Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Riktiga hjältar, ett skolavslutningstal

Edmund Hillary och Tenzing Norgay

Edmund Hillary och Tenzing Norgay

Igår var det skolavslutning i skolorna i Dalstorp och Grimsås. Det är verkligen något speciellt med skolavslutningar, finklädda barn och sjungande klasser. Det blev på något sätt väldigt tight med tid och eftersom min punkt att tala låg så nära slutet när alla ändå skruvade på sig och ville därifrån fick jag skära ner till nästan ingenting på de både sista avslutningarna. Det är förstås talarmässigt smart för det går liksom inte att lyckas i den situationen men tråkigt förstås att inte få hålla min lilla betraktelse, så jag tänkte bjuda på den här så har jag i alla fall fått lite mer användning för den.

Så: alla som är lite rädda för att ha präster som talar på skolavslutningar: värre än så här blir det inte. Jag får tacka en kollega i en facebooksgrupp för präster för valet av ämne, det har jag lånat och haft glädje av så tack Magnus.

Skolavslutning

Idag vill jag tala om hjältar med er. Ska bara kolla lite först. Vet ni vilket som är världens högsta berg? Vet ni någon som klättrat upp dit? Vet ni vem som var först med att göra det?

För länge sedan tävlade en massa länder om att vara först på nordpolen för ingen hade lyckats ta sig dit och de tänkte att det skulle bevisa att deras land var det allra bästa. 1909 var det ett gäng amerikaner som lyckades ta sig dit. Det är ju jättelänge sedan nu. Då blev ju alla andra ledsna för de ville vara först med att komma dit. Det fanns en norsk expedition som skulle dit men det var ju ingen ide nu, så vet ni vad de gjorde? De satte av till sydpolen istället och så plötsligt var de först att komma till den. Samma år! Och så var amerikanerna stolta och glada, och norrmännen också, men alla de andra var väldigt sura för att de inte fick vara först om att komma till någon pol, nu var de ju slut.

Kanske var de från England allra argast för de var helt säkra på att de var bäst för de bestämde över halva världen på den tiden. Vad skulle de göra för att inte vara sämre?

De hittade på en tredje pol! De sa att vi ska ta oss till världens högsta berg, mount Everest, så att hela världen ligger under oss, det är väl häftigt! Och så hade de sån tur att de bestämde på den tiden över landet Nepal så de kunde bestämma att ingen annan fick åka dit och klättra på de högsta bergen i världen.

Det tog tid att lyckas men det var ju ingen fara. Man gjorde expedition efter expedition men de misslyckades. På nionde försöket hände det något. Då var en kille som hette Edmund Hillary med. Han hade läst mycket böcker om äventyr och ville gärna vara med för han tyckte det var så spännande att se om han kunde lyckas. Han hade en kompis med. En sherpa, det är ett folk som bor uppe i de höga bergen och är väldigt bra på att klättra där, Tenzing Norgay hette han. En dag hade de kommit ifrån de andra och klättrade vidare och så lyckades de plötsligt nå till toppen, världens högsta plats! Den 29 maj 1953.

Och Edmund blev världsberömd och superstjärna (det var väldigt orättvist för Tenzing blev inte alls lika berömd, så var det på den tiden men de hade ju gjort det tillsammans). Hedersmedborgare och allt möjligt.

Och Edmund fortsatte att bestiga andra höga berg i trakten och andra häftiga expeditioner och allt han gjorde blev väldigt berömt.

Han tyckte nog själv att det var orättvist mot hans kompis Tenzing. Han hade lärt känna Sherpafolket och sett att de hade det väldigt fattigt så när han hade klättrat färdigt gjorde han något annat.

Han ägnade nästan hela livet åt att hjälpa dem på olika sätt. Han samlade in pengar till sjukhus och skolor och var stolt över att vara vän med dem.

Edmund Hillary dog för några år sedan och vet ni vad han sade då? Att det viktigaste han hade gjort i livet var att möta det fattiga sherpafolket. Det var det som hade betytt mest för honom av allt och lärt honom mest om livet. Han var väldigt arg på andra bergsbestigare som bara tänkte på sig själva och att komma upp på mount everest men inte kunde vara vänliga mot människorna som bodde där.

I kyrkan säger vi att det inte är den som gör något som andra blir imponerade av som är verkliga hjältar utan alla som bryr sig om de andra inte räknar med och gör något för att hjälpa andra.

Nu får jag önska er en skön sommar!

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.