Bygga motorväg i hjärnan


 

Hoppas de turas om att gå först och pulsa i snön. Det är tyngst när man måste trampa upp vägen.
Hoppas de turas om att gå först och pulsa i snön. Det är tyngst när man måste trampa upp vägen.

I en podd hörde jag något med vag anslutning till den här bloggens ämne. Det handlade om inlärning och om hur hjärnan fungerar (det var podden didaktorn och handlade om arbetsminnet). Det sades att när hjärnan ska lära sig något nytt så har man nu kunnat iaktta hur de nya spåren för detta bildas i hjärnan. Lite bildligt talat så är det så att första gången vi ska göra något nytt (skriva ett ord, cykla, hitta i psalmboken etc) så är det som att hugga sig fram i djungeln med machete. Väldigt ansträngande och det ska till mycket koncentration för att ta sig fram.

Andra gången har vi redan börjat trampa upp en stig genom snåren och det går snabbare och snabbare för var gång för hjärnan att effektivt utföra sin uppgift. Till slut krävs det kanske ingen koncentration alls utan vi cyklar medan vi tänker på helt andra saker. Dessa ”vägar” i hjärnan har man nu alltså lyckats se på något mätbart sätt.

Kanske är det en bra sak att komma ihåg när vi tänker på att vandra den kristna Vägen; att det tar tid att trampa upp stigarna så att vi rör oss på dem med lätthet sedan. Trots allt är det ju så att även trons liv sitter i hjärnan på något sätt.

Sätter det här igång några tankar hos dig? Skriv gärna en rad i så fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *