Användarna är med och planerar verksamheten

Kalenderhändelser, kyrkor och kontaktuppgifter. Vårens besökarundersökning bekräftade tidigare undersökningar, analyser och gissningar. Våra besökare på svenskakyrkan.se vill fortfarande framför allt åt ”de tre k:na”. Det är samma resultat som i motsvarande undersökning 2011 och nu har drygt 2 400 besökare på svenskakyrkan.se (nationella sidorna såväl som stift- och församlingswebbar) tyckt till om vår webbplats ytterligare än gång.

Enligt undersökningen, som genomfördels i april och maj av företaget Web Service Award, är över hälften (62 procent) av besökarna på vår webbplats kvinnor – de flesta i åldern 41-55 år. Så var det även för två år sedan. Besökarna som är 65 år eller äldre har däremot ökat sedan förra gången, liksom de som hittar till vår webb via mobilen. Därför känns det extra roligt att vi i år för första gången gjorde en separat undersökning bland våra mobila användare.

Några stora skillnader mellan de som surfar från mobilen och övriga besökare går inte att se – de är ute efter i princip samma sak – fast de med mobiler verkar ännu mer angelägna än de framför en dator att få reda på tider, platser och annan information som rör en speciell gudstjänst eller något annat evenemang. Det märks om inte annat i fritextsvaren, där mobilanvändarna är rejält upprörda över krånglande kalendrar och otydlig, eller i värsta fall obefintlig information.

Med detta konstaterat känns det väldigt bra att vi på kyrkokansliet i Uppsala just nu är i slutfasen av ett arbete med en kalenderportal där vi samlar kalenderhändelser från alla församlingars kalendrar för att presentera informationen på ett vad vi tror tydligt och enkelt sätt. Dessutom har vi ju vår app Kyrkguiden som vi tror på många sätt motsvarar de behov våra besökare har. Här har vi mycket marknadsföring kvar att göra!

Stor förbättringspotential finns även vad det gäller struktur och menyer – där alltför många tycker att vi är för otydliga. Det blir tyvärr även tydligt när vi jämförs mot mot andra organisationer i vår storlek. Trots att våra siffror på de flesta fronter blivit bättre sedan  undersökningen 2011 har vi fortfarande en bit kvar till dess att vi har siffror som ligger på genomsnittet i branschen. Vi ligger bra till när det gäller tekniken – vår webb är stabil och nedladdningen funkar fint – men vi måste jobba med innehåll, användarvänlighet och sökvägar.

Detta inte minst med tanke på att endast 65 procent av besökarna hittade den information de sökte på webbplatsen. Det innebär att hela 35 procent inte, eller bara delvis, hittade informationen de var ute efter. Och det beror med största sannolikhet inte på att det sökte efter uppgifter som det vore helt orimligt att vi skulle har på vår webbplats … 

Det kan också vara intressant att notera att de flesta besökarna är privatpersoner, nästan 50 procent, medan cirka 20 procent är anställda. Andra besökare är till exempel förtroendevalda, arbetssökande, journalister och anställda i kommuner och andra organisationer som samarbetar med Svenska kyrkan. Lite oväntat kanske det kan vara att över hälften av våra privata besökare i undersökningen besökte vår webbplats för första gången, medan vi anställda verkar vara inne på webben mest varenda dag.

Ja, detta är lite av den information vi kan utläsa av vårens besökarundersökning, men det finns mycket mer. Information som gäller besökare i olika åldrar, med varierad kunskap om Svenska kyrkan och med olika strategier för att söka sig fram på webben. Vi har fått in flera a4-sidor fyllda med fritextsvar och inser att vi här har lite av facit för hur vi ska jobba vidare med webben, både teknikmässigt och innehållsmässigt. För vi finns till för våra besökare. Det är därför viktigt att vi lyssnar på dem när vi planerar vår verksamhet. Och viktigt att vi har dem i fokus när vi bygger våra webbplatser och fyller dem med innehåll.

