Sankta Helena vandrar vilse

S:ta Elin; Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 3M16_103_307

S:ta Elin; Skövde Stadsmuseum – bildnummer: 3M16_103_307

Sommaren 2013 skickade jag ut en ”travel bug” föreställande Sankta Helena av Götene i förhoppning att hon ska flytta sig mellan olika geocacher och ta sig till Jerusalem och tillbaka, precis som den verkligen Helena gjorde på 1100-talet.

På snart tre år kan man tycka att även en medeltida pilgrim borde hunnit fram och tillbaka till det heliga landet men för geocachehelena har det gått segt.

I somras fick jag den lite tråkiga nyheten att hon plötsligt fanns närmare Sverige igen och befann sig någonstans i Tyskland nära Danmarkgränsen. Sedan försvann hon helt. Någon skrev och rapporterade att hon inte fanns där hon borde funnits så ingen visste om hon var borta för gott.

Nu har jag i alla fall fått livstecken från henne. Hon är allt kvar där i Nordtyskland (som sydligast har hon varit i Schweiz). Jaja. Hon är i alla fall inte borta. Ibland måste pilgrimer ta omvägar…

Hurra för helgonet

En jättefackla som ska sitta på frihetsgudinnan. Symbol för någon som visar en väg.

En jättefackla som ska sitta på frihetsgudinnan. Symbol för någon som visar en väg.

Vandra Vägen vore väl skrutt till kristen blogg om jag inte var med lite och firade detta att Elisabeth Hesselblad som blev helgonförklarad av påven häromdagen.

Min egen relation till sankta Elisabeth består dels i att jag faktiskt varit inne i hennes födelsehem i Fåglavik utanför Herrljunga. Det är värt att sägas med eftertryck att hon ju var västgöte. I alla fall från början.

Sen var jag en gång på studieresa till Indien och mina kompisar intervjuade några indiska birgittasystrar (som jag förstått det är det Elisabeths förtjänst att orden fick spridning i modern tid). Själv träffade jag aldrig någon så det var verkligen inte mycket att skryta med men jag fick i alla fall höra lite om dem. Lite paradoxalt kunde det i det indiska samhället innebära ganska mycket ökad självständighet att gå i kloster jämfört med att leva i ett traditionellt äktenskap.

Det sägs nu att Elisabeth Hesselblad är vårt andra helgon som är riktigt helgonförklarad (med Birgitta som den första). De har förstås funnits många fler som vördats som helgon (ja ni tänker helt rätt, visst går tankarna till sankta Helena när jag skriver så? -västergötlands största kändis och allt). Själv skulle jag nog tro att Sta Anna från Husaby skulle kunna räknas som en tredje (eller första egentligen eftersom hon levde tidigare) även om hon inte firats som helgon i västdelen av kristenheten.

Sen är jag ju protestant och allt det där men jag tycker i alla fall att det är roligt med helgon så det här var roliga nyheter.

 

St:a Helena rör sig, åt fel håll

Aktuellt läge.

Aktuellt läge.

Den som läst Vandra Vägen länge vet att jag har ett geocacheprojekt kopplat till Götenes helgon st:a Helena. Det går att läsa ikapp allt om det under etiketten ”sanktahelena” i marginalen. I korthet ska en liten symbolisk geocache-”travelbug” som föreställer Helena flytta sig från gömma till gömma med hjälp av snälla människor, från Sverige till Jerusalem och tillbaka.

