Kan ett behörighetssystem vara spännande?

Nej, det kan det inte. Men man kan göra allt man kan för att göra att användandet av det ska ske med ett minimum av tandagnisslan.

En begränsning sätts naturligtvis av hur systemet ser ut i bakgrunden. I Svenska kyrkan har vi en mängd olika källor för behörigheter – de olika församlingarna och stiften kan använda olika källor, och olika grupper kan ha olika källor.

Många anställda finns i ett gemensamt AD, men det finns också lokala ADn. Anställda har också ofta en behörighet i Kbok – ett administrativt system, ofta är församlingarna mer bekväma i att använda Kbok än ADt. Politikerna finns i något som kallas organisationsregistret, där finns också många av de övriga frivilliga, till exempel internationella ombud. Vi har också en behörighetskälla som är byggt specifikt för behörigheter till de som endast ska ha behörighet till intranätet – till exempel konsulter.

Alla dessa grupper ska kunna läggas till i olika behörighetsgrupper på vårt intranät och på vår externa webbplats. Därför var vi tvugna att bygga ett eget system som kan hantera allt detta – vi kallar systemet för KAP.

Detta gör att det är naturligtvis inte helt enkelt att skapa ett administrativt gränssnitt för systemet som är både funktionellt, kan hantera alla dessa källor och är superanvändarvänligt.

Just nu jobbar vi dock en uppgradering som gör vårt behörighetssystem bra mycket enklare att använda. Arbetet är en del i den ”restaurering” vi gör av det administrativa gränssnittet för vårt publiceringsverktyg.

De ledande principerna för detta arbete är:

• Konsekvens – knappar, dialogrutor etc. ska fungera likadant över hela systemet.
• Förenkling – Språket ska förenklas, antalet steg för att utföra en given syssla ska minska, i vissa fall kan flexibilitet och avancerad funktionalitet offras i utbyte mot användarvänlighet.
• Direkt hjälp – det ska vara möjligt att få hjälp i samma miljö som administrationen sker.

Detta innebär naturligtvis att administrationsverktyget för behörigheter kommer att se ut och fungera likadant som webbpubliceringsverktyget, bara det bör vara en stor förbättring för de flesta användare. Man går kanske inte in i behörighetsadministrationen så ofta – därför är det viktigt att det fungerar mer som system som man är van vid att använda.

Det innebär också för behörighetsadministrationens del:

• En mängd funktionalitet som endast superadministratörer använder tas bort för andra användare.
• Systemet hjälper i möjligaste mån till, exempelvis innebär det autocomplete på platser där administratören ska skriva något som finns i fördefinierad lista.
• Större synlighet för viktiga uppgifter – användaren kan se direkt i en lista vilka grupper hen kan administrera och se detaljerade uppgifter kring varje grupp. Man kan även se direkt vid en grupp vilka resurser denna grupp ger behörighet till (webbplatser eller ”samverkansrum”)
• Hjälp-frågetecken vid varje fält/knapp – i  behörighetssystem är tyvärr allt inte alltid självförklarande, minst sagt.
• Det finns två ingångar för administratören – grupper och användare – som man kan välja mellan beroende på vilka ingångsvärden man har.
• Behörighetsadministrationen kommer fungera i fler webbläsare och operativsystem.

Gränssnittet i sig har testats i och med införandet av gränssnittet på delar av webbpubliceringsverktyget, men det behöver också testas i sammanhanget behörigheter (utöver de tester som självklart har gjorts under utvecklingen).

Införandet kommer delas in i fyra faser

1. En utvald grupp flitiga användare testar.
2. Betan öppnas för alla administratörer som vill testa.
3. Standarden byts ut till det nya gränssnittet, men det gamla finns kvar som backup.
4. Det gamla gränssnittet stängs.

Vad tror du är viktigt när man utvecklar användargränssnitt?