Dec 16

Vem är svensk? Och – vem bestämmer det?

Det finns människor i Sverige som säger att man inte kan vara svensk och jude. Eller svensk och muslim. Man sätter på något vis likhetstecken mellan att vara svensk och kristen. Men – hur är det då med den som är svensk men säger sig vara ateist? Är det OK? Kan man vara det? Jag undrar…

Om det är så att man ska vara kristen för att vara svensk undrar jag hur det är med den person som väl får ses som själva grunden för kristendomen. Han, den där Jesus, han var och är jude. Hans föräldrar tvingades ta med honom och fly till Afrika. Vilken tur att han inte utvisades direkt och tillbaka till den plats där han ju var en icke önskvärd person. Tänker jag som ju är kristen. Och svensk. Och humanist på det viset att jag tycker att alla människor är lika mycket värda och att den svensk som kommit fram till att hon/han vill vara Buddhist ska få vara det. Eller ateist.
Eller som jag – kristen!

Göran Vikström

Dec 10

Ljus, stjärnor och våra traditioner

 

Häromdagen läste jag om en adventsljusstake med fem ljus i stället för fyra. Ja, varför inte? En ny tradition? Men så säger någon på stort allvar ”att så har vi alltid gjort” och därför måste vi fortsätta förvalta traditionen såsom ”den alltid har varit”. Men ofta är detta ”alltid” inte så lång tid som vi kan tro. Många gånger var det något som ”bara blev så”, utan större eftertanke att det skulle bli viktigt 100 år senare.julstjärnor

Den traditionella adventsljusstaken är inte mer än drygt 100 år och kom till Sverige via Ersta diakonianstalt där man tog idén från den tyska motsvarigheten Kaiserwerth. Den var egentligen först en adventsgran med 28 ljus i, sju för varje vecka. Den förvandlades sedan till en ljusstake med fyra ljus, ett ljus för varje söndag. Där finns säkert en koppling till adventskalendrarna kan jag tro.

Stjärnan har ett delvis annat ursprung, men från början av 1800-talet. Den påminner förstås om Betlehemsstjärnan som de österländska stjärntydarna följde för att hitta vägen till stallet i Betlehem. I Herrnhut i Sachsen, Tyskland, fanns ”Herrnhutarna”. När de firade ett jubileum hängde de upp en stjärna och så ”bara blev det så” att de varje år hängde upp en stjärna första advent, som en del av sitt julpyssel. Julia Aurelius var den som förde hit stjärnan 1912 då hon och maken hade gift sig och bosatt sig i Lund. Egentligen är en herrnhutarstjärna taggig åt alla håll men en pappershandlare fixade en plattare stjärna som snart blev populär.

Ett annat exempel är julkrubban. Fransiskus av Assisi på 1200-talet lär ha börjat med att arrangera en levande julkrubba som sedan blev till tradition. Något som kan vara värt att tänka på är att Jesus och hans lärjungar inte firade jul. Det kan låta nästan dumt att säga men i kyrkans tidigaste historia dröjde det firandet. I stället var påsken det som allt tog sin utgångspunkt i. Och därför berättar vi om hur Jesus rider in i Jerusalem på första advent, för att redan innan jul påminna om det som ska hända på påsken, att han då kommer framträda fullt ut som Messias, den smorde kungen och Guds son.

Jag vill själv tänka att det viktiga med advents- och julfirandet är kanske inte alltid traditionen, utan att försöka höja glädjen en smula och sänka oron/ångesten av alla krav och måsten. Julfirandet är ju som om vi kliver in i en saga och ”leker” för att förhöja livskänslan lite. Och för att leka behöver vi vara nyfikna och påhittiga precis som barn. I leken är nästan allt tillåtet om man frågar ett barn.jonas agestam (2) låg

Så ta barnet till hjälp för att göra din jul så som du önskar. Kanske tänder du fem ljus istället för fyra? Kanske är det Jesusbarnet, ditt eget barn, du själv som barn eller barn i allmänhet du tänker på. Själv kommer jag fira att Jesus föds i Betlehem men tänker samtidigt att det firandet borde bjuda in alla att fira i barnslig glädje. Om inte annat utifrån FN.s barnkonvention: Artikel 31: Barnet har rätt till lek, vila och fritid. Artikel 14: Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Artikel 27: Barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

Jonas Agestam

Jan 23

Till en körledare

sara-michelin

Sara, du slutar! När du berättade sköt en pil genom mitt hjärta. Det gjorde riktigt ont för en sekund.

Det fortsätter att göra lite ont, som en molande värk. Du har betytt så mycket i mitt liv och jag vet att du har betytt väldigt mycket för många människor här i S:t Olofs församling.