Vill du veta mer om undersökningen finns här en ppt-presentation med mer siffror och fritextsvar från undersökningen. Du är även varmt välkommen att höra av dig!
Liselotte, webbredaktör på kyrkokansliet i Uppsala 
liselotte.rogberg@svenskakyrkan.se

Det där med video kan väl inte vara så svårt?

Jag fortsätter med mina tankar runt frekvent ställda frågor…

En av de allra vanligaste frågorna ser ut så här:

Varför går det INTE att ladda upp videofilmer på externwebben eller intranätet?

Rent praktiskt är det givetvis möjligt att göra det så länge videofilen är mindre än maxgränsen för uppladdade filer som är 20 Mb men det hjälper inte på något sätt för videofilen går inte att titta på annat än om man lyckas ladda ner den och sen har en spelare som klarar det aktuella formatet…

Men varför är det så? Det kan väl inte vara så svårt?

Jag ska försöka förklara utan att bli alltför teknisk och kryptisk – och ni som är tekniskt bevandrade får ha överseende med att det kanske ges en något förenklad bild här!

För besökaren är vårt publiceringsverktyg i likhet med alla liknande system i princip endast en webbserver. En webbserver är en dator med i princip en enda uppgift – att svara på frågor från besökarens dator. Den kan endast svara inom vissa ramar och det ”språk” den pratar är ganska enkelt…

Och ganska grovt förenklat skulle det kunna se ut så här:

Besökare: Ge mig ”http://www.svenskakyrkan.se/123456″!

Server: OK! ”123456” består av följande – ett par paket kod, ett par paket bilder och så skickar vi med lite bonuspaket med extrakod för att kunna hålla koll på statistik och annat. Vi packar det på en pall och skickar över…

Besökare: Tack!

Webbservern är nämligen ganska ”dum” och skickar i de paket den fått saker och ting inlagda.

Kombinerar vi den förmågan med att videofiler ofta är väldigt stora så skulle det inte räcka med en pall utan vi får börja likna med fraktfartyg lastade med containrar fyllda av pallar!

Lägg därtill att för att videofilen ska kunna spelas upp så måste den packas upp i rätt ordning och helst vara komplett – har en container hamnat snett eller en pall i en container är trasig så går det inte att visa filmen.

Alltså klarar en webbserver inte av att visa en videofil(m).

Men hur ska man göra?

För att spela upp video över internet behövs någon form av s.k. streamingserver. Det är en dator precis som webbservern men den är specialist på just videofiler och skickar alla de där paketen på pallar som stod i containrar i en jämn ström i alldeles rätt ordning.

Besökaren kan alltså börja titta så snart det första lilla paketet kommit fram för sen kommer nästa paket och nästa och så vidare…

Om vi tänker som vi gjorde med webbservern ovan…

Besökare: Ge mig ”http://www.svenskakyrkan.se/123457″!

Server: OK! ”123457” består av följande – ett par paket kod, ett par bilder – oj, en infogad video – och de där bonuspaketen. Jag packar kod, bilder och bonuspaketen på en pall och skickar fråga om videon till streamingservern. Hallå kompis (streamingservern, alltså): kan du skicka videon som heter ”kyrkoval 2013″?

Streamingservern: OK! Jag skickar paket 1 nu!

Besökare: Tack!

Besökare: Nu börjar paket 1 ta slut!

Streamingservern: Paket 2 på väg…

Besökare: Tack…

osv…

Är det trafikstockning så kan den välja att skicka lite mindre paket under en stund så att besökaren inte behöver vänta på att proppen ska släppa men kanske får lite sämre bild under den stunden.

Men den är så specialiserad så den kan inte på något sätt klara av det som en webbserver klarar av – nämligen att leverera allt det där andra.

Men det visas ju på samma webbsida?

Ja, och nu kan liknelserna kanske börja halta eller bli ytterst fåniga – men om vi tänker på den där pallen med paket  som webbservern skickade så finns det där ett magiskt paket med den inbakade videorutan som liksom borrar ett hål och drar ett rör från streamingservern rakt genom pallen…

Men kan ni inte bara sätta upp en sån där streamingserver?

Om det vore så enkelt!

För att ytterligare ställa till det så har dels TV-kanalernas olika ”Play”-tjänster och dels t.ex. Youtube och Vimeo skämt bort användarna med att det ska börja mer eller mindre direkt när man klickar på ”startknappen” och det är där det slutar vara enkelt…

Eftersom besökaren vill att det ska börja omedelbart och besökaren kan befinna sig på en massa olika ställen rent geografiskt så löser man det genom att sprida ut servrar över det geografiska område man vill täcka – i vårt fall skulle vi behöva sätta ut servrar åtminstone på ett antal olika platser i Sverige, jag skulle gissa på fyra eller fem för att minimera trafikstockningarna, och dessa ska kopplas ihop mellan sig så allt innehåll finns på alla servrar och det ska vara samma version på alla servrarna så om man uppdaterar en fil(m) så måste den spridas ut till alla de andra servrarna.

Ska vi vrida det ytterligare ett steg så har de allra största leverantörerna dessutom mer eller mindre egna kablar mellan de olika servrarna för att försäkra sig om att det inte ska bli några som helst trafikstockningar…

 Ja, det låter ju…

Vänta lite!

Jag har ett par saker till…

Kommer ni ihåg att jag pratade om ”format” i svaret på första frågan?

Videomaterial kan sparas i en ofantlig mängd olika format och komprimeringar men för att en lösning som jag just beskrivit ska fungera på bästa möjliga sätt och oavsett av vad besökaren har för ”plattform” – alltså dator, telefon, läsplatta eller vad det månde vara – så behöver det kodas om till ett, eller egentligen flera, förutbestämda format innan det skickas till servern eller som jag skrev servrarna och just videokodning är något av det mest ansträngande en dator kan ägna sig åt.

Att koda EN videofil kan få en ganska kraftfull normaldator att gå på knäna – alltså görs detta i såna här lösningar av därför speciellt anpassade kodningsservrar. Ännu en ”specialist” som gör i princip EN sak och inte kan något annat än att läsa in videofiler i en massa olika format och göra om de till några få som hanteras av streamingservrarna i den specifika lösning man väljer.

Att ha ett system som ska klara av att koda videofiler från eventuellt flera hundra samtidiga eller mer eller mindre samtidiga användare skulle kräva flera större kodningsservrar eller eventuellt en mindre park med kodningsservrar.

Om ni har läst allt så hoppas jag ni börjar se att det blir en ganska komplex lösning att bygga för en organisation av vår storlek och det kostar mycket pengar att bygga en egen sån lösning.

Och om vi kommer till en sån lösning så är det inte bara att bygga lösningen utan det krävs någon form av förvaltningsorganisation som sköter löpande vidareutveckling, underhåll och support på samma sätt som vi idag förvaltar t.ex. externwebb och intranät…

Då tycker vi det är bättre att faktiskt använda de redan befintliga lösningar som finns och som i många fall är gratis eller i alla fall betydligt billigare och där kostnaden i de fall det bedöms som nödvändigt att använda en betald lösning från t.ex. Bambuser, Vimeo eller Youtube faktiskt får tas av de som anser det vara nödvändigt och inte av alla…

I många fall klarar sig enskilda församlingar med gratisvarianterna då det inte för varje enhet alltid rör sig om så stora mängder video eller ”storanvändande”.

Men det är ju en massa reklam och annat på Youtube?

Ja, det är tyvärr priset man får betala för att använda gratistjänsterna – det är ju inte gratis för Youtube eller dess ägare att se till att tjänsterna fungerar så nånstans måste de dra in pengarna :-)

Om man tycker att det är störande eller opassande så finns betalalternativen där man slipper reklam och får en hel del andra fördelar – tycker man det är för dyrt kanske det går att gå ihop med grannförsamlingen eller inom stiftet! Ett konto kan räcka ganska långt och täcka fleras behov.

Vi vill ju bara att filmen ska kunna ses av styrelsen!?

Ja, det händer ju ganska ofta att vi vill sprida information internt och det är en komplicerande faktor.

Använder man gratistjänsterna så kommer videomaterielet på ett eller annat sätt blir sökbart via dessa men om man använder betaltjänsterna så kan man ställa in vem som får se vad.