Man kunde ju undra i början om den här resan skulle gå väldigt mycket fortare än den Helena själv gjorde på 1100-talet. Nu kan man ju konstatera att det inte blev så. Hon har varit på väg i drygt två år, visserligen tillryggalagt imponerande 580 mil fågelvägen och träffat en massa folk på vägen. Hon har också besökt en massa platser och länge befann hon sig åtminstone i alperna. Nu fick jag häromdagen meddelande om att hon var… i Danmark. Någon har tagit henne nästan ända hem igen. Nu är hon strax nedanför gränsen till Tyskland. Jaja. Förr eller senare kommer hon väl fram…

Sta Helena som konst i Götene

Konstverket i sin helhet

Konstverket i sin helhet

Det är länge sedan jag skrev något här om Götene och Skövdes lokala helgon sta Helena (men det finns mycket under den etiketten ute i kanten). Nu sedan jag trätt i tjänst har jag även fått tillfälle att se det nya textilkonstverk som tillverkats av en grupp kvinnor i Götene och nu finns i Götene kyrka.

Sta Helenas stympade hand droppar blod som blir en Helenaros.

Sta Helenas stympade hand droppar blod som blir en Helenaros.

Det är ett stort broderiarbete med många små motiv från berättelsen om Helena. Två svärd för två dråp, pilgrimsfärd till häst och pilgrimsmärke. Götene kyrka och relikskrinet där.

Pilgrimssymbolen broderad

Pilgrimssymbolen broderad

Om du kommer till Götene kyrka kan du inte missa konstverket, det hänger rakt innanför dörren. Det har hänt en del även runtom för att synliggöra historien om Helena. Inne i Götene centrum finns det en vägvisare med helenamotiv och utanför kyrkan finns en rabatt med helenaros och annat. Men den gör sig förstås inte så mycket så här års.

Pilgrim i det medeltida västergötland

En för mig välkänd kyrka pryder omslaget. Såklart.

En för mig välkänd kyrka pryder omslaget. Såklart.

Skara stiftshistoriska sällskap har gett ut en jubileumsbok med anledning av att stiftet firar 1000 år i år. Jag har nu läst några artiklar i den och tycker det finns mycket intressant här. Roligast tycker jag förstås att medeltiden är, det är också där det kan stå ett och annat om Husabys plats i stiftshistorien. Som du ser på bilden får min församlingskyrka också pryda bokomslaget, vilket förstås är roligt.

Efter några inblickar i den snåriga tidiga historien med olika biskopar och de tidiga kristna centra i Varnhem (där man hittat en mycket, mycket gammal kyrkoruin och kristen gravplats) och annat så kommer en för den här bloggen väldigt intressant artikel av Stina Fallberg Sundmark om pilgrimslivet i det medeltida Västergötland.

Fallberg Sundmark skriver bland annat utifrån de pilgrimsmärken som hittats runtom i landskapet. De medeltida pilgrimerna tog med sig symboliska saker från pilgrimsmålen hem beroende på destination. Reste man till Santiago de Compostela tog man hem et musselskal och så vidare. I dåtidens hamnstad Lödöse och på annat håll i stiftet har man hittat en hel del långväga spår av resenärer till nämnda Santiago, från Einsiedeln i Schweiz, Noblat i Frankrike, Köln (där de tre vise männens grav ska finnas), Canterbury och Riga. Även till det heliga landet lär det ha rest en och annan men annars fanns även kyrkan i Forshem, invigd till gravens ära, som kunde tjäna som ersättning på närmare håll.

Det är ändå tydligt att pilgrimsvandringarna för de flesta gick till närmare platser. Framförallt verkar Vadstena ha en särställning som pilgrimsmål under senmedeltiden. Om man tänker på att man tog båten över Vättern så blir det faktiskt inte alls speciellt lång resa. Andra for till Edsleskog i Dalsland (även det med en enkel båttur som sparade benen och kortade restiden) där prästen Nicolaus led martyrdöden på väg till ett sjukbesök. Även Skara var ett sådant nära resmål men dit lär det å andra sidan ha varit andra som gjorde sig omaket med långa resor för att tillbe vid törntaggen från Jesu törnekrona.

Bland de mer lokala pilgrimsmålen nämns också Götene och Skövde med koppling till sankta Helena som jag skrivit mycket om här på bloggen, till exempel här. Det är också exempel på platser dit det finns avlatsbrev bevarade och pilgrimer är utlovade avlat för besök, gåvor och fromhetsövningar på de platserna.

