\u201dMed insikt om kraften i tillit, solidaritet och medm\u00e4nsklighet \u2013 det som i s\u00f6dra Afrika kallas f\u00f6r Ubuntu \u2013 finns det o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter f\u00f6r arbetet fram\u00e5t mot en b\u00e4ttre och fredligare v\u00e4rld. Det som kom att kallas \u2019miraklet i Sydafrika\u2019, det f\u00f6rsta fria valet 1994 och f\u00f6rhandlingarna dess f\u00f6r innan \u00e4r ett exempel gott nog\u201d, skriver Marika Griehsel, frilansjournalist, dokument\u00e4rfilmare och SVT-korrespondent i Afrika 1990\u20132005.<\/p>\n\n\n
Texten \u00e4r h\u00e4mtad ur Act Svenska kyrkans jubileumsbok V\u00e5r mission: hopp!<\/em> som utkommer h\u00f6sten 2024. Vill du ta del av mer f\u00f6rdjupning med anknytning till 150 \u00e5r av internationellt engagemang<\/a>? Missa inte v\u00e5ra seminarier fr\u00e5n i v\u00e5ras, som du kan se h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n En spole full med garn tr\u00e4s genom varpen. Flinka kvinnoh\u00e4nder skapar landskap med tr\u00e5dar. En vacker bonad tar form. Barn och vuxna, hus och tr\u00e4d, v\u00e4xter och djur. Ett samh\u00e4lle bortom fattigdom, tr\u00e5ngboddhet, v\u00e5ld och f\u00f6rnedring. En v\u00e4v som skildrar dr\u00f6mmen om ett b\u00e4ttre liv.<\/p>\n\n\n\n Tillsammans med g\u00e4ster fr\u00e5n Sverige bes\u00f6ker jag den svenska l\u00e4karen Ingrid le Rouxs livsverk, Philani Nutrition Center. En oas i den \u00f6verbefolkade, bullriga k\u00e5kstaden Kayelitsha strax utanf\u00f6r Kapstaden. Med lugn r\u00f6st ber\u00e4ttar Ingrid om id\u00e9n runt mentormammorna som hj\u00e4lper andra mammor och barn i k\u00e5kstaden till h\u00e4lsa d\u00e4r undern\u00e4rda barn \u00e4r ett omfattande problem.<\/p>\n\n\n\n \u201dEtt barn som st\u00e4ndigt \u00e4r hungrigt kan aldrig n\u00e5 sin fulla potential\u201d, s\u00e4ger Ingrid.<\/p>\n\n\n\n G\u00e4sterna lyssnar uppm\u00e4rksamt, ser pedagogisk film och h\u00f6r om filosofin bakom det framg\u00e5ngsrika mentormamma-programmet. Tillit, kontinuitet, respekt.<\/p>\n\n\n\n Det har g\u00e5tt 30 \u00e5r sedan f\u00f6rsta fria valet men arvet efter apartheid och ANC-regeringens of\u00f6rm\u00e5ga att infria l\u00f6ften om ekonomisk r\u00e4ttvisa g\u00f6r att minst 20 av landets 60 miljoner inv\u00e5nare lever i djup fattigdom. Trots politiska reformer och ett statligt socialbidragsprogram v\u00e4xer mis\u00e4ren, infrastruktur faller s\u00f6nder och besvikelsen och ilskan med de nya makthavarna \u00e4r stor.<\/p>\n\n\n\n \u201dVi har fortfarande ekonomisk apartheid, m\u00e4nniskors livsvillkor \u00e4r djupt f\u00f6rnedrande\u201d, s\u00e4ger Ingrid. \u201dTyv\u00e4rr har ANC utvecklats till ett parti d\u00e4r ledning och statliga tj\u00e4nstem\u00e4n p\u00e5 s\u00e5 gott som alla niv\u00e5er, utnyttjar sin position f\u00f6r att sko sig sj\u00e4lva.