Bön vid början av odlingssäsongen

Maria vid den tomma graven, hon talar med Kristus men tror att det bara är trädgårdsmästaren. Fast kanske har hon rätt i alla fall?

Maria vid den tomma graven, hon talar med Kristus men tror att det bara är trädgårdsmästaren. Fast kanske har hon rätt i alla fall?

Fredagsbön på Vandra Vägen. Nu har vi gått in i sommarmånaderna på riktigt och det växer så det knakar överallt. Här är en bön till den himmelske trädgårdsmästaren. Låt oss be.

 

Himmelske trädgårdsmästare, i din vård ger jag mitt hjärta.Gör du med det som du finner bäst, men jag tror att det behöver vattnas. Det känns torrt och hårt.

I dess djup är ett underbart frö som längtar att växa upp och blomma som en sol.

Käre Mästare, världen är full av hjärtan som vill att deras innersta längtan ska slå ut som lysande rosor.

Ta hand om oss alla så att din trädgård blir underbart vacker. Dröj inte. Amen

(nummer 525 i bönboken tradition och liv)

Om du var konfirmand

Nehemja bygger upp templet. Lite som en konfirmandledares uppgift.

Nehemja bygger upp templet. Lite som en konfirmandledares uppgift.

Det är något så ovanligt som dagar då jag får ge upp idén att hinna blogga. Jag ska på konfirmandläger i morgon och tror ni kommer få klara både fredag, lördag och söndag utan bloggpost härifrån. Dagens bloggpost är ju också mycket senare än vanligt.

Idag vill jag i alla fall ta tillfället att fråga dig om du skulle vilja skicka en hälsning till mina konfirmander. Skriv en rad om vad du skulle önska att femtonåringar fick veta som kan ha betydelse för dem. Be gärna en bön för dem också.

Eller så kan du skriva en rad om vad du tänker är det viktigaste som konfirmandtiden borde ge åt unga.

Om det här blir bra ska jag vidarebefordra det som kommer in (med urskiljning förstås) så kanske det kan bli ett spännande samtal med ungdomarna.

Så: shoot!

I hjärtats telefon

15 ANGELICO THE DEATH OF CHRIST MARIE MA

Det är skärtorsdag idag och det hoppas jag du uppmärksammar på något sätt, till exempel genom att fira gudstjänst i kväll där du befinner dig. Här på Vandra Vägen är det poesi idag. En dikt jag plötsligt hittade att jag skrivit för tre år sen eller så.

 

I hjärtats telefon

är det upptaget

och han har inte tid

att öppna för den som knackar på

många ting pockar på

först när de visat sitt ansikte av aska

hör han signalen

Gissa bilden del LVII!

IMG_6260

Det är rätt länge sedan jag lade upp bildgåta nummer 56 här (som på bilden ovan). Det var som jag trodde många som kunde se vad den föreställer. Bra jobbat av Urban, Rosa, Thorsten, Simon (som förstås hittat en helt egen bibelvers som också funkar), Alma-Lena och Rebella. Ära och berömmelse åt er.

Bilden föreställer hur Jesus, sedan han ridit in i Jerusalem, går till templet och vräker omkull pengaväxlarborden där. Man sålde nämligen offerdjur i templet och för detta hade man en speciell valuta. De romerska mynten hade kejsarbilder på sig så de kunde räknas som avgudabilder.

Själva innebörden i tempelrensningen är knepigare ju mer man funderar på den. Jesus var nog knappast emot offerhanteringen i sig. Möjligen gjorde han ett statement för att visa på att i och med det han skulle göra på korset var tiden för offer förbi. Det troligaste är att det var något slags missbruk han var emot, girighet på en plats vigd åt det heliga. Vad säger du?

 

Nu tar vi en ny bildgåta! Nummer 57! Skriv ditt svar i kommentarsfältet eller i mail eller brevduva eller vad som passar bäst! Vad föreställer bilden?

IMG_6435

10 lärdomar efter 4 år som bloggande präst

VI kan inte kunna allt på en gång. Vi måste lära oss.

VI kan inte kunna allt på en gång. Vi måste lära oss.

Jag har länge lurat på en sammanställning av mina lärdomar av att ha drivit den här bloggen i snart fyra år. Här är i alla fall några punkter. Sånt jag som präst och Kyrkan i stort kan dra som lärdomar av att finnas på nätet.