Du har inte bara varit en körledare för oss. Du är en sann inspiratör. Du har ett spontant sätt att utbrista allt som finns inom dig. Du är inte rädd för att säga vad du tycker. Och vilken energi du har. En energi som smittar. En glädje som sprudlar. Och ibland är du ilsksint som ett bi. Det är också inspirerande och gott. Det är inte alla som vågar. Vågar vara så mycket människa som du.

Din musikaliska talang sedan. Du tvekar inte en sekund på att du kan leda en jättekör och en stor orkester i något oratorium av de stora mästarna. Jag kommer aldrig glömma H-mollmässan av Bach. Det var då jag själv började i kören. Det första jag sjöng med kören, faktiskt. Din perfektionism, men ändå ditt sätt att vara ödmjuk i att det inte kan bli perfekt, men att det kan bli så bra som vi amatörer någonsin kan sjunga. För du leder oss dit. Vilket jobb du har gjort med kören! Sedan startade du flera körer, och fick tillfälle att vara inspiratör för många fler.

Du har ett sätt att vara märkligt blygsam när någon kommer med positiv kritik, men jag tror ändå att du vet att du är fantastisk. Det måste du veta, eller? Som jag känner dig kommer du tycka att jag är jättepinsam som skriver såhär om dig. Men jag måste, för du ska veta att du har betytt så mycket och att det gör ont i många människor att du slutar. Ett kapitel är färdigskrivet och det här är ett personligt inlägg som kommer direkt från hjärtat. Det blir mycket hjärta när man är engagerad i en församling och när man är människa.

Det sägs att körmänniskor får ett speciellt slags förhållande till sin körledare. Körmänniskor följer sin körledare. Ja, det är helt sant. Vi kommer säkert att göra små utflykter till Linköpings Domkyrka när vi får tillfälle, för att höra dig spela. Nu ska du inte leda någon kör alls, berättade du. I alla fall inte till att börja med.

Nu får du tillfälle att ta nästa steg i din nya församling. Stråla i Domkyrkan och fortsätta utvecklas. Jag hoppas att du ska trivas – det tror jag att du ska. Du är som klippt och skuren för vår vackra Domkyrka i Linköping.

Vi är så glada över att du har fått den här chansen. Stort lycka till och tack för den här tiden!

/Annelie Tollerå

Dec 27

När en dörr stängs, öppnas en annan

…och i mitt fall gäller det dörrar i samma hus.
Tiden går och snart går mitt vikariat i S:t Olofs församling ut. Men jag har förmånen att få fortsätta arbeta för Svenska kyrkan i Norrköping, även om det blir på en annan kontorsstol. Det gör mig glad i hjärtat! :)

Jag har fått så mycket nya erfarenheter ochDSC_0227 insikter under min tid i församlingen. Det har gett mig otroligt mycket vilket jag är tacksam för! Jag kommer utifrån och innan jag började arbeta här hade jag inte så mycket kunskap om allt vad Svenska kyrkan gör och är. Men nu har jag fått se det från första parkett och nu vill jag berätta om allt det fantastiska för resten av världen. Jag menar, alla har ju inte förmånen att få jobba här men då vill jag ändå att de ska veta vad jag vet, och få uppleva det jag upplever.

Jag har blivit troende under min tid här. Jag kan inte påstå att jag blivit troende i den mening att jag tror på Gud. Och jag känner att det är okej, tro innebär olika saker för olika människor. Men jag har blivit troende på människan, på kärleken och på gemenskapen. Och det känns härligt och vackert.

Foto: Göran Vikström

Nov 5

Att välja sin tro

Igår hade jag förmånen att få träffa Stefan Gagner, praktiserande buddhist sedan 2004, översättare, Norrköpingsbo och vice ordförande i organisationen Buddhas Light International DSC_2194_webAssociation (BLIA). Han är uppväxt i en kristen familj men kristendomen kändes aldrig hemma för honom så han valde buddhismen istället.

Det var ett befriande samtal vi hade där insikten om fria val i livet gjorde att jag fick ny luft under vingarna. Friheten att tro på vad man vill, hur man vill, när man vill, så länge man är lycklig och mår bra i det. Det är en lyx vi har. Det ena är inte rätt eller fel, det är bara olika. Och lika ändå på något sätt, vi söker alla efter en trygghet och en gemenskap på något sätt.

Samtalet med Stefan blev ett reportage som går att läsa i bilagan till julnumret av AMOS som kommer ut i december. Håll utkik!

Okt 28

Alla betalar vi hyra. Eller?..