\u201d<\/p>\n\n\n\n Det h\u00f6rs vacker s\u00e5ng fr\u00e5n v\u00e4vsalen och i ett angr\u00e4nsande rum skapas det tryck p\u00e5 tyger. Sydafrika, regnb\u00e5gsnationen som idag \u00e4r det land i v\u00e4rlden som har st\u00f6rst ekonomisk klyfta mellan fattiga och rika. Dr\u00f6mmen om ett r\u00e4ttvist Sydafrika \u00e4r inte verklighet trots v\u00e4rldens mest progressiva f\u00f6rfattning och r\u00f6str\u00e4tt f\u00f6r alla \u00f6ver 18 \u00e5r. P\u00e5 Philani, som betyder \u201dm\u00e5 bra\u201d p\u00e5 xhosa-spr\u00e5ket, f\u00f6rvaltas delar av arvet fr\u00e5n Svenska kyrkans mission.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rutom barn- och m\u00f6drav\u00e5rd kan fattiga kvinnor kan l\u00e4ra sig hantverk, d\u00e4rmed tj\u00e4na en mindre inkomst och barnen kan g\u00e5 p\u00e5 verksamhetens f\u00f6rskola.<\/p>\n\n\n\n \u201dVi har vuxit l\u00e5ngsamt och vi \u00e4r sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, det \u00e4r nyckeln till v\u00e5r framg\u00e5ng. En annan viktig pusselbit \u00e4r att det \u00e4r s\u00e5 gott som uteslutande kvinnor som \u00e4r anst\u00e4llda p\u00e5 Philani. De g\u00e5r fr\u00e5n hus till hus och erbjuder hj\u00e4lp, de \u00e4r dedikerade och uppgiften \u00e4r tydlig\u201d, f\u00f6rklarar Ingrid.<\/p>\n\n\n\n Jag har f\u00f6ljt Ingrid och mentormammornas arbete i m\u00e5nga \u00e5r och vet att st\u00f6det fr\u00e5n Act Svenska kyrkan \u00e4r viktigt f\u00f6r verksamheten, men Ingrid kallar sig inte mission\u00e4r. Hon \u00e4r fr\u00e4mst l\u00e4kare med ett kall. Hj\u00e4lp till sj\u00e4lvhj\u00e4lp f\u00f6r de mest utsatta i samh\u00e4llet. Metoden som utvecklats p\u00e5 Philani fungerar, det \u00e4r vetenskapligt bevisat, bland annat genom research via universitet i Stellenbosch. Nu \u00e5terfinns mentormamma-projekt p\u00e5 flera st\u00e4llen i Kapprovinsen, i Transkei i \u00f6stra Kapprovinsen, Swaziland och Etiopien. Flera regionala h\u00e4lsodepartement i Sydafrika st\u00e5r p\u00e5 k\u00f6 f\u00f6r att Philanis mentormammor ska utbilda fler h\u00e4lsoarbetare. Ett mycket positivt exempel p\u00e5 hur l\u00e5ngvarigt och genomt\u00e4nkt bist\u00e5ndsarbete g\u00f6r skillnad trots stora utmaningar, inte minst inom den sydafrikanska statliga administrationen.<\/p>\n\n\n\n Ingrid arbetar fem dagar i veckan, b\u00e5de kliniskt och som ytterst ansvarig f\u00f6r Philani, trots att hon sedan ett antal \u00e5r officiellt g\u00e5tt i pension.<\/p>\n\n\n\n \u201dF\u00f6r mig handlar det om att inte f\u00f6rlora kontakten med den sydafrikanska verkligheten. Om jag slutar jobba vet jag snart inget alls om hur livet ter sig i k\u00e5kst\u00e4derna och p\u00e5 den fattiga landsbygden.