Herden som blev en herre, och den gode herden

 

Så här gör en som använder sin makt till att tjäna.

Så här gör en som använder sin makt till att tjäna. Jesus tvättar lärjungarnas fötter.

Igår predikade jag i Dalstorps kyrka på den gode herdens söndag. Jag lade till och drog ifrån lite i förhållande till den här skrivna versionen men i stora drag var det förstås så här jag sade (fast bättre, tror jag). Hoppas det här kan vara till glädje och nytta för dig.

 

3e i påsktiden 2017, den gode herden

I episteln skriver Petrus om att vara herde och inte uppträda som en herre. Det där återkommer faktiskt på olika sätt genom hela bibeln, det är del av ett stort tema kan man säga.

Vem var den förste herden i bibeln?

Det beror förstås på hur man ser det men man skulle gott kunna säga att det är Adam och Eva. De får ansvar för att ta hand om och vårda alla djuren och skapelsen (samma uppdrag som vi alltjämt har att sköta och sköta bättre än vi gör). På det sättet är de herdar, de tar hand om skapelsen och hjälper dess Herre, Gud.

Men det går ju illa med Adam och Eva. De lyssnar på ormens listiga lögner och de äter frukten från trädet som ger kunskap om gott och ont. Vad som händer då är ett stort ämne men en innebörd är i alla fall att fram till dess har de låtit Gud vara den som avgör vad som är gott och ont, men det nöjer de sig inte med längre. De vill bestämma själva. Det där är berättelsen om var och en av oss förstås, så är det med oss allihop att vi vänder och vrider på gott och ont efter vad som passar oss bäst. Det blir lätt så att gott helt enkelt betyder det som är bra för oss, och ont det som missgynnar oss. Vi sätter oss själva som mått och vi är duktiga på att rättfärdiga våra handlingar och vrida och vända på det vi gjort tills vi kommer på att det nog var bra ändå.

När Adam och Eva började bestämma över gott och ont själva slutade de vara goda herdar. De gjorde sig själva till herrar istället. Allt är till för oss. Det är väl därför de gömmer sig när Gud kommer, de förstår att Gud har en annan syn på saken och så har de börjat vara rädda för Gud, för Guds fördömande över deras liv.

Det finns fler exempel. Den vise kung Salomo började sin bana bra och vist och som en tjänare för folket men i takt med att han blev rikare och mäktigare fick han alltfler drag av folken runtomkring, hade slavar och byggde upp sin makt tills det var svårt att se skillnad på honom och folkets gamla slavdrivare Farao i Egypten. Han började som herde och slutade med att vilja vara Herre.

Alla människor utövar makt på ett eller annat sätt och utsätts för makt på ett eller annat sätt. På bibliskt språk skulle man kunna säga att vår arm når olika långt. Vi har olika mycket makt. Alternativet är faktiskt aldrig att INTE utöva någon makt, herden har makt över sin hjord men missbrukar den inte för sina egna syften.

Israels Gud skilde sig från andra Gudar. Runtom var Guden någon som människorna var tjänare åt, och offrade sina offer som mat åt Guden. Men Israels Gud var annorlunda, hade valt ut dem i sin stora nåd och gjorde hela tiden gott mot dem. David brister ut i sin sång om att ”herren är min herde”

(här sjöng vi en tonsättning av psaltarpsalm 23 tillsammans)

Fantastiskt vackra 3000 år gamla ord om Guds omsorg som han fått uppleva den i sitt liv, och som har genklang hos väldigt, väldigt många sedan dess. Gud är en som känner och bryr sig om sina får. I den gammaltestamentliga texten får vi höra om Gud som en herde som samlar ihop sina illa åtgångna och skingrade får från exil i fjärran land.

Jesus är själv den gode herden. Han säger i evangeliet att vi märker det på hans gärningar. Så är det med ledare överlag förstås att man ska titta mer på vad de gör än på vad fina ord de säger. Jesus visar att han är den gode herden genom att gå i döden för sina får. Men också, i denna välsignade påsktid måste man säga det, genom att uppstå och sedan börja samla oss till nytt liv och i Guds rike.

Det finns en intressant rad i evangeliet om att ”Ni tror inte därför att ni inte hör till mina får”. Jag måste bestämt hävda att Jesus vill ha alla som sina får. Det är nog inte det det handlar om utan att det finns en del saker i den kristna tron som man måste förstå inifrån. Det Jesus säger och gör i bibeln blir begripligt tillsammans med att vi försöker följa honom idag. Det kan verka som hårda bud många gånger men det man kan ta fel på i den kristna tron från utsidan är att man kan tro att vi är en fårskock som har ett stängsel. Gränser och regler och ett begränsat liv. Man har inte träffat på herden och omsorgen och allt det. Och det gör hela skillnaden. Inte ens i dödens dal fruktar jag något ont för han hittar där också. På de gröna ängarna och vid vattnen får jag tacka. ”En får tacka sa baggen.”

Jesus är tvärtom än det är med världens styrande. Han är ingen herde som blev en herre, han är Herren som blev en herde. Som visar att Gud är en herde som bryr sig om oss och har vårt bästa för ögonen.

Och därför ska vi vara det också. Han är vår förebild. I det vi står i och med de människor vi möter får vi försöka sträva mer efter att tjäna än efter att härska. Det är inte lätt och det är inte alltid lätt att veta var gränsen går men vi får försöka. Och samtidigt får vi låta det vara en påminnelse till oss om att vi har en god herde över oss. Den kristne är alltid både herde och får.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>