Augustus folkräkning som uppror mot Gud

Maria pekar på den som är den verkligen kungen. Och visst ser man det på hans hållning?

Maria pekar på den som är den verkligen kungen. Och visst ser man det på hans hållning?

Jag har hittat något nytt i julevangeliet! I alla fall nytt för mig, och ganska sannolikt för dig också! Det handlar om den där skattskrivningen och att kejsare Augustus ”befallde att hela världen skulle skattskrivas”. Häng med nu.

Vi kan börja med att konstatera det jag nämnt i årets julpredikan, att det är ett starkt inslag i julevangeliet att Jesus står i kontrast mot den mäktige (?) kejsaren i Rom. Skillnaden i makt kunde inte vara större än den mellan Augustus som tror sig råda över hela världen och det lilla barnet i krubban. Ändå talar ängeln till herdarna och använder kejserliga titlar om barnet de ska se (som ”frälsare” och ”Herre”, vilket man kallade kejsaren).

Jag fick tack vara en bok upp ögonen för att det faktiskt finns lite biblisk bakgrund till detta med att skattskriva människor i gamla testamentet. I 2 mos 30:12 (sedan Gud nyligen slutit förbund med folket och gett dem budorden) blir folket faktiskt mönstrat och skattskrivet (de fick alla skänka lite av sin egendom i samband med detta) till Herren Gud. Alltså: de tillhör redan någon. De är Guds. Kejsaren har inte rätt att räkna dem som sina.

Det finns sedan ytterligare ett ställe som är intressant. I 2 sam 24 ska kung David kriga och han ger sig då på ett jätteprojekt (någon får resa runt i ett år eller så och räkna) för att räkna sitt folk och se hur många kämpar han kan räkna med i strid. Davids rådgivare säger till honom att det är en dålig idé men han gör det ändå. Han vill se ”hur mycket folk jag har”.

Detta är en synd i Guds ögon i bibeltexten och som jag förstår det beror det på att David inte alls borde lita på antalet kämpar han har utan lita på att de är trygga eftersom Gud är med dem. David har fallit för frestelsen att tänka som de omgivande folken gör och inte som Gud lärt dem. Denna folkräkning leder också till svidande konsekvenser för David och folket. Detta att räkna folket framstår som ett sätt att ta Guds plats.

Åter nu till Augustus folkräkning. De bibelsprängda judar som hörde julevangeliet tänkte säkert på dessa händelser och ryste över tanken på att en hedning till kejsare dels gjorde anspråk på det som var Guds egendom, dels gjorde det på ett sätt som vittnade om högmod och att vilja ta den plats som rätteligen var Guds. Detta intryck stärktes säkert av att det i texten påminns om kung David, det är ju till ”Davids stad Betlehem” de går. Vi på samma gång påminns om hur det egentligen borde vara ställt med kungamakten i landet, och om att inte ens David levde upp till att vara den gode kungen. Det får vara något att förvänta sig av denne nye kung istället.

Så. Det var mina tankar om skattskrivning och folkräkning i bibeln. Har du stött på detta förut? Skriv gärna en kommentar med dina tankar!

De heliga värnlösas ikon

foto-2016-12-28-15-57-34

Jag ligger hela tiden några dagar efter med mina julbloggposter i år. Jag vill återigen dela några vackra bilder jag hittat på nätet som illustrerar något som den 28 dec brukar vara tillägnat. ”Värnlösa barns dag”. Det är den dag Kyrkan minns hur Herodes lät mörda alla oskyldiga småbarn i rädsla för den nye kung som hade fötts och hotade hans styre.

foto-2016-12-28-18-03-53

 

På de båda första bilderna ser vi på olika sätt Herodes på sin höga plats befalla om detta onda. Det är verkligen fruktansvärda bilder. På bilden närmast ovan ser vi också den heliga familjen fly iväg mot Egypten med tjänare och åsna tack vare ängelns varning. Uppe i bergen tror jag att vi ser Elisabet med den ännu mycket lille Johannes döparen som klarar sig undan genom att finnas så avsides.

foto-2016-12-28-18-27-49

 

Denna tredje bild är också hjärtskärande. Jag tror att det är Maria som sörjer de barn som dödats. Man kan diskutera huruvida det är rimligt att Herodes verkligen dödade alla nyfödda barn som det står i bibeln? Matteusevangeliet drar många paralleller till Mose liv så kanske är det en blinkning mot hur Farao dödade Israeliternas barn i Egypten?

Hur som helst känns bilderna ruggigt aktuella. Värnlösa och oskyldiga barn dör just nu inte långt ifrån där det hände då. Mödrar och fäder gråter i Syrien och på andra håll. Det är till en värld som ser ut på det sättet som Jesus föds.

 

Herden (och inte kejsaren) har makten

Är det verkligen här vi hittar den som är större än kejsaren?

Är det verkligen här vi hittar den som är större än kejsaren?

Det har dragit ut på tiden men här är i alla fall till slut min predikan från julnattens båda gudstjänster 2016. Först vid midnatt i Dalstorps kyrka, sedan på julottan i Nittorp. Jag hoppas inte du trodde du var färdig med julen för det är man aldrig. Den kristna julen är egentligen inte heller säsongsbunden på det sättet utan värd att ständigt återvända till i tankarna. Hoppas det här kan vara dig till glädje.

Predikan

I natt får vi slå följe med herdarna.

Herdar hade vaktat får på fälten i Betlehem i alla tider. Kanske var det lite speciellt att vara herde just där för det var där den unge herdepojken David hade blivit hemkallad till sin fars hus av profeten Samuel och blivit smord till kung i hemlighet, samtidigt som Saul regerade i Jerusalem. Det var nu redan mycket länge sedan, ettusen år. Och jag tror nästan det finns herdar där än i våra dagar. Det är i alla fall inte länge sedan det gjorde det.

Även nu fanns det en som var kung. Herodes var väl en låtsaskung för den verkliga makten fanns i Rom hos kejsare Augustus. Han sade själv att han styrde över hela världen. Det fanns till och med de som sade att han var en Gud och tillbad honom i tempel. Nu hade han bestämt att alla i hans väldiga imperium skulle räknas och skrivas upp. Det där retade människorna i landet för de förstod vad han menade med det. Ni tillhör mig. Ni är min egendom.

Att vara herde var ett hårt arbete  men det var också lite ärorikt för flera av de stora från folket hade varit herdar. Mose som vaktat sin svärfars får, David, Amos och andra. Man brukade säga att kungen var som en slags herde som såg efter folket och såg till att de hade det de behövde. Och så höjde man blicken mot kvällshimlen och bad till Gud, den store herden som David skrivit psalmer om. ”Han låter mig vila på gröna ängar, för sitt namns skull, inte ens i dödsskuggans dal fruktar jag något, för han är inte långt borta med sin stav”. Skulle de vara Kejsarens egendom? Herren Gud var deras herde.

Vi kanske inte är så annorlunda? Det är många som anser att de har rätt till oss. Vi är skattskrivna i vårt land. Vi är kuggar i det stora samhällsmaskineriet. Vi har anställningar och arbetsplatser. Vi tillhör också vår släkt, våra vänner, vår bygd, det finns många som gör anspråk på oss och förhoppningsvis är det ett gott land, goda vänner och så vidare men ibland känner man sig som en ganska lite siffra i boken. En liten skattebetalare. Och VI får också höja blicken mot stjärnorna och säga som herdarna. Det finns mer i mig, jag är inte bara en kugge, ingen av mina vänner vet på riktigt vem jag är. Djupast sett är jag barn av detta märkliga kosmos som jag är en liten gåtfull del av. Bara du Gud känner mig riktigt. Jag är inte kejsarens egendom hur väl alla än räknar mig och registrerar mig, jag tillhör Guds folk. Bara han äger mitt hjärtas djupaste sång.

Fast Gud verkade också vara långt borta. Herdarna kunde nog känna Guds närhet ibland när den ljumma brisen drog över fälten och skönheten från kullarna och doften från blommorna talade rakt in i deras hjärtan men de gamla tiderna då profeter talade för Gud till folket var för länge sedan över. I 400 år hade Gud varit tyst.

Då kysste himlen jorden och Herrens ängel stod inför dem. Herrens härlighet lyste omkring dem och den vilade tungt på kullarna där de stod. Det var som att de själva var bleka skuggor bredvid ängeln. De blev alla mycket rädda. Men ängeln lugnade dem och sade att han hade ett glädjebud, ett evangelium om en frälsare som fötts i Davids stad, han är Messias, Herren. Herden för Guds hjord. Och ni ska få ett tecken. Ett nyfött barn i en krubba. Det är Herren.  Och så stod där en änglahär med dånande vingar. Det var verkligen som att himlen kommit ner på jorden, att det inte alls fanns något avstånd emellan. Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. Sedan lämnade de dem.

Herdarna gav sig iväg på darrande ben. Messias, den de väntat på! Många av de saker ängeln sagt dem om barnet kändes märkligt välbekanta. Och  till slut kom en av dem på det. Det var ju kejsarens titlar alltihop. Augustus som skapat fred i romarriket och segrat i strid. Han kallades både ”frälsare” och Herre och Guds son. Ett evangelium brukade kunna handla om goda saker som hände för att kejsaren vunnit en seger eller fyllde år så att han firade med att inte ta upp någon skatt. Det var märkligt men de förstod att ängeln menade att här fanns någon som överglänste kejsaren och att det som hänt var som en strålande seger.

De fann krubban och barnet. Det såg ut som vilket barn som helst men  ängeln hade ju sagt att barnet som låg i en krubba var kungen och det var inget som gick att ta fel på. Människor har funderat mycket på krubbans innebörd men allra först var det detta som var det viktiga, att det var det tecken ängeln gett så att de skulle veta vem barnet var. Att detta var barnet.

Och just då var det inte alls svårt att tro att detta barn skulle överglänsa kejsaren i Rom, för barn är ju från början bara som en enda stor möjlighet av allt som kan komma att ske genom dem. När ängeln talat var det lätt att bortse från fattigdomen och den enkla galileiska dialekt som mannen och kvinnan talade. Himmel och jord hade mötts denna natt och båda fanns i detta barn. Ett människobarn som var Guds barn. I honom skulle himmel och jord alltid vara nära varandra, Gud var för alltid nära sitt folk.

Vi har inte förstått det där med kejsaren än egentligen. Vi tror fortfarande att det är den som har mest vapen eller som kan skrämma mest som är mäktigast. I måste lära om.  Bli som barn. Mäktigast är inte den som kan förstöra mest utan den som kan skapa och ge liv. Som kan ge nytt mod när det är hopplöst. Som vågar ge nytt förtroende till den andra dömt ut. Som kan nå även förbittrade hjärtan och så frön av godhet där. Som kan förlåta och välsigna. En sådan konung är detta barn. Samma titlar som Kejsaren men inte alls samma sorts Herre.

Herdarna återvända till sina får. Länge skulle de fundera på det de sett. Undra vad detta barn nu höll på med. År efter år gick de och levde sina liv som vanligt men ändå annorlunda. För de visste i sina hjärtan att vad än de mäktiga sade så var det den här kungen de hörde till. Herren herden som fanns hos sina får och tog hand om dem.

 

Bön i slutet av Gudstjänsten

Det fanns inte plats för dig när du skulle födas. Det var fullt överallt. Tänk om värdshusvärdarna hade vetat att det var Gud som behövde ett hem. Gör dig ett rum i mitt hjärta, flytta in i min själ. Här kan du få bo. Stanna hos mig även när julen och festen är över. Amen

Den heliga Stefanus ikon

foto-2016-12-26-16-37-52

Jag har en hel del sjuka i familjen så jag har inte hunnit lägga upp min julpredikan här än. Men det får bli i morgon för det här blir inaktuellt ännu fortare. Annandag jul är den helige Stefanus dag. Stefanus var den förste kristne som fick ge sitt liv för sin tro och detta kan man läsa om i apostlagärningarnas början.

Jag har nu för första gången sett detta som ikonmotiv och blev väldigt glad så att jag vill dela dessa fina bilder med dig. På bilderna ser vi Stefanus som släpats utanför stadsmuren och stenas för hädelse sedan han vittnat om den uppståndne Kristus.

foto-2016-12-27-14-46-08

 

Den andra bilden är nästan likadan men nu sitter Saulus (senare känd under namnet Paulus) till höger och vaktar kläderna åt de som stenar Stefanus. Saulus var på den tiden en ivrig förföljare av de första kristna innan han själv förvandlades genom ett möte med den uppståndne Kristus.

En annan viktig detalj är uppe i vänstra hörnet där man ser en skymt av himlen. Stefanus säger mitt i den hotfulla situation han är i att han ser himlen öppen och ser Guds härlighet där så han fruktar inget.

 

11 blandade tankar på juldagen

Hem med granen.

Hem med granen.

1. Först och främst vill jag förstås önska dig en riktigt god jul, käre läsare av Vandra Vägen!

2. När du läser det här har jag lett både en midnattsgudstjänst i Dalstorp och en julotta i Nittorp (förutom krubbgudstjänsten i går förmiddag) så nu är jag nog ganska trött. Men förmodligen också ganska glad och lycklig.

3. Enda haken med prästlivet är som vanligt att det är ganska lätt att vara en bra präst och en bra familjefar var för sig, det är bara att vara närvarande så löser sig det mesta. Problemet är att lyckas vara båda samtidigt…

4. Fast just nu är det nog värst för mig själv eftersom det är svårt att få sova ikapp riktigt efter ett sånt här nattrace.

5. Sök lite på bloggen så hittar du massor om julen. Jag ska skriva något om skattskrivningen teologiska innebörd någon dag snart så det får bli årets insats.

6. Här är ändå en riktigt fin och tänkvärd liten julfilm, väl värd att se!

7. Och här är FÖRRA årets julfilm från yours sincerely. Det verkar som att det var väldigt få som tittade på den då så… då har du ju det kvar! En hälsning från mig till dig!

8. I morgon är en annan dag. En annandag. Då ska jag spela fiol i en av mina kyrkor tillsammans med otroligt begåvade och trevliga Anna Mogren. Missa inte det om du är i närheten av Hulared. Jag ska också se till att min egen far sjunger en gammal läsarsång tillsammans med mig. Tänkte väl att det är svårt att motstå nu va?

9. Du har väl inte missat att kristna är lyckligare än andra vid jul? Vore ju illa annars eftersom julen är en kristen helg och allt men jag tror personligen att jag skulle tycka rätt illa om julen om jag inte fick fira den i kyrkan med allt det innebär. Hur ser du på det?

10. Juldagen innebär också att jagår klar med min facebookjulkalender där man kan följa Maria och Josef på deras väg till Betlehem. Det var roligt och lagom tramsigt säger min fru så då är det nog så. Jag ska väl ha någon bild på de vise männen så småningom också men annars får jag vänja mig av med att ha en hel hög så plastfigurer med mig i fickan vart jag går.

11. Hur har din jul varit så här långt? Skriv gärna en kort kommentar, jag är sååå nyfiken :) Så önskar jag dig en god fortsättning av dagen och julen!

Guds härliga tyngd

 

Visst är det relativt det där med tyngd? Visst måste den här katten känna sig som att den blir behandlad som en tungviktare?

Visst är det relativt det där med tyngd? Visst måste den här katten känna sig som att den blir behandlad som en tungviktare?

Från en, som det heter, vanligen välunderrättad källa har jag lärt mig en ny spännande språklig detalj. Jag kände egentligen till detta till hälften men det är ännu bättre som en helhet. Det handlar om betydelsen av Guds ”härlighet”.