Detta är torget. Det är alltmer här de stora diskussionerna om samhället, oss, teologi och annat förs. Man kan tänka på Paulus som talade med filosoferna på torget Areopagen i Athen, han fanns med där samtalet fördes. Det stora med nätet är att man faktiskt kan göra det även om man är präst rätt långt ut på landet och långt från stora folkmassor.

Vi måste vara många som hjälps åt. Jag börjar tro att Vandra Vägen har ungefär så stor läsekrets som är rimligt. Det växer nog inte så mycket längre men det gör kanske inte heller så mycket. De samtal och tankar som uppstår med läsaren är meningsfulla ändå. Hellre än att det finns några få stjärnor med mycket uppmärksamhet vore det väl bättre om vi är riktigt många som sätter upp små plattformar där de här samtalen kan föras. Det passar nog mycket bättre för våra syften i kyrkan?

Att sätta ord på sina tankar ofta och på ett så vardagligt sätt som möjligt tror jag är det bästa sättet att leta sig fram mot ett språk för tron i vår tid. Jag vill tro att det skett en del utveckling på dessa snart 1500 bloggposter. Man får pröva sina ordval, skriva på ett ”provtänkande” sätt och vara beredd att revidera tankarna imorgon. Det blir en levande process.

Det är bra för tankeskärpan och för minnet att skriva ner sina egna sammanställningar av sådant man läser eller kommer i kontakt med. Jag har refererat en massa böcker och föreläsningar och annat här som jag för egen del tjänat mycket på att koka ner till vad jag själv tycker är den viktigaste insikten. Det är bra för att befästa och klargöra hur man tänker.

Det sägs att en del blivande präster fått som råd att ”skriva något varje dag”. Detta tror jag är av skäl som har med de två senaste punkterna att göra. Skriver man ofta så kan man inte hålla på med att vara alltför självkritiskt, det öppnar upp för ett kreativt förhållningssätt.

Vi tänker tillsammans. Den sociala aspekten är viktig. Att fundera på den kristna tron är något vi måste göra tillsammans med andra för att det ska bli bra. Även om det kanske inte alltid blir kommentarer och diskussion så märker jag ändå att jag på något sätt ”tänker socialt” när jag skriver. Jag förväntar mig gensvar och kanske mothugg. Sånt man sällan kan förvänta sig som predikant.

Många har påpekat att det är en spännande likhet mellan sociala medier och kristen tro att delande är centralt i båda fallen.

Kyrkan kan vara tacksam över teknikens möjligheter eftersom det nu är möjligt för oss att kommunicera via nätet genom egna kanaler, som den här. I vanliga media blir det ofta väldigt konstigt när kyrkan porträtteras. Men nu kan vi berätta själva på våra egna villkor. Bara fantasin sätter gränserna.

Slutligen.

Det jag själv tycker är viktigast med Vandra Vägen är att den gett mig möjlighet att lära känna läsare och följa dem över tid, bli vänner på facebook, vid något tillfälle träffas afk och så vidare. Relationerna är det viktiga. Ju mindre anonyma vi kan vara inför varandra, desto mer får alla i utbyte av kontakt. Det personliga mötet är även på nätet det enda som är riktigt betydelsefullt.

 

Nu är jag nyfiken på gensvar. Vad tänker du som läser detta? Skriv väldigt gärna några rader tillbaka!

8 blandade tankar på söndagen

"Saliga de tacksamma!" (?)

”Saliga de tacksamma!” (?)

Idag är det sista dagen på konfirmandläger med mina nya konfirmander. I dagarna tre har vi vistats på Tallnäs stiftsgård som är ett ganska nytt ställe för mig. Och ett bra ställe verkar det vara.

Det roligaste är att det visst är församlingspedagogen från min barndom som är föreståndare här. Väldigt roligt återseende. Henne har jag att tacka för mycket.

Vi har lärt oss om bibeln och vi har trummat in Jesusberättelsen på olika sätt. Jag håller fast vid att det verkar vara ett väldigt bra gäng jag fått, sen blir det ändå ganska mastigt när det är många ungdomar på en gång och så så man blir ju ganska trött.

Idag är det tacksägelsedagen. I forna tider (och givetvis än idag för människor som lever nära vad jorden ger) tackade man främst för skörden. Genom alla tider gäller att detta att tacka Gud för allt gott är bland det bästa vi kan göra för att få ett bra förhållande till Gud, varandra och vår värld. Det här har jag skrivit mycket om på bloggen. Sök på tack eller nåt så får du säkert upp massor.

Det är väldigt, väldigt vackert om hösten.