Strängt taget kunde varje sockenkyrka fungera som pilgrimsmål genom de reliker som fanns där men även för att där fanns konsekrerade oblater, det vill säga Kristi kropp närvarande. Bruket med sådan ”sakramentstillbedjan” ska jag skriva mer om i dagarna men jag har för mig att jag hört att det blev vanligt just som kritik av att man skulle behöva resa så långt för att söka det heliga.

Det var ett axplock av det som står att läsa i artikeln. Riktigt intressant läsning för pilgrimen som söker sina rötter.

Sankta Helena har nått Frankrike

Söderut igen. Nu i franska alperna!

Söderut igen. Nu i franska alperna!

Travelbugen sankta Helena rör på sig! Sist jag skrev om henne här hade hon precis fått komma utanför Sverige och hamnade i gränstrakterna mellan Nederländerna och Tyskland.

Där måste en vänlig själ ha tagit med henne runt och visat henne omgivningarna för hon har blivit inloggad i en väldig massa geocachegömmor över ett litet område.

Sedan tog en vänlig resenär med Helena till hjärtat av de schweiziska alperna. Där var hon en kort tid innan en annan resande tog henne norrut igen. Denna gång till Nürnbergtrakten (man vill ju gärna tänka på dessa Bayerska trakter och den betydelse de spelade under reformationen, Augburg ligger längs rutten till exempel).

I Nürnberg tror jag att sankta Helena var ute och träffade folk på ett geocacheevent av något slag för hon har blivit sedd av ett antal människor där.

Och så nu slutligen har hon bytt land igen. Nu är hon alltså inloggad i sitt fjärde land så långt, Frankrike.

Just nu är Helena i trakten av Geneve fast på andra sidan gränsen, i franska alperna.

Det börjar bli riktigt roligt det här tycker jag! Nu har Helena varit på resa i ett år och fyra månader så fort går det inte direkt men jag hoppas hennes pilgrimsfärd är fylld av givande möten. Det verkar så!

Sankta Helena reser söderut

Nyss plockades sankta Helena upp av en vänlig själ rätt nära holländska gränsen.

Nyss plockades sankta Helena upp av en vänlig själ rätt nära holländska gränsen.

Det går framåt för sankta Helena i hennes geocachepilgrimsfärd. Nu har hon alltså lämnat Sverige och häromdagen fick någon som kallar sig ”arkanum” tag i henne. denne person verkar ha tagit med henne runtom och visat henne sin hemtrakt, hon har blivit incheckad på en hel massa cacher i ett litet område. Sedan kom det ännu en hälsning idag från Helenas senaste färdsällskap som säger att de tänker ta med sig henne ner till sitt hemland Schweiz.

Kul att Helena får komma till sitt tredje land (och med lite tur kanske hon tittar in någon mer stans på vägen, Holland är bara ett stenkast från där hon sågs senast). Jag hoppas att det ska löpa på fint med resan nu när hon är nere på kontinenten.

Sankta Helenas dag

Sankta Helena från en tavla i kyrkan med samma namn i Skövde. Med svärd, bok (med finger), sankta Helena och Våmbs kyrka.

Sankta Helena från en tavla i kyrkan med samma namn i Skövde. Med svärd, bok (med finger), sankta Helena och Våmbs kyrka.

Idag är det den dag då man traditionellt firat Västergötlands största helgon Sankta Helena (eller sankta Elin, det är samma namn). I Götene pastorat uppmärksammas dagen med en pilgrimsvandring mellan Myråsen och Götene längs sankta Elins led. Till kvällen (19.00) blir det också invigning av sankta Helenarabatten utanför Götene kyrka med musik och berättande om Helena.

