En sorgsen begravning för en mäktig person sker på jorden. I himlen har alla blickarna på Jesus och ingen sorg ska vara mer.
Här är något häftigt jag nyligen upptäckt!
Det finns en vanlig uppfattning om att den kristna tron mest av allt handlar om att komma till himlen när man dör. För många är det nog så att man inte ägnar så väldigt mycket tanke åt Gud under livet men när döden gör sig påmind blir vi rådvilla och hoppas på en fortsättning.
Inget konstigt med det. Och det ÄR verkligen en av de verkligt stora sakerna med den kristna tron att den ger ett hopp om liv bortom döden tillsammans med Kristus.
Men läser man bibeln så handlar den tvärtemot vad många tror inte alls särskilt mycket om döden utan om livet med Gud här och nu. Till och med vid de tillfällen då det verkligen står om ”himlen”, eller ”himmelriket” eller ”Guds rike” så avses i regel inte det vi kanske tänker på, platsen dit man kommer när man dör. ”Himlen” är snarare en omskrivning för Guds domän som ju finns bortom det vi kan se och ta på men som ibland bryter in i vår värld (läs mer om detta under ”panteism, naturalism och en kristen världsbild” (inte så krångligt som rubriken låter)). Templet i Jerusalem är exempel på en sådan plats där man tänkte att himmel och jord möttes. Jesus Kristus som person är förstås i kristen tro den som förenar himmel och jord. Gud och människa. ”Himmelriket” eller ”Guds rike” är en förlängning av det. Det är det välde som Gud får på jorden när hans vilja sker. Jesus talar massor om himmelriket och då menar han den nya ordning som han upprättar i världen.
Och vid tidens slut så talar bibeln också om ”nya himlar och en ny jord”. Visionen är av en fysiskt tillvaro där vi ska få ha ”uppståndelsekroppar” precis som Jesus hade någon sorts kropp efter uppståndelsen. Men där är vi ju inte än.
Gänget på ”the bible project” (som ni alla ska följa noga) har listat upp endast fyra ställen i bibeln som verkligen talar om himlen som platsen där de som dött finns i väntan på den kommande världen.
Endast 4 bibelord om ”himlen” som många brukar tänka sig den. Inte många. Men ändå är det några.
1. Rövaren på korset
Det mest berömda stället är förstås vid Jesu korsfästelse. Han korsfästs mellan två rövare och det står så här:
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”
Det här är väldigt konkret. Jesus säger ju faktiskt att rövaren ska vara tillsammans med honom samma dag. Inte vid tidens slut. Och i paradiset. Inför Guds ansikte.
2. Paulus vet vad som väntar
Paulus skriver i andra korintierbrevet om ”en man som blev uppryckt till den tredje himlen”. Man har antagit att han talar om sig själv men inte vill förhäva sig. Så här står det:
Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan – om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det – han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. Och jag vet att den mannen – om med kroppen eller utan, det vet bara Gud – blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet. (2 kor 12:2-4)
Paulus har sett in i himlen och är överväldigad över det som väntar honom där när livet tar slut. Det står också så här i Filipperbrevet:
Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här. (Fil 1:23-24)
Uppenbarligen fruktar han inte döden utan har klart för sig att den innebär att man får vara hos Kristus och att då är allt väl.
3. Mer detaljer hos Paulus
Det finns ytterligare verser om detta i andra korintierbrevet. I femte kapitlet står det:
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – vi lever i tro, utan att se. Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.
Livet på jorden jämförs med att tälta jämfört med att bo i Guds himmelska tempelnärvaro. Att dö är inte att bli avklädd livet utan att träda in i det större livet. Hoppet om detta håller dem uppe i många svårigheter. Det finns mer än det vi ser just nu.
4. Gömda under altaret
Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. Och de ropade med hög röst: ”Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?” Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.(Upp 6:9-11)
Egentligen samma sak som vi redan hört. De som trott på Kristus finns i Guds närvaro i det himmelska templet i väntan på vad som ska ske vid tidens slut. Det står lite mer lite senare i boken:
Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.
Lämna ett svar