{"id":10923,"date":"2023-11-16T15:26:50","date_gmt":"2023-11-16T13:26:50","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/act\/?p=10923"},"modified":"2023-11-30T22:04:26","modified_gmt":"2023-11-30T20:04:26","slug":"jag-lever-for-mina-barn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/act\/2023\/11\/16\/jag-lever-for-mina-barn\/","title":{"rendered":"”Jag lever f\u00f6r mina barn”"},"content":{"rendered":"\n

Jag tr\u00e4ffar henne i Ivano-Frankivsk, en medelstor stad i v\u00e4stra Ukraina. Vi kan kalla henne f\u00f6r Tanya. Tanya vill inte g\u00e5 ut med sin riktiga identitet, men hon vill att vi delar hennes ber\u00e4ttelse. V\u00e4rlden m\u00e5ste f\u00e5 veta.<\/p>\n\n\n\n

Tanya bor p\u00e5 ett boende f\u00f6r barn och kvinnor som \u00f6verlevt k\u00f6nsbaserat v\u00e5ld. Boendet \u00e4r en vanlig villa med stor tr\u00e4dg\u00e5rd d\u00e4r en studsmatta och rader av barnvagnar samsas med barncyklar i olika storlekar. H\u00e4r lever ett tiotal kvinnor med olika erfarenheter, men d\u00e4r alla upplevt n\u00e5gon form av v\u00e5ld och \u00f6vergrepp. \u00a0<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vi f\u00f6rst m\u00f6ts sitter Tanya i en soffa i ett stort vardagsrum tillsammans med n\u00e5gra av de andra kvinnorna och deras barn. Rummet \u00e4r fullt av leksaker och det h\u00f6rs barnskratt och ett l\u00e5gm\u00e4lt sorl av r\u00f6ster. I Tanyas famn ligger en liten bebis och sover tryggt. P\u00e5 golvet sitter n\u00e5gra lite \u00e4ldre barn och tittar nyfiket p\u00e5 oss. Tv\u00e5 av dem \u00e4r Tanyas tvillings\u00f6ner, 8 \u00e5r gamla.<\/p>\n\n\n\n

Hon iakttar mig f\u00f6rsiktigt. Jag vet att hon har n\u00e5got att ber\u00e4tta. N\u00e5got som h\u00e4nde henne i hemstaden i \u00f6stra Ukraina innan hon lyckades fly den ryska ockupationen.<\/p>\n\n\n\n

Det var s\u00e5 hon kom till<\/h2>\n\n\n\n

Vi g\u00e5r lite avsides och s\u00e4tter oss p\u00e5 Tanyas s\u00e4ng i rummet hon delar med tv\u00e5 andra kvinnor. I mitten av rummet st\u00e5r tv\u00e5 spj\u00e4ls\u00e4ngar, omgivna av tv\u00e5 enkels\u00e4ngar och v\u00e5ningss\u00e4ngar. P\u00e5 \u00f6verkasten ligger f\u00e4rgglada kuddar och gosedjur och i f\u00f6nstren h\u00e4nger lila spetsgardiner.<\/p>\n\n\n\n

Tanya \u00e4r i 25-\u00e5rs\u00e5ldern och har m\u00f6rkbrunt h\u00e5r och bl\u00e5a \u00f6gon. Hon har sp\u00e4da, uppdragna axlar och pratar med l\u00e5g, n\u00e4stan viskande r\u00f6st. Hennes ord g\u00f6r att jag helt kommer av mig.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  Jag blev v\u00e5ldtagen, s\u00e4ger Tanya och tittar ner p\u00e5 barnet i famnen.<\/p>\n\n\n\n

Tystnad. Best\u00f6rtning. En t\u00e5r rinner ner f\u00f6r Tanyas kind. Hon ber\u00e4ttar att det var s\u00e5 hon kom till, den lilla.<\/p>\n\n\n\n