I går kväll såg jag the Matrix för första gången på rätt många år. Jösses ändå vilken bra film. Och vilken Jesushistoria det är. Det är så man skulle velat temapredika om den någon söndag men det är ju knepigt med filmreferenser. Himmel över Berlin hade ju bara jag själv sett när jag predikade över den härom veckan.

Det är lustigt att min farfars gamla konfirmandbibel brukar få följa med som åskådningsmaterial med konfirmanderna. Den ser verkligen knappt ut att ha blivit öppnad alls men nu får den i alla fall göra en insats.

Mitt bidrag till svensk lekutveckling hittills är att kombinera ihop ”hela havet stormar” med berättelsen om Noas ark.( Tips till dig Simon om du läser detta).

Nej nu vet jag inget mer. Vad gör du idag? Skriv en kommentar!

I ruinerna av Tissereds kyrka

DSC_0700

Nu har hösten börjat göra väsen av sig på riktigt så nu passar jag på att ta fram en fotobloggpost jag lagrat sedan i somras. Då besökte vi nämligen kyrkoruinen i Tissered (mellan Liared och Strängsered en liten bit från Ulricehamn).

DSC_0703

Numera växte stensötan på de gamla murarna men med lite fantasi kan man förstås försöka föreställa sig hur det var en gång när kyrkan stod där hel. Efter mina år uppe i kinnekulletrakten har jag ju lärt mig en del om gamla romanska kyrkor med altaret där längst framme i absiden. Knappt synlig för församlingen genom korväggen och skranket.

DSC_0704

En annan likhet med Husaby är att det finns en ”eskilstunakista” i Tissered. Kanske inte lika välbevarad (se bilden nedan) men ändå av samma sort som de två fina gravarna utanför Husaby kyrka.

DSC_0699

Vad är det då för märklig plats, Tissereds kyrkoruin? Anledningen till att kyrkan inte står kvar är faktiskt något som är väldigt vanligt i vår tid; församlingssammanslagningar. Gustav Vasa tyckte det var onödigt med så många kyrkor och Tisseredsborna fick fara till Gullered istället. Nu stod visserligen kyrkan kvar och underhölls i bortåt 130 år till ändå men då blev Gullereds nya kyrka färdig och Tissered fick förfalla. Ändå stod den kvar ända till ca 1840 då man behövde stenen för ett annat kyrkbygge. En förbiresande 1861klagade på att de snikna bönderna i trakten roffat åt sig av stenen som tydligen finns i många husgrunden runtom.

DSC_0698

Det finns en klockstapel på platsen. Jag vet att jag firat en friluftsgudstjänst här som tonåring eller så men det var ändå som en ny upptäckt att komma hit. Det är en plats med atmosfär.

DSC_0712

Här ser man hela ruinen. Mina tankar går förstås till Skälvum och andra romanska kyrkor som är från samma 1100-tal men som ju faktiskt stått kvar tills nu. Kanske är det ändå något med att det är en ruin som gör att fantasin sätts igång kring vilka dessa forntida gudstjänstfirare var? För mig är det nog så.

DSC_0694

 

Intill ruinen finns också denna lilla stuga som en gång varit Gullereds första skola. Också den ett minne av hårdare tider att leva i.

Ängeln Mikaels kyrka

DSC_0861

Jag lovade er en fotobloggpost från Hamburg. Jag har ju fotograferat en och annan kyrka för bloggen så på sätt och vis fortsätter jag på den vägen nu. Samtidigt är kyrkan för dagen lite annorlunda än den genomsnittliga kyrkan på den västgötska landsbygden. Här är nu ”Hauptkirsche Sankt Michaelis” i bild.

DSC_0856

”Michel” ligger nära hamnen i Hamburg och tornet syns lång väg. Inte långt därifrån ligger för övrigt också Svenska Kyrkans utlandsförsamling i Hamburg som vi också besökte.

 

DSC_0868

Altaruppsatsen är verkligen anslående. I centrum har vi den uppståndne Kristus och däröver Jesus på korset och Anden.

DSC_0869

Jag fick inte riktigt ihop det först eftersom det inte stämde med mina fördomar men ”Michel” är alltså en luthersk kyrka. Trots det har den alltså uppkallats efter ett ”helgon” (det är inte helt korrekt eftersom St Mikael är en ängel).

 

DSC_0865

Predikstolen är en imponerande och lite lustigt snäckformad konstruktion.

 

DSC_0866

Och högt uppe på dess topp står en ängel med skriften. A och O står det i.

 

DSC_0870

Det var middagsbön i kyrkan när vi var där och ”Herr musikdirektor” som kantorn kallades gjorde  sitt bästa för att få hela kyrkan att skaka då han spelade Back på den här jätteorgeln.

