Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Pandora, Zeus och bibelns Gud

dsc_0561

Jag skrev nyligen en bloggpost om ”När Aton skapade himmel och jord” där jag jämförde en Egyptisk skapelsemyt med bibelns skapelseberättelse. Faktum är att jag sitter på en till liknande bloggpost. Även den utifrån en barnbok som väckt associationer. Denna gång en serieversion av myten om ”Pandoras ask”. På vilket sätt liknar den/skiljer den sig från de kristna tankarna?

Man kan säga att berättelsen börjar i paradiset. Människorna var odödliga, hade inga sjukdomar eller plågor och levde gott tillsammans. Männen alltså. Några kvinnor fanns inte då enligt myten.

Saker förändras när Prometeus stjäl gudarnas eld och ger åt människorna. Zeus blir vrålarg och hämnas på olika sätt. Det där är en historia för sig. När Prometeus slipper ur hans första fälla gillrar han en andra mot människorna.

Han skapar kvinnan. Den första kvinnan Pandora.

Och han ser till att de andra gudarna ger Pandora en massa fantastiska egenskaper som gör henne oemotståndlig för män. Han ser också till att hon blir väldigt, väldigt nyfiken. Och så får hon en man och livet är alltjämt perfekt, även för det första äkta paret.

Men så är det den där asken. Zeus har sett till att hon får en ask mot löfte att hon aldrig, aldrig ska öppna den. Det är förbjudet. Pandora blir förstås nyfiken på innehållet och hon kan också höra röster inifrån (eller inifrån sitt huvud?) som ber henne öppna den. Men hon står emot, hon sätter stora kedjor på den för säkerhets skull och gräver ner den.

Den lämnar henne ändå ingen ro och till slut faller hon för frestelsen att öppna asken. Och så slår Zeus fälla igen! Ut kommer alla möjliga plågor över världen. Hat och krig och sjukdom som förpestar livet för människorna. Som tur är kommer till slut även något gott ut ur lådan. Hoppet.

 

dsc_0563

 

Och hoppet gör att människorna trots allt kan uthärda sina lidanden och leva ett ganska gott liv.

Så långt den grekiska myten. Det jag har tänkt på under läsningen är att det finns en hel del likheter även här med den bibliska berättelsen om Adam och Eva. Eva blir frestad av en orm till att äta frukten från trädet som ger kunskap om gott och ont. Visst är det lite likt hur Pandora frestas att öppna den förbjudna lådan? Ett förbud blir brutet och ondskan kommer lös i världen på grund av den första kvinnan.

Jag lade in en bild på Zeus ur serien här ovan. Den stora frågan är egentligen hur lika Zeus och bibelns Gud är? Min tanke är att vi (och definitivt många amerikaner) lätt tänker oss en gud som Zeus när vi läser bibeln. Zeus är mäktig men också labil och lättstött och snabb att ta till blixtarna. Han gör allt detta med Pandora för att ställa till det för människorna. Sån tror jag att många tänker sig Gud även nu. Som en som inte vill oss väl utan kanske snarare gillrar fällor för oss och gärna sätter dit oss. Ser man det så är det verkligen väldigt lite skillnad på Pandora och Eva.

Men det står inte så om Eva. Vi kanske läser in sånt som inte står där? Tänk om frukten på trädet inte är en fälla som Gud ser fram emot att straffa när Adam och Eva ätit av den? Tänk om Eva inte alls är som Pandora att hon är förutbestämd till att inte kunna stå emot sin nyfikenhet?

Jesus säger oss att Gud är på ett annat sätt och i så fall är det Gud den kärleksfulle föräldern vi ska leta efter bakom kulisserna istället för den grinige Zeus. Berättelsen blir kanske inte mindre konstig för det för vi vet ju ändå inte var den där ormen kommer ifrån och hur det onda egentligen kom in i världen från början men vi får tro på en Gud som gör allt för att hjälpa Adam och Eva, även efter ”syndafallet” och visst är det en stor skillnad i att tro på en sådan Gud?

Vad säger du om detta med Eva och Pandora? Skriv en rad med synpunkter!

 

crumb

Kommentarer

9 svar till ”Pandora, Zeus och bibelns Gud”

  1. Profilbild för Lena P

    Ett intressant blogginlägg som vanligt! Jag brukar tänka som så att Gud nog inte alls på allvar förbjudit människan att äta från kunskapens frukt. Om Gud skapade människa som sin avbild så skulle vi nog faktiskt få kunskap, så jag tänker att Gud gjorde lite som man gör med trotsiga barn och sa: ”Den där frukten får du absolut inte äta!” Och precis som ett trotsigt barn gjorde människan just precis det som Gud vill. Bara för att hon trodde att hon inte fick. Det gör i så fall på ett sätt Eva till den första emanciperade kvinnan. Inte till den största synderskan genom tiderna så som hon ofta utmålas. För om Gud är kärlek, och det framkommer ju tydligt i NT, så får vi nog, som du skriver, leta bakom kulisserna för att hitta honom även i GT. För han finns där också.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag har fattat det som att judarna inte alls har lika allvarlig syn på syndafallet utan mer tänker som du skriver att det skulle ske förr eller senare. Framförallt har de inte varit lika hårda mot Eva som man varit i den kristna traditionen. Det är förstås en bra fråga om Gud hade tänkt låta dem äta av trädet så småningom när de blivit kloka nog eller så.