Tanya sitter tyst en l\u00e5ng stund med blicken f\u00e4st p\u00e5 flickan, som i motsats till sin mamma, har r\u00f6dl\u00e4tt h\u00e5r och \u00e4r ljus i hyn.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  Jag kom hit dagen innan Ann f\u00f6ddes. Till slut fick vi hj\u00e4lp av ukrainska soldater att fly fr\u00e5n huset och ta oss i s\u00e4kerhet, s\u00e4ger Tanya.<\/p>\n\n\n\n

Ann. Det \u00e4r s\u00e5 hon heter, den lilla flickan som lugnt sover vidare i mammas famn. Omedveten om hur hon blev till och om den v\u00e4rld som stundvis \u00e4r om\u00f6jlig att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"Liten<\/a>
Lilla Ann vilar tryggt i mamma Tanyas famn. Foto: Josefin Casteryd \/Ikon<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sv\u00e5rt att acceptera<\/h2>\n\n\n\n

Tanya ber\u00e4ttar att hon haft sv\u00e5rt med anknytningen till Ann. Sv\u00e5rt att acceptera henne och k\u00e4nna den naturliga modersinstinkten en mamma ska k\u00e4nna f\u00f6r sitt barn. Det var inte sj\u00e4lvklart f\u00f6r Tanya att hon skulle klara av att beh\u00e5lla sin dotter.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  I b\u00f6rjan var det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att ta mig till henne. Jag t\u00e4nkte bara p\u00e5 det som h\u00e4nde, hur hon blev till, s\u00e4ger Tanya med sm\u00e4rta i r\u00f6sten.<\/p>\n\n\n\n

Tanya tittar upp och m\u00f6ter min blick. Jag f\u00f6rs\u00f6ker febrilt att hitta orden men hittar dem inte. Vi sitter en stund i tystnad men blir avbrutna av barngr\u00e5t. Jag har inte m\u00e4rkt det tidigare, men i en av spj\u00e4ls\u00e4ngarna har en liten pojke sovit middag. Hans mamma, som suttit i rummet intill, kommer in p\u00e5 ett \u00f6gonblick. Hon lyfter upp honom, pussar honom p\u00e5 kinden och tar lika snabbt med honom ut.<\/p>\n\n\n\n

Jag samlar mig och fr\u00e5gar f\u00f6rsiktigt hur l\u00e4nge de levde under rysk ockupation. Tanya ber\u00e4ttar att de levde s\u00e5 i lite mer \u00e4n \u00e5tta m\u00e5nader. Jag r\u00e4knar tyst f\u00f6r mig sj\u00e4lv och inser att v\u00e5ldt\u00e4kten m\u00e5ste ha \u00e4gt rum alldeles i b\u00f6rjan. Jag gr\u00e5ter inombords, det \u00e4r sm\u00e4rtsamt.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  Det var en hemsk tid. Jag levde ensam med mina s\u00f6ner och v\u00e5gade knappt g\u00e5 utanf\u00f6r d\u00f6rren. I b\u00f6rjan var det intensiva bombningar och vi fick klara oss p\u00e5 det lilla vi hade. Som tur var hade jag och mina grannar bunkrat mat och vatten, det var tack vare det vi \u00f6verlevde, ber\u00e4ttar Tanya.<\/p>\n\n\n\n

Ville inte att s\u00f6nerna skulle f\u00e5 veta<\/h2>\n\n\n\n

Tanya ber\u00e4ttar att fruktansv\u00e4rda scener utspelades utanf\u00f6r deras f\u00f6nster. M\u00e4nniskor misshandlades och d\u00f6dades n\u00e4r de gick ut f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka skaffa mat och vatten. Som tur var hade Tanya sina grannar, de kunde hj\u00e4lpa varandra. En dag best\u00e4mde sig Tanya f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka ta sig till n\u00e5gra grannar som bodde lite l\u00e4ngre bort. De var gamla och svaga och hon ville f\u00f6rs\u00e4kra sig om att de var okej, att de levde.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  Jag var tvungen att g\u00e5 \u00f6ver en liten \u00e4ng och det var d\u00e5 de kom. De ryska soldaterna. De var h\u00f6gljudda och p\u00e5verkade och jag f\u00f6rs\u00f6kte springa d\u00e4rifr\u00e5n. Men de hann i kapp mig\u2026<\/p>\n\n\n\n