\u201d<\/p>\n\n\n\n De f\u00f6rsta svenska mission\u00e4rerna visste f\u00f6rmodligen s\u00e5 gott som inget om d\u00e5tidens verklighet n\u00e4r anl\u00e4nde i Port Natal, dagens Durban, efter m\u00e5nader till sj\u00f6ss. Den d\u00e5 statliga svenska kyrkan var sent ute med missionsverksamhet i j\u00e4mf\u00f6relse med flera andra samfund som etablerat sig p\u00e5 den afrikanska kontinenten. Det g\u00e4llde att muta in ett omr\u00e5de d\u00e4r ingen annan kyrka redan verkade.<\/p>\n\n\n\n Platsen kom att bli missionsstationen Oscarsberg, l\u00e5ngt ute p\u00e5 landet i regionen Kwazulu-Natal. H\u00e4r styrde den engelska kolonialmakten och mission\u00e4rernas uppdrag var att hj\u00e4lpa och kristna zulufolket. Missionsstationen byggdes 1874 och fick namn efter den svenska kungen Oscar II. I Jonas Jonsons utm\u00e4rka bok Mission\u00e4rerna, utgiven 2019, skildras de svenska m\u00e4nnens och kvinnornas vederm\u00f6dor och framg\u00e5ngar i detalj. N\u00e4r jag nu bes\u00f6ker Rorke\u2019s Drift, som platsen kallas sedan m\u00e5nga \u00e5r tillbaka, finns det enbart n\u00e5gra f\u00e5 illa underh\u00e5llna byggnader kvar. Under m\u00e5nga \u00e5r leder svenska mission\u00e4rer arbetet och d\u00e5 fr\u00e4mst i Kwazulu-Natal. Senare etablerar sig missionen \u00e4ven i Johannesburg med omnejd och delar av norra Kapprovinsen. Teologisk utbildning, sjukv\u00e5rd, skolor kom att bli fokus under den f\u00f6rsta tiden.<\/p>\n\n\n\n Sedan b\u00f6rjan p\u00e5 1980-talet ligger Rorke\u2019s Drift mer eller mindre i tr\u00e4da. Den lilla kyrkan st\u00e5r omgiven av h\u00f6ga eukalyptustr\u00e4d och en bit bort ligger verkstaden, konstskolan d\u00e4r de mest fantastiska bonader, m\u00e5lningar, tryck och keramik skapades under ledning av Peder och Ulla Gowenius, anst\u00e4llda av Svenska kyrkans mission i b\u00f6rjan p\u00e5 1960-talet. Tanken var att kvinnor och m\u00e4n skulle kunna tj\u00e4na en inkomst med avstamp i traditionellt konsthantverk men ganska snart blev konstskolan en plats d\u00e4r b\u00e5de f\u00f6rtrycket och kampen f\u00f6r frihet skildrades i de mest fantastiska verk.<\/p>\n\n\n\n \u201dVi f\u00f6rstod inte mycket av den politiska situationen d\u00e5 vi anl\u00e4nde men snabbt blev vi varse. Vi talade aldrig politik med v\u00e5ra elever men konsten talade sitt eget spr\u00e5k\u201d, ber\u00e4ttar Peder Gowenius. Det h\u00e4r var strax efter de s\u00e5 kallade Sharpeville-massakrerna, d\u00e5 apartheid-polisen \u00f6ppnade eld och d\u00f6dade fredliga demonstranter, och d\u00e4rmed blev det brutala f\u00f6rtrycket alltmer uppenbart internationellt.<\/p>\n\n\n\n \u201dApartheidregimen hade \u00f6gonen p\u00e5 oss hela tiden, vi f\u00f6rstod snabbt att det fanns infiltrat\u00f6rer, vi var tvungna att vara f\u00f6rsiktiga.\u201d<\/p>\n\n\n\n Det var en svensk biskop p\u00e5 plats i Kwazulu-Natal, Helge Fosseus, som efter ett bes\u00f6k av den j\u00e4mtl\u00e4ndska konstn\u00e4ren Bertha Hansson i slutet av 1950-talet, kom med id\u00e9n att en konstskola skulle bli en del av missionen. Under 60- och 70-talen kom \u00e4ven missionen att spela en viktig roll f\u00f6r att upplysa om f\u00f6rtrycket av den svarta befolkningen.