Det häftigaste spåret sankta Helenas liv lämnat efter sig in i vår tid är nog själva staden Skövde. När man går där på torget och tittar mot Helenakyrkan kan man tänka på att anledningen till att orten finns där idag är att det var hit människor vallfärdade till Helenas grav under århundraden! Under flera hundra år var hon Västergötlands största kändis, innan reformationens folk lyckades utplåna både kulten och (så gott som) minnet av henne.

Jag har ju skrivit många gånger om Helena här på bloggen. Framförallt vill jag rekommendera att du tar en titt på berättelsen om hennes pilgrimsfärd såsom den medeltida biskop Brynolf Algotsson skrev ner den. Mycket vackert är det.

Här kan du läsa om förra årets pilgrimsvandring och här kan du läsa om vad Dick Harrison sa om sankta Helena då han föreläste i Götene i fjol. Om Västergötlands största kändis!

 

Pilgrimens avfärd

Sta Helena som pilgrim, Götene kyrka
När jag skickade iväg geocacheformen av Sta Helena var tanken att jag skulle ta tillfället att berätta ett och annat om den medeltida pilgrimsfärden på samma gång. Det är ju inte mer än ett drygt halvår sedan så det kan vara dags att göra verklighet av det nu!
På medeltiden var pilgrimsfärder vanliga och det fanns tydliga strukturer för hur de skulle genomföras. En sådan sak som var reglerad ganska lika över Europa var hur det gick till vid pilgrimens avfärd.
Eftersom pilgrimsresor var farliga grejer (det är det kanske nu också, det finns risk att man förändras) var det viktigt att man hade sin ekonomi och sånt uppklarad innan man åkte utfall att man inte kom tillbaka. Kyrkans kloster kunde fungera som bankfack i dessa lägen.
Lärjungen Jakob (Santiago) som pilgrim i Husaby kyrka
Den som gav sig iväg som pilgrim fick sedan avge en ed vid altaret i sin sockenkyrka. Där fick hon eller han också välsignelse av prästen. Under högtidliga former fick man sin pilgrimsstav, nästan som vid en dubbning. 
Pilgrimen fick också ett pilgrimspass som var ett intyg på att man var en riktig pilgrim och att det därför var viktigt att människor längs vägen hjälpte personen efter bästa förmåga. I stora delar av Europa hade pilgrimer rätt till fri kost och logi där de drog fram. Detta ledde i sin tur till missbruk och bedrägerier (förstås var folk såna då också) och därför var det noga med pilgrimspassen.
Jag har faktiskt fått ett pilgrimspass utfärdat åt mig en gång. Det var när jag skulle ut och vandra själv genom Värmland sommaren 2007. Lite förskrämd ringde jag upp biskop Erik Aurelius och bad honom skriva ut ett brev åt mig, vilket han också gjorde. Frisk vågat, hälften vunnet.

Sta Helena träffar folk på vägen!

Sta Helenas resa sedan hon lämnat Lilla Edet

Nu ramlar det in nyheter om Sta Helenas geocachepilgrimsresa. Du som följt Vandra Vägen ett tag vet att jag skickat ut en ”travel bug” föreställande helgonet Sta Helena (som dog här i Götene) på resa till Jerusalem. Dit åkte den riktiga Helena ungefär år 1130. Geocachehelena färdas från geocachegömma till geocachegömma med hjälp av vänliga händer och ska förhoppningsvis komma fram förr eller senare.

Sedan jag skrev senast har vår Helena kommit ner till Alingsåstrakten och, verkar det, pendlat in till Göteborg därifrån några gånger. I helgen var hon på något slags samlingsträff för geocacheentusiaster och ca 20 pers har loggat att de ”träffat” henne där. Roligt att hon möter folk på vägen, både sådana som flyttar henne och sådana som tittar på henne lite. Poängen med resan är ju också att göra Sta Helena känd på nytt.

Så värst långt bort är hon inte än men hon kanske tar ett språng snart!