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    För mig som vetenskapligt skolad person bär jordens geologi vittnesbörd om katastrofala händelser, djurs lidande och död långt innan människan gjorde entré. Så för mig är syndafallet en symbol för detta, den värld vi lever i nu bygger på naturlagarna som entropilagen och den kan inte fungera utan död och lidande. Men vi väntar på en bättre värld.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det naturvetenskapliga spåret är alltid uppfriskande att lägga till!

  3. Profilbild för Markku
    Markku

    Det finns gott om skapelsemyter. Dom flesta förutsätter, att fans en gång i tiden en paradistillstånd men att sedan kom fallet.
    Sätt psykologiskt skapades människornas värld i och med våran födelse.Världen för människor var gudarnas värld och människor är gudarnas avkomma och dom flesta myter funkar , om man ser dom ur människans utvecklingsperspektiv. Både bibeln och Pandora är illustrativa.

    Vi födds till ett tillstånd av ovetandet men driftsladdade i en värld , som styrs av mäktiga gudar i form av föräldrar och framför allt moderguden. Vi utvecklas till en punkt där vi blir nyfikna på vart barn kommer ifrån.
    Det normala är ,att vi får ingen förklaring pga föräldrarnas belägenhet eftersom dom vill inte tala om sexualitet med sina barn och hyllar myten om deras oskuldsfullhet.
    Sedan när barnet konfronteras med sin genitala sexualiteten , försöker omgivning oftast att hålla barnens fingrar från deras genitalier och har svårt med barnens sökande efter tröst i sin egen kropp.
    Eftersom barnen inte förstår sin egen rastlöshet skapas en nyfikenhet och sökande efter svaret. Svaret söks dels från omgivning dvs kompisar, dels från fantasin.
    Plötslig är man naken med upphetsade genitalier men finner lättnad av masturbation (”självföfläckelsen”)vilket framkallar skam och lust att gömma sig för straffande gudar.

    Först efter det första samlaget , när man har ”ätit” frukten,vet man hur det egentligen är och då är föräldrarnas ensamrätt till kunskapen brutits.Man är deras jämlike.
    Man har avmytologiserat gudarna och är deras like.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag går helst inte för långt i att psykologisera på just det sättet. Jag håller med om att barndomen förhoppningsvis är något oskuldsfullt och paradisiskt för många men visst finns det många andra sätt att vakna upp utöver det rent sexuella? Jag läser i otroligt långsam takt på om myter och sånt och det ska bli spännande att se hur mycket mytforskarna håller med Freud och kompani.

  4. Profilbild för Markku
    Markku

    Vill man inte tro på, att skapelsemyter har med människans psykologiska utvecklingshistoria att göra , då är alternativet det att mytskrivarna har haft en numera försvunnen förmåga att beskåda dels det tracendenta och dels hade fjärrsyn till det förflutna.

    Det går att låta bli att spekulera om det rationella i myterna och ta dom som dom är. Jag är helt med på ,att det vad man inte vill beskriva rationellt, det kan man berätta om myternas och sagornas form och låta berättelsen som sådan påverka en.Den som har den förmågan kvar, har ett stort fördel jämfört oss rationella, i intuitiva mottaget av det okända.

    Det är verkligen märkligt hur dom vuxna har en tendens att glömma det driftmässigas påverkan på dom under uppväxten.Hur intensivt vi var upptagna av det redan då.
    Freud förresten , sade att det är inte han som har upptäckt barndomsseksualiteten ,utan vilken barnskötare som helst kan bekräftar vad han skriver ner. Den teorin bekräftas av erfarenhet i varje psykoterapeutisk kontakt som pågår under en längre tid.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Vänder mig egentligen inte mot något psykologiskt alls men jag kan få känslan att det är reduktionistiskt, liksom förminskar saker.

  5. Profilbild för Markku
    Markku

    Ja, det är, sant. En av mina gurus pratar om dom nödvändiga illusioner vilka man måste lämna i fred. Vet inte om jag kan bättra, mig men det storslagna har rätt att behålla sin storhet utan att man ”kastrerar” dom med rationalitet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.