<\/p>\n\n\n\n I Peder Gowenius bok Bl\u00e5 Jakaranda: Mitt tack till Sydafrika<\/em> \u00e4r minnena starka och tydliga: \u201dDet spelade ingen roll att jag inte var mission\u00e4r, jag \u00e4r ju inte ens troende men vi fick l\u00f6n fr\u00e5n Svenska kyrkans mission. F\u00f6r Helge var det inget problem. Han sa att det var tillr\u00e4ckligt att jag trodde p\u00e5 m\u00e4nniskan, resten skulle vi l\u00e4mna \u00e5t honom\u201d, ber\u00e4ttar Peder.<\/p>\n\n\n\n En g\u00e5ng kom Desmond Tutu p\u00e5 bes\u00f6k till Rorke\u2019s Drift. Det var 1965, forts\u00e4tter Peder. \u201dJag vaknade tidigt en morgon, klockan fyra, och h\u00f6rde hur Tutu med h\u00f6g r\u00f6st, i \u00f6ver en timme, sk\u00e4llde p\u00e5 n\u00e5gon. Efter ett tag f\u00f6rstod jag att han sk\u00e4llde p\u00e5 Gud. P\u00e5 morgonen fr\u00e5gade jag Tutu: \u201dDu sk\u00e4llde p\u00e5 Gud i natt?\u201d. Tutu svarade: \u201dIbland blir jag s\u00e5 f\u00f6rbannad\u201d. Konsten som skapades p\u00e5 Rorke\u2019s Drift blev en oppositionshandling, fastsl\u00e5r Peder.<\/p>\n\n\n\n Peder Gowenius och hans hustru tvingades till slut att l\u00e4mna det som blivit deras kall. Det blev f\u00f6r farligt f\u00f6r dem, personal och konstn\u00e4rer. Peder och Ulla flyttade med sina sm\u00e5 barn till Botswana under ett par \u00e5r men den sydafrikanska s\u00e4kerhetspolisen fortsatte att h\u00e5lla \u00f6gonen p\u00e5 dem.<\/p>\n\n\n\n Efter flera allvarliga hot, till och med ett f\u00f6rgiftningsf\u00f6rs\u00f6k, valde de att flytta tillbaka till Sverige \u00e5r 1978.<\/p>\n\n\n\n \u201dDet var tufft att komma hem efter knappt 20 \u00e5r\u201d, s\u00e4ger Peder. \u201dIngen fr\u00e5gade efter v\u00e5r erfarenhet. Rorke\u2019s Drift, konsten hade blivit v\u00e5rt liv. Men vi s\u00e5gs nog som besv\u00e4rliga, kanske f\u00f6r radikala. Vi la helt och h\u00e5llet locket p\u00e5 f\u00f6r att orka leva i Sverige.\u201d<\/p>\n\n\n\n En erfarenhet de delade med m\u00e5nga som varit ute, det var sv\u00e5rt att anpassa sig i Sverige igen, inte minst f\u00f6r flera mission\u00e4rsbarn.<\/p>\n\n\n\n \u00c5r 1975 skapas den evangeliska lutherska kyrkan, ELCSA, och d\u00e4rmed l\u00e4mnar Svenska kyrkan \u00f6ver till svarta biskopar och kyrkoledare. Vikten av skapande f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och hantera d\u00e5tidens grymma verklighet i Sydafrika och f\u00f6r att medvetandeg\u00f6ra och engagera en allm\u00e4nhet i Sverige ska inte underskattas. Konstens och musikens universella kraft hj\u00e4lpte till d\u00e5 svenskarna valde att bojkotta och inf\u00f6ra sanktioner mot Sydafrika som ett led i kampen f\u00f6r frihet och r\u00e4ttvisa.