

Och hoppet gör att människorna trots allt kan uthärda sina lidanden och leva ett ganska gott liv.

Så långt den grekiska myten. Det jag har tänkt på under läsningen är att det finns en hel del likheter även här med den bibliska berättelsen om Adam och Eva. Eva blir frestad av en orm till att äta frukten från trädet som ger kunskap om gott och ont. Visst är det lite likt hur Pandora frestas att öppna den förbjudna lådan? Ett förbud blir brutet och ondskan kommer lös i världen på grund av den första kvinnan.

Jag lade in en bild på Zeus ur serien här ovan. Den stora frågan är egentligen hur lika Zeus och bibelns Gud är? Min tanke är att vi (och definitivt många amerikaner) lätt tänker oss en gud som Zeus när vi läser bibeln. Zeus är mäktig men också labil och lättstött och snabb att ta till blixtarna. Han gör allt detta med Pandora för att ställa till det för människorna. Sån tror jag att många tänker sig Gud även nu. Som en som inte vill oss väl utan kanske snarare gillrar fällor för oss och gärna sätter dit oss. Ser man det så är det verkligen väldigt lite skillnad på Pandora och Eva.

Men det står inte så om Eva. Vi kanske läser in sånt som inte står där? Tänk om frukten på trädet inte är en fälla som Gud ser fram emot att straffa när Adam och Eva ätit av den? Tänk om Eva inte alls är som Pandora att hon är förutbestämd till att inte kunna stå emot sin nyfikenhet?

Jesus säger oss att Gud är på ett annat sätt och i så fall är det Gud den kärleksfulle föräldern vi ska leta efter bakom kulisserna istället för den grinige Zeus. Berättelsen blir kanske inte mindre konstig för det för vi vet ju ändå inte var den där ormen kommer ifrån och hur det onda egentligen kom in i världen från början men vi får tro på en Gud som gör allt för att hjälpa Adam och Eva, även efter ”syndafallet” och visst är det en stor skillnad i att tro på en sådan Gud?

Vad säger du om detta med Eva och Pandora? Skriv en rad med synpunkter!

 

crumb

Gud, närvarande i sin frånvaro

 

Tomt på väggen

Tomt på väggen

Dagens bloggpost har sin början i bilden ovan. Jag fick se den och associationerna flödade. Den föreställer en tom plats i ett konstmuseum, Jag tror det är Mona-Lisa men det kan jag inte svära på.

Grejen med da Vincis ”Mona Lisa” är kanske hennes gåtfulla leende, men man kan också säga att det är hennes frånvaro. Tavlan blev nämligen stulen och det var i och med det den blev verkligt berömd. Mängder av människor kom för att se den tomma platsen på Louvren i Paris. Och sedan när den återbördats så hade den därmed fått sin status som världens kanske mest kända målning.

En frånvaro kan också göra något påtagligt närvarande. Jag tänker på uttrycket ”elefanten i rummet”, det som påverkar allt som sker men som ingen talar direkt om. En familjemedlems alkoholism till exempel, eller en jäsande konflikt på en arbetsplats. Väldigt påtaglig utan att egentligen få någon direkt uttalad plats.

Om man vill kan man se det som att Gud är en sådan ”elefant i rummet” i hela vår västerländska civilisation. En gång i tiden (medeltiden) var ”GUD” den tanke som genomsyrade varje aspekt av livet. Så ser det inte ut nu men under ytan finns han där ändå. Så mycket av vårt sätt att se på livet kommer ur den kristna tron även om många vägrar se det så.

Men egentligen gick mina tankar om den försvunna tavlan direkt till en dikt av Pär Lagerkvist, en stor favorit bland våra svenska poeter. Han skriver så här i en av sina dikter och jag har fetmarkerat de ord jag associerar till.

 

En främling är min vän, en som jag inte känner.
En främling långt långt borta.
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd.
För att han inte finns hos mig.
För att han kanske inte alls finns?
Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?
Som uppfyller hela världen med din frånvaro?
Djupt som saknad
Vad är djupt som saknad.
Vad fyller våra hjärtan så som tomhet.
Vad uppfyller själen så som längtan efter något som inte finns,
som den vet inte finns.
Andra får ro hos dig.
Andra brinner i din eld, vilar i dina lågande armar.
Men vad är deras lycka
mot min tomhet,
deras glödande förening med dig
mot min ensamhet.

Det finns för mig något väldigt gripande i den här dikten. Gudstro var ingen enkel sak för Lagerkvist men tanken på Gud lämnade honom heller ingen ro. Han var närvarande i sin frånvaro. På ett smärtsamt sätt.

Jag får också snudda vid mina egna tvivel när jag läser. Finns Gud? Är det bara önsketänkande som jag inte kan mogna ifrån eller är det tvärtom så att Gud lagt ner en längtan efter sig själv i mitt hjärta? Varför ger sig inte Gud mer tillkänna?

Vad tänker du om tavlan och dikten och det jag skrivit? Skriv gärna en rad för jag vill gärna höra!

 

 

12 blandade tankar på första adventssöndagen!

Jesus kommer på oväntat färdsätt.

Jesus kommer på oväntat färdsätt.

 

1. Glad advent kära läsare! Och gott nytt kyrkoår! Må denna dag vara början på något nytt och bra för oss alla.

2. Jag har inte hunnit blogga så mycket jag önskat sista dagarna. Helst hade jag velat sätta ihop en bingobricka för adventsgudstjänster där man får kryssa för ”någon berättar vad advent betyder” eller ”någon spelar trumpet”

3. Fast det passar inte att skrika bingo i kyrkan. Får väl bli ”hosianna” istället?

4. Om någon undrar så älskar jag adventsgudstjänster. Det här är bara min vanliga självironi.

5. 2013! Det var ett år då jag skrev mycket bra här har jag kommit på. Det var nog lagom till dess jag börjat komma på hur man gör med blogg.

6. Eller åtminstone då hur jag själv ska göra.

7. Jag ska vara med och leda tre gudstjänster idag. 9 i Ljungsarp, 11 i Dalstorp och 17 i Grimsås. Ses där?

8. Predikan kommer av hemliga skäl inte att publiceras på bloggen.

9. Det finns väldigt mycket att hitta här om du söker på ”advent”. Gör gärna det!

10. Det tråkigaste idag är att jag Inte kan vara med på den gudstjänst där mina egna barn sjunger.

11. ”Upptagen som en präst i advent” kanske kan vara ett bra uttryck?

12. Vad gör du idag och vad tycker du om med advent? Skriv en rad snälla!

Fredagsbön inför advent

Intåg på snöfordon. Nästan som en åsna. Tror jag.

Intåg på snöfordon. Nästan som en åsna. Tror jag.

Tiden går fort framåt mot advent på söndag. Jag har hittat en fin bön i bönboken i psalmboken som jag bett vid några tillfällen i församlingen igår. Jag tycker det för övrigt att det är ganska svårt att låna böner från alla och be dem högt med andra, då är det lättare om det är mina egna ord. Hur som helst är det en bra bön att be enskilt. Den vill jag gärna också be med dig nu när vi sitter i varsin ände av internet. Så får vi förbereda oss att ta emot kungen på bästa sätt.

Jesus, konung utan like!

Du fyller idag mitt hjärta med fröjd.

Tack för att du nu, ännu en gång,

kommer till alla längtande och kämpande människor,

till alla vilsegångna, till alla som misslyckats,

till alla som i sin lycka glömt dig.

Så som alltid kommer du med

den förvandlande makten i din kärlek.

Tack, Herre, för undret att du nu,

i denna min andakt, kommer till mig.

Amen

 

Adventspartituret

En brusande kör tar upp kungapsalmen och bryter sina kvistar.

En brusande kör tar upp kungapsalmen och bryter sina kvistar.

 

Predikanten är nära att drunkna

i textläsningarna

Jesu intåg i Jerusalem

är som ett partitur

med ett sådant myller

av viskande, ropande, klagande, triumferande röster

att jag inte förmår sammanfatta

till en enda stämma

en enda röst

Årtusenden av historia

samlas som strålar i brännglaset

Kungen ingen kung förmått vara

förväntan ingen ankomst kunnat leva upp till

Uråldriga dörrar öppnas

in träder

Din Stora Överraskning

9 blandade tankar på domssöndagen

Wonder woman på flygande gris. Väldigt blandad bild.

Wonder woman på flygande gris. Väldigt blandad bild.

1. Glad domssöndag på dig kära läsare! Det finns en del söndagar på året då det är roligt att skriva ut söndagens namn i bloggrubriken och det är är uppenbarligen en av dem. Tycker jag.

2. Vad hälsar man förresten varandra med på domssöndagen? Jag vill hålla på att den är glad för att den handlar om Jesu seger

3. Jag ska få predika och leda mässan i Nittorp (9.00) och i Dalstorp (11.00) idag, sjunga allvarliga och segerrika psalmer, lyssna på bröderna Gabrielsson och döpa ett litet barn. Det blir fint. Kom dit så ses vi.

4. Det känns mer som regel än undantag att det händer något mysigt, typ barndop, på domssöndagen så att det inte riktigt är läge att dra på med hur mycket domsallvar som helst i predikan. Som idag då. Men jag tror att jag har en plan så att jag kan hantera det. Kort, kort men förhoppningsvis starkt. Och nåderikt.