Varje månad när hyreslappen dimper ner i brevlådan suckar vi ljudligt. Det är en sådan där måste-faktura som är så fruktansvärt tråkig att betala.
Men vet du? För många människor är det deras högsta önskan att få en hyresavi i brevlådan.

Det finns många människor som saknar bostäder, både här i Norrköping men också i andra delar av Sverige. För sjunde året i rad arrangerar S:t Olofs församling, Svenska kyrkan i Norrköping, tillsammans med RIA – hela människan, en stödkonsert till förmån för bostadslösa i Norrköping. Konserten går av stapeln söndagen 10 november kl 16.00 i Matteus kyrka. Konfrancier är Ragnar Dahlberg. Medverkar i konserten gör Åsa Sjöberg, Fredrik Ingå, St Olai Joy, Jenny Stenberg, Hux-flux-bandet, Vidar Andersson, Damensemblen 8-gig. Efter konserten serveras det soppa på RIA – hela människan.

Kom och ta del av härlig musik och bidra du också!bostadslös

 

Okt 17

Vi är alla människor – olika människor

Det är redan mitten på oktober, tiden flyger fram! Och snart är det jul.

S:t Olofs församling i Norrköping ska vara med och producera en bilaga till tidningen AMOS och den här bilagan kommer ut runt 1a advent. Det är ett julnummer och vårt tema på bilagan är ”Det är olika”. Vi vill skildra personers olika sätt att fira, eller inte fira, jul. Och nu letar vi efter personer i Norrköping som vill berätta sin historia och sitt perspektiv på julfirande.

Vi söker:
– Tre personer som arbetar under julen. T ex vårdpersonal, chaufförer, butiksbiträden, präster m.fl
– Två personer som inte firar jul alls av olika anledningar
– En person som firar jul enligt konstens alla regler

Om något passar in på dig eller någon du känner, maila till sanktolof@svenskakyrkan.se för mer information.

amos

 

Okt 9

Vi kan alla vara dörrar in till varandra

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om diakoni. Igår fick jag lära mig mer om diakonalt arbete och hur vi alla faktiskt i någon mån är diakoner. Eller åtminstone så kan vi alla hjälpa till med det diakonala arbetet. Jag skrev ner några punkter som jag tyckte var viktiga.

  • Diakoni är ingen verksamhet, det är en konsekvens av att vara kristen
  • En kyrka som är trovärdig är en kyrka som älskar
  • Små saker vi gör och säger kan betyda väldigt mycket för människor vi möter
  • Möt alla som människor utan att placera dem i fack
  • Vi kan alla vara dörrar in till varandra

Hand reaching for doorJag avslutar med klassikern: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En enkel, kärleksfull handling såsom en hand på axeln, en fråga om hur någon mår eller om du kan vara till någon hjälp, kan vara av större betydelse än vi någonsin kan ana. Det kan faktiskt till och med vara så att du bidrar till att förändra någons liv genom att säga ”hej och välkommen, varsågod och sitt.”

Sep 26

I helgen blir det drop-in-dop!

På lördag är det Kulturnatten här i Norrköping och då blir det drop-in-dop i S:t Olai kyrka.

Och vem är dopet till för då? ALLA såklart! :)
Dopet är en högtid som är förknippad med djup glädje oavsett om det är ett barn eller en vuxen som döps. Dopet är inte åldersbundet, man kan döpas oavsett om man är bebis, barn, ungdom eller vuxen.
Om du eller ditt barn inte är döpta men önskar bli är drop-in-dopet under kulturnatten ett perfekt tillfälle.

DSC_0447

 

 

 

 

 

 

 

Är du redan döpt kan du dock inte bli döpt en gång till.

Läs mer om drop-in-dopet och Kulturnatten här.

Sep 13

Halvvägs till himlen

Det här blogginlägget är näst intillhalvvägs till himlen oundvikligt efter premiären av programmet Halvvägs till himlen i onsdags kl 21.00 på TV4.

Är det okej att driva med Svenska kyrkan på det sättet? Jag tänker att det helt klart är okej, då man driver med både blondiner, norrmän och andra människor. Humor växer fram ur det vi kallar livet, och kan vi inte ha lite självdistans till det vi gör och till dem vi är så blir det väldigt stelt och tråkigt. Nu är jag i och för sig varken blondin eller norrman. MEN jag är anställd inom Svenska kyrkan och jag skrattade högt flera gånger under programmet, kanske var det igenkänningsfaktorn eller så var det helt enkelt bara hysteriskt kul!

Är det lättare eller svårare att skratta åt skämt på bekostnad av något som ligger mig nära? Det är nog olika från person till person tänker jag.

Såg du programmet? Vad tyckte du?