<\/p>\n\n\n\n Hans Engdahl och hans hustru Barbro kom till Sydafrika som mission\u00e4rer i 1976. Helst hade de velat resa ut p\u00e5 mission n\u00e5gon annanstans i v\u00e4rlden, f\u00f6r de k\u00e4nde till den rasistiska politiken och trodde att det skulle bli sv\u00e5rt att \u00e5stadkomma n\u00e5got. Tillsammans f\u00f6rdjupade de relationen till Svenska kyrkans mission, f\u00f6rsamlingar i Sverige och ELSCA.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r under slutet av 1970-talet och b\u00f6rjan p\u00e5 1980-talet radikaliserades ELSCA, inte minst f\u00f6r att ungdomarna i kyrkan b\u00f6rjade protestera och ville delta i demonstrationer mot apartheid, ber\u00e4ttar Hans. Detta g\u00e4llde fr\u00e4mst f\u00f6rsamlingar i \u00f6stra Kap och i Kapstaden. Den \u00e4ldre generationen ans\u00e5g att de som kristna inte skulle protestera eller demonstrera utan enbart anv\u00e4nda sig av mindre konfrontativa metoder d\u00e4r det inte riskerade att bli v\u00e5ldsamt.<\/p>\n\n\n\n Men kampen tog ny fart efter skolungdomars protester i Soweto 1976. Den nationella organisationen United Democratic Front, UDF och det Sydafrikanska kyrkor\u00e5det v\u00e4xte sig allt starkare och blev en massr\u00f6relse som med demonstrationer, landsomfattande strejker och bojkotter l\u00e5ngsamt utmanade det vita Nationalistpartiet och dess rasistiska politik. Kyrkoledare som Desmond Tutu och Allan Boesak gjorde gemensam sak med de svarta fackf\u00f6rbunden under ledning av Cyril Ramaphosa och uppmanade omv\u00e4rlden att ge sitt st\u00f6d. De agerade utifr\u00e5n begreppet befrielseteologi, d\u00e4r kyrkan tog st\u00e4llning f\u00f6r de utsatta och f\u00f6rtryckta och deras kamp f\u00f6r frihet.<\/p>\n\n\n\n Det var en g\u00e5ng i tiden som Sydafrikas frihet var v\u00e5r frihet. N\u00e4r Sverige och Sydafrika stod riktigt n\u00e4ra varandra. Det manifesterades dygnet n\u00e4r Nelson Mandela kom till Stockholm i mars 1990. Han hade varit fri i en m\u00e5nad efter 27 \u00e5r i f\u00e4ngelse. ANC:s ledare i exil, Oliver Tambo, gavs v\u00e5rd i Sverige efter en stroke. Mandela och Tambo beh\u00f6vde \u00f6verl\u00e4gga inf\u00f6r de kommande f\u00f6rhandlingarna med apartheidregimen. Mandela ville ocks\u00e5 tacka f\u00f6r Sveriges omfattande st\u00f6d till kampen f\u00f6r frihet och demokrati.<\/p>\n\n\n\n Den omfattande sociala r\u00f6relsen \u201dISAK\u201d, Isolera Sydafrikakommitt\u00e9n, en social r\u00f6relse med \u00f6ver 1,5 miljoner medlemmar, Afrikagrupperna, religi\u00f6sa samfund och arbetarr\u00f6relsen som under \u00e5rtionden verkat f\u00f6r frihet och demokrati i s\u00f6dra Afrika fyllde Globen i Stockholm till bristningsgr\u00e4nsen. T\u00e5rar rann d\u00e5 Mandela talade. Svenskarna sj\u00f6ng den afrikanska psalmen Nkosi Sikelel i Afrika, Gud v\u00e4lsigna Afrika, h\u00f6gt och tydligt.