Idag har jag överraskande saker att berätta om Luthers historia i Sverige. Inte så att Martin Luther har varit här personligen men man brukar ju säga att Sverige är eller har varit ett Lutherskt land. Det jag vill säga är att det nog inte är som man tror med den saken. (tack till Birgit Stolts fantastiska bok ”Luther själv” för innehållet i dagens bloggpost).
Luther var inte alls något stort namn när reformationen kom till Sverige. Visserligen hade de svenska reformatorerna varit i lära i Wittenberg och kanske suttit vid både Luthers bord och vid hans kateder men reformationen i Sverige var mest av allt av politisk art, det teologiska innehållet var ställt i skymundan.
Kung Gustav Vasa var helt med på noterna när han förstod att det fanns möjlighet att ta makten över kyrkan och dess egendom men han tyckte att det bara behövdes en hjälte i den historien, nämligen han själv. När den tyska bibeln (Luthers översättning) kom på svenska fick den därför istället heta ”Gustav Vasas bibel”. Och Gustav Vasa gjorde stor sak av att han var den som befriat Sverige från dansken, bibeln från latinet och kyrkan från påven. Sen belönade han sig själv genom att röja bort allt ur det finaste koret i Uppsala domkyrka som var helgat åt Maria, och avsätta det till gravplats åt sig själv…
Det var mycket i kyrkan som förblev som det varit. Tyska lutheraner som kommer till Sverige har alltjämt svårt att tro att vi verkligen är lutheraner vi också, eftersom allt i kyrkorum och gudstjänster ser så katolskt ut i deras ögon. De starka svenska bönderna var inte heller sugna på att någon skulle komma och berätta för dem vad de skulle tro på och man ville verkligen inte riskera att Gud blev vred och skörden slog fel om man bröt med gamla seder och började fira gudstjänsten annorlunda. Det har ofta sagts att reformationen i Sverige var någon slags halvmesyr och det ligger nog mycket i det.
Sett med nutida ögon så har Svenska Kyrkan äntligen blivit fri från staten igen efter många år men det går trögt att hitta ett annat sätt att vara på, detta måste vi nog förstå mot att det finns en otroligt lång tradition i landet om att vilja använda kyrkan för olika politiska syften. Nu blänger vi alla mot Gustav Vasa för han bidrog mycket.
Det ni ser här ovan är Martin Luthers popularitetskurva genom tiderna i vårt land. Martin Luther och hans teologi var länge ganska okänd även i det protestantiska Sverige. Det var inte förrän när ”läsarna” i väckelserörelserna på 1800-talet började läsa Luthers postillor som han sköt upp i popularitet. Luthers popularitet var nog som störst någon gång sent 1800-tal. Kurvan är sådär i exakthet men det viktigaste syns i alla fall.
Sedan hade Luther alltjämt en hel del anseende en bra bit in på 1900-talet men i och med andra världskriget vände svenskarna ryggen mot allt tyskt och då sveptes han med i fallet. Talar man med äldre präster i Sverige nu så kan de ha gått igenom teologiutbildningen utan att Luther knappt nämnts.
Från 80-talet (om man får tro Birgit Stolt och det vill man gärna) så började man tala om Luther igen, men enbart nedsättande. Det var från och med nu som man kan ha ”en liten Luther på axeln” och Luther förknippades mest av allt med tvångsmässig arbetsdisciplin.
Nu får vi hoppas att detta Luther-år bereder väg för någon slags syntes. Så att vi både kan uppskatta den spännande livsberättelsen om Luther, och ha en ganska balanserad syn på vad som verkligen är värdefullt och vad man faktiskt ska ifrågasätta hos honom.
Lämna ett svar