Efter v\u00e5ldt\u00e4kten och misshandeln tog sig Tanya hem. Hon ville inte att hennes s\u00f6ner skulle f\u00e5 veta vad som h\u00e4nt, s\u00e5 hon skyndade sig att duscha och f\u00f6rs\u00f6kte samla ihop sig s\u00e5 gott det gick. D\u00e4refter v\u00e4ntade \u00e5ngestfyllda och skr\u00e4ckfyllda m\u00e5nader. Tanya visste inte vad hon skulle ta sig till och stundvis tvivlade hon p\u00e5 om hon skulle klara det. Men hon hade inget annat val \u00e4n att forts\u00e4tta. F\u00f6r barnens skull.<\/p>\n\n\n\n

Mardr\u00f6mmen \u00f6ver<\/h2>\n\n\n\n

En dag kom r\u00e4ddningen och ukrainsk milit\u00e4r kunde evakuera Tanya och hennes s\u00f6ner. Tanya, som var h\u00f6ggravid, fick hj\u00e4lp att ta sig till boendet i Ivano-Frankivsk bara dagar innan Ann f\u00f6ddes. Mardr\u00f6mmen var \u00f6ver, men f\u00f6r Tanya \u00e5terstod att f\u00f6da ett barn hon f\u00f6rst inte ville ha.<\/p>\n\n\n\n

I dag f\u00e5r Tanya hj\u00e4lp att bearbeta sina sv\u00e5ra upplevelser och trots att mycket tid \u00e5terst\u00e5r innan hon kan b\u00f6rja l\u00e4ka, k\u00e4nner hon sig trygg p\u00e5 boendet.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta tiden efter det att Ann kom till v\u00e4rlden var sv\u00e5r med m\u00e5nga blandade k\u00e4nslor. Men st\u00f6det hon fick fr\u00e5n personalen var ov\u00e4rderlig.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Det \u00e4r tack vare dem jag fattade mitt livs viktigaste beslut, att beh\u00e5lla mitt barn. De fick mig att tro p\u00e5 mig sj\u00e4lv och min f\u00f6rm\u00e5ga att \u00e4lska Ann. De fick mig att inse att jag kan vara en bra mamma till henne trots allt, s\u00e4ger Tanya.<\/p>\n\n\n\n

En strimma hopp<\/h2>\n\n\n\n

Tanya tar dagen som den kommer, en dag i taget. Hon \u00e4r i dag en trebarnsmamma som lever f\u00f6r sina barn. Alla tre. S\u00f6nerna har, precis som Tanya, upplevt v\u00e4ldigt traumatiska h\u00e4ndelser och kommer beh\u00f6va mycket tid, och st\u00f6d, f\u00f6r att bearbeta allt. St\u00f6d de f\u00e5r h\u00e4r p\u00e5 boendet. Pojkarna har b\u00f6rjat med kampsport, n\u00e5got de dr\u00f6mt om l\u00e4nge och som ger dem ny energi och livslust.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  De har anpassat sig bra till v\u00e5rt nya liv och jag \u00e4r s\u00e5 tacksam f\u00f6r att de hittat gl\u00e4djen i sporten. Och s\u00e5 har de f\u00e5tt b\u00f6rja i skolan igen, s\u00e4ger Tanya och ett litet leende spelar \u00f6ver hennes l\u00e4ppar. De trivs h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Vi pratar inte framtidsdr\u00f6mmar, att leva i nuet \u00e4r n\u00e5got som varje ukrainare tvingats acceptera sedan kriget startade. Tillvaron \u00e4r f\u00f6r\u00e4nderlig och morgondagen sv\u00e5r att f\u00f6rutsp\u00e5. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom vill Tanya hitta ett eget st\u00e4lle till sig och sina barn. Och kanske att s\u00f6nernas idrottsintresse en dag kan ta dem ut i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