<\/p>\n\n\n\n Mandelas frihet tolkades som seger f\u00f6r hela v\u00e4rlden. B\u00f6rjan p\u00e5 en ny era. \u00c5r 1994 genomf\u00f6rdes det f\u00f6rsta fria valet och alla vuxna sydafrikaner kunde f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen r\u00f6sta. Den nya f\u00f6rfattningen lovade yttrandefrihet, pressfrihet, r\u00e4tt till arbete, h\u00e4lsa och bostad. ANC, Afrikanska Nationalkongressen, fick en \u00f6verv\u00e4ldigande majoritet av r\u00f6sterna och Nelson Mandela blev landets f\u00f6rsta demokratiska valda president.<\/p>\n\n\n\n Nu har det g\u00e5tt 30 \u00e5r och f\u00f6rtroendet f\u00f6r regeringspartiet ANC \u00e4r bottenl\u00e5gt och det r\u00e5der oro och os\u00e4kerhet inf\u00f6r framtiden. Sofia Svarfvar \u00e4r sedan tre \u00e5r tillbaka ansvarig f\u00f6r Act Svenska kyrkans arbete i s\u00f6dra Afrika. Hon ber\u00e4ttar att ett viktigt arbete \u00e4r att st\u00f6dja och st\u00e4rka kyrkoledare i regionen i \u00e4mnen som klimat, genusfr\u00e5gor, h\u00e4lsa och h\u00e5llbar utveckling, hj\u00e4lpa till att ge redskap f\u00f6r en mer holistisk syn:<\/p>\n\n\n\n \u201dVi har ett viktigt arv att f\u00f6rvalta och nu \u00e4r vi i ett nytt l\u00e4ge d\u00e4r vi ser ett Sydafrika som \u00e4r sk\u00f6rt politiskt och med snabb \u00f6kad fattigdom. Vi st\u00e4ller oss fr\u00e5gan vilken roll kyrkan och dess medlemmar ska ha idag f\u00f6r att \u00e5stadkomma en positiv f\u00f6r\u00e4ndring.\u201d<\/p>\n\n\n\n \u201dDet har h\u00e4nt s\u00e5 mycket sedan apartheid f\u00f6ll och det g\u00f6r att vi samarbetar med olika typer av organisationer. Huvudfokus \u00e4r att st\u00e4rka kyrkoledare, de kan vara pr\u00e4ster men ocks\u00e5 kvinnor och m\u00e4n som leder k\u00f6rer, eller kyrkomedlemmar i stort, som kan vara r\u00f6ster f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring\u201d, s\u00e4ger Sofia.<\/p>\n\n\n\n Hon ger exempel p\u00e5 hur unga i Svenska kyrkan i Skara valt ut en organisation i Sydafrika som de etablerar n\u00e4rmare kontakt med. Organisationen heter Bench Marks Foundation och g\u00f6r research runt gruvarbetares arbetsvillkor och vad som h\u00e4nder i samh\u00e4llen d\u00e4r gruvbolagen st\u00e4nger igen och arbetsl\u00f6shet breder ut sig. Ungdomar m\u00f6ts digitalt och f\u00f6rst\u00e5else och kunskap v\u00e4xer. Klimat- och milj\u00f6arbete, genusfr\u00e5gor, h\u00e4lsa och m\u00e4nniskor\u00e4ttsfr\u00e5gor \u00e4r andra huvudomr\u00e5den som Act Svenska kyrkan fokuserar p\u00e5 i regionen.<\/p>\n\n\n\n Sydafrika \u00e4r sedan mitten p\u00e5 1990-talet definierat som ett medelinkomstland och d\u00e4rf\u00f6r utg\u00e5r s\u00e5 gott som inget Sida-st\u00f6d eller internationellt bist\u00e5nd. M\u00e5nga organisationer som st\u00f6ttade gr\u00e4srotsr\u00f6relser, kulturgrupper och m\u00e4nniskor\u00e4ttsorganisationer i kampen f\u00f6r demokrati l\u00e4mnade Sydafrika efter valet 1994. L\u00e4rdomarna fr\u00e5n kampen d\u00e5 det ekumeniska samarbetet var omfattande, d\u00e5 kyrkomedlemmar deltog i demonstrationer, d\u00e5 befrielseteologi var Sydafrikanska kyrkor\u00e5dets ledord, har inte f\u00f6rvaltats. I en skrift som kom ut redan 1995, Being Church in South Africa Today, lyfter flera skribenter fram b\u00e5de kvinnorna i kyrkan och deras roll i kampen, gudstj\u00e4nsternas utformande med mer musik, till exempel afrikansk musik, och samh\u00f6righeten mellan samfunden som pr\u00e4glade det intensiva samarbetet. Lite av de kan sk\u00f6njas idag.<\/p>\n\n\n\n \u201dVi beh\u00f6vs f\u00f6r att st\u00f6dja med finansiering av administration av gr\u00e4srotsorganisationer f\u00f6r vi har mer resurser, men det m\u00e5ste vara en tv\u00e5v\u00e4gskommunikation. Det handlar om mer \u00e4n pengar. B\u00f6ner och f\u00f6rst\u00e5else, att vi agerar och l\u00e4r av varandra. Vi \u00e4r en global r\u00f6relse idag\u201d, s\u00e4ger Sofia med kraft.<\/p>\n\n\n\n Under 2024 kommer en representant f\u00f6r Act Svenska kyrkan placeras i Zimbabwe. F\u00f6rhoppningen \u00e4r att samarbetet mellan de olika stiften inom den evangeliska-lutherska kyrkan i regionen ska ta fart och att den v\u00e4rldsomfattande ACT-alliansen blir den gemensamma och sj\u00e4lvklara plattformen f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringsarbetet.<\/p>\n\n\n\n \u201dKraften finns i civilsamh\u00e4llet, det kr\u00e4vs ny form av solidaritet, vi vill st\u00e5 tillsammans i den v\u00e4rldsvida kyrkan i en ny tid\u201d, s\u00e4ger Sofia.<\/p>\n\n\n\n Hans Endahl p\u00e5minner om id\u00e9n runt mission i retur som myntades 1986. D\u00e5 skulle f\u00f6rsamlingar i Sverige ta emot kyrkomedlemmar fr\u00e5n Sydafrika. Det fungerade inte s\u00e5 bra, menar Hans. Kanske var det enklare att samla in pengar till frihetskampen, men sv\u00e5rare att m\u00f6ta den utsatta m\u00e4nniskan.<\/p>\n\n\n\n \u201dEtt misstag var ocks\u00e5 att missionen fr\u00e5n b\u00f6rjan var s\u00e5 fokuserad p\u00e5 Kwazulu-Natal och zulufolket\u201d, anser Hans. Det skapade problem i relationen mellan svenska kyrkan och delar av den evangelisk-lutherska kyrkan, ELSCA, under 1980-talet, eftersom det zulu-nationalistiska partiet Inkatha under ledning av Buthelezi, med m\u00e5nga medlemmar i ELSCA, inte ovillkorligt tog avst\u00e5nd fr\u00e5n regimen i Pretoria.<\/p>\n\n\n\n Den evangeliska lutherska kyrkan, ELCSA, har runt 580\u2006000 medlemmar idag. Till skillnad fr\u00e5n den anglikanska kyrkan i Sydafrika \u00e4r kyrkoledare inte f\u00f6rbjudna att delta i partipolitiskt arbete. Regionen Kwazulu-Natal upplever rivalitet och mots\u00e4ttningar runt poster inom administrationen. Kyrkans of\u00f6rm\u00e5ga att st\u00e5 fri fr\u00e5n partipolitik skapar djup splittring och os\u00e4mja inom ELSCA idag.<\/p>\n\n\n\n Ingrid ber\u00e4ttar om hur \u00e4rkebiskop Desmond Tutu ofta fick fr\u00e5gan, hur han orkade k\u00e4mpa vidare p\u00e5 70- och 80-talen, d\u00e5 apartheidstatens brutalitet var som v\u00e4rst:<\/p>\n\n\n\n \u201dHan sa d\u00e5, jag \u00e4r en \u2019hoppets f\u00e5nge\u2019, a prisoner of hope.