I fallet med Vimeo blir alla videofilmer man lägger på ett betalkonto automatiskt ”private” och då måste man ha adressen till själva klippet för att kunna se den och om den infogas på en ”skyddad” intranätssida så har man förhoppningsvis begränsat spridningen så långt sommöjligt – om inte någon som har tillgång till just den sidan sprider direktlänken vidare…

Youtube har en lite annan lösning som jag inte har använt eller testat och därför inte riktigt vet hur den fungerar.

Här skulle en egen lösning klart förenkla förfarandet men är det ”hemligt” material så kanske video inte är det bästa mediet och i förhållande till hur mycket bra vi kan göra med video mot externa målgrupper är det en väldigt dyr lösning för en liten, liten del av publiken.

Hjulet behöver alltså inte uppfinnas igen…

Det här var några av de frågor och följdfrågor vi får på mer eller mindre regelbunden basis och förhoppningsvis har jag rätat ut ännu några frågetecken…

Det finns givetvis fler alternativ än de jag nämnt.

Youtube, Vimeo och Bambuser är bara tre av många aktörer och anledningen till att jag tar upp just dessa tre är att de är de mest kända. För att hitta alternativ så rekommenderar jag er att söka på nätet och sen kombinera detta med en koll på listan över tjänster som vi stödjer i vårt verktyg.

Funktionen för ”infoga multimedia” är kopplad till en tjänst som hämtas från Embed.ly och listan med de tjänster de stöder kan ni hitta här:

http://embed.ly/embed/features/providers

I nuläget har vi inga planer på att uppfinna hjulet igen och kommer fortsätta hänvisa till externa tjänster för detta ett tag till!

Vad framtiden har att erbjuda är ju inte skrivet i sten så allt kan hända!

Vilken utveckling ska prioriteras

Då kör den igång igen, månadens omröstning.  Under sommaren har följande förslag kommit in.  Vad tycker du bör prioriteras upp för att genomföras under hösten?

Datumstyrd publicering av personal

Istället för att själv gå in och publicera informationen om en anställd när denne börjar.  Det skulle också gå att avpublicera när denne slutar så skulle denna datumstyrda funktion göra det automatiskt.

iCal-lösning i kalendern för prenumerationsmöjlighet

Ett önskemål om att kunna prenumerera på kalendrar i den gemensamma lösningen.  Detta skulle innebära en utveckling som gör att det läggs på en iCal-lösning som möjliggör att den med en iCal-kalender, exempelvis Googles kalender, själv skulle kunna prenumerera på en utvald kalender på svenskakyrkan.se för att få händelserna direkt in i sin personliga kalender.

Webbitor i personaladministrationen

Med jämna mellanrum kommer önskemål om tilläggsrutor i personaladministrationen.  Den mest långsiktiga lösningen skulle då kunna vara att istället för att förlänga formuläret med en mängd små rutor att förhålla sig till så läggs en webbitor till.  I den finns sedan möjligheten att skjuta in länkar, profiler/tillgänglighet/användarnamn i sociala medier och så vidare.

Radioknappar i formulären

Önskemål har lyfts om att lägga till frågor som besvaras med endast ett svarsalternativ i formulären, så kallade radioknappar.  Ett exempel förslagsgivaren skickar med är att när konfirmationsanmälan görs så tvingas personen välja ”ja” eller ”nej” på om foton på konfirmanden får användas officiellt i kyrkans verksamhet.

Omröstning september 2013

  • Radioknappar i formulären (24%, 15 röster)
  • Webbitor i personaladministrationen (21%, 13 röster)
  • iCal-lösning i kalendern för prenumerationsmöjligheter (50%, 31 röster)
  • Datumstyrd publicering av personal (5%, 3 röster)

Totalt antal röster: 62

Loading ... Loading ...

HTML eller ej?

Vi har under upprepade tillfällen under flera år fått frågan om vi inte kan tillåta redaktörer eller eventuellt lite mer avancerade redaktörer att få möjlighet att arbeta i någon form av HTML-läge i redigeringsverktyget.