\u2013  Kanske att de en vacker dag f\u00e5r \u00e5ka utomlands och t\u00e4vla och se v\u00e4rlden, s\u00e4ger Tanya. Kanske att de en vacker dag f\u00e5r uppleva ett fritt Ukraina.<\/p>\n\n\n\n

Det finns en framtid trots allt. En framtid ingen kan f\u00f6rutsp\u00e5, men en framtid d\u00e4r Tanya och hennes barn f\u00e5r vara tillsammans. En strimma hopp i allt det m\u00f6rka. Ljus i form av medm\u00e4nsklighet, v\u00e4rme, systerskap och mod, d\u00e4r m\u00e4nniskor g\u00e5r samman och sluter upp f\u00f6r varandra. Vackert och m\u00e4ktigt.<\/p>\n\n\n\n

Text: Sara Holmberg, kommunikat\u00f6r<\/strong><\/p>\n\n\n\n

ST\u00d6TTA M\u00c4NNISKOR SOM DRABBATS AV KRIG, V\u00c5LD OCH \u00d6VERGREPP.
SWISHA DIN G\u00c5VA TILL 900 1223. TACK!<\/strong><\/p>\n\n\n

\n
\n\n

Ett av m\u00e5nga projekt i Ukraina<\/h2>\n\n\n\n
\n

I dag kan Tanya, tack vare st\u00f6det fr\u00e5n bland annat Valeria (shelter manager) och Natalia (boendeadministrat\u00f6r), titta p\u00e5 sin dotter och k\u00e4nna \u00f6mhet och k\u00e4rlek. Natalia \u00e4r volont\u00e4r som bor p\u00e5 boendet och finns tillg\u00e4nglig dygnet runt f\u00f6r att st\u00f6tta kvinnorna.<\/p>\n\n\n\n

Natalia och Valeria har skapat ett skyddsn\u00e4t runt kvinnorna. De guidar och st\u00f6ttar dem i olika situationer, b\u00e5de n\u00e4r det kommer till praktiska fr\u00e5gor och som till vilket st\u00f6d olika individer beh\u00f6ver. Ut\u00f6ver st\u00f6det fr\u00e5n Valeria och Natalia, finns en st\u00f6rre cirkel som kan erbjuda professionell hj\u00e4lp i form av socialarbetare, advokater, psykologer och l\u00e4kare. <\/p>\n\n\n\n

Act Svenska kyrkan st\u00f6djer hundratals sm\u00e5skaliga projekt runtom i Ukraina som syftar till att organisera sj\u00e4lvhj\u00e4lp f\u00f6r den drabbade befolkningen. Genom anslag till lokala grupper st\u00f6djer Act Svenska kyrkan lokalsamh\u00e4llets egen f\u00f6rm\u00e5ga att hantera krisen. M\u00e4nniskor utbildas i att organisera sig och koordinera sina insatser med varandra och med andra samh\u00e4llsinitiativ. Boendet i Ivano-Frankivsk \u00e4r ett av m\u00e5nga exempel p\u00e5 hur m\u00e4nniskor st\u00e4ller upp f\u00f6r varandra i tider av kris.<\/p>\n\n\n\n

\"Kvinna<\/a>
Natalia arbetar som volont\u00e4r och bor p\u00e5 boendet. Hon finns tillg\u00e4nglig dygnet runt f\u00f6r att st\u00f6tta kvinnorna. Behoven varierar och kan handla om allt fr\u00e5n att coacha mammorna i hur de tar hand om sig sj\u00e4lva och sina barn p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt, till att guida vidare f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e4tt st\u00f6d. Men framf\u00f6r allt handlar det om att vara medm\u00e4nniska och finnas d\u00e4r. Foto: Josefin Casteryd\/Ikon<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n