Visst är det relativt det där med tyngd? Visst måste den här katten känna sig som att den blir behandlad som en tungviktare?
Från en, som det heter, vanligen välunderrättad källa har jag lärt mig en ny spännande språklig detalj. Jag kände egentligen till detta till hälften men det är ännu bättre som en helhet. Det handlar om betydelsen av Guds ”härlighet”.
På hebreiska är ordet för Guds härlighet ”kavod” och ordet betyder egentligen från början ”tyngd”. Det antyder att Guds härlighet har med hans storhet och majestät att göra. Vi har liknande sätt at uttrycka oss i vardagen när vi säger att något är ”av vikt” eller ”viktigt”, eller ”massivt” eller så. Guds härlighet skulle kunna beskrivas så at när en människa möter den så är det ett möte med någon som är så ofattbart stor (och har mycket tyngd) att man blir alldeles skakad av det.
I nya testamentets grekiska är ordet för Guds härlighet ”doxa” och det beror på att de gamla hebreerna själva valde det ordet när de översatte gamla testamentet till grekiska en gång i tiden. Jag har inte fattat riktigt hur de tänkte där för doxa har ett ganska spretigt användningsområde, alltifrån ”lag” (som i dogm) till ”den uppfattning majoriteten har” i ett retoriskt sammanhang. Jag tar gärna emot tips om du vet mer än jag här, nu till den intressanta grejen jag hittade.
När bibeln översattes till latin så använde man, som vi nog faktiskt hört, ordet ”gloria”. Det är hämtat från romarnas kultur och hade helt annan förhistoria. Det ordet har med med ära i bemärkelsen ”skryt” att göra. Att sträva efter en upphöjd ställning och sedan kräva de hedersbetygelser som tillkommer en.
Jag tror det är lugnt att påstå att den senaste betydelsen här liknar en del ganska osympatiska bilder vi kan ha av Gud. Detta att Gud ska lovsjungas låter kanske till exempel i våra öron som att Gud är äregirig och ska ”smörjas” med beröm. Ungefär som en karriäristisk chef. Så skulle alltså inte en gammal hebré tänkt sig Gud. Snarare handlar det om att lovsången är en respons på att vi får en skymt av Guds storhet, då kommer lovsången spontant, så är det också ofta skildrat i bibeln.
Tänk på detta nu i jul när herdarna möter änglar och ”Herrens härlighet lyste omkring dem och de greps av förfäran”. Kanske ska vi föreställa oss det som ett uttryck för tyngden i Guds närvaro?
Skriv gärna en kommentar om vad du tänker om detta!
Lämna ett svar