Omvändelse handlar om att följa Jesus. Och sen göra det igen när man tappat kursen.
Här är den predikan jag höll på den ekumeniska gudstjänsten i Ölsremma kyrka igår. Det känns ovanligt med en predikan jag inte hållit mer än en gång, normalt sett brukar vi ju ha två gudstjänster med mer eller mindre samma innehåll varje söndag. Igår blev det istället luciakröning i Dalstorp på kvällen och då sade jag visserligen också några ord men just de här passade inte värst bra. Här är de i alla fall, jag hoppas du kan ha glädje av dem!
Predikan andra söndagen i advent 2016, Guds rike är nära
Jag håller på att övervinna min skräck för att ha med någon sorts rekvisita i predikan. Av någon anledning har jag fått för mig att det är töntigt eller nåt. Hur som helst har jag med mig något idag.
Evangelietexten idag var väldigt kort. Man kan tycka att om Jesus verkligen höll den som predikan så var det nästan lite snopet hur fort han var färdig men så tror jag inte heller att det var riktigt så. Genom tiderna är det många som förstått det som står där som en slags sammanfattning av hela Jesu budskap, det han lade ut i alla sina liknelser och tal och genom de mäktiga gärningar han gjorde.
Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet/budskapet.
Johannes döparen hade dragit stora folkmassor men nu börjar Jesus själv att träda fram. Johannes hade talat om honom som skulle komma, liksom hela raden av profeter i gamla testamentet från Mose och framåt men nu säger Jesus alltså att tiden är inne. Nu börjar något nytt. Man kan tänka sig hur Gud har bestämt tiden och nu står det på kylskåpet att det är dags. Guds tid följer sina egna lagar, det kan vi känna igen från våra egna liv. Ett plötsligt ögonblick då det verkar som att Gud stämt möte med oss kan förändra allt.
Och Guds rike har kommit nära. Guds rike är temat för dagens läsningar. Det är det riket Jesus talar om i stort sett hela tiden och kring honom gestaltar han hur livet ser ut om Gud får råda. Vi kanske tänker oss att Jesus menar att riket är nära för att det är nära i tiden men nu har han ju sagt att tiden är inne. Det är dags nu. Guds rike HAR kommit nära. Om vi vill kan vi tänka oss en kung som kommer med ett mäktigt följe och slår upp sina tältpaviljonger på maderna intill. Det betyder egentligen att ”kungen har kommit hit”, Guds välde är här. Men den de ser är förstås inte en kung utan en dammig vandrande undergörare. Det är han som kommer med riket och nu är det dags att ansluta sig till honom och erkänna honom som kung genom det som kommer härnäst.
Omvändelse. Omvänd er. Det här är ett sådant där svårt ord för en del. En del kanske tycker att det är härligt och minns hur de fick ge sina liv till Jesus och glädjen i det, och att vi alltid får lägga våra liv i Guds hand i daglig omvändelse. Andra kanske mer känner igen kravet och känslan av att man aldrig varit tillräckligt omvänd för att vara säker på att ens tro riktigt räknas. I Guds eller i kristna syskons ögon. Det är nu jag tar fram min rekvisita för jag tror den kan säga något om omvändelse.
Här är en kompass. Jag har använt den en del och orienterat men också tagit mig fram små stycken där kartan inte visar mycket att gå på. Då kan man ställa in kompassen och följa pilens riktning här och så gäller det att hålla den kursen så kommer man dit man ska.
Jag sneglar mot Ulf här för du kanske är bättre än jag på detta. Grejen med kompassen är att det visserligen är svårt att fatta hur man ska göra för att gå efter den men det är inte så lätt när man väl går där heller. För vi har rätt dåligt sinne för väderstreck. Går vi på frihand så kommer vi rätt fort gå i cirklar. Så när man tittar på kompassen så visar den åt ett håll men själv så tycker man efter ett tag att det känns fel, borde det inte vara mer åt det där hållet? Och man kan börja tro att det är något fel på kompassen, det har jag tänkt många gånger. Men sanningen är trots allt att det väldigt sällan är fel på kompassen, det är bättre att lita på den än på sin egen känsla.
Jag tänker mig det där med omvändelse som så att Gud faktiskt gett oss en riktning i livet, det är något av det stora den kristna tron har att ge oss människor, att det finns en mening med våra liv och att vi var och en har en viktig plats och en uppgift att fylla. Att älska och tjäna Gud, vår värld och vår nästa. Det är inte självklart att man har det. Lämnad åt sig själv så kanske man inte har mycket mer mål än att jag ska lyckas med det jag håller på med men jag har ingen större bild att foga in mitt eget liv i. Och vi har en ledstjärna i Jesus Kristus. Han är den som visar Vägen. Han ger oss ett exempel att följa och han säger oss att allt i livet får sin rätta plats och blir så bra som möjligt för oss om vi lever i hans rike, där han får råda. Och vi har bibelns ord som hjälp att förstå hur Gud ser på oss och världen.
Men inuti har vi något som drar iväg åt ett annat håll. Som säger att ”har Gud verkligen sagt det här och är det verkligen sant?” Jag känner nog att det blir bra om jag gör så här i stället. Och ofta så är det för att vi skulle önska att det var något annat som var det rätta för att det skulle vara mycket bekvämare eller mer lönande för oss själva. Jag vill hemskt gärna att det på något sätt är det rätta att jag ska tänka på mitt eget först och sen (om jag har tid över) också tänker lite på andra och så kanar jag iväg i någon riktning.
Omvändelse handlar om att återvända till riktningen, återvända till det kristna sättet att förhålla sig till livet. Och det är därför det kan vara lite olika vad det betyder. Det kan vara den dagen jag för första gången kommer på att jag ska ta sikte på Jesus och ha honom som ledstjärna. Det kan också vara varje gång jag kommer på att jag kommit ur kurs, för det KOMMER vi alla att göra, oavsett hur stark den första omvändelsen var, och rikta om kursen, ta ny kurs efter det jag en gång förstått är det bästa.
Att räta upp riktningen det kräver nog att vi får ta till oss något utifrån, för i våra egna tankar kör vi lätt fast. Vi behöver få läsa eller höra bibelns ord och budskapet om Jesus, och vi behöver ha tillfälle att stanna upp och fundera på vart vi är på väg. Ett bra sätt är ju att vara här just nu. Nu kanske man gått i vardagen och glömt den här sidan av tillvaron men så kommer man hit och får sjunga psalmerna och får lite hjälp att be och så vips har man tittat på sin kompass.
Omvänd er och tro på budskapet. Tro på glädjebudet om Jesus Kristus. Lita på att vi är i hans händer. Lita på att den här vägen leder rätt. Lita på att han vill vårt väl och visat det genom att ge sitt liv för oss. Jag stannar gärna lite på de sista orden där också Tro på glädjebudet. Har vi förstått att evangeliet är goda nyheter för oss? Det är lätt att vi lägger det till listan över sådant som förväntas av oss att hålla på med och då blir förstår talet om Guds rike och omvändelse ganska jobbigt.
Den kristna tron handlar till sist inte om vad vi lyckas med utan om Jesus och hans löften till oss. Att Gud för evigt är trofast mot oss, att Anden aldrig tröttnar på att stoppa in kärlek i våra hjärtan, att vi får höra samman med den som besegrat allt ont. Att vi ska omvända oss är för vår skull. För att vi ska få ta del av Guds hjälp och tröst som vi så lätt glömmer att fråga efter. När vi är vilsna i livet så är det goda nyheter att det finns en väg och någon som leder oss på den.
Lämna ett svar