\u201d Jag kan inte l\u00e5ta bli att fr\u00e5ga Ingrid om det \u00e4ven g\u00e4ller henne? Hon funderar en stund och s\u00e4ger, \u201dJa, s\u00e5 \u00e4r det: I am a prisoner of hope. Vet du vad som \u00e4r det st\u00f6rsta hoppet i Sydafrika idag? Civilsamh\u00e4llet b\u00f6rjar att organisera sig igen. Det m\u00e5ste finnas tillr\u00e4ckligt med goda m\u00e4nniskor\u201d.<\/p>\n\n\n\n Hon ber\u00e4ttar ocks\u00e5 att mentormammaid\u00e9n har plockats upp i Sverige. Kanske ett exempel p\u00e5 mission i retur. B\u00e5de i G\u00f6teborg och i Malm\u00f6 erbjuds, genom Svenska kyrkan, kvinnor med invandrarbakgrund handfast st\u00f6d av mentormammor f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och slussas in i den svenska barn- och m\u00f6drav\u00e5rden.<\/p>\n\n\n\n \u201dVi kan inte sitta med armarna i kors och v\u00e4nta. Vi m\u00e5ste agera. Det \u00e4r ett krav som Gud har p\u00e5 m\u00e4nniskan. Han fixar det inte \u00e5t oss\u201d, s\u00e4ger Ingrid best\u00e4mt.<\/p>\n\n\n\n Egentligen finns det inte mycket att till\u00e4gga. Samh\u00e4llens komplexa v\u00e4v \u00e4r trasig p\u00e5 flera st\u00e4llen. I Sydafrika, i Sverige och i v\u00e4rlden i stort. Tr\u00e5darna m\u00e5ste bli starkare, mer uth\u00e5lliga, sammanv\u00e4vda och inte minst verklighetsf\u00f6rankrade. Arbetet, hantverket, \u00e4r inte \u00f6ver, eller som Nelson Mandela sa d\u00e5 han tog avsked och steg av v\u00e4rldsarenan i London under en tv-s\u00e4nd musikkonsert p\u00e5 sin 90-\u00e5rs dag 2008: \u201dThe work is not done yet \u2013 it is in your hands now\u201d.<\/p>\n\n\n\n Med insikt om kraften i tillit, solidaritet och medm\u00e4nsklighet \u2013 det som i s\u00f6dra Afrika kallas f\u00f6r Ubuntu \u2013 finns det o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter f\u00f6r arbetet fram\u00e5t mot en b\u00e4ttre och fredligare v\u00e4rld. Det som kom att kallas \u201dmiraklet i Sydafrika\u201d, det f\u00f6rsta fria valet 1994 och f\u00f6rhandlingarna dess f\u00f6r innan, mellan tidigare bittra fiender, \u00e4r ett exempel gott nog.<\/p>\n\n\n\nTrots politiska reformer lever var tredje m\u00e4nniska i fattigdom<\/h2>\n\n\n\n
L\u00e5ngvarigt bist\u00e5ndsarbete har gjort skillnad<\/h2>\n\n\n\n
\u201dApartheidregimen hade \u00f6gonen p\u00e5 oss hela tiden\u201d<\/h2>\n\n\n\n
Konsten blev en oppositionshandling<\/h2>\n\n\n\n
Konst och musik hj\u00e4lpte till att skapa medvetenhet \u2013 ocks\u00e5 i Sverige<\/h2>\n\n\n\n
Mandelas frihet tolkades som seger f\u00f6r hela v\u00e4rlden<\/h2>\n\n\n\n
Viktigt att st\u00e4rka kyrkoledare i regionen<\/h2>\n\n\n\n
\u201dKraften finns i civilsamh\u00e4llet\u201d<\/h2>\n\n\n\n
Desmond Tutu blev en \u201dhoppets f\u00e5nge\u201d<\/h2>\n\n\n\n
Miraklet i Sydafrika kan fortfarande l\u00e4ra oss mycket<\/h2>\n\n\n\n