På hebreiska är ordet för Guds härlighet ”kavod” och ordet betyder egentligen från början ”tyngd”. Det antyder att Guds härlighet har med hans storhet och majestät att göra. Vi har liknande sätt at uttrycka oss i vardagen när vi säger att något är ”av vikt” eller ”viktigt”, eller ”massivt” eller så. Guds härlighet skulle kunna beskrivas så at när en människa möter den så är det ett möte med någon som är så ofattbart stor (och har mycket tyngd) att man blir alldeles skakad av det.

I nya testamentets grekiska är ordet för Guds härlighet ”doxa” och det beror på att de gamla hebreerna själva valde det ordet när de översatte gamla testamentet till grekiska en gång i tiden. Jag har inte fattat riktigt hur de tänkte där för doxa har ett ganska spretigt användningsområde, alltifrån ”lag” (som i dogm) till ”den uppfattning majoriteten har” i ett retoriskt sammanhang. Jag tar gärna emot tips om du vet mer än jag här, nu till den intressanta grejen jag hittade.

När bibeln översattes till latin så använde man, som vi nog faktiskt hört, ordet ”gloria”. Det är hämtat från romarnas kultur och hade helt annan förhistoria. Det ordet har med med ära i bemärkelsen ”skryt” att göra. Att sträva efter en upphöjd ställning och sedan kräva de hedersbetygelser som tillkommer en.

Jag tror det är lugnt att påstå att den senaste betydelsen här liknar en del ganska osympatiska bilder vi kan ha av Gud. Detta att Gud ska lovsjungas låter kanske till exempel i våra öron som att Gud är äregirig och ska ”smörjas” med beröm. Ungefär som en karriäristisk chef. Så skulle alltså inte en gammal hebré tänkt sig Gud. Snarare handlar det om att lovsången är en respons på att vi får en skymt av Guds storhet, då kommer lovsången spontant, så är det också ofta skildrat i bibeln.

Tänk på detta nu i jul när herdarna möter änglar och ”Herrens härlighet lyste omkring dem och de greps av förfäran”. Kanske ska vi föreställa oss det som ett uttryck för tyngden i Guds närvaro?

Skriv gärna en kommentar om vad du tänker om detta!

11 blandade tankar på fjärde adventssöndagen

 

Min favoritbild på Maria för tillfället. Slår knock på djävulen.

Min favoritbild på Maria för tillfället. Slår knock på djävulen.

1. God söndag på dig kära läsare. idag får vi tända det fjärde adventsljuset!

2. Jag har ledig helg och pustar ut lite före julen. Jag ska nog gå i kyrkan ändå men det är skönt att sitta i bänken ibland. Denna sista adventssöndag är tillägnad Maria, Jesu mor. En riktig favoritsöndag på året! KG Sjöström leder gudstjänsten i Nittorp idag och musikgudstjänsten på kvällen med musik inför jul.

3. Jag minns när jag var präst i Ledsjö, då var det här invigningsdagen för den nya kyrkan efter branden. Tänker särskilt på er där idag!

4. Förra veckan hade ju min kära saab just dött. Efter en vecka av att bli skjutsad eller låna bil av mor och far ser det ut som att vi snart har en ersättare. Det är skönt för att få ihop vardagen. Känns väldigt lustigt bara att det för tredje gången blir en röd polo i familjen.

5. Jag tycker om julkalendern. Selmas saga alltså. Jag tycker också det går rätt bra med kalendern på Dalstorps församlings sida på Facebook. Gilla nu den sidan bums så får du se bilderna där.

6. Jag är lite pådrivande med sociala medier i Kinds pastorat och nu har jag startat ett instagramkonto för det. Jag hoppas verkligen att fler kommer med och sköter det snart men just nu är det bara bilder från mig. Så det är ingen idé du börjar följa det än men skriv upp det för framtiden när någon rolig typ hänger på.

7. Apropå rolig. Tror ni barnen önskar sig en sån här LEGO-filosof i julklapp?

8. Jag såg en film igår faktiskt. ”The Martian” om Matt Damon på Mars. Jag tyckte mycket om den. Någon dag vore det roligt att se den nya starwarsfilmen men den som lever får se om det går i hamn.