5. Igår var en spännande dag med konfirmanderna. Vi talade om Jesus och de i samhällets utkanter och talade om den barmhärtige samariern. Sedan gick vi ut i smågrupper och hälsade på olika flyktingfamiljer i trakten och fikade och pratade med dem en bra stund. VI fick lyssna på Oudmusik och äta exotiska saker och höra om flykten och livet. Det var mycket fint och gripande.

6. Vi hade också besök av en koptisk präst som berättade om att vara kristen i ett muslimskdominerat Egypten. Det är alltid fint att möta andra delar av ”familjen” i Kyrkan. Där har jag mycket att blogga utifrån någon gång när jag hinner.

8. Som till exempel huruvida kopter är monofysiter och andra brännande aktuella ämnen.

7. Till dig som följt med i serien ”Luthers liv” så kan jag meddela att min kreatörsgärning ska bli belönad. Jag ska få göra en Lutherutställning med mina bilder till en pastoratsdag i vår. Bara att trycka upp bilderna på gigantiska skärmar med andra ord.

8. Idag var det ju lätt att fylla på här utan att ens behöva skriva något tråkigt eller krystat. Gött när det är så.

9. Vad gör du idag? Skriv gärna en kommentar! Ha en bra fortsatt dag!

När Aton skapade himmel och jord

Aton skapar och grejar!

Aton skapar och grejar!

Om jag inte får på nöten för synkretism och att vara flummig svenskkyrklig präst efter den här rubriken får jag det väl aldrig. Men vad gör man inte för att klickbeta lite? Här kommer i alla fall något som verkligen är både renlärigt och intressant.

Det där med källor är knepigt i det här fallet så ta gärna allt jag skriver med en nypa salt. Källan är nämligen en barnbok jag hittat på biblioteket (samma titel som bloggposten, skriven av Hofmeyr och Daly). Men den utger sig i alla fall för att återge en skapelsemyt från det gamla Egypten, som ska ha återfunnits på pyramidväggar, på mumiers sarkofager och innanför deras lindor. Från 2500 fKr och framåt som senast kring 1070 f Kr. 1500 år är ingen liten tidsrymd får man säga.

Jag misstänker att det här är en lite hopjämkad version av berättelser som säkert skiljer sig åt i detaljer. Eller något sådant. Jag tror jag fått lära mig att kulten till Aton var en slags monoteistisk strömning i konflikt med det gamla systemet men vad vet jag. Man kan också tänka sig att den här berättelsen som den står i boken påverkats av den bibliska för att bli mer tydlig för nutida läsare, att titeln är så lik början på den bibliska skapelseberättelsen antyder väl det? Jag vill i alla fall dela med mig av berättelsen.

Det börjar i mörkret över stora vatten. Sedan kommer en lotusblomma upp och knoppen öppnar sig. Ut kommer ”gudabarnet Aton” och sprider ljus över vattnet. Men blomman sluter sig ibland så hans ljus försvinner. Sedan låter han vindar blåsa över havet, och regn falla. Dessa blir gudarna Shu (visst är det spännande att det namnet låter som någon som blåser?) och Tefnut.

Shu och Tefnut får i sin tur sonen Geb, jordens gud och dottern Nut, himlens gud. Dessa tycker så mycket om varandra att de vill vara nära varandra hela tiden (VÄLDIGT nära för att vara syskon) och till slut beordrar Aton Shu att ställa sig och hålla upp himlen över jorden vilket ger plats för berg och floder och allt liv på jorden. Aton fäste som tröst för Geb stjärnor på himlavalvet Nut så att hon kunde synas också i mörkret.

Sen skapade Aton fler gudar och Efter en märklig episod där vishetens gud Thot spelar brädspel med månguden skapas ytterligare några gudar. Uppräknade på olika dagar som kanske ska förklara varför månader har olika många dagar eller nåt.

Till slut drar sig Nut tillbaka från det aktiva regerandet och är sedan helt enkelt solskivan på himlen.

Vad är så roligt med det här då, du som är kristen?

Kom ihåg att det här är en mer eller mindre samtida skapelseberättelse med de vi har i bibeln. Det gör att det är väldigt intressant var de liknar varandra eller skiljer sig åt. Likheterna:

1. Världsbilden verkar vara ganska lik med ett himlavalv som spänns upp över en jordskiva och med stjärnor som är ”fästa” på himlafästet. Att skilja himmel och jord åt är en av huvudhändelserna både i denna skapelseberättelse och den bibliska.

2. Båda berättelserna börjar i mörker över vatten och det första som händer är att en gud kommer med ljus. Aton är dock mer en del av systemet eftersom han dyker upp i den där lotusen och inte verkar ha helt kontroll. Det fortsätter också med vinden. Det motsvaras kanske av ”en gudsvind svepte fram över vattnet” i bibeln?

3. Kanske lite likt Guds vila på slutet i skapelseberättelsen att Aton blir en sol på slutet?

Så skillnaderna då.