 

DSC_0871

Framför altaruppsatsen står ett runt (!) altare.

 

DSC_0874

Och i ett hörn hittade jag något jag tyckte såg väldigt katolskt ut. Denna staty av Ängeln Mikael som kastar ut Satan ur himlen.

 

DSC_0875

Närbild på Satan.

 

DSC_0882

 

Slutligen denna bild på kyrkans nya kyrkklocka som väntar på att tas i bruk. Kyrkklockor har ofta budskap som man tänker att de ropar ut från sina torn. Denna klocka hade det mycket kärnfulla ”VATER VERGIB” -Fader, förlåt. Säkert hämtat från Jesu ord ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör” men orden är nu öppna för många tolkningar. Mycket gripande i sin enkelhet.

Morgonbön som täcker allt

Sträcka lite på sig på morgonen...

Sträcka lite på sig på morgonen…

Fredag och ännu en bön på Vandra Vägen. Du och jag och vi i Kyrkan får alltid stötta varandra i att be. Det behöver jag lika mycket hjälp med som vem som helst. Här är en morgonbön jag fått på en liten lapp i en liten bok. Jag tror kanske att Martin Lönnebo är den som ligger bakom orden. Hur som helst tycker jag mycket om den och vill dela den med dig. Hoppas den blir till glädje. Den är ganska lång men oj vad mycket den får med! Låt oss be:

Så som dagen kommer och ger liv och lust,

så må ditt rike komma till oss, du min Gud, mitt allt. Ödmjukt prisar jag dig, du, upphöjd över varje mänsklig tanke. Jag tackar dig Fader att du skapat mig till människa, gett mig jorden och himlen till hem och i dopet vigt mig till kristen. Jag är din för evigt, och du är min.

 

Jag ber: Gör mig till människa och kristen helt efter Kristi sinne. Rena, genom din Andes eld, mitt medvetna och omedvetna, tankar, planer, beslut, ord och gärningar.

 

Välsigna min dag med Andens nio frukter: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbesinning. Må de mogna där jag är, i hem och arbete, i möda eller vila, i gemenskap eller ensamhet. Må jag idag leva dig till ära och allt liv till glädje.

 

Välsigna land och folk, kyrka och församlingar, särskilt min egen…. Giv hälsa, fred, bröd och god miljö. Särskilt ber jag för… Tack för alla goda människor som håller jorden vid liv och som påskyndar ditt rikes fullbordan. Särskilt vill jag nämna….

 

Kom med fridens ande denna dag där ofrid råder, med hälsa där sjukdom plågar, med rättrådighetens ande, där likgiltighet och falskhet härskar. Särskilt ber jag för dem som jag har svårt att fördra… Hjälp mig att älska och förlåta så som du.

 

Må dina heliga änglar vara med mig och de mina denna dag i allt vad vi företar oss. Gör din kyrka i vårt land, och över hela vår jord, till ditt rikes tecken: enhet i tro och barmhärtighet mot allt skapat.

 

Om detta ber din tjänare i Kristi namn + genom den helige Ande, påminnande dig Fader om de löften du gav mig i dopets oupplösliga vigning.

Amen.

Fredagsbön med Chrysostomos

Världar bortom världar av storslagenhet.

Världar bortom världar av storslagenhet.

Fredag och ”fredagsbön” på Vandra Vägen. Ska det vara något med en blogg om vandringen på trons och livets väg så måste bönen ha sin givna plats. Idag blir det ett stycke ur ”Chrysostomosliturgin” vi får be med (översättning Lars Thunberg). Det här är verkligen att förena teologi med poesi på högsta nivå. Låt oss be:

 

O du som uppväcker världar och liv!

Alla redan skapade världar och alla som ska bli till –

alla arter och former av liv lyder dej och prisar dej.

Genom ditt verks myriader av krafter

blir du förhärligad, älskad.

All den livskraft du uppväckt –

alla känslor du kallat till liv –

allt av förnuft eller vilja danat

förkunnar din makt och din härlighet.

Ur intet uppkallar du allt till att vara –

du ordnar och omskapar allt –

det synliga som det osynliga

det kända som det ännu ej kända.

 

Mänskan – stoftet från jorden –

skapade du till din avbild.

Livsande inblåste du i henne

och smyckade henne rikt med din nåd.

Alla våra frivilliga och ofrivilliga överträdelser och brister tillgiv oss du

och hela och stärk oss till kropp och själ.

Amen