9. Jag trampade grymt mycket i klaveret härom dagen och frågade några om de var mor och dotter när de i själva verket var ganska jämnåriga. Skäms fortfarande som en hund. Ta mig som varnande exempel och gör aldrig så.

10. Jag tror att jag har en plan för de flesta av mina julpredikningar nu. Från skolavslutningarna fram till trettondagen står de som spön i backen. Skönt ändå att det typ bara är hälften så många röda dagar som förra julen, den höll på att ta knäcken på mig.

11. Vad gör du idag? Skriv en rad!

 

Tyngden hos en människa

img_8256

Här är en dikt som hänger ihop med några teologiska tankar jag tänkte skriva ner här snart. Men dikter ska ju tala för sig själv så jag lägger den före.

 

Vad väger en människas liv?

Varifrån kommer tyngden?

En liten massa i ett väldigt gravitationsfält

omloppsbana kring Guds väldiga härlighet

underbar och fruktansvärd

så massiv att kosmos

liknar rök

Jag är av vikt

du gett mig

dra mig till dig

Hedareds stavkyrka i bild

img_0717

För en tid sedan besökte jag Hedared tillsammans med arbetslaget för Dalstorp och Länghems församlingar. I Hedared finns Sveriges enda medeltida stavkyrka. Stavkyrkor är byggda med stående brädor (stavar) och det var så man byggde på vikingatiden. När Hedareds kyrka byggdes var byggmetoden redan omodern men av någon anledning byggde alltså så. Här ser vi koret i kyrkan.

img_0708

Jag har ett speciellt förhållande till stavkyrkor efter mina somrar på Skagagården i Tiveden där det finns en nybyggd stavkyrka. Jag har också arbetat i kyrkor där det tidigare legat en stavkyrka på samma plats. I Götene kunde jag också tänka mig att den stenkyrka som sedan byggdes fick samma form som stavkyrkan som stått där förut. Här ser vi en bild på översteprästen Aron (Mose bror) med ett rökelsekar och prästefod.

img_0706

För en tid sedan hade man upptäckt en hemlighet kyrkan bevarade, bakom altartavlan fanns en ANNAN altartavla, prydd med Marias kröning och olika helgonbilder. Ovan ser vi nog st Olof med yxa i handen, nedan har vi en större bit av tavlan.

img_0707

Jag spanade förstås efter st Helena men jag tror inte hon finns med. Däremot heliga Birgitta.

 

img_0712

Bland inventarierna finns mycket fint. Här ett gammalt rökelsekar och så ser vi här sidoaltaret tillägnat Maria. På medeltiden fanns ett sådant i varje kyrka på just detta sätt.

 

img_0702

Mariabilder var fantastisk. Jesus har en tjock bok och vackert huvud. Vecken på kläderna är mycket konstfärdiga. Vackert trähantverk talar alltid starkt till mig.

 

img_0705

Vi fick också höra om processionskorset. Där hade Jesusfiguren saknats sedan länge men så hittade man honom plötsligt i samband med att man grävde någonstans. Undrar hur många århundraden det tog innan han fick komma tillbaka till korset.

 

img_0716

I kyrkan finns också denna vackra staty av den helige Franciskus. Han visar upp sina stigmatiserade händer och hans rep runt midjan har detaljerade knopar för de tre ordenslöftena.

img_0715

Det är bara en gissning från min sida men jag tror att Franciskus en gång kanska kan ha funnits som sidoaltare som Maria fast på andra sidan. Det är ju inte otänkbart att Franciskus som snabbt blev oerhört omtalad, kan ha blivit ”skyddspatron” (helgonet kyrkan är tillägnad) i Hedared!

 

img_0718

En glad Thomas hittade jag också!

 

img_0703

Detta är ett resealtare från tiden då den kristna kyrkan kom till vårt land. I brist på att ha riktigt invigda altaren fick prästerna ha en liten altarsten med när de firade nattvard. Fantastiskt gripande att få se en sådan. Den har en präst i en helt annan tid haft med sig på sina resor.

img_0713Slutligen denna lite lustiga bild där evangelisten ser ut att ha en pannkaka eller pizza flygande bakom huvudet. Jag får aldrig nog av såna här oavsiktligt komiska detaljer.