1. Alla dessa gudar. Det är det mest uppenbara att det här verkligen är en polyteistisk världsbild där olika naturfenomen eller annat tolkas som olika gudar. Den bibliska skapelseberättelsen sticker av tvärt med att tro på en enda och betydligt mycket mer suverän gud.

2. Människorna är ju inte ens med. Världen men framförallt de olika gudarna är stjärnorna i den här skapelseberättelsen. Den bibliska mynnar ju först ut i att människan skapas till Guds avbild och att Gud sedan vilar. Människan har en väldigt central roll i den berättelsen.

När jag tänker på det här så ser jag det inte alls som att de bibliska författarna skulle ha gjort en ganska lik kopia av berättelsen de hade i stormakten intill. Snarare att det visar på att den världsbild som ges uttryck för var ganska allmänt erkänt (himlavalvet över jorden) och att vi just därför desto tydligare kan få syn på vad som var unikt med just det hebreiska sättet att förstå Guds vilja med världen. En suverän Gud som är den ende i sitt slag, och människan som en viktig motpart till Gud. Inga småsaker alltså.

Vad tänker du om detta kära läsare? Skriv gärna en kommentar om du orkat igenom denna långa bloggpost!

 

kan

Luther med fågelbo på huvudet

Luther. Snart med fågelbo i huvudet?

Luther. Snart med fågelbo i huvudet?

Lutheråret har nu officiellt börjat med pompa och ståt och påvebesök. Vandra Vägen kämpar ju en sporadisk kamp för att göra Luther välkänd i vår samtid så jag får allt streta vidare med det, särskilt detta år. Kolla in alla mina gamla bilder om Luthers liv i kategorin Luther i marginalen.

Det här fotot ska försöka gestalta ett berömt citat som tillskrivs Luther. Så här:

”Du kan inte hindra fåglar flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”

 

Ett klokt sätt att säga att vi inte rör för vilka tankar vi får i huvudet eller vilka känslor vi har i kroppen. Vi kan lätt fastna i synder eller destruktiva tankemönster, det gjorde Luther själv som genom åren ofta brottades med depressioner. Men vi får försöka vara så kloka som möjligt och hindra dessa ”fåglar” från att stanna kvar. Luther själv tyckte att man kunde få göra i stort sett vad som helst för att skingra onda tankar. Hjälpte det att tänka på kvinnor eller dricka på krogen så tyckte han att det mådde vara hänt.

Vad säger du om detta? Stämmer det in på något du upplevt? Skriv gärna en rad!

10 blandade tankar på söndagen

Blandad domsbild. Kanske Rom som brinner?

Blandad domsbild. Kanske Rom som brinner?

 

1. Glad söndag kära bloggläsare! Snön ligger vit över sydsvenska höglandet även om temperaturen börjar stiga nu så det kanske går över.

2. Det där var en inledning som tagen ur ”spanarna”, man får passa sig.

3. Jag har en sån där dyrbar ledig söndag då jag inte tjänstgör någonstans så jag hämtar krafter för fullt inför allt som nalkas med advent och så småningom jul. Hoppas det ska bli en gudstjänst idag med familjen i alla fall. Det är verkligen väldigt härligt för prästen att sitta i kyrkbänken och glo.

4. Jag har för första gången i livet tapetserat. Det är en sådan där sak jag fått för mig är alldeles hopplöst svårt men det gick bra. Både jag och äktenskapet gick levande ur det.

5. Dagens bibeltexter handlar om att ”hålla sin lampa brinnande” och hålla ut i trons kamp i väntan på Jesu slutgiltiga seger. Som närmar sig vare sig vi tycker det ser ut så eller inte. Det är helt klart en av kyrkoårets allvarligaste dagar för så här i kyrkoårets slut påminns vi om att Jesus ska komma åter ”för att döma levande och döda”.

6. Jag har skrivit mycket om dessa lite tyngre ämnen här på bloggen om du söker lite på ”domen” eller nåt i den stilen, till exempel ”Vem vill tro på en Gud som INTE dömer”. Läs gärna.

7. Jag tror att jag har lite förkärlek för att skriva och tala om Guds dom och det kanske är ganska ovanligt. Jag tyckte till exempel det var en bra grej att skriva om i mitt första församlingsblad på nuvarande tjänst. Kanske otaktiskt?

8. Men anledningen att jag vågar fundera på ämnet är förstås att jag förlitar mig på Guds nåd och att den på något sätt ska göra att allt går väl även om varken du eller jag älskar som vi borde.

9. I veckan som gått har jag förresten gått runt och kallat mig ”redaktören”. Det ska väl vara något roligt med att hålla på att sätta ihop församlingsblad menar jag.

10. Vad gör du idag? Skriv gärna en rad!