Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Den onde Luther

Bilden av Luther rymmer en del svärta också. Inte riktigt såhär dock.

Bilden av Luther rymmer en del svärta också. Inte riktigt såhär dock.

Jag har tagit några nya bilder av Luthers liv inför kommande föreläsningar. Här är en, jag kallar den ”den onde Luther”.

Det är starka ord att använda och jag har spetsat till dem för poängens skull. Luther skulle förstås själv villigt medgett att han var en syndare som alla andra och beroende av Guds barmhärtighet. Att han hade ett hett temperament är inte heller att ta fel på och mycket av de hårda ord som finns bevarade från honom har han nog sagt och gjort i vredesmod. Jag skulle alltså inte säga att Luther var en ond människa mer än du och jag är det men det finns några saker som jag måste nämna här för att bilden av Luther sammantaget ska bli mer rättvisande.

Antisemiten

Det är ett välkänt faktum att Luther var antisemit. Nu kan man förstås hävda att väldigt många kristna i hans samtid var hätska mot judar men det är ju inte mycket till försvar egentligen. Det var inte heller så att Luther höll sina tankar för sig själv utan han predikade gärna om judarnas och deras förkastliga tro. Hans allra sista predikan i livet var en sådan. Och det finns en sen skrift av Luther (”Om judarna och deras lögner”) som handlar om alla möjliga illdåd han tycker det kan vara rätt och lagom åt judarna att utsättas för. Långt senare plockade Adolf Hitler upp den boken och använde den för att legitimera sitt antisemistiska program.

Jag har hört det sägas att Luther hade vissa förhoppningar om att judarna skulle bli kristna när de nu fick höra evangeliet rent och klart tack vare honom. Inte konstigt att de inte tog till sig det förvanskade budskapet som påven stod bakom tänkte han. Men någon stor tillströmning av judar som ville döpas blev det aldrig och då ska Luther ha blivit vred över detta. I själva verket var nog Luther antisemit hela livet. Det har ibland framställts som det men det var inte någon kamp för religionsfrihet i vår mening som han förde.

Inbyggt i teologin?

Det som bekymrar mest med detta är att Luther i sin tolkning av Paulus förmedlat en väldigt negativ syn på judendomen genom hela sin teologi. Han hyser inte direkt några varma känslor för sånt han nedsättande kallar ”gärningsfromhet” eller ”laggärningar” och allt som i hans ögon syftar till att med sina handlingar bli rättfärdig inför Gud. Det är en syn som man som lutheran lätt får med sig omedvetet även om judarna inte skulle hålla med om den själva. De följer visserligen Toran men är också beroende av Guds nåd och de löften han gett då han slöt förbund med folket.

Jag kan själv tycka att det är väldigt svårt att sortera ut hur mycket i det lutherska som egentligen hänger ihop med sådan ”ersättningsteologi”. Det här handlar ju om väldigt centrala frågor i teologin. Som ni sett här på bloggen har jag skrivit en hel del om att förstå Jesus i sitt judiska sammanhang. Till exempel ”Jesus med judiska ögon” för några år sedan.

Vad säger du om de här osympatiska sidorna hos Luther, hur ska vi tänka om dem? Skriv en kommentar!

Kommentarer

4 svar till ”Den onde Luther”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Richard Wagner var en framträdande antisemit men hans musik räknas av många till den bästa som komponerats, Bertil Brecht kröp för kommunistdiktaturer och hanterade kvinnor förfärligt men skrev fantastisk teater med djup insyn i människans natur. Och på samma sätt som jag kan njuta av inledningsmusiken till en Wagneropera eller gå på tolvskillingsopera, så kan jag även ta mig till det positiva Luther har åstadkommit. Simul justus et peccator…

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tänker mig att det är många som har rätt svårt för Wagner just för nazistkopplingarna. Annars är det förstås så att om vi bara skull lyssna på sånt som sägs av fullkomliga människor så blir det inte mycket alls.

  2. Profilbild för Stig Walldin
    Stig Walldin

    Det är, som du skriver, viktigt att se att tidsandan påverkade även Luther. Och vid hans bordssamtal yttrades en hel del förskräckligheter. Man kan undra, om han också ibland drabbades av depressioner.
    Men detta med judarna och korsfästelsen fanns tyvärr bland fromma kristna i förra århundradet. Min farmor som var uppväxt på västkusten, såg det som att det var judarna som korsfäste Kristus.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag har förstått det som att Luther verkligen levde sitt liv i depressionens ruvande skugga. Intressant som du skriver om din farmor. Det låter ju så konstigt i samtida öron men jag har hört en del liknande historier.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.