Har du varit i Hedared? Vad minns du mest därifrån? Skriv en rad!

 

Job, Jesus och visheten bortom visheten

Chagalls bild av den lidande Job.

Chagalls bild av den lidande Job.

Jag har tänkt en del på Job på senaste tiden. Job är känd från Jobs bok i gamla testamentet och den är i sin tur känd som en väldigt svårbegriplig bok men med otroliga litterära kvaliteter. Äh, om du inte har koll riktigt på Job så titta på den här filmen mina vänner på ”the bible project” (vänner och vänner, vi känner ju inte varann men jag tycker om allt de gör) gjort:

 

Grejen med Job är att han aldrig riktigt får något svar. Vishetslitteraturen i Bibeln utgår i mycket från tanken att världen är upplagd så att Gud belönar de som gör gott så att det går väl för dem, och de som gör ont går det dåligt för. Det är ett uttryck för att världen sköts utefter Guds vishet.

Job är rättfärdig men ÄNDÅ går det illa för honom. I bokens början håller åklagaren och Gud vad om honom i himlen och så prövas han. Tillber han bara Gud för att Gud belönat honom så mycket för det eller skulle han göra det oavsett? Och hur är det med Guds vishet när det går så illa för en rättfärdig? Job vägrar gå med på annat än att han lider oförtjänt och Gud har ju gett honom rätt i det redan i bokens början. På slutet av boken talar Gud direkt till Job och säger honom…. ja vad? Inget svar alls kan man tycka!

Gud berättar istället om Skapelsens alla underverk och förklarar för Job att han är för liten och vet för lite för att kunna förstå värst mycket av världen. Han menar att han ÄNDÅ driver världen utifrån vishet men att det är omöjligt för Job att begripa hur. Det är som att det finns en större vishet bortom den enkla belöning/bestraffning/karmaaktiga-visdom som till exempel förutsätts i ordspråksboken.

Människan har helt enkelt att lita på Gud. Att vi är i trygga händer hos Gud oavsett om vi kan förstå varför det går som det gör i världen eller vare sig det går bra eller dåligt för oss.

Från det gick mina tankar vidare till Jesus. Det verkar som att hans liv och försoning är som en fortsättning på vishetslitteraturens frågor. Jesus beskrivs ju också som ”Ordet”, det ligger rimligtvis nära vishetstanken.

Jesus beskriver Gud just som jag nyss sade. Att vi får lita på Gud som ett barn litar på sina större och klokare föräldrar. Gud handlar gott men vi kanske inte har förmåga att förstå vidden av Guds handlande. Vishetslitteraturen för en resa från en naiv tro på Guds rättvisa system (som belönar den som gör gott) till att upptäcka att det i praktiken ofta kan gå tvärtom (som i predikaren och Job där det mycket väl kan gå väl för den onde och illa för den rättfärdige) till att än en gång utmynna i en naiv tilltro på Gud, fast utan att blunda för det som helt uppenbart ser ut att motbevisa Guds godhet i handlande med världen.

Jesu eget lidande påminner faktiskt väldigt mycket om Jobs. det framhävs ju att Job lider oförtjänt och den kristna tron menar att om någon människa någonsin lidit oförtjänt så är det Jesus. Han har bara gjort gott och handlat efter Guds visa vägar men ändå får han gå igenom lidande och till sist död. Om han fått lida och ändå litar på Gud, så kan vi inte göra anspråk på att förtjäna mer än honom.

Paulus skriver om Jesu kors att det är en dårskap utifrån världens sätt att tänka men att Guds dårskap i så fall är större än all världens vishet. Här finns Guds vishet bortom visheten. Guds fördolda handlande med världen som ingen av oss kan till fullo förstå. På ett liknande sätt som Job som inte kunde förstå vad som hände när han fick lida så.

Vad säger du om de här tankarna? Vad vet du själv om Jobs bok? Det vore väldigt roligt med lite samtal kring detta så skriv gärna en rad nedan.