Vi har ungefär lika många gånger svarat att det av olika skäl inte är möjligt eller något vi inte planerar att möjliggöra…

Varför?

Jo, jag ska i det här blogginlägget försöka bena ut hur vi tänker när vi som många upplever som extremt hårdnackat motsätter oss detta.

Säkerhet

Ett helt öppet HTML-läge möjliggör att det går att infoga script som kan skada såväl systemet som besökare – eller i alla fall deras datorer.

Denna del skulle relativt enkelt kunna gå att filtrera bort vid sparandet men det finns fler aspekter…

Tillgänglighet

Den stora anledningen är vad som ibland lite oklart kallas för ”tillgänglighet” – det blir nog inte helt klart av det här men kanske lite mer hanterbart.

Ett av många argument är att man vill kunna infoga tabeller eller annan kod för att justera något så det ser ”alldeles rätt ut”.

Om vi börjar med tabellerna så är det något vi har byggt bort eftersom det för t.ex. synskadade som har s.k. skärmläsare ställer till stora problem. De skärmläsare som finns idag tolkar inte tabeller alls utan läser då i princip upp själva HTML-koden för besökaren – vilket gör att det blir mer eller mindre obegripligt!

Nu kan det tyckas att synskadade kanske utgör en ganska liten del av våra besökare men det är bara ett av många fall som vi måste ta hänsyn till…

En betydligt större besökarskara kommer till webbplatsen från en massa andra ”plattformar”. Det är inte bara desktopdatorer med flera olika webbläsare utan en stadigt stigande del mobilanvändare och då ser det inte alls ”alldeles rätt ut” för de eftersom de ser en HELT annan sak än vad som normalt visas i redigeringsläget. Antalet mobilanvändare har passerat 20% och är i ganska snabb takt på väg mot 30% – de kan dessutom vända och vrida på skärmen så att sidan ska anpassas till olika lägen och då flödas innehållet olika i dessa lägen. Lägg därtill en stadigt, om än i något lägre takt, stigande besökarskara med surfplattor som oftast befinner sig någonstans mitt emellan mobiltelefonen och desktopdatorn när det gäller skärmupplösning och då ska innehållet flödas på ytterligare ett eller två sätt…

Vårt mål är därför att det som kan ”matas” in i redigeringsrutan inte ska innehålla någon form av formateringstaggning som inte kan påverkas genom ändring på ett ställe – dvs i den mall som används för att rita upp sidorna i vilken plattform det nu månde vara.

Vi vill alltså som så många andra skilja på ”innehåll” och ”formattering” för att dels täcka dagens behov men även vara beredda på att i så hög utsträckning som möjlighet täcka eventuella framtida behov…

Framtidssäkring

En stor fråga som vi måste ta hänsyn till är att det ganska troligt någon gång i framtiden ska upphandlas och utvecklas eller anpassas ett nytt publiceringsverktyg. När den dagen infinner sig har vi ytterligare argument för att vi faktiskt vill skilja på ”innehåll” och ”formattering” för då ska det göras en export av hundratusentals sidor till detta verktyg och att då filtrera och städa bort kod som i det verktyget kanske ställer till än mer oreda eller som det måste anpassas till är ingen enkel match – att i så stor utsträckning som möjligt ha sidor som är uppbyggda på samma sätt gör att det arbetet då mycket enklare kan automatiseras.

Våra hårda nackar och vår syn

Det här är våra huvudargument och vi gör bedömningen att det kommer att fortsätta vara så. Vi kommer givetvis fortsätta vårt arbete med att ständigt utveckla verktyget för att det ska bli så bra som möjligt för så många användare som möjligt men framförallt med inriktning på att det ska vara en lysande upplevelse för våra besökare.

Vi är medvetna om att vi inte är där fullt ut idag men vi ger inte upp i första taget.

Men vi vill i alla fall…

Innan vi lämnar frågan vill jag dock ta upp en del av de argument eller önskemål som kom fram i den senaste diskussionen

WYSIWYG?

I den senaste omgången av debatten hänvisas det till eller jämförs med InDesign och pratas om WYSIWYG.

Om vi börjar med jämförelsen med InDesign så är den med ovanstående i åtanke inte relevant då när man arbetar i InDesign så är måtten man ska utgå ifrån i de allra flesta fall oerhört fasta och förutbestämda. Det finns inget utrymme för andra tolkningar eller vinklingar för trycksaken håller exakt samma mått från det att den lämnar tryckpressen tills det att den förhoppningsvis mals ned för återvinning.

En webbplats är föränderlig och innehållet ska kunna visas i flera olika sammanhang och helst vara begripligt oavsett hur det visas.

För er som inte känner till begreppet så står WYSIWYG för ”What You See Is What You Get” – alltså ”Vad du ser är vad du får”.

Det var oerhört populärt när webbutveckling gick från att vara textbaserad redigering där man skrev in den faktiska koden för hand runt själva innehållet till att det utvecklades verktyg för att lägga in innehållet i ett läge och där verktyget i sig skapade koden i bakgrunden. Dessa verktyg var, och är, i varierande grad framgångsrika med att skapa ”korrekt” kod men har nog blivit mindre WYSIWYG med åren just för att målplattformarna ser oerhört olika ut. En del av verktygen erbjuder förvisso möjlighet till förhandsgranskning i flera olika webbläsare – beroende på vad som finns installerat eller i ett ”simulerat” läge – men det är långt ifrån heltäckande och ofta långt ifrån verkligheten.

En mer relevant jämförelse är andra publiceringsverktyg och bland de vi tittat på eller har erfarenhet från så är de inte heller direkt WYSIWYG. Alla gör någon form av anpassning eller efterliknelse men den är såvitt vi kunnat se helt kopplad till den plattform man utför redigeringsarbetet på.

Vi har inte eftersträvat någon form av ”äkta” WYSIWYG just eftersom det är mer eller mindre omöjligt att återskapa utan vi försöker istället få redigeringsverktyget att vara tänkt som en modulbaserad visning där varje fält fyller en specifik funktion och där det trots allt motsvarar vad som än så länge är ”normalläget” då de flesta dessutom än så länge arbetar med eller på en desktopdator när de redigerar sin webbplats.

Certifiering och behörigheter?

I samband med detta nämndes även önskemål om någon form av HTML-certifiering och att denna skulle kopplas till utökade behörigheter.

Om vi skulle välja att bortse från allt jag skrev ovan gällande ”innehåll” och ”formattering” och öppna upp systemet så tror jag vi skulle drabbas av andra problem eller svårigheter.

I dagsläget är behörighetsadminsitrationen kopplad till respektive enhet och där sätts nivån för vad man som användare kan göra och inte kan göra inom de givna ramarna.

I önskemålet skulle de certifierade tilldelas högre behörigheter och om de sen gjorde övertramp skulle detta innebära indragna rättigheter.

Det känns som det skulle bli en ganska komplicerad process som skulle innebära att vi, eller någon därför utsedd instans, skulle bevaka och bedöma i enskilda fall om det var OK eller inte och sen utgöra någon form av dömande instans och dra in rättigheter

Vad händer om två kollegor på samma enhet har utökade rättigheter och vi drar in den ena? Det finns ju inget som hindrar kollegorna från att använda varandras behörigheter…

Det känns som en tidskrävande administrativ mardröm med tanke på att vi har drygt 1500 externa webbplatser och mer än 1000 intranätswebbplatser. På externwebben har vi 7000 registrerade användare och på intranätet över 20000 – där är många givetvis inte redaktörer eller har andra rättigheter än att just läsa – men om vi skulle nöja oss med de 7000 på externwebben så känns det som något av ett Sisyfosarbete att börja hantera behörigheterna på vissa nivåer från vår sida…

Vi lägger hellre vår tid på att fortsätta arbetet med att göra verktyget bättre, eller ännu bättre, och arbeta bort de fläckar vår sol just nu har!

Om ni vill läsa mer om anledningen att skilja ”innehåll” och ”formatering” så kan följande rekommenderas:

Eller så kan man lägga en stund i veckan åt att kolla av: