{"id":12682,"date":"2026-02-03T15:37:59","date_gmt":"2026-02-03T13:37:59","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/act\/?p=12682"},"modified":"2026-02-03T15:43:29","modified_gmt":"2026-02-03T13:43:29","slug":"gemenskap-och-hopp-i-krigets-skugga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/act\/2026\/02\/03\/gemenskap-och-hopp-i-krigets-skugga\/","title":{"rendered":"Gemenskap och hopp i krigets skugga"},"content":{"rendered":"\n

Efter n\u00e4rmare fyra \u00e5r av krig har flyglarm, bomber och m\u00e4nskliga f\u00f6rluster blivit en del av vardagen f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor i Ukraina. Hem har f\u00f6rvandlats till ruiner, familjer har splittrats och tryggheten f\u00f6rsvunnit, ibland \u00f6ver en natt. Mellan \u00e5tta och tio miljoner saknar v\u00e4rme, el eller vatten och Ukraina g\u00e5r igenom sin sv\u00e5raste krigsvinter hittills.<\/p>\n\n\n\n

Men trots allt finns det ljusglimtar i krigets skugga. Intill en gammal stenkyrka i den polska staden Bielsko-Biala ligger ett vackert f\u00f6rsamlingshem som sjuder av liv. H\u00e4r har ett mottagningscenter f\u00f6r m\u00e4nniskor som tvingats fly fr\u00e5n kriget i Ukraina vuxit fram. Det \u00e4r en plats d\u00e4r sorg f\u00e5r m\u00f6ta hopp och d\u00e4r m\u00e4nniskor kan b\u00f6rja l\u00e4ka.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r Nathaliia Bakumenko, som sj\u00e4lv flytt fr\u00e5n kriget i Ukraina, blev centret mer \u00e4n bara en tillflykt. Hon beskriver det som en plats d\u00e4r m\u00e4nniskor som tvingats l\u00e4mna allt f\u00e5r en chans att b\u00f6rja om. En plats f\u00f6r trygghet, medm\u00e4nsklighet och v\u00e4rme.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Vi kan inte f\u00f6r\u00e4ndra situationen, men vi kan leva med den \u2013 tillsammans, s\u00e4ger Nathaliia.<\/p>\n\n\n\n

\"En<\/a>
”Att fly fr\u00e5n krig och komma till ett fr\u00e4mmande land \u00e4r en utmaning, speciellt om du inte talar spr\u00e5ket, eller n\u00e5got fr\u00e4mmande spr\u00e5k alls\u201d, ber\u00e4ttar Nathaliia. \u201dF\u00f6r m\u00e5nga som kommer till centret betyder det v\u00e4ldigt mycket att f\u00e5 tr\u00e4ffa sina landsm\u00e4n och bryta den isolering som m\u00e5nga upplever. Det \u00e4r lite som att komma hem.” <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En plats att andas p\u00e5<\/h2>\n\n\n\n

Nathaliia kom till centret i Bielsko-Biala illsammans med sin son n\u00e4r kriget br\u00f6t ut. Hon \u00e4r utbildad grundskolel\u00e4rare och har alltid arbetat med barn.  P\u00e5 centret f\u00e5r hon forts\u00e4tta g\u00f6ra det hon \u00e4lskar \u2013 undervisa, st\u00f6tta och skapa trygghet. Hon beskriver det som en plats att kunna andas p\u00e5 igen.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag \u00e4r p\u00e5 den plats jag m\u00e5ste vara. Jag f\u00e5r ut\u00f6va mitt yrke och jag kan g\u00f6ra det bra. Det g\u00f6r mig lycklig, s\u00e4ger Nathaliia med ett leende som rymmer b\u00e5de stolthet och \u00f6dmjukhet.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r f\u00e5r hon se hur barn som tystnat av r\u00e4dsla b\u00f6rjar prata och skratta igen. Hur mammor hittar styrka i varandra. Hur ett m\u00f6te kan \u00f6ppna d\u00f6rren till ett nytt liv.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Min granne kom hit f\u00f6r att l\u00e4sa polska. Hon tr\u00e4ffade en kvinna som tipsade om ett jobb, nu har hon arbete. S\u00e5dana m\u00f6ten sker varje dag. Sm\u00e5 mirakel i vardagen, s\u00e4ger Nathaliia och f\u00e5r n\u00e5got varmt i blicken.<\/p>\n\n\n\n

Centret erbjuder kurser i spr\u00e5k, juridik och \u201dstarta eget\u201d. F\u00f6r barnen finns pyssel, schack, keramik och ett lekrum f\u00f6r de minsta \u2013 en plats d\u00e4r de f\u00e5r vara just det: barn.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 De kommer hit och vill aldrig g\u00e5 hem, s\u00e4ger Nathaliia med ett skratt. H\u00e4r finns andra vuxna, h\u00e4r m\u00f6ter de sina landsm\u00e4n. De har v\u00e4nner h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 centret finns ocks\u00e5 professionellt st\u00f6d i form av psykologer och socionomer. Men framf\u00f6r allt finns h\u00e4r gemenskap. En k\u00e4nsla av att ingen \u00e4r ensam.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 N\u00e4r du \u00e4r ensam k\u00e4nns det som att ingen beh\u00f6ver dig. Men h\u00e4r \u00e4r vi tillsammans, s\u00e4ger Nathaliia och hennes \u00f6gon lyser upp.<\/p>\n\n\n\n

Ett \u00f6gonblick som s\u00e4ger allt<\/h2>\n\n\n\n

En av dem som ofta kommer till centret \u00e4r Nadiya. Hon \u00e4r \u00e5tta \u00e5r, har pigga \u00f6gon och ett Harry Potter-sp\u00e4nne i h\u00e5ret. N\u00e4r hon f\u00e5r syn p\u00e5 Nathaliia spricker hon upp i ett stort leende och kastar sig i hennes famn. Ett \u00f6gonblick som s\u00e4ger mer \u00e4n tusen ord.<\/p>\n\n\n\n

\"En<\/a>
Nadiya och Nathaliia tr\u00e4ffas flera dagar i veckan p\u00e5 centret, bland annat p\u00e5 engelskalektionerna som Nathaliia h\u00e5ller i. H\u00e4r p\u00e5 centret finns m\u00e5nga olika workshops och aktiviteter f\u00f6r barnen. De kommer hit och vill aldrig g\u00e5 hem, s\u00e4ger Nathaliia med ett skratt. De har v\u00e4nner h\u00e4r och k\u00e4nner varandra v\u00e4l. <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nadiya flydde med sin mamma Katheryna n\u00e4r bomberna b\u00f6rjade falla i Ukraina. Hon har sv\u00e5rt att sova, och ibland kommer t\u00e5rarna utan att hon riktigt vet varf\u00f6r. Hon saknar sin mormor, sina v\u00e4nner och sitt gamla rum. Men hon ber\u00e4ttar ocks\u00e5 att hon har en l\u00f6s tand och att hon \u00e4lskar gymnastik. Hon sneglar p\u00e5 Nathaliia, som blinkar tillbaka med ett varmt leende.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Vi f\u00f6rst\u00e5r varandra, s\u00e4ger Nathaliia och r\u00f6r vid Nadiyas kind.<\/p>\n\n\n\n

Nadiya leker vidare med de andra barnen, och deras skratt ekar i korridorerna. Men bakom skratten finns ocks\u00e5 en sorg ber\u00e4ttar Nathaliia. Livet l\u00e5ngt hemifr\u00e5n \u00e4r stundtals mycket sv\u00e5rt och m\u00e5nga barn saknar sina f\u00e4der och sina mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar som ofta \u00e4r kvar i Ukraina.<\/p>\n\n\n\n

Att h\u00e5lla fast vid hoppet<\/h2>\n\n\n\n

Nathaliia b\u00e4r p\u00e5 sin egen oro \u2013 f\u00f6r morgondagen, f\u00f6r sin man och mamma som finns kvar i Ukraina. Varje morgon b\u00f6rjar med att l\u00e4sa nyheterna \u2013 hur har natten varit d\u00e4rhemma?<\/p>\n\n\n\n

\u2013 F\u00f6r varje ukrainare \u00e4r det samma sak. Man vaknar med hj\u00e4rtat i halsgropen, s\u00e4ger hon och torkar t\u00e5ren som rinner nerf\u00f6r kinden.<\/p>\n\n\n\n

Men mitt i ovissheten h\u00e5ller hon fast vid hoppet. Hon vet att hon m\u00e5ste tro p\u00e5 sig sj\u00e4lv – f\u00f6r sin sons skull. Det \u00e4r sv\u00e5rt att veta hur morgondagen kommer att se ut, och om\u00f6jligt att planera f\u00f6r framtiden. Men det g\u00e5r att dr\u00f6mma. Och Nathaliia dr\u00f6mmer om att f\u00e5 \u00e5terf\u00f6renas med sina \u00e4lskade.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag vill att min familj ska vara tillsammans. Oavsett om det blir i Ukraina eller n\u00e5gon annanstans, s\u00e4ger Nathaliia med eftertryck.<\/p>\n\n\n\n

Och kanske \u00e4r det just det centret handlar om. Att h\u00e5lla fast vid dr\u00f6mmen om att livet kan bli helt igen. Att barn som Nadiya ska f\u00e5 k\u00e4nna sig trygga. Att m\u00e4nniskor som Nathaliia finns d\u00e4r – ser, lyssnar och ingjuter mod till att v\u00e5ga dr\u00f6mma igen. Att framtiden, trots allt, fortfarande \u00e4r m\u00f6jlig.<\/p>\n\n\n\n

Text: Sara Holmberg, kommunikat\u00f6r <\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
L\u00e4s mer om arbetet i Ukraina<\/a><\/div>\n<\/div>\n\n\n
\n
\n\n

Mottagningscenter i Polen <\/h2>\n\n\n\n

Tack vare st\u00f6d fr\u00e5n bland annat Act Svenska kyrkan finns sex mottagningscenter f\u00f6r ukrainska flyktingar i Polen, varav ett i Bielsko Biala. Centret i Bielsko Biala anv\u00e4ndes initialt f\u00f6r att ge ukrainare som tvingats p\u00e5 flykt kontantst\u00f6d och tak \u00f6ver huvudet. I dag fungerar som en viktig m\u00f6tesplats och st\u00f6d f\u00f6r tusentals m\u00e4nniskor som \u00f6ver en natt f\u00f6rlorade sina sociala n\u00e4tverk i Ukraina. Act Svenska kyrkan har bland annat bidragit till att personalen utbildats i psykosocialt st\u00f6d.<\/